Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

fyrar stränder landskap (fysiska helheter) mediciner krigsfartyg sommarvillor ateriat junat karnevaalit kielet lääkärit lapset (perheenjäsenet) matkustaminen meret näyttelyt puut puutarhat ranskan kieli rautatiet satamat seuraelämä taudit vuoret

fredag 13.
Älskade Mamma – I går afton kom jag tillbaka
från min franska resa – förtjust och alldeles pånyttfödd, med
arbetslust och optimistisk lifsåskådning – och detta i trots
af den ledsamma begynnelsen på resan. Väl hade jag
fått det ynkliga kortet till Mamma afändt på fettis-
dags morgonen, då jag fann att mitt illabefinnande
hade sin orsak i – mask – (jag kunde icke säga: "jag kän-
ner dig sköna mask", Fastän det var midt i karnavalen, ty
det hade jag minsta tänkt på, under det jag naturligtvis
gifvit min olust alla möjliga, förskräckliga, medicinska
namn). Strax efter upptäckten fick jag ett telegram från
Muenier som bjöd mig på frukost med Dagnans till Ville-
franche – Jag gick dit och ångrade då de många irrfärderna
innan jag hittade den anspråkslösa villa der Muenier slagit
ned sina bopålar, ty något vackrare än Villefranche och
halfön St Jean, ungefär 3 verst lång kan jag ej tänka
mig – En hög landtunga med väldiga pinier, oliver
citonträd och stränder som stupa lodrätt ned i hafvet. Nedan
för krigshamnen med en örlogseskader, bekante Beaulieu,
Monaco och Menton med de höga gå och snöbetäckta bergen.
Nåväl jag kom fram, 1 timme för sent, till Mueniers.
Så utmärkt vänliga människor som Dagnans
jag mådde der som en prins i en bagarbod.
Pierre Loti är
marin officer och ligger nu i
golfe Juan – Dagnans träffa honom
alla dagar – Mme Dagnan lofvade hans autograf åt Anni.
Jag har fått svar på mitt bref af Mme Meissonier. Vouz etiez l'un des jeunes qu'aimait
mon mari, oläsligt bon.

och der var återseendets glädje stor. Dagnan med familj
och två äldre tanter från Paris. Muenier har genom
personliga bekantskaper fått denna villa för 200
i månaden – den är charmant på allt sätt – endast att
den ligger ensam 3 à 4 varit från Villefranche, jernvägen
torget och läkaren. från 7 om morgonen till 9 om aftonen
är det ett jordiskt paradis, men på natten måste det
vara kusligt
och ensligt
Det var då eget att igen komma midt
in i Pariserkonstnärslif – och fastän Dagnan och Muenier
alls ej att några boulevard blagneurer, föreföll jag
mig sjelf ändå så besynnerligt klumpig och kogerisk.
Dagnans bådo genast att få enlevera mig till Golfe
Juan, mellan Antibes och Cannes, och detta anbud
antogs med förtjusning – Hos dem bodde jag verkligen
under 2 dagar och gjorde derifrån mina utflykter till
Cannes. Kl. 5 reste jag tillbaka till Nizza, tog
mina saker från hundhålet der jag icke sofvit
för mina pengar – och flyttade dem till stationen. Dagnans
skulle komma 1/2 7 och vi
skulle
fortsätta tillsammans
till Golfe Juan. – Karnevalens sista dag var då i sitt
esse. Och fastän jag fick litet konfetti öfver mig
gick jag ändå ut för att detta besynnerligt brokiga,
färgrika skådespel. Tänk alla, t. o. m. kuskarna

i kostymer, mest röda dominos (till 2 fr 50 stycket)
hundratusentals menniskor så fånigt uppsluppna
som möjligt och alla maskerade – det är något
af det besynnerligaste oförgätligaste man kan se. Och
stationen – hälften af de resande, nej tre fjerde-
delar i kostym – tåg på tåg, alla menniskor
skrattande och pratande – alla verldens tungomål
och alla öfver allt beröm hvad anständighet
beträffar – det är ju också mest bildade menniskor
och folket vet att karnevalen är stadens förnämsta in-
komstkälla, så att det håller sig utmärkt hyggligt.
Några af de Kolonala grupperna såg jag också bl.a. en
Char de la Presse, med en gutenberg så hög att
han räckte till 4de våningen – tuendratals tidnings
pojkar och ankor på afsatserna, med alla
Paris och alla Nizzas tidningar i kolossala format.
– När skymningen kom – lyktorna tändes och bullret
nådde sin nöjd så var skådespelet på stationen alldeles
egendomligt. – I massan fick jag tag på Dagnans,
och så voro vi 3/4 timme derefter i Golf Juan
i en temmeligen rymlig villa som de hyrt, vid ett
dukadt bord och vid en väldig brasa – (ty det är ej kallt
nu, men intet varmt heller, och blåsigt) – Det är så utmärkt

roligt att ha att göra med en sådan menniska som
Dagnan, en sådan der som aldrig klickar. Ett
hjerta och ett hufvud och ett öga som man alltid kan
lita på! Och rysligt roligt att vara med en så be-
gåfvad menniska, som tillika är ens gamla kamrat
och vän. Det sympathiska fliudum som, man säga
hvad man vill, existerar, strömmade in till mig genom
alla porer. – Vi skulle der suttit upp och pratat hela
natten om ej Mme Dagnan kört oss till kojs – och jag
sof som en stock i en skön stor säng i ett stort
trefligt rum, med ett batteri af magmedicin som
Madame Dagnans husmoderliga och vänliga hand
"tyst och tankfullt" placerat på kamin kransen.
Dagnan hade således talt om mitt dåliga magtillstånd
– Om morgonen vaknade jag kry och glad och
slog upp fönstren och såg då hafvet på 500
stegs afstånd, villor och trädgårdar ändå dit ned
i öster Antibes
med fyren
och i väster Cannes med bergen l 'Estan
relle bakom, alldeles blå och skarptecknade. Hvad
det var vackert och hvad det var franskt.
byggnaderna, menniskorna allt alldeles franskt.
Så drack jag kaffe och begaf mig af med omnibusen till Cannes
Jag vet ingen bättre beskrifning på detta Cannes
än Heines på Cotterets i de första verserna af Atta Troll
Det ena liknar ju ej det minsta det andra, och
Dagnan sade om "l'alliance franco russe, quelle triste blaque – och så tänka de kloka tyvärr oläsligt

någon beskrifning ger ju Heine ej heller, men för mig åtmins
tone ha alltid dessa 2, 3 första strofer gjort ett eget fint, rikt
trefligt villegiature-intryck. Kl. var ännu ej 10
och jag gick derför ännu ej till Etters utan till Madame
Borget, der jag hoppades träffa Amic. Mme Borgets villa
skulle ni se – den är fin. En stor italenisk bygnad
med torn och väldig marmortrappa och massor
varanda, ytterst fina gallerverk, och en stor trädgård
som endast af Bd de la Croisette skiljs från hafvet.
Jag träffade Mme Borget som kom från kyrkan, och hon
var lika vänlig som alltid – hade nyligen haft bref från
prins Eugen och bad oss nödvändigt komma till Cannes –
tout le monde est qai ici – et vous savez comme chez
vous. – Så till Etters – de bebo en enorm villa
så stor som ett
kungligt
lustslott i Skandinavien midt i en
stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så
ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla
fram. Han visade mig ganska litet vänligt
för resten in till damerna och i Salongen
träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima
i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski
Mera härnäst – jag är glad att återse demen och min tjocka, friska söta
pojke – det var en bult i jemförelse med den lilla Volkoff – tusen helsningar från Atte

född Volkonsky och ett mycket schangtilt
herrskap som bar det i våra öron oschang-
tila namnet Petterson – ryssar – hon född
Nabokoff – Så pratades det såsom på en
visit i Petersburg och Mme Petterson, née
Nabokoff talade om att det på deras hotell
var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs
person. Så skulle vi spela lawn tennis –
"Je suis sure que vous jouez" sade Mme Sonja men
Jag ville träffa fru Etter och det fick jag ändtli-
gen. – Jag hade redan sett att det var något
tvunget, otrefligt i luften, och fru Etter, som
tog mig afsides började ordentligt lätta
till hjerta. Mischa är en tyrann, Mischa
vill ej Sonitchka gå ut, Mischa är nedrig
mot fru Manzey – och ingen protesterar –
De gråta bara då och då – fru Etter är den
enda som vågat be honom menagera sin
fruns helsa – ty Sonsitschka har hållit
på att
bli
éthisique" af hans ledhet – si fabula vera.
I alla fall äro de besynnerligt ryska som hålla
till godo med hans fäaktighet, då fru Manzey
betalar. – Att deras lif måste hålla hundra

tusental såg jag strax – dyrt, opraktiskt och
tråkigt. – Vi äro som i ett fängelse här
sade fru Etter – (Skrif för alldel ej ett ord derom
till henne ty alla bref läsas af Sonja
Manzey-Wolkoff och Alexandrine), de hade
just fått Berthas bref. Visserligen skrifver
B, den nya Sedigné, med mycket "qvickt
geni" men hennes bref hade redan
24 timmar lifvet upp alla menniskor der
(utom Mischa) – det är ett bevis på huru
litet omvexling de ha. Mischa vill ej att
Sofie skall gå ut. Fru Manzey såg nedtryckt
ut- Lily beklagade sig – Lily såg för resten
särdeles fraiche et bra ut. Sofi Volkoff var
mager och gulblek – dragen hade derigenom
blifvit stora – vänlig men tvungen i sitt sätt
och alltjemnt med förskräckta blickar seede
på sin herre och man. – Jag bönföll om att
fru Etter skulle komma
med Lily
och resa, på en
dag åtminstone till "våra bygder" – och det
hade hon mycket stor lust till. Det är ju
3 timmars resa och hon far ju till Hfas
ibland – 8 mk kostar det. Vi skulle skaffa

rum åt dem här för en natt, och jag skulle
gerna fara till Monaco med dem för att visa
det herrliga, herrliga landskapet. Ja nog
hade hon lust, det såg jag, men hon ville
på intet villkor vara borta en natt. Ellan skall
nu skrifva och öfvertala henne. Det skulle pigga
upp dem. – Frukosten högtidligt, ceremonial
med stor mogul tronande i ändan af
bordet och alla dessa qvinnor darrande in-
för det der dumma fät. "Parlez, parlez
beaucoup à table" hann fru Etter hviska till
mig – och jag talade som en mycket van verldsman
Nikolai Karlovitsch Petterson, också en van
verldsman, hygglig och kunnig för resten pratade
med – Mischa konstaterade att det ej fans
några comme il falut fransmän, och heller
ej engelsmän. – Schura såg jag sofvande
i trädgården – hon såg ut som en vaxbild –
rysligt liten och förkrympt och eländig, den
stackarn. – Jag andades ut först när
jag kom till Dagnan igen – det var
som om jag varit qväfd i parfumerade
dynor – Nej frihet vill jag lofva och
Dagnan, är ju en annan karl än M. W.
Nu är pappret slut – Vi bli här några veckor
ännu – sedan lofva Dagnans skaffa oss rum i Cannes
Dagnan tyckte mycket om fotografin af Magdalena. – Amic som jag träffade i Nizza sade att
mina saker voro de bästa i rue de Sèze. –

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I går afton kom jag tillbaka från min franska resa – förtjust och alldeles pånyttfödd, med arbetslust och optimistisk lifsåskådning – och detta i trots af den ledsamma begynnelsen på resan. Väl hade jag fått det ynkliga kortet till Mamma afändt på fettisdags morgonen, då jag fann att mitt illabefinnande hade sin orsak i – mask – (jag kunde icke säga: "jag känner dig sköna mask", Fastän det var midt i karnavalen, ty det hade jag minsta tänkt på, under det jag naturligtvis gifvit min olust alla möjliga, förskräckliga, medicinska namn).

    Alexandra Edelfelt
  • Strax efter upptäckten fick jag ett telegram från Muenier som bjöd mig på frukost med Dagnans till Ville-franche – Jag gick dit och ångrade då de många irrfärderna innan jag hittade den anspråkslösa villa der Muenier slagit ned sina bopålar, ty något vackrare än Villefranche och halfön St Jean, ungefär 3 verst lång kan jag ej tänka mig – En hög landtunga med väldiga pinier, oliver citonträd och stränder som stupa lodrätt ned i hafvet. Nedanför krigshamnen med en örlogseskader, bekante Beaulieu, Monaco och Menton med de höga gå och snöbetäckta bergen.

    Villefranche-sur-Mer Monaco Menton Beaulieu-sur-Mer Golfe Juan Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret Marie Muenier Jules-Alexis Muenier
  • Nåväl jag kom fram, 1 timme för sent, till Mueniers. och der var återseendets glädje stor. Dagnan med familj och två äldre tanter från Paris. Muenier har genom personliga bekantskaper fått denna villa för 200 i månaden – den är charmant på allt sätt – endast att den ligger ensam 3 à 4 varit från Villefranche, jernvägen torget och läkaren. från 7 om morgonen till 9 om aftonen är det ett jordiskt paradis, men på natten måste det vara kusligt och ensligt

    Villefranche-sur-Mer Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret Marie Muenier Jean Dagnan-Bouveret Jules-Alexis Muenier Pierre-Alexis Muenier
  • Karnevalens sista dag var då i sitt esse. Och fastän jag fick litet konfetti öfver mig gick jag ändå ut för att detta besynnerligt brokiga, färgrika skådespel. Tänk alla, t. o. m. Kuskarna i kostymer, mest röda dominos (till 2 fr 50 stycket) hundratusentals menniskor så fånigt uppsluppna som möjligt och alla maskerade – det är något af det besynnerligaste oförgätligaste man kan se. Och stationen – hälften af de resande, nej tre fjerdedelar i kostym – tåg på tåg, alla menniskor skrattande och pratande – alla verldens tungomål och alla öfver allt beröm hvad anständighet beträffar – det är ju också mest bildade menniskor och folket vet att karnevalen är stadens förnämsta inkomstkälla, så att det håller sig utmärkt hyggligt. Några af de Kolonala grupperna såg jag också bl.a. en Char de la Presse, med en gutenberg så hög att han räckte till 4de våningen – tuendratals tidnings pojkar och ankor på afsatserna, med alla Paris och alla Nizzas tidningar i kolossala format. – När skymningen kom – lyktorna tändes och bullret nådde sin nöjd så var skådespelet på stationen alldeles egendomligt. –

    Pariisi Nizza
  • I massan fick jag tag på Dagnans, och så voro vi 3/4 timme derefter i Golf Juan i en temmeligen rymlig villa som de hyrt, vid ett dukadt bord och vid en väldig brasa – (ty det är ej kallt nu, men intet varmt heller, och blåsigt) – Det är så utmärkt roligt att ha att göra med en sådan menniska som Dagnan, en sådan der som aldrig klickar. Ett hjerta och ett hufvud och ett öga som man alltid kan lita på! Och rysligt roligt att vara med en så begåfvad menniska, som tillika är ens gamla kamrat och vän. Det sympathiska fliudum som, man säga hvad man vill, existerar, strömmade in till mig genom alla porer. – Vi skulle der suttit upp och pratat hela natten om ej Mme Dagnan kört oss till kojs – och jag sof som en stock i en skön stor säng i ett stort trefligt rum, med ett batteri af magmedicin som Madame Dagnans husmoderliga och vänliga hand "tyst och tankfullt" placerat på kamin kransen. Dagnan hade således talt om mitt dåliga magtillstånd

    Golfe Juan Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret
  • – Om morgonen vaknade jag kry och glad och slog upp fönstren och såg då hafvet på 500 stegs afstånd, villor och trädgårdar ändå dit ned i öster Antibes med fyren och i väster Cannes med bergen l 'Estanrelle bakom, alldeles blå och skarptlecknade. Hvad det var vackert och hvad det var franskt. byggnaderna, menniskorna allt alldeles franskt. Så drack jag kaffe och begaf mig af med omnibusen till Cannes

    Cannes Antibes Les Adrets-de-Estérel
  • Jag vet ingen bättre beskrifning på detta Cannes än Heines på Cotterets i de första verserna af Atta Troll Det ena liknar ju ej det minsta det andra, och någon beskrifning ger ju Heine ej heller, men för mig åtminstone ha alltid dessa 2, 3 första strofer gjort ett eget fint, rikt trefligt villegiature-intryck.

    Cannes Heinrich Heine
  • Kl. var ännu ej 10 och jag gick derför ännu ej till Etters utan till Madame Borget, der jag hoppades träffa Amic. Mme Borgets villa skulle ni se – den är fin. En stor italenisk bygnad med torn och väldig marmortrappa och massor varanda, ytterst fina gallerverk, och en stor trädgård som endast af Bd de la Croisette skiljs från hafvet. Jag träffade Mme Borget som kom från kyrkan, och hon var lika vänlig som alltid – hade nyligen haft bref från prins Eugen och bad oss nödvändigt komma till Cannes – tout le monde est qai ici – et vous savez comme chez vous. –

    Cannes Emilie von Etter Henri Amic Emilia (Emilie) von Etter Eugen Borget
  • Så till Etters – de bebo en enorm villa så stor som ett kungligt lustslott i Skandinavien midt i en stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla fram. Han visade mig ganska litet vänligt för resten in till damerna och i Salongen träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski född Volkonsky och ett mycket schangtilt herrskap som bar det i våra öron oschangtila namnet Petterson – ryssar – hon född Nabokoff – Så pratades det såsom på en visit i Petersburg och Mme Petterson, née Nabokoff talade om att det på deras hotell var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs person

    Pohjoismaat Cannes Emilie von Etter Petterson Natalia Basilevskij Sophie Manzey Emilia (Emilie) von Etter Emilia Lerche Nikolaj Karlovitj Petterson Michail Sergejevitj Volkov
  • Så skulle vi spela lawn tennis – "Je suis sure que vous jouez" sade Mme Sonja men Jag ville träffa fru Etter och det fick jag ändtligen. –

    Emilie von Etter Sophie Manzey
  • Jag hade redan sett att det var något tvunget, otrefligt i luften, och fru Etter, som tog mig afsides började ordentligt lätta till hjerta. Mischa är en tyrann, Mischa vill ej Sonitchka gå ut, Mischa är nedrig mot fru Manzey – och ingen protesterar – De gråta bara då och då – fru Etter är den enda som vågat be honom menagera sin fruns helsa – ty Sonsitschka har hållit på att bli éthisique" af hans ledhet – si fabula vera. I alla fall äro de besynnerligt ryska som hålla till godo med hans fäaktighet, då fru Manzey betalar. – Att deras lif måste hålla hundratusental såg jag strax – dyrt, opraktiskt och tråkigt. – Vi äro som i ett fängelse här sade fru Etter – (Skrif för alldel ej ett ord derom till henne ty alla bref läsas af Sonja Manzey-Wolkoff och Alexandrine), de hade just fått Berthas bref. Visserligen skrifver B, den nya Sedigné, med mycket "qvickt geni" men hennes bref hade redan 24 timmar lifvet upp alla menniskor der (utom Mischa) – det är ett bevis på huru litet omvexling de ha. Mischa vill ej att Sofie skall gå ut. Fru Manzey såg nedtryckt ut-

    Berta Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexandrine Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Lily beklagade sig – Lily såg för resten särdeles fraiche et bra ut.

    Emilia (Emilie) von Etter
  • Sofi Volkoff var mager och gulblek – dragen hade derigenom blifvit stora – vänlig men tvungen i sitt sätt och alltjemnt med förskräckta blickar seende på sin herre och man. –

    Sophie Manzey
  • Jag bönföll om att fru Etter skulle komma med Lily och resa, på en dag åtminstone till "våra bygder" – och det hade hon mycket stor lust till. Det är ju 3 timmars resa och hon far ju till Hfas ibland – 8 mk kostar det. Vi skulle skaffa rum åt dem här för en natt, och jag skulle gerna fara till Monaco med dem för att visa det herrliga, herrliga landskapet. Ja nog hade hon lust, det såg jag, men hon ville på intet villkor vara borta en natt. Ellan skall nu skrifva och öfvertala henne. Det skulle pigga upp dem. –

    Helsinki (epävarma yhteys) Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Ellan de la Chapelle
  • Frukosten högtidligt, ceremonial med stor mogul tronande i ändan af bordet och alla dessa qvinnor darrande inför det der dumma fät. "Parlez, parlez beaucoup à table" hann fru Etter hviska till mig – och jag talade som en mycket van verldsman Nikolai Karlovitsch Petterson, också en van verldsman, hygglig och kunnig för resten pratade med – Mischa konstaterade att det ej fans några comme il falut fransmän, och heller ej engelsmän. –

    Emilie von Etter Nikolaj Karlovitj Petterson Michail Sergejevitj Volkov
  • Schura såg jag sofvande i trädgården – hon såg ut som en vaxbild – rysligt liten och förkrympt och eländig, den stackarn. –

    Alexandrine Manzey
  • Jag andades ut först när jag kom till Dagnan igen – det var som om jag varit qväfd i parfumerade dynor – Nej frihet vill jag lofva och Dagnan, är ju en annan karl än M. W.

    Pascal Dagnan-Bouveret Michail Sergejevitj Volkov
  • Nu är pappret slut – Vi bli här några veckor ännu – sedan lofva Dagnans skaffa oss rum i Cannes

    Cannes Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret
  • Jag har fått svar på mitt bref af Mme Meissonier. Vouz etiez l'un des jeunes qu'aimait mon mari, oläsligt bon.

    Ernest Meissonier Meissonier
  • Så utmärkt vänliga människor som Dagnans jag mådde der som en prins i en bagarbod.

    Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret
  • Pierre Loti är marin officer och ligger nu i golfe Juan – Dagnans träffa honom alla dagar – Mme Dagnan lofvade hans autograf åt Anni.

    Anne-Marie Dagnan-Bouveret Pascal Dagnan-Bouveret Alexandra Edelfelt Pierre Loti
  • Dagnan sade om "l'alliance franco russe, quelle triste blaque – och så tänka de kloka tyvärr oläsligt

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Mera härnäst – jag är glad att återse oläsligt och min tjocka, friska söta pojke – det var en bult i jemförelse med den lilla Volkoff – tusen helsningar från Atte

    Erik Edelfelt Nikolaj Michailovitj Volkov (epävarma yhteys)