Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

tidningspress barnskötare englannin kieli englantilaiset hotellit kahvilat kansallislaulut kielet kirjat lapset (perheenjäsenet) mallit (ammatti) musiikki naiset osakunnat poliitikot sää saksalaiset vaatteet valokuvat yliopistot

Ospedaletti 4 mars 1891
Älskade Mamma,
Ellan vill nödvändigt att jag skall komma
ut och åka i dag i stället för att gå
ner på det smutsiga hålet, caféet tillhörande
Signor Botta, der jag håller på att måla
la bella Elisabetta – en modern italiensk
hebé som häller i chianti åt två sluskar.
Taflan är redan rätt avancerad, och
jag är rätt intresserad af den. En studie
af flickan har haft en kolossal succès
till följd af likheten såväl nere i byn som
här på hotellet. Hon är rätt svår att måla,
som allting rigtigt vältecknadt – dessutom
har hon något bondiskt-styft i sin kopp
som endast delvis bortskymmes af den
italienska ståtligheten och de 17 åren.
Att icke göra henne för vacker är derför
det svåraste. Hennes händer och fötter
äro stora men ej illa formade; hon är lång
bred och mager Naturligtvis vill jag göra
något rigtigt bra med henne. Jag studerar
alla aftnar l'historie des Peintur af
Charles Blanc- apotekaren, telegrafisten –
postmästaren Pianavia har lånat mig dem.
Och jag sörger öfver att icke ha arbetat
tillräckligt under hela mitt långa lif – Ack
när jag ser hvilka svårigheter de bästa haft,
huru gräsligt envisa de fått lof att

vara för att komma någon hvart. t.o.m
de sämsta d.v.s. de för mig och vår
tid minsta sympathiska ha dock lemnat
efter sig ett långt rikligare arbete än
jag någonsin kommer att åstadkomma –
Hôtellet här börjar byta om besättning
d. 1sta mars reste lady B. med familj
ett tyskt landgerevktsrath med fru
från Celn i Hannover, en engelsk prest
som var mycket hygglig och många andra –
de som kommit i stället se icke
behagliga ut. Bl. fins här ett tjock otäck
fransk grefve Dillon – skulle det vara
Boulangers högra hand? Nere i byn
har jag träffat en mycket språksam
och temmeligen påhängsen ung ryss
Gertzoff – som jag hållet på afstånd
på mycket som möjligt. Han är decavé
och har kommit hit från Monte Carlo
och bor i ett anspråkslöst näste dernere –
känner alla busarna och dricker med
dem. Han skryter förskräcklig med sina
bekantskaper, Kudaskeffs bl. a – men
Ellan fortfar att tro att han varit bara
betjent eller hofmästare hos någon förnäm
ryss – otreflig är han, det är säkert.

Utmärkt väl talar han alla språk
men sitt vetande har han mest från
Figaro, ehuru han påstår sig ha gått
igenom Polytechnikum i Zürich.
Han, som alla ryssar, tror att jag och
vi finnar kunna, men ej vilja tala ryska –
och jag låter honom gerna vara i den
villfarelsen. Hans toilett är ruskigt
elegant – broderade silkes nattskjotor
under en sliten rutig resrock – ytterst
fina skor och ljusa Apostoliska
pantalonger, och en alldeles för liten
hatt.
Min artikel i Harper har gjort att
en herre i Chicago skrifvit och
bedt mig få studentsånger och i
synnerhet vårt land med noter och
engelska text. Huru skall detta gå
till. Be flickorna höra efter om detta
existerar. – Tack för vexeln –
och tack för Bs bestyr om fotografier
na till Baude. – Baude och Courtois
dessa inbitna Parisare förvåna sig i bref
öfver att Dagnan och jag äro här, så
långt borta från la ville-lumière –
men jag svarar fränckt att jag trifs

utmärkt och målar här mera än
vanligtvis i Paris. Jag vore bra
glad om jag kunde visa dem
några rigtigt bra taflor när jag kommer
dit. De äro förryckta i Paris för resten
nu – att en stor stads opinion med
ens skall kunna förändras du jour au
lendemain af en Deroulèdes bombastiska
fraser, är i sanning sorgligt. Detta
vädjande till den der revanche känslan
är ett lågt medel, isynnerhet om den,
som nu, tjenar endast boulangistiska
intriger. – Nu skola vi resa af
Vår son skall ha nya stöflar i San Remo
och vi resa derför hela familjen – Vädret
är herrligt – stark sydlig blåst visserligen
men så glittrande gladt. Den nya bonnen,
är mycket anspråkslösare än den förra,
och pojken är helt tam med henne redan.
farväl, skrif som hittils – det är så
roligt att få edra bref.
Roligt att få höra hvad de beslutat
om skizzerna till Unversitetet.
Många helsningar från oss alla genom
Mammas
Atte.
Jag skrifver till Gallén och ber honom välja
ännu en teckning till Savalaxarnes lotteri
ge honom den från någon af mina skizzböcker.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ellan vill nödvändigt att jag skall komma ut och åka i dag i stället för att gå ner på det smutsiga hålet, caféet tillhörande Signor Botta, der jag håller på att måla la bella Elisabetta – en modern italiensk hebé som häller i chianti åt två sluskar. Taflan är redan rätt avancerad, och jag är rätt intresserad af den. En studie af flickan har haft en kolossal succès till följd af likheten såväl nere i byn som här på hotellet. Hon är rätt svår att måla, som allting rigtigt vältecknadt – dessutom har hon något bondiskt-styft i sin kopp som endast delvis bortskymmes af den italienska ståtligheten och de 17 åren. Att icke göra henne för vacker är derför det svåraste. Hennes händer och fötter äro stora men ej illa formade; hon är lång bred och mager Naturligtvis vill jag göra något rigtigt bra med henne.

    Ellan de la Chapelle Elisabetta Botta
  • Jag studerar alla aftnar l'historie des Peintur af Charles Blanc- apotekaren, telegrafisten – postmästaren Pianavia har lånat mig dem. Och jag sörger öfver att icke ha arbetat tillräckligt under hela mitt långa lif – Ack när jag ser hvilka svårigheter de bästa haft, huru gräsligt envisa de fått lof att vara för att komma någon hvart. t.o.m de sämsta d.v.s. de för mig och vår tid minsta sympathiska ha dock lemnat efter sig ett långt rikligare arbete än jag någonsin kommer att åstadkomma –

    Charles Blanc Pianavia
  • Hôtellet här börjar byta om besättning d. 1sta mars reste lady B. med familj ett tyskt landgerevktsrath med fru från Celn i Hannover, en engelsk prest som var mycket hygglig och många andra – de som kommit i stället se ickebehagliga ut. Bl. fins här ett tjock otäck fransk grefve Dillon – skulle det vara Boulangers högra hand?

    Hannover Georges Boulanger Alicia Georgette Barrington Barrington Leila Barrington Arthur Dillon
  • Nere i byn har jag träffat en mycket språksamoch temmeligen påhängsen ung ryss Gertzoff – som jag hållet på afstånd på mycket som möjligt. Han är decavé och har kommit hit från Monte Carlo och bor i ett anspråkslöst näste dernere – känner alla busarna och dricker med dem. Han skryter förskräcklig med sina bekantskaper, Kudaskeffs bl. a – men Ellan fortfar att tro att han varit bara betjent eller hofmästare hos någon förnäm ryss – otreflig är han, det är säkert. Utmärkt väl talar han alla språk men sitt vetande har han mest från Figaro, ehuru han påstår sig ha gått igenom Polytechnikum i Zürich. Han, som alla ryssar, tror att jag och vi finnar kunna, men ej vilja tala ryska – och jag låter honom gerna vara i den villfarelsen. Hans toilett är ruskigt elegant – broderade silkes nattskjotor under en sliten rutig resrock – ytterst fina skor och ljusa Apostoliska pantalonger, och en alldeles för liten hatt.

    Monte Carlo Zürich Ellan de la Chapelle Gertzoff Kudasjev
  • Min artikel i Harper har gjort att en herre i Chicago skrifvit och bedt mig få studentsånger och i synnerhet vårt land med noter och engelska text. Huru skall detta gå till. Be flickorna höra efter om detta existerar. –

    Chicago
  • Tack för vexeln – och tack för Bs bestyr om fotografierna till Baude. –

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Charles Baude
  • Baude och Courtois dessa inbitna Parisare förvåna sig i bref öfver att Dagnan och jag äro här, så långt borta från la ville-lumière – men jag svarar fränckt att jag trifs utmärkt och målar här mera än vanligtvis i Paris. Jag vore bra glad om jag kunde visa dem några rigtigt bra taflor när jag kommer dit.

    Pariisi Charles Baude Gustave Courtois
  • De äro förryckta i Paris för resten nu – att en stor stads opinion med ens skall kunna förändras du jour au lendemain af en Deroulèdes bombastiska fraser, är i sanning sorgligt. Detta vädjande till den der revanche känslan är ett lågt medel, isynnerhet om den, som nu, tjenar endast boulangistiska intriger. –

    Pariisi Paul Déroulède Georges Boulanger
  • Nu skola vi resa af Vår son skall ha nya stöflar i San Remo och vi resa derför hela familjen – Vädret är herrligt – stark sydlig blåst visserligen men så glittrande gladt.

    San Remo / Sanremo Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Den nya bonnen, är mycket anspråkslösare än den förra, och pojken är helt tam med henne redan.

    Erik Edelfelt N.N.
  • farväl, skrif som hittils – det är så roligt att få edra bref.

  • Många helsningar från oss alla

  • Jag skrifver till Gallén och ber honom välja ännu en teckning till Savalaxarnes lotteri ge honom den från någon af mina skizzböcker.

    Axel Gallén