Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

barnskötare tänderna militärer (personer) sömmerskor tidningspress åska aateli akatemiat englannin kieli hammassärky hotellit italian kieli kahvilat kielet laivat lapset (perheenjäsenet) mallit (ammatti) matkustaminen meret musiikki naiset näyttelijät papit pilailu raha ruoka sää sade sadut saksan kieli suomen kieli teatteritaide uni

Ospedaletti 10 mars.
Älskade Mamma,
det är då verkligen ett bistert öde som gör att
jag mest negligerar den korrespondent som
är mig kärast, d.v.s. Mamma. Om jag också
gjort det så skall jag intet göra det mer. – Jag
har arbetat som en galning denna sista
tid, emedan mina manliga modeller gjort
svårigheter – den ena reste i går till Barcelona
med ett fartyg, den andra skall arbeta i
Bordighera från och med i morgon. Jag måste
derför skynda mig för att taflan skall bli
någonting af. Det är märkvärdigt hvad man
kan bli trött af att måla så der forceradt.
Hafsluften söker dessutom och jag har somnat
som en stock om aftnarna. Sedan 2 dagar har
vädret dessutom varit åsk och regndigert – (i
dag har det hällregnat) och jag har känt denna
vädervexling på min gamla lekamen. – I
dag har jag visserligen, till följd af mörkret och regn-
vädret och den deraf följande, omöjligheten att måla
haft en fridag – men så har olyckan velat att
jag fått litet tandvärk, a(f draget dernere i kaféet
der jag målar) och så har den ingenting blifvit
af brefskrifningen i dag eller. Jag plågas
förfärligt af ett bref som jag skall och måste
krysta fram till Vallery-Radot – Utom den
vanliga svårigheten att skrifva för denna
Academic Française har jag ännu att
ursäkta mig för att jag ännu ej svarat
på hans bref jag fick i Finland – och
det är ju verkligen gräsligt af mig.

Så skall jag svara Lady Barrington – så flere
korrespondenter i Paris. Lady B. skrifver
att hon skickar den lilla pastellen till London
och till den ändan skrifvit till Marcus Stone.
A. R. A. – d.v.s. medlem af Royal Academy.
Hon skickar mig hans bref också, för att
som hon säger visa hvad engelska artister
tänka om mig – och det är ju ytterst
smickrande. För resten säger hon att Valescure
ej på långt när är så vackert som dessa
trakter, men att hotellet är snyggt och att
Frejas som ligger strax bredvid är mycket
intressant. Om en vecka fara vi först till
Beaulieu så till Cannes (på 2 dagar) och
så till Valescure – förmodligen, ty i
sjelfva
Cannes
sjelf vill jag ej vara, der blir det för mycket
verldslif fruktar jag. Ännu ha vi ingenting
hört af Etters och Koka och Lilly. Måtte
ej Mimas sjukdom blifvit värre. Skulle
Koki ha reste till Rom så måste det skett
härigenom och då skulle han nog ha under-
rättat mig derom. – Min lilla tafla blir
bra och intresserar mig mycket. Ryssen
som slagit sig ned bakom min rygg och
berätta för mig alla gamla franska witzer
från samtliga skämttidningar sedan 20 år,
är mig till synnerligt stort besvär. Han
höll på att ställa till rigtigt spektakel
genom det högst opassande skämt han

tillät sig med Elisabetta då hon poserade –
signor Botta blef mycket arg och Elisabetta
var dubbelt vacker i sin rättmätiga vrede.
Jag lät också her Hasen-Gertzoff veta
att jag ej var nöjd. Han påminner i
mycket om Konni – det der förstående sig
på allting, hästar, hundar, mat, matlagning
åkdon, åkerbruk – hans lätthet för språk
hans goda minne – och hans skamlösa sätt
mot underordnade och fattiga - utan att
jag ändå tror att han menar det så illa.
Allt det der är bara för att visa att
han vet hur det skall vara då man är
rigtigt chic och jeunesse dorée. – För resten
skryter han med sin vän Soltikoff (jag antar
för Soltsheffs
skull
att det är lögn). På ett kalas
i Pétjbur gjorde de af med 23 tusen rubel
men då var de också fulla – slogo istvotch-
kar och blefvo uppkallade till Gresser. – o.s.v.
Vi känner genren – en mycket oförbättrad
upplaga af Boris Bernoff. Ellan håller
ännu på att denne herre varit betjent
i något finare hus. – Det är skam att toppen
oläsligt o.s.v. – nog derför om den göken.
Nu ha vi fått till bordsgrannar en gammal
tysk prest med gemål och nièce – en
utmärkt vackert backfisch, så pigg och
frisk och strålande som det är möjligt att
vara vid 17 år. Gubben som liknar Mauritz
Nordstöm och hans fru som ser ut som
en af fliegende Blätters fruar äro ytterst

typiska – oberörda af denna verldens
flärd och otroligt språksamma. De
bråka mycket med att konversera med
en engelsk miss som kan 10 ord tyska
och dem dåligt. det går sålunda ungefär
Missen: ik kann nit sprekee deutsch
der die das so schwer. Der herr Pfarrer:
Ach so, Sie haben oläsligt Lernen der Deutschen
Sprache ungeahnte Schwierigheiten bagagnet
unter den Regeln der Genera oder des
Geschlehts – Missen: Wie, was???
d. h. Pf. Ich sage die genera oder das Geschlecht
o.s.v. paus – Missen har ej förstått ett
ord. Gubben spelar emellertid bra och
musikaliskt piano och det var rigtigt
roligt att höra honom spela saker af Bach
i dag. De schweitziska tyskarne äro ganska
omöjliga – de hålla ihop som ler och långhalm
alla äro de slägt och alla amis corhons
med M. Hauser, värdshusvärden och hans
familj onklar, kusiner, svågrar, svägerskor och
en bataljon barn – alla här till städes.
En preussisk general, artigheten sjelf är
mycket förbindlig men diskret – jag
vexlar derför endast då och då en höflig
fras med honom. – Då jag kl. 9 om morgonen
drager ned från Hotellets internationala grann-
låt till Signor Bottas smutsiga kafé,
då njuter jag öfver att få vara underklass

och menniska hela dagen. Jag har ätit frukost
nere hos Signor Botta, Macravoni, fritto
misto och druckit Perinaldi vin till – allt
under reconnemang med alla byns sluskar,
och jag har funnit mig mycket väl
deraf och har börjat förstå italienska
mycket bättre. I lördags aftse spelade
de
Ospedalettis ungdom
en femakts dram dernere i byn –
12 due Sergenti – En kringresande marionett
teaterdirektör (som liknar Carl Armfelt som
ett bär) och som ej har pengar att komma
härifrån hade inöfvat den.
Mina modeller spelte alla
med
Det var
kostligt, men gester ha de och en aplomb
som är otrolig. Hjeltinnan i pjesen speltes
af en 18 årig sömmerska och jag måste
säga att jag sällan sett sådana (dramatiska
och skildt tragiska anslag hos en dilettant.
I en scen, der hon vill kasta sig ut genom
fönstret för att rädda sin man för döden
och hålles tillbaka af sina barn – var hon
frappant lik Ristori. Fredrik Cygnaeus
upptäckte ju Ristori under liknande
omständigheter. Jag vill derför anteckna
der här flickans namn det kan ju bli
stort i framtiden. Sofia Rambaldi.
Tänk jag hade tårarne i ögonen – Dr Lam-
bert likaså – publiken tjöt från början
till slut af pjesen. En gammal Garibaldist
en af "i mille" uppträdde som en marskalk
af frankrike i redingote med guldpappers

ordnar på och – halmhatt. Men ni
skulle ha sett den ytterligt vana
herrskaregest hvarmed han i det afgörande
ögonblicket slår upp sin kappa och visar
denna strålande uniform och säger: som
il marescialo. Theatern var det mest
primitiva man kunde se – dekorationerna
målade af dem sjelfva. Men ett
grannt språk ha de och en säkerhet
i gestera som är absolut medfödd.
de kommo alla under mellanakterna
och frågade hvad jag tyckte om dem och deras
spel och Segnorina Rambaldi tycktes vara
mycket smickrad öfver mina för resten
alldeles upprigtiga komplimanger. – I dag
var här ett napolitankt sällskap och sjöng
bl.a vorrci morir och sanaa Lucia –
som man hör alltjemnt här, alltid i stämmor.
de sjunga den litet annorlunda och långsammare
en vi. Den der storartade stilen som
ännu fins qvar här och der är ett alldeles
omedvetet arf från romartiden. Och italiensk
musik, annars så trivial, får ofta genom
detta oläsligt deras men något mycket vär-
digare än annars. – Jag har rigtig lust
att komma hit till Italien (icke till
Ospedaletti) på ett år. Här finnes se
rysligt mycket för mig och jag är säker
på att jag skulle kunna måla ypperliga

saker här. Det fins ett Italien som aldrig
blifvit måladt – det är just detta
krasst
moderna.
der romarlynnet sticker fram mellan
dekadensen och det missförstådda
engelskt europeiska
moderna
såsom en aristokratisk hand ur en
smutsig manchett och en flottig rock-
ärm. Och naturen med den oförsonligt
stränga teckningen i hvarje träd, i hvarje
bergshäll!
I går då ovädret nalkades, syntes
Corsika i hägring, men så tydligt att
jag gjorde en tecking af ön der den
reste sig med sina snötoppar mot himlen.
Denna bergsö som strålade i purpur,
hvitt och guld och som sväfvade i luften
öfver det dunkelblå hafvet var bland
det mest sagolika man kunde se
I dag då det bara regnat, var för-
trollningen borta och landskapet såg så
tarfligt ut att jag ej kände igen det –
Medelhafvet såg ut som finska viken
en regndag, ej en smul bättre.
Min son frodas och trifs utmärkt bra
med sin nya bonne. Jag har börjat tala
engelska med henne – måtte jag lära mig
jag kova pää, som hört det språket så
mycket och ännu ej läst mig det minsta.
Pojken beundras allmänt för sin storlek, sin
vänliga uppsyn och sitt glada lynne. Folket

här säger att han liknar mig så mycket.
Han är alldeles galen med att exercera
med och skriker så att det hörs
öfver
hela Ospedaletti
Genralen och kommendörkapten och
lytnanten och lilla kadetten – marschera!
När någongång bessaglière gå här förbi är
han utom sig af glädje. Han ritar lika
ifrigt som förr. Något annat än glädje
har jag ej tillsvidare, af den pojken. Fastän
Jag har så litet tid att vara med honom
äro vi ändå goda vänner och jag skall
har
ofta fått lof att berätta sagor för honom tills
han somnat. När mitt ringa förråd är uttömdt
läser jag upp verser eller räknar Hickla hackla
och abo bebo båca o. d. – allt är det lika
bra och så somnar han som en stock.
Lugnet här kommer jag att saknar hvart jag
att kommer. Paris och fint folk och
chic och denna verldens prål är ej för
mig – en sådan bonde har jag blifvit.
Ett ytterst noga studeradt landskap med
en gammal Oljeqvarnsruin emellan citron
träd har jag fått färdigt – det andra är
mest påbörjadt – taflan, krogscenen,
kommer att ta 5 dagar ännu.
– Jaså att Konni nu skall skiljas. Det är
ändå bra beqvämt. Ack om han kunde
få så mycket pengar att han kunde återbetala
allt det han tagit af Visen – det är ändå
så tarfligt att kasta bort sitronen så der sedan
man så grundligt pressat ut den.
Helsa flickorna och tant Gadd hjertligt från oss – Gud vare med Eder alla. Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • det är då verkligen ett bistert öde som gör att jag mest negligerar den korrespondent som är mig kärast, d.v.s. Mamma. Om jag också gjort det så skall jag intet göra det mer. –

    Alexandra Edelfelt
  • Jag har arbetat som en galning denna sista tid, emedan mina manliga modeller gjort svårigheter – den ena reste i går till Barcelona med ett fartyg, den andra skall arbeta i Bordighera från och med i morgon. Jag måste derför skynda mig för att taflan skall bli någonting af. Det är märkvärdigt hvad man kan bli trött af att måla så der forceradt. Hafsluften söker dessutom och jag har somnat som en stock om aftnarna.

    Bordighera Barcelona N.N. N.N.
  • Sedan 2 dagar har vädret dessutom varit åsk och regndigert – (i dag har det hällregnat) och jag har känt denna vädervexling på min gamla lekamen. – I dag har jag visserligen, till följd af mörkret och regnvädret och den deraf följande, omöjligheten att måla haft en fridag – men så har olyckan velat att jag fått litet tandvärk, a(f draget dernere i kaféet der jag målar) och så har den ingenting blifvit af brefskrifningen i dag eller.

  • Jag plågas förfärligt af ett bref som jag skall och måste krysta fram till Vallery-Radot – Utom den vanliga svårigheten att skrifva för denna Academic Française har jag ännu att ursäkta mig för att jag ännu ej svarat på hans bref jag fick i Finland – och det är ju verkligen gräsligt af mig.

    Suomi René Vallery-Radot
  • Så skall jag svara Lady Barrington – så flere korrespondenter i Paris. Lady B. skrifver att hon skickar den lilla pastellen till London och till den ändan skrifvit till Marcus Stone. A. R. A. – d.v.s. medlem af Royal Academy. Hon skickar mig hans bref också, för att som hon säger visa hvad engelska artister tänka om mig – och det är ju ytterst smickrande.

    Pariisi Lontoo Alicia Georgette Barrington Leila Barrington Marcus Stone
  • För resten säger hon att Valescure ej på långt när är så vackert som dessa trakter, men att hotellet är snyggt och att Frejas som ligger strax bredvid är mycket intressant.

    Valescure Fréjus Alicia Georgette Barrington
  • Om en vecka fara vi först till Beaulieu så till Cannes (på 2 dagar) och så till Valescure – förmodligen, ty i sjelfva Cannes sjelf vill jag ej vara, der blir det för mycket verldslif fruktar jag.

    Cannes Valescure Beaulieu-sur-Mer
  • Ännu ha vi ingenting hört af Etters och Koka och Lilly. Måtte ej Mimas sjukdom blifvit värre. Skulle Koki ha reste till Rom så måste det skett härigenom och då skulle han nog ha underrättat mig derom. –

    lukumuistit Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Nikolaj von Etter
  • Min lilla tafla blir bra och intresserar mig mycket. Ryssen som slagit sig ned bakom min rygg och berätta för mig alla gamla franska witzer från samtliga skämttidningar sedan 20 år, är mig till synnerligt stort besvär. Han höll på att ställa till rigtigt spektakel genom det högst opassande skämt han tillät sig med Elisabetta då hon poserade – signor Botta blef mycket arg och Elisabetta var dubbelt vacker i sin rättmätiga vrede. Jag lät också her Hasen-Gertzoff veta att jag ej var nöjd. Han påminner i mycket om Konni – det der förstående sig på allting, hästar, hundar, mat, matlagning åkdon, åkerbruk – hans lätthet för språk hans goda minne – och hans skamlösa sätt mot underordnade och fattiga - utan att jag ändå tror att han menar det så illa. Allt det der är bara för att visa att han vet hur det skall vara då man är rigtigt chic och jeunesse dorée. – För resten skryter han med sin vän Soltikoff (jag antar för Soltsheffs skull att det är lögn). På ett kalas i Pétjbur gjorde de af med 23 tusen rubel men då var de också fulla – slogo istvotchkar och blefvo uppkallade till Gresser. – o.s.v. Vi känner genren – en mycket oförbättrad upplaga af Boris Bernoff. Ellan håller ännu på att denne herre varit betjent i något finare hus. – Det är skam att toppen oläsligt o.s.v. – nog derför om den göken.

    Pietari Boris Bernov Konrad Zilliacus Ellan de la Chapelle Elisabetta Botta Gertzoff Soltikoff Gresser
  • Nu ha vi fått till bordsgrannar en gammal tysk prest med gemål och nièce – en utmärkt vackert backfisch, så pigg och frisk och strålande som det är möjligt att vara vid 17 år. Gubben som liknar Mauritz Nordstöm och hans fru som ser ut som en af fliegende Blätters fruar äro ytterst typiska – oberörda af denna verldens flärd och otroligt språksamma. De bråka mycket med att konversera med en engelsk miss som kan 10 ord tyska och dem dåligt. det går sålunda ungefär Missen: ik kann nit sprekee deutsch der die das so schwer. Der herr Pfarrer: Ach so, Sie haben oläsligt Lernen der Deutschen Sprache ungeahnte Schwierigheiten bagagnet unter den Regeln der Genera oder des Geschlehts – Missen: Wie, was??? d. h. Pf. Ich sage die genera oder das Geschlecht o.s.v. paus – Missen har ej förstått ett ord. Gubben spelar emellertid bra och musikaliskt piano och det var rigtigt roligt att höra honom spela saker af Bach i dag.

    Karl Mauritz Nordström (epävarma yhteys) Johann Sebastian Bach Krüger Krüger Krüger N.N.
  • De schweitziska tyskarne äro ganska omöjliga – de hålla ihop som ler och långhalm alla äro de slägt och alla amis corhons med M. Hauser, värdshusvärden och hans familj onklar, kusiner, svågrar, svägerskor och en bataljon barn – alla här till städes.

    Hauser
  • En preussisk general, artigheten sjelf är mycket förbindlig men diskret – jag vexlar derför endast då och då en höflig fras med honom. –

    N.N.
  • Då jag kl. 9 om morgonen drager ned från Hotellets internationala grannlåt till Signor Bottas smutsiga kafé, då njuter jag öfver att få vara underklass och menniska hela dagen. Jag har ätit frukost nere hos Signor Botta, Macravoni, fritto misto och druckit Perinaldi vin till – allt under reconnemang med alla byns sluskar, och jag har funnit mig mycket väl deraf och har börjat förstå italienska mycket bättre.

    Botta
  • I lördags aftse spelade de Ospedalettis ungdom en femakts dram dernere i byn – 12 due Sergenti – En kringresande marionett teaterdirektör (som liknar Carl Armfelt som ett bär) och som ej har pengar att komma härifrån hade inöfvat den. Mina modeller spelte alla med Det var kostligt, men gester ha de och en aplomb som är otrolig. Hjeltinnan i pjesen speltes af en 18 årig sömmerska och jag måste säga att jag sällan sett sådana (dramatiska och skildt tragiska anslag hos en dilettant. I en scen, der hon vill kasta sig ut genom fönstret för att rädda sin man för döden och hålles tillbaka af sina barn – var hon frappant lik Ristori. Fredrik Cygnaeus upptäckte ju Ristori under liknande omständigheter. Jag vill derför anteckna der här flickans namn det kan ju bli stort i framtiden. Sofia Rambaldi. Tänk jag hade tårarne i ögonen – Dr Lambert likaså – publiken tjöt från början till slut af pjesen. En gammal Garibaldist en af "i mille"uppträdde som en marskalk af frankrike i redingote med guldpappers ordnar på och – halmhatt. Men ni skulle ha sett den ytterligt vana herrskaregest hvarmed han i det afgörande ögonblicket slår upp sin kappa och visar denna strålande uniform och säger: som il marescialo. Theatern var det mest primitiva man kunde se – dekorationerna målade af dem sjelfva. Men ett grannt språk ha de och en säkerhet i gestera som är absolut medfödd. de kommo alla under mellanakterna och frågade hvad jag tyckte om dem och deras spel och Segnorina Rambaldi tycktes vara mycket smickrad öfver mina för resten alldeles upprigtiga komplimanger. –

    Carl Alexander Armfelt (epävarma yhteys) Adelaide Ristori Giuseppe Garibaldi Carl Armfelt (epävarma yhteys) Elisabetta N.N. N.N. N.N. Sofia Rambaldi
  • I dag var här ett napolitankt sällskap och sjöng bl.a vorrci morir och sanaa Lucia – som man hör alltjemnt här, alltid i stämmor. de sjunga den litet annorlunda och långsammare en vi. Den der storartade stilen som ännu fins qvar här och der är ett alldeles omedvetet arf från romartiden. Och italiensk musik, annars så trivial, får ofta genom detta oläsligt deras men något mycket värdigare än annars. –

    Napoli Lucia
  • Jag har rigtig lust att komma hit till Italien (icke till Ospedaletti) på ett år. Här finnes se rysligt mycket för mig och jag är säker på att jag skulle kunna måla ypperliga saker här. Det fins ett Italien som aldrig blifvit måladt – det är just detta krasst moderna. der romarlynnet sticker fram mellan dekadensen och det missförstådda engelskt europeiska moderna såsom en aristokratisk hand ur en smutsig manchett och en flottig rockärm. Och naturen med den oförsonligt stränga teckningen i hvarje träd, i hvarje bergshäll!

  • I går då ovädret nalkades, syntes Corsika i hägring, men så tydligt att jag gjorde en tecking af ön der den reste sig med sina snötoppar mot himlen. Denna bergsö som strålade i purpur, hvitt och guld och som sväfvade i luften öfver det dunkelblå hafvet var bland det mest sagolika man kunde se I dag då det bara regnat, var förtrollningen borta och landskapet såg så tarfligt ut att jag ej kände igen det – Medelhafvet såg ut som finska viken en regndag, ej en smul bättre.

    Välimeri Finska viken Korsika
  • Min son frodas och trifs utmärkt bra med sin nya bonne. Jag har börjat tala engelska med henne – måtte jag lära mig jag kova pää, som hört det språket så mycket och ännu ej läst mig det minsta. Pojken beundras allmänt för sin storlek, sin vänliga uppsyn och sitt glada lynne. Folket här säger att han liknar mig så mycket. Han är alldeles galen med att exercera med och skriker så att det hörs öfver hela Ospedaletti Genralen och kommendörkapten och lytnanten och lilla kadetten – marschera! När någongång bessaglière gå här förbi är han utom sig af glädje. Han ritar lika ifrigt som förr. Något annat än glädje har jag ej tillsvidare, af den pojken. Fastän Jag har så litet tid att vara med honom äro vi ändå goda vänner och jag skall har ofta fått lof att berätta sagor för honom tills han somnat. När mitt ringa förråd är uttömdt läser jag upp verser eller räknar Hickla hackla och abo bebo båca o. d. – allt är det lika bra och så somnar han som en stock.

    Erik Edelfelt N.N.
  • Lugnet här kommer jag att saknar hvart jag att kommer. Paris och fint folk och chic och denna verldens prål är ej för mig – en sådan bonde har jag blifvit. Ett ytterst noga studeradt landskap med en gammal Oljeqvarnsruin emellan citron träd har jag fått färdigt – det andra är mest påbörjadt – taflan, krogscenen, kommer att ta 5 dagar ännu.

    Pariisi
  • – Jaså att Konni nu skall skiljas. Det är ändå bra beqvämt. Ack om han kunde få så mycket pengar att han kunde återbetala allt det han tagit af Visen – det är ändå så tarfligt att kasta bort sitronen så der sedan man så grundligt pressat ut den.

    Konrad Zilliacus Lovisa Ehrnrooth
  • Helsa flickorna och tant Gadd hjertligt från oss – Gud vare med Eder alla.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt