Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

barnskötare upplysning (idéer) encyklopedier akatemiat filosofit hedelmät hotellit kahvilat konsertit kylmyys lääkärit mallit (ammatti) musiikki näyttelyt puut sää seurakunnat taudit vaatteet vuoret yliopistot

Ospedaletti 15 mars 1891
Älskade Mamma,
Jag ser af Mammas sista bref att ni redan tror oss
vara i Cannes, men så långt ha vi ännu ej hunnit.
Hvarför i all verlden hotar ni med att inte
skrifva innan ni får en säker adress? Bref, adresse-
rade hit till ett civiliseradt hôtel och en ort der vi
äro goda vänner med postmästaren komma oss
ganska säkert tillhanda om och några timmar senare.
Skrif derför hit och skrif ofta och mycket. Det har
varit en tråkig vecka denna sista, ty vädret har
varit otäckt. Blåst och regn och köld – relativ
köld naturligtvis. Då vi förut hade 21 grader i skuggan
ha vi nu 10. Alla menniskor äro derför förkylda
I förrgår natt började pojken att kräkas kl. 1 och
fortfor dermed till kl 6 – vi blefvo förskräckta, men
läkaren konstaterade, dagen derpå, att det hela endast
var indigestion. Nu är han så godt som återstäld.
Engelskan hade natten förut haft samma elände.
Ellan är förkyld och har litet struphosta – gurglar
sig derför. Jag har gudskelof ej haft annat
ondt än tandvärk– hvilket ju är gement nog
om också ofarligt. Som jag, min vara trogen,
tredskats med att måla ehuru det derinne i kafé-
kyffet varit både mörkt och kallt – så har min
tafla nu inträdt i den mest typiska kludd och
öfvermålningsperiod. Jag var nära att ge alltsam-
mans på båten i går, då jag med ens fick idén
att klä en ljusare klädning på Elisabetta, och då
märkte jag att det kan bli tafla af i alla fall.
I förrgår som hit från San Remo en äldre engelsk
dam, som var vän till Zorns. hon hade verkligen
väl reda på hvad jag gjort och bjöd oss på frukost

till San Remo någon dag och på långvisit till England
när vi bara hade lust. I dag har hon skriftligen
återupprepat sin bjudning. Vi hade tänkt resa
om tisdag till Beaulien
och oläsligt till Cannes och Valescure
– men om vädret blir
så här ruskigt fortfarande och om Ellan och pojken
ej äro rigtigt raska, så kommer det naturligtvis
ej i fråga. – Nu, då det gäller att fara härifrån
börjar jag ångra mig att jag ej målat det och
det – ty nu först börjar jag inse hvad jag
skulle bordt måla här. Jag ville så gerna vara
något år här i Italien på landet – får se när och
Om det någonsin blir af. Mars anses vara
den otäckaste månader under året – och hvad
vi hittils sett af denna vår månad har besannat
denna åsigt. Omöjligt att gå, isynnerhet med
galoscher, i backarna här, ty de äro så hala och
Så branta, att man ögonblickligen står sig omkull –
att gå på landsvägen i regnväder är just ej heller
roligt. – Hafvet är magnifikt nu – vågorna
gå höga och långa
och ljusgröna
och skummet slår högt
mot luften – Molnen gå ett litet stycke öfver
oss och skymma bergstopparne. – I dag har
det ändå varit solsken, det måste jag medge,
och man kunde då märka huru mycket
grönskan tilltagit och huru fruktträden slagit ut
i blom – Persikoträden ljusröda med blommorna
direkt på grenarna, utan blad, se högst japanesiska
ut – mandelträden hvita, likna rätt mycket
blommande körsbärsträd. Alla möjliga gulblom-
mig träd, liknande mimosa frodas här – jag

vet ej namnen på dem.
Från
Londén har
jag
Londén har i dag fått inbjudning att i Student-
husets festsal emottaga min belöning för
Pariserutställningen – kan jag ej infinna mig
sjelf så skall jag gifva mitt ombud en af
Notarius Publicus påtecknad fullmagt –
Jag tror jag hellre väntar. Emellertid måste
det vara ganska lustigt att se Londén officiera,
och jag beklagar att jag icke oläsligt kan bjuda
mina systrar på det nöjet, då jag icke är der –
Hur går det med universitetsmålningarna?
Hvad Ahrenberg säger betyder ingenting. Egendomligt
är att Auroraförbundet, som jag sjelf anser
vara bäst ej tyckes ha väckt något vidare
uppseende. Att skildra 1700 talets
lärdom
genom en
praktbild anser jag vara alldeles galet –
det var just de lärda, "filosoferna" som försökte
och verkligen lyckades, delvis, återföra menskligheten
till naturen då. – Då jag tänker mig Linné, Porthan
Calonius – likasom då jag söker föreställa mig encylo-
pedisterna, kommer jag sist af allt att tänka
på akademisk ståt. I mitt Aurora förbund
ville jag ge något af det enkla, djupa, kritiska
som under hela seklet gick jemnsedes med
hofpladdret, pudret och de röde klackarna. –
de ha ej förstått mig. Det vore bra roligt
att lära sig måla al fresco – här lär finnas
i Italien, säger Dagnan, en man som gör det
mästerligt, (hvad yrket beträffar, endast). Jag
skall försöka att närmare ta reda på honom.
Der skulle jag ej få tillfälle att ändra, ty då
måste rappningen rifvas af. Det är icke ändringar

som är mitt förderf – det är det lättsinniga
börjandet att måla innan jag är rigtigt på
det klara med komposition och teckning
Hvad jag vid denna lilla tafla som jag nu bråkar
med fått sota för detta mitt stora fel, är
alldeles otroligt. Lyckligtvis har taflan ändå
sist och slutligen blifvit bättre än den var,
men det behöfdes också. – Samma afton, som
pojken sedan blef sjuk på natten, var det koncert här
i hotellet för att få pengar till ett kyrkoharmonium
för tyska gudstjensten. – Pastor Beyerhaus hade skrifvit
prolog på vers, pastor Krüger spelade Beethoven
och två Schwetziske damer sjöngo med doktorn schweitzizka
melodier i trio – och i kostym. Det var ganska
kostligt. Sist uppfördes en
af en ung dam författad
dialog mellan Norden
och Södern i kostym af två schweitziska damer – ganska
barnsligt i det hela. Hvar gång flickorna skrifva
vers på födelse och namnsdagar hemma, är det tio
tusen gånger fiffigare. – Den den prestgubben,
Krüger, som liknar gubben Mauritz Nordström är
numera min vän – han målar!!! – När han
finner ett landskap "hochromantisch" så sätter
han sig ner tar fram sin skizzbok och förbättrar
det ytterligare genom att ta bort ett berg
här och en stad der – det är intet så noga –
slutligen har man ingen idé om i hvilken trakt
eller ens i hvilken verldsdel man är. Han
hade i dag gjort en vy af Ospedaletti som närmast
liknade Batavia – såsom jag föreställer mig det.
Farväl – måtte ni all få vara friska och
raska – Här bli vi väl med Guds hjelp menniskor
igen om några dagar. Helsa alla hjertligt från
oss genom Mammas
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag ser af Mammas sista bref att ni redan tror oss vara i Cannes, men så långt ha vi ännu ej hunnit. Hvarför i all verlden hotar ni med att inte skrifva innan ni får en säker adress? Bref, adresserade hit till ett civiliseradt hôtel och en ort der vi äro goda vänner med postmästaren komma oss ganska säkert tillhanda om och några timmar senare. Skrif derför hit och skrif ofta och mycket.

    Cannes Alexandra Edelfelt
  • Det har varit en tråkig vecka denna sista, ty vädret har varit otäckt. Blåst och regn och köld – relativ köld naturligtvis. Då vi förut hade 21 grader i skuggan ha vi nu 10. Alla menniskor äro derför förkylda I förrgår natt började pojken att kräkas kl. 1 och fortfor dermed till kl 6 – vi blefvo förskräckta, men läkaren konstaterade, dagen derpå, att det hela endast var indigestion. Nu är han så godt som återstäld. Engelskan hade natten förut haft samma elände. Ellan är förkyld och har litet struphosta – gurglar sig derför. Jag har gudskelof ej haft annat ondt än tandvärk– hvilket ju är gement nog om också ofarligt.

    Ellan de la Chapelle N.N. Enderlin
  • Som jag, min vara trogen, tredskats med att måla ehuru det derinne i kafékyffet varit både mörkt och kallt – så har min tafla nu inträdt i den mest typiska kludd och öfvermålningsperiod. Jag var nära att ge alltsammans på båten i går, då jag med ens fick idén att klä en ljusare klädning på Elisabetta, och då märkte jag att det kan bli tafla af i alla fall.

    Elisabetta
  • I förrgår som hit från San Remo en äldre engelsk dam, som var vän till Zorns. hon hade verkligen väl reda på hvad jag gjort och bjöd oss på frukost till San Remo någon dag och på långvisit till England när vi bara hade lust. I dag har hon skriftligen återupprepat sin bjudning.

    Englanti San Remo / Sanremo Anders Zorn Emma Zorn Morennel
  • Vi hade tänkt resa om tisdag till Beaulieu och oläsligt till Cannes och Valescure – men om vädret blir så här ruskigt fortfarande och om Ellan och pojken ej äro rigtigt raska, så kommer det naturligtvis ej i fråga. –

    Cannes Valescure Beaulieu-sur-Mer Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Nu, då det gäller att fara härifrån börjar jag ångra mig att jag ej målat det och det – ty nu först börjar jag inse hvad jag skulle bordt måla här. Jag ville så gerna vara något år här i Italien på landet – får se när och Om det någonsin blir af.

  • Mars anses vara den otäckaste månader under året – och hvad vi hittils sett af denna vår månad har besannat denna åsigt. Omöjligt att gå, isynnerhet med galoscher, i backarna här, ty de äro så hala och Så branta, att man ögonblickligen står sig omkull – att gå på landsvägen i regnväder är just ej heller roligt. – Hafvet är magnifikt nu – vågorna gå höga och långa och ljusgröna och skummet slår högt mot luften – Molnen gå ett litet stycke öfver oss och skymma bergstopparne. – I dag har det ändå varit solsken, det måste jag medge, och man kunde då märka huru mycket grönskan tilltagit och huru fruktträden slagit ut i blom – Persikoträden ljusröda med blommorna direkt på grenarna, utan blad, se högst japanesiska ut – mandelträden hvita, likna rätt mycket blommande körsbärsträd. Alla möjliga gulblommig träd, liknande mimosa frodas här – jag vet ej namnen på dem.

  • Från Londén har jag i dag fått inbjudning att i Studenthusets festsal emottaga min belöning för Pariserutställningen – kan jag ej infinna mig sjelf så skall jag gifva mitt ombud en af Notarius Publicus påtecknad fullmagt – Jag tror jag hellre väntar. Emellertid måste det vara ganska lustigt att se Londén officiera, och jag beklagar att jag icke oläsligt kan bjuda mina systrar på det nöjet, då jag icke är der –

    Pariisi Studenthuset Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Hjalmar Londén
  • Hur går det med universitetsmålningarna? Hvad Ahrenberg säger betyder ingenting. Egendomligt är att Auroraförbundet, som jag sjelf anser vara bäst ej tyckes ha väckt något vidare uppseende. Att skildra 1700 talets lärdom genom en praktbild anser jag vara alldeles galet – det var just de lärda, "filosoferna" som försökte och verkligen lyckades, delvis, återföra menskligheten till naturen då. – Då jag tänker mig Linné, Porthan Calonius – likasom då jag söker föreställa mig encylopedisterna, kommer jag sist af allt att tänka på akademisk ståt. I mitt Aurora förbund ville jag ge något af det enkla, djupa, kritiska som under hela seklet gick jemnsedes med hofpladdret, pudret och de röde klackarna. – de ha ej förstått mig.

    Johan Jacob Ahrenberg Carl von Linné Henrik Gabriel Porthan Matthias Calonius
  • Det vore bra roligt att lära sig måla al fresco – här lär finnas i Italien, säger Dagnan, en man som gör det mästerligt, (hvad yrket beträffar, endast). Jag skall försöka att närmare ta reda på honom. Der skulle jag ej få tillfälle att ändra, ty då måste rappningen rifvas af. Det är icke ändringar som är mitt förderf – det är det lättsinniga börjandet att måla innan jag är rigtigt på det klara med komposition och teckning Hvad jag vid denna lilla tafla som jag nu bråkar med fåttsota för detta mitt stora fel, är alldeles otroligt. Lyckligtvis har taflan ändå sist och slutligen blifvit bättre än den var, men det behöfdes också. –

  • Samma afton, som pojken sedan blef sjuk på natten, var det koncert här i hotellet för att få pengar till ett kyrkoharmonium för tyska gudstjensten. – Pastor Beyerhaus hade skrifvit prolog på vers, pastor Krüger spelade Beethoven och två Schwetziske damer sjöngo med doktorn schweitzizka melodier i trio – och i kostym. Det var ganska kostligt. Sist uppfördes en af en ung dam författad dialog mellan Norden och Södern i kostym af två schweitziska damer – ganska barnsligt i det hela. Hvar gång flickorna skrifva vers på födelse och namnsdagar hemma, är det tio tusen gånger fiffigare. –

    Ludwig van Beethoven Erik Edelfelt Krüger Beyerhaus Enderlin
  • Den den prestgubben, Krüger, som liknar gubben Mauritz Nordström är numera min vän – han målar!!! – När han finner ett landskap "hochromantisch" så sätter han sig ner tar fram sin skizzbok och förbättrar det ytterligare genom att ta bort ett berg här och en stad der – det är intet så noga – slutligen har man ingen idé om i hvilken trakt eller ens i hvilken verldsdel man är. Han hade i dag gjort en vy af Ospedaletti som närmast liknade Batavia – såsom jag föreställer mig det.

    Batavia / Jakarta (epävarma yhteys) Karl Mauritz Nordström Krüger
  • Farväl – måtte ni all få vara friska och raska – Här bli vi väl med Guds hjelp menniskor igen om några dagar.

  • Helsa alla hjertligt från oss