Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) barnskötare åska storm tidningspress bordsskick antisemitismi englannin kieli englantilaiset huviretket italian kieli junat juutalaiset kielet koti lapset (perheenjäsenet) matkustaminen musiikki naiset osakunnat sää saksalaiset sveitsiläiset taudit valokuvat

Ospedaletti 17 mars 91
Älskade Mamma,
Nå det var då roligt att se att mam-
ma fortsätter att skrifva, fastän ni redan
tro oss vara borta härifrån – Alla Edra
bref ha kommit fram och komma alldeles
säkert , ty vi äro goda vänner med
Signor Pianavia, postmästaren här. Endast
fotografierna från Nyblin ha ej kommit – äro
de afskickade? Jag ville mycket gerna
ha dem. – Här är fortfarande ett
himmelens väder. I natt åskade och
blixtrade det från kl. 9 till kl. 6 på morgonen
så godt som oafbrutet. I dag har det häll-
regnat, haglat, och blåst eller rättare sagdt
stormat. Ellan är fortfarande förkyld – pojken
är ännu ej rigtigt rask – doktorn säger emellertid
att båda bli bra så snart det vackra vädret
återvänder. Omöjligt att tänka på afresa
nu, innan nästa måndag eller tisdag.
Jag kan ej fortsätta min lilla tafla och
som det är lika fult öfver allt vid Rivieran
tjenar det till ingenting att fjeska. I går
for jag till Bordighera och mötte der Koki
Etter som jag
for med oläsligt och som
således fick tala med i 15 mi-
nuter. Tänk att han varit der i nära
3 veckor i Cannes, och under denna tid varit
flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på
Var inte rädd att jag skall ändra Magdalena taflan – jag vill bara visa den åt Dagnan.

att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå
bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej
kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta
för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter
tror i bland att det är 7 timmars väg,
ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt
Koki att det låg alldeles invid, några steg
från Ventimiglia – Koki hade derför väntat
mig der. Koki kunde ej alls förstå
hvarför jag kom med på tåget på Bordighera
och jag lät honom vara utan förklaringar
i den vägen – han sade att de nu ha det
bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra
plågor men nu är utom all fara, och att
de vänta oss mycket. Han skulle resa
direkt till Wien – nog är det också besyn-
nerligt att han ej rest en eller två dagar
förut för att åtminstone titta på Venedig
som han far förbi. Den stackarn har sett
Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han
i Wien, der han bara stannar öfver natten.
och så bär det af till Petersburg. –
– Ni ser ut att roa er mycket i Helsing-
fors, – Jag gläder mig att få höra huru
Annie tog sig ut på Savolaxarnes fest
och hur flickorna funno betygutdelningen
vid Londéns Lussi. Mamma skulle ju der
haft ett tillfälle att få vara stolt på sin
sons vägnar. – Min son är ganska
munter fastän han haft sitt magfel, och

fortfar att "marschera den tappre lands-
soldat" så heter hans favoritnöje nuför-
tiden. Det går så till att han får min
resmössa på, min käpp i handen som
bössa, en paraply som binds om lifvet
och släpas som sabel och sist ett par
blåa ullvantar på, detta sistnämda
attribut tyckes för honom utgöra
qvintessensen af den krigiska ståten.
Så gå vi båda med långa steg af och
an i rummet under tonerna af den
tappre landssoldat – som jag får sjunga – han
är allt ännu envist omusikalisk.
Han är ganska lustig nu då han börjar tala
i meningar och med olika betoningar –
och högst inställsam när han säger: Ska
Pappa komma och marchera med sin lilla
Kicki? Jo! – med många modulationer i rösten.
Den nya bonnen förstår så bra leka med honom
och han är mycket trakterad af hennes berättelser
ritningar och lekar. – Den der gamla tyska
Pastorn är svåger till Stöcker, alltså hans
himlande, pratsamma fru är en köttslig
syster till den store jude förföljaren f.d Hof-
predikanten. Det var då för väl att jag ej sagt
dem hvad jag tänker om antisemitismen.
I går i det rysliga vädret foro alla tyskar-
na och schweitzarna till Dolce aqua på
den länge beramade utfärden. Då de foro
i sina 7 vagnar var der ett ögonblick klart –

men sedan regnade det obarmhertigt.
De fingo, derför sitta hela tiden i en Osteria
under det "dolce aqua" öste ned öfver
dem. Pastorn skref tillfällighetsverser, som
han sedan läste för mig – de voro ganska roliga,
Han måste vara en betydande man i Tysk-
land, ty han ser så säker ut. – Dessa tyska
fruntimmer äro ganska besynnerliga – så typiska
att man i bland tror dem spela sin igen rol
efter fliegende Blätter. Den här Pastorskan så
kärvänlig och älskande sin gubbe, talar om
pligt och kärlek- och har ej det minsta reda
på verlden utom Tyskland. Hon är ändå en
rätt klok gumma. På den der vackra niècen
blir ingen klok – endera är hon naivt "herlzlich"
eller också litet kokett, troligen bådadelarne.
Vacker är hon. – En gesichtsraths fru från
Hannover hade ingen aning om fonografen,
och hade aldrig hört talas om oläsligt – är det
icke besynnerligt? – och en hygglig, bildadt menniska.
De läsa aldrig tidningar och hela deras tid gå att
sköta hemmet. – Engelskorna här äro öfverlägsna
gentemot tyskorna – omöjligheten att tala
med hvarandra gör väl också sitt. En äldre
engelsk fru sade mig att hon var så "disguoted"
åt tyskarnes ätning – de äta verkligen som
de flesta af våra
äldre
herrar hemma d. v. s. som
grisar. – Det var ju dock ej om detta jag
ville tala – Jag måste emellertid sluta, ty pappret
är slut. Vallery Radot har skrifvit ett charmant
svar på mitt bref, han ger mig full absolution för min
tröghet att skrifva. – God natt många helsningar till
Eder alla genom
Mammas
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nå det var då roligt att se att mamma fortsätter att skrifva, fastän ni redan tro oss vara borta härifrån – Alla Edra bref ha kommit fram och komma alldeles säkert , ty vi äro goda vänner med Signor Pianavia, postmästaren här. Endast fotografierna från Nyblin ha ej kommit – äro de afskickade? Jag ville mycket gerna ha dem. –

    Alexandra Edelfelt Daniel Nyblin Pianavia
  • Här är fortfarande ett himmelens väder. I natt åskade och blixtrade det från kl. 9 till kl. 6 på morgonen så godt som oafbrutet. I dag har det hällregnat, haglat, och blåst eller rättare sagdt stormat. Ellan är fortfarande förkyld – pojken är ännu ej rigtigt rask – doktorn säger emellertid att båda bli bra så snart det vackra vädret återvänder. Omöjligt att tänka på afresa nu, innan nästa måndag eller tisdag. Jag kan ej fortsätta min lilla tafla och som det är lika fult öfver allt vid Rivieran tjenar det till ingenting att fjeska.

    Riviera Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –

    Pietari Wien Cannes Monte Carlo Bordighera Ventimiglia Santa Maria Emilie von Etter Nikolaj von Etter Emilia Lerche
  • – Ni ser ut att roa er mycket i Helsingfors, – Jag gläder mig att få höra huru Annie tog sig ut på Savolaxarnes fest och hur flickorna funno betygutdelningen vid Londéns Lussi. Mamma skulle ju der haft ett tillfälle att få vara stolt på sin sons vägnar. –

    Helsinki Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Hjalmar Londén
  • Min son är ganska munter fastän han haft sitt magfel, och fortfar att "marschera den tappre landssoldat" så heter hans favoritnöje nuförtiden. Det går så till att han får min resmössa på, min käpp i handen som bössa, en paraply som binds om lifvet och släpas som sabel och sist ett par blåa ullvantar på, detta sistnämda attribut tyckes för honom utgöra qvintessensen af den krigiska ståten. Så gå vi båda med långa steg af och an i rummet under tonerna af den tappre landssoldat – som jag får sjunga – han är allt ännu envist omusikalisk. Han är ganska lustig nu då han börjar tala i meningar och med olika betoningar – och högst inställsam när han säger: Ska Pappa komma och marchera med sin lilla Kicki? Jo! – med många modulationer i rösten. Den nya bonnen förstår så bra leka med honom och han är mycket trakterad af hennes berättelser ritningar och lekar. –

    Erik Edelfelt N.N.
  • Den der gamla tyska Pastorn är svåger till Stöcker, alltså hans himlande, pratsamma fru är en köttslig syster till den store jude förföljaren f.d Hofpredikanten. Det var då för väl att jag ej sagt dem hvad jag tänker om antisemitismen. I går i det rysliga vädret foro alla tyskarna och schweitzarna till Dolce aqua på den länge beramade utfärden. Då de foro i sina 7 vagnar var der ett ögonblick klart – men sedan regnade det obarmhertigt. De fingo, derför sitta hela tiden i en Osteria under det "dolce aqua" öste ned öfver dem. Pastorn skref tillfällighetsverser, som han sedan läste för mig – de voro ganska roliga, Han måste vara en betydande man i Tyskland, ty han ser så säker ut. –

    Saksa Dolceaqua Krüger Adolf Stoecker
  • Dessa tyska fruntimmer äro ganska besynnerliga – så typiska att man i bland tror dem spela sin igen rolefter fliegende Blätter. Den här Pastorskan så kärvänlig och älskande sin gubbe, talar om pligt och kärlek- och har ej det minsta reda på verlden utom Tyskland. Hon är ändå en rätt klok gumma. På den der vackra niècen blir ingen klok – endera är hon naivt "herlzlich" eller också litet kokett, troligen bådadelarne. Vacker är hon. – En gesichtsraths fru från Hannover hade ingen aning om fonografen, och hade aldrig hört talas om oläsligt – är det icke besynnerligt? – och en hygglig, bildadt menniska. De läsa aldrig tidningar och hela deras tid gå att sköta hemmet. –

    Hannover Krüger Krüger
  • Engelskorna här äro öfverlägsna gentemot tyskorna – omöjligheten att tala med hvarandra gör väl också sitt. En äldre engelsk fru sade mig att hon var så "disguoted" åt tyskarnes ätning – de äta verkligen som de flesta af våra äldre herrar hemma d. v. s. som grisar. – Det var ju dock ej om detta jag ville tala – Jag måste emellertid sluta, ty pappret är slut.

  • Vallery Radot har skrifvit ett charmant svar på mitt bref, han ger mig full absolution för min tröghet att skrifva. –

    René Vallery-Radot
  • God natt många helsningar till Eder alla

  • Var inte rädd att jag skall ändra Magdalena taflan – jag vill bara visa den åt Dagnan.

    Pascal Dagnan-Bouveret