Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ateljeet hotellit huonekalut huutokauppa keisarit kevät kielet kuolema lapset (perheenjäsenet) museot naiset näyttelyt puut puutarhat sää sade talvi taudit tilaukset vaatteet vaunut vuodenajat yliopistot

Paris 6 maj 1891
Älskade Mamma
Jag sitter alldeles "tutt söl" i min atelier
nu igen det regnar, sqvalar ute och jag
har grundligt ledsamt efter min familj
som blifvit efter mig i Fontainebleau,
då de rum vi skulle ha vid Avenue Fried-
land ännu ej äro lediga. Jag ville skynda
hit för att fortsätta Manzeys porträtt
oläsligt Etters och Manzeys komma (om
fredag tror jag) för att se om mina saker
kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v.
Det första, och ännu fortfarande intrycket
af Paris var ej angenämt, det är säkert
Jag hade ännu för mycket af den
stora, granna naturen dernere i ögonen
och minnet för att kunna förlika mig
med detta grå, stomferade rökiga medel-
europeiska. Jag vet ju mycket väl
att Paris kan och bör se annorlunda
ut vid vanligt, menskligt väder. Års-
tiden är otroligt litet framskriden här –
Jag tror nästan ni har lika vårlikt i
Helsingfors. Endast svaga antydningar
till blad på träden. – Har Mamma
fått mitt bref från Arles? Jag var så

förtjust – Arles och arlesiennerna
att jag derifrån skref ett entusiastiskt
bref – måtte det ha kommit fram.
Regnet började emellertid der och
det hällregnade sedan i Avignon, der
jag bytte om tåg. Jag skulle ha haft
en timme på mig att bese staden
men det var rakt omöjligt till följd
af regnet. Så kom jag till Lyon, kl.
2 på dagen och der regnade det
också. Pojken var frisk och det var
hufvudsaken – Ellan hade haft ledsamt
der – och för att roa en gingo vi då
ut i regnet för att bese staden. Mu-
seet var stängdt, ty det var måndag
och inga böner hos konserjatorn hjelpte.
Så togo vi en vagn och foro upp och
ned, fram och tillbaka . Lyon såg mycket
tråkigt ut, och detta besannades också
af min vän Payen, som sedan 10 år
är bosatt der i sin födelsestad. Han
tillhör en af de rikaste familjerna
der. Han jemrade dig öfver den
fullkomliga bristen på glädje och högre
intressen i den stora staden – ty der
finnas 500,000 menniskor. Smutsigt
var der – icke denna Marseilles fräcka
lefnadsfriska smuts som breder ut sig i

solens ljus med oskuldens hela enkel-
het – nej en dof, tråkig, respektabel
orenlighets ande låg öfver det hela. i
de enomra husen voro gårdar och
bottenbutiker
jordvåningar
alldeles nedrökta och alls
ej aptitliga. Förskräckligt stort är Lyon
det tar aldrig något slut och husen
äro lika stora som här i Paris. Kontor
i alla bottenvåningar. – Typen var
nu den jemna medeleuropeiska, – men-
niskorna sågo tråkiga, hederliga och djupt
allvarliga ut, utan tillstymmelse till
målerisk karaktär. Följande morgon
d. v. s. i går, på Mammas namnsdag
strugglade vi for life för att få
platser, tre usla platser på tåget – ovett
var det enda i fick af de förut i
wagnen sittande åtta resanden – I sista
minuten fick jag genom att vända
mig direkt till chefen en waggon
tillkopplad och då fingo vi bara 1 reskam-
rat. Pojken var idealiskt snäll och
munter, och ville partú inleda bekantskap
med den främmande, buttre herrn – han
slog kullerbyttor (med Ellans handräckning)
på bänken, klef upp och ned, kommendera
de med sina soldater och bröt hufvud, ar-
mar och ben af dem – (detta är hans nyaste
passion, sorgligt hastigt utvecklad under
resan). Kl. 5 voro vi i Fontainebleau

och hade der turen att komma på ett
absolut snyggt hôtel, något som ej händt
oss sedan Cannes. – Och gammaldags! –
de flesta möblerna kommo från slottet
med 3 liljor och FON. inbrända, hvita
gardiner. På väggen en gravyr: Pierre
Alexevits, czar des Russiens, recevant les
Clefs de la fortresse suédoise Schlüsselbourg.
i trappan en gammal byst af Dubarryskan.
Vi fingo sedan höra att allt detta
blifvit såldt på auktion 1848. kl. 11
reste jag från det idylliska familjelifvet
der till Paris mödor och besvär.
Som sagdt – intrycket var kusligt – och
blef ej förbättradt genom de många
temmeligen kyliga kritiker öfver Petits
exposition som lågo i höga staplar på
mitt bord. Och så alla dödsbudskapen
med svarta kanter – många som dött under
detta år af mina bekanta. Beer, den
enda granne jag träffat har varit sjuk
i influenza och såg eländig ut. Han
sade att vintern varit olidlig här.
Roligt var deremot att få Mammas
bref och se att ni alla äro friska, – att
se att alla mina studier från Cannes
kommit rigtigt fram och att de ej äro
dåliga, – att finna den englalika
Emile som skött om mina saker och
mina affärer som en krona, tänkt på

allt, t.o.m. på att låta reparera
gaslamporna. – för att bevisa hans
englalikhet vill jag tala om hans stora
sorg öfver "un accident bien triste, som
han sade till min förskräckelse – Nå, hvad
är det. – Jo, han kom stammande fram
med att malen gått i min en gammal
frack som jag ej haft på mig på 1 år! –
Han var otröstlig öfver denna sorg, som
jag verkligen bar ytterst manligt, så
hade han skaffat tvål och satt fram
linnekläder för at jag genast skulle få byta
om, ställt om lilla Salongen till säng-
kammare med mattor, gardiner o.d. –
En stor förändring här i huset är att Mme
Bertaux låtit bygga fortsättning på huset
inåt trädgården – igen atelierer mig
generar det ej trädgården är derigenom
så godt som förintad. Huset är redan
färdigt – man bygger ju fort här och det
är snart ett år sedan jag varit i Paris
Först i morgon söker jag upp Chambure
Dagnan är bortrest, till Amiens) – Inga
Wolkoffs ha ännu sökt upp mig här,
fastän de troligen äro här – och så bra
kan det vara. Han är ändå för
magnifik för mina enkla förhållanden.
– Jag fruktar och bäfvar för Salongen.

Jag såg på mina gamla saker här i
ateliern och fann i dem en massa
förtjenster som jag numera saknar –
skulle jag bli defintivt gammal nu?
– Roligt var det är höra om univer-
sitets juryns protokoll. Hvad Tikkanen
och Ahrenberg sagt skulle mycket intressera
mig också –
Jag har framför mig de två studierna
från Valescure – hvad det ligger för en
glans öfver dem (fast jag sjelf säger det)
Det är ett annat land jag kommit till
nu. Glad är jag ändå med jag denna
vinter oläsligt brutit med rutinen och sett
mig om på annat håll. Om Gud
låter mig lefva skall jag tillbaka till
Italien (icke Ospedaletti ändå) och till
Provence Jag trifs så utmärkt bra
der, känner mig få fri och lycklig
och förstår det der så bra.
Nu säger jag Eder Godnatt. Måtte Bs
hosta bli fullkomligt bra så fort som
möjligt. Håll efter henne. Tack för
fröken Brunous adress – När jag få litet
bättre kläder skall jag gå ut på visiter
i stan, och då också till henne. – Tusen
helsningar från Eder
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag sitter alldeles "tutt söl" i min atelier nu igen det regnar, sqvalar ute och jag har grundligt ledsamt efter min familj som blifvit efter mig i Fontainebleau, då de rum vi skulle ha vid Avenue Friedland ännu ej äro lediga.

    Fontainebleau Avenue Friedland
  • Det första, och ännu fortfarande intrycket af Paris var ej angenämt, det är säkert Jag hade ännu för mycket af den stora, granna naturen dernere i ögonen och minnet för att kunna förlika mig med detta grå, stomferade rökiga medeleuropeiska. Jag vet ju mycket väl att Paris kan och bör se annorlunda ut vid vanligt, menskligt väder. Årstiden är otroligt litet framskriden här – Jag tror nästan ni har lika vårlikt i Helsingfors. Endast svaga antydningar till blad på träden. –

    Helsinki Riviera
  • Har Mamma fått mitt bref från Arles? Jag var så förtjust – Arles och arlesiennerna att jag derifrån skref ett entusiastiskt bref – måtte det ha kommit fram.

    Arles Alexandra Edelfelt
  • Regnet började emellertid der och det hällregnade sedan i Avignon, der jag bytte om tåg. Jag skulle ha haft en timme på mig att bese staden men det var rakt omöjligt till följd af regnet.

    Arles Avignon
  • Så kom jag till Lyon, kl. 2 på dagen och der regnade det också. Pojken var frisk och det var hufvudsaken – Ellan hade haft ledsamt der – och för att roa en gingo vi då ut i regnet för att bese staden. Museet var stängdt, ty det var måndag och inga böner hos konserjatorn hjelpte. Så togo vi en vagn och foro upp och ned, fram och tillbaka . Lyon såg mycket tråkigt ut, och detta besannades också af min vän Payen, som sedan 10 år är bosatt der i sin födelsestad. Han tillhör en af de rikaste familjerna der. Han jemrade dig öfver den fullkomliga bristen på glädje och högre intressen i den stora staden – ty der finnas 500,000 menniskor. Smutsigt var der – icke denna Marseilles fräcka lefnadsfriska smuts som breder ut sig i solens ljus med oskuldens hela enkelhet – nej en dof, tråkig, respektabel orenlighets ande låg öfver det hela. i de enomra husen voro gårdar och bottenbutiker jordvåningar alldeles nedrökta och alls ej aptitliga. Förskräckligt stort är Lyon det tar aldrig något slut och husen äro lika stora som här i Paris. Kontor i alla bottenvåningar. – Typen var nu den jemna medeleuropeiska, – menniskorna sågo tråkiga, hederliga och djupt allvarliga ut, utan tillstymmelse till målerisk karaktär.

    Marseille Lyon Museet i Lyon Erik Edelfelt Ennemond Payen Ellan de la Chapelle
  • Följande morgon d. v. s. i går, på Mammas namnsdag strugglade vi for life för att få platser, tre usla platser på tåget – ovett var det enda i fick af de förut i wagnen sittande åtta resanden – I sista minuten fick jag genom att vända mig direkt till chefen en waggon tillkopplad och då fingo vi bara 1 reskamrat. Pojken var idealiskt snäll och munter, och ville partú inleda bekantskap med den främmande, buttre herrn – han slog kullerbyttor (med Ellans handräckning) på bänken, klef upp och ned, kommenderade med sina soldater och bröt hufvud, armar och ben af dem – (detta är hans nyaste passion, sorgligt hastigt utvecklad under resan).

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Kl. 5 voro vi i Fontainebleau och hade der turen att komma på ett absolut snyggt hôtel, något som ej händt oss sedan Cannes. – Och gammaldags! – de flesta möblerna kommo från slottet med 3 liljor och FON. inbrända, hvita gardiner. På väggen en gravyr: Pierre Alexevits, czar des Russiens, recevant les Clefs de la fortresse suédoise Schlüsselbourg. i trappan en gammal byst af Dubarryskan. Vi fingo sedan höra att allt detta blifvit såldt på auktion 1848.

    Cannes Fontainebleau Nöteborg Peter I Jeanne du Barry
  • kl. 11 reste jag från det idylliska familjelifvet der till Paris mödor och besvär. Som sagdt – intrycket var kusligt – och blef ej förbättradt genom de många temmeligen kyliga kritiker öfver Petits exposition som lågo i höga staplar på mitt bord. Och så alla dödsbudskapen med svarta kanter – många som dött under detta år af mina bekanta. Beer, den enda granne jag träffat har varit sjuk i influenza och såg eländig ut. Han sade att vintern varit olidlig här.

    Beer Georges Petit
  • Roligt var deremot att få Mammas bref och se att ni alla äro friska, – att se att alla mina studier från Cannes kommit rigtigt fram och att de ej äro dåliga, – att finna den englalika Emile som skött om mina saker och mina affärer som en krona, tänkt på allt, t.o.m. på att låta reparera gaslamporna. – för att bevisa hans englalikhet vill jag tala om hans stora sorg öfver "un accident bien triste, som han sade till min förskräckelse – Nå, hvad är det. – Jo, han kom stammande fram med att malen gått i min en gammal frack som jag ej haft på mig på 1 år! – Han var otröstlig öfver denna sorg, som jag verkligen bar ytterst manligt, så hade han skaffat tvål och satt fram linnekläder för at jag genast skulle få byta om, ställt om lilla Salongen till sängkammare med mattor, gardiner o.d. –

    Cannes Alexandra Edelfelt Emile
  • En stor förändring här i huset är att Mme Bertaux låtit bygga fortsättning på huset inåt trädgården – igen atelierer mig generar det ej trädgården är derigenom så godt som förintad. Huset är redan färdigt – man bygger ju fort här och det är snart ett år sedan jag varit i Paris

    Hélène Bertaux
  • Först i morgon söker jag upp Chambure Dagnan är bortrest, till Amiens) –

    Amiens Emile de Chambure Pascal Dagnan-Bouveret
  • Inga Wolkoffs ha ännu sökt upp mig här, fastän de troligen äro här – och så bra kan det vara. Han är ändå för magnifik för mina enkla förhållanden.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu?

  • Jag har framför mig de två studierna från Valescure – hvad det ligger för en glans öfver dem (fast jag sjelf säger det) Det är ett annat land jag kommit till nu. Glad är jag ändå med jag denna vinter oläsligt brutit med rutinen och sett mig om på annat håll. Om Gud låter mig lefva skall jag tillbaka till Italien (icke Ospedaletti ändå) och till Provence Jag trifs så utmärkt bra der, känner mig få fri och lycklig och förstår det der så bra.

    Italia Ospedaletti Provence
  • Nu säger jag Eder Godnatt. Måtte Bs hosta bli fullkomligt bra så fort som möjligt. Håll efter henne.

    Berta Edelfelt
  • Tack för fröken Brunous adress – När jag få litet bättre kläder skall jag gå ut på visiter i stan, och då också till henne. –

    Karin Brunou
  • Tusen helsningar