Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

tidningspress badning föräldrar ceremonier latin englannin kieli jumalanpalvelus juomat kielet konfirmaatio kulkueet kuninkaalliset kuorot lapset (perheenjäsenet) laulaminen leikkikalut luostarit musiikki naiset näyttelyt palvelusväki puutarhat ranskan kieli seuraelämä taidekritiikki terveys tilaukset vaatteet

Paris, lördag 30 maj 1891
Älskade Mamma
Jag är att ännu i samma vefva som sist och
ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigan
de, så mycket mera som jag igen har 2 bref
från Mamma att tacka för Tack för trösten
det är ändå ej så helt på tok med mitt humör
som Mamma tror jag konstaterar tom med
en viss stolthet att jag sätter mig öfver
den dumma kritiken med mera filosofiskt
lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Jour-
nal des Debats häromdagen tyckas förstå min
tafla (jag skall skicka denna verkligen smickran
de kritik). Hvad en hop struntblad och strunt
kritiker säga är mig derför temmeligen lik-
giltigt. I allmänhet har min aktning för
pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har
jag godt samvete och vet att jag arbetat
ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det
har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet
derför att det är jag som har sätt i princip
och att de ha orätt som Mamma säger, då
man gör de bästa i lag, så är det nog
hopen ja, om den säger jag som Horatius
Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar
den profana hopen och håller den långt
ifrån mig Skulle icke Pariserlifvet och
det fördröjda arbetet hålla mig så slafviskt
fången så vore jag en lycklig man – men

lille gossen är frisk som en nötkärna; jag sjelf
har lust att måla och tänker bara på min
sak, och är alls ej så degouterad åt måleriet
som jag ofta varit förr Att jag lärt af
den här utställningen rätt mycket – det är
säkert. Bara hålla i och icke ge efter en
tumsmån. 70 procent af det moderna franska
måleriet är bara ytterst skickligt handt-
verk, och om jag också mycket väl in-
ser att jag aldrig kan komma upp till
denna virtuositet så är det mig ganz
egal – jag skall försöka att komma till något
annat och bättre. Utländingarna äro de
bästa på Champs Elysées. Jag var der i dag.
Några engelsmän ha ypperligt kända saker
der Munkacsy (ehuru utländing) har
gjort två taflor som tyda på den sorgli-
gaste dekadens icke en enda af hans
gamla förtjenster bara felen tio gånger
förstorade – det är en konstnärlig "span-
skrott" som jag sällan sett make till: kritiken
berömmer dessa horrörer – der ser man
hvad dessa usla dussinskrifvare äro värda.
Lilla Loulou Vallery Radots
porträtt
går framåt med
så stora steg att jag om för 3, 4 dagar har
honom undanstökad, och då helt kan egna
mig åt Madame Grancher. Hittils har jag
gjort bara Croquiser – jag slutar med att göra
ett elegant Louis XV porträtt i helfigur eller
halfnaturlig storlek – det vill hon helst ha

Det kommer att bli mycket fint i färgen,
tror jag hon sitter i sin mycket fina salong
vid en grå rikt skulpterad marmorkamin
på en liten Louis XV soffa med röd och gula
blommor – bakom några konstsaker bl
a en silfverstaty af Henrik IV – sjelf är
hon i dekolleterad balklädning écru-atlas
med spetsar (från Worth) och tar just af
sig en
hvit
stortie de bal med struts fjädrar
hennes grå och pudrade hår och allt detta
ljusa låter de svarta vänliga ögonen komma
till sin fulla rätt Hennes vackra kusin
som är der vid alla seancer för att hålla
henne sällskap förklarade denna sista skizz
för utmärkt lyckad –
Det har varit ett ansträngande mondaint
lif nu också, utom arbetet. Sista Måndags
soirée hos Mme Bouvins (det kom inte
Ellan) onsdags middag hos Pasteur i anledning
af Camille Vallery Radots confirmation
der voro endast familjen, herrskapet
Grancher, en fregattkapten Loir och vi
Vid desserten proponerade Pasteur en skål
för le Petit Edelfelt, var älskade son
och den dracks i Champagne – var det icke
en stor ära för den lilla gossen. Han
är för resten en mycket stor favorit hos
Vallery Radots, der alla herrskap och tjenare
beundra hans storlek, hans hurtiga och
vänliga lynne. Han var mycket förvånad
öfver deras våning med
stora
trappor, öfver
alla leksakerna som han fick der och frågade

om han var i "the Queens House" – drottning
Victoria som han hörde talas om i Cannes och
som han såg en skymt af i St Raphaël spelar
näml en stor rôle i hans ungdomliga inbillning.
han började på eget initiativ att sjunga
sina engelska visor för Vallery Radots jung-
frur, som naturligtvis ej förstodo utan bara
skrattade – Urkomisk är han när han ger
sig till att sjunga – långa ramsor, utan någon
synnerlig melodi men med en ljudelig
stämma Med Loulou kunde han ej tala
men gjorde sig begriplig ändå med den "franska
gossen" – Han var der en hel förmiddag
och kom hem med vagnen full af leksaker
som Loulou gaf honom. – Vallery Radot
påstod att bland alla mina modestier
min modesti som fader var den oförlåtligaste –
han tycker att jag bara skulle skryta med
min afkomma. Då de först sågo honom gåfvo
de till ett anskri. Mais c'est votre soeur,
mais c'est ton portrait, brusto de båda ut
alla tycker att han liknar Bertha, isynnerhet
när han tindrar af glädje – Vallery Radot
blef helt högtidlig när han talte om pojkens
ögon: ce sera, un honnete homme sade han
Ack Gud gifve det, det hoppas jag innerligt
att han nu är snäll och glad och mycket
rolig att ha, det är säkert. Idag på
morgonen gingo vi Ellan pojken och jag hand
i hand ned för Champs Elysées – det var
för första gången vackert väder – och vår son

dansade och skrek af förtjusning åt alla
ryttarne och ryttarinnorna Jaså, ni
har således träffat Lily som kunde tala
om deras egendomliga vinter vistelse der-
nere Ledsamt var det att vi ej kunde
vara dem till större tröst och glädje här.
När jag kommer hem till Finland är alldeles
omöjligt att nu afgöra. Jag vågar ej tänka der
på ännu Snolle, snolle som jag ännu har
i fatet för mig och som jag till en del åtminsto
ne måste göra här! Nog har jag arbete
alltid, det kan jag ej klaga öfver Cham-
bure, lyckliga menniskan som har ingenting
att göra – han kan icke rigtigt förstå att
jag är så dödstrött om qvällarne. I går åto
vi middag i hans nya våning Jag half-
sof, skam till sägandes. Zorn har rest
jag var det en qväll och jag en massa
goda etsningar – hans taflor äro ej så bra som
i fjol Jag tänker att Mamma, som Ellan,
är glad att jag ej varit här och etsat med
honom i vinter, då skulle jag ha blifvit rent
vriden – Det var ändå få herrligt lugnt
dernere i Södern. Det förefaller mig nu som
en behaglig dröm och hvila, nu då jag är midt
uppe i det har förskräckliga struggle for life

I går kl 5 gingo vi på Marsfältsalongen för att
använda timmen före middagen och der
träffade vi friherrinnan Furuhjelm med hennes
dotter Dagmar Denna skall ha en tafla på Champs-
Elysees, men jag har ej ännu sett. – Senaste
torsdag, i förrgår voro vi på Camilles
confirmation (1er Communion hade försiggått sön-
dagen förut) i klostret "les Oiseaux" der hon nu
är halfpensionär. Det är ett mycket fint
kloster och ceremonin var alldeles förtjusande
de unga confirmerade i hvitt med hvita rosen-
kransar på hufvudet stodo i en ring omkring
altaret och kastade hvita rosor för frälsarens
bild – så kom messan och så en proscession
ute trädgården med alla flickorna och alla
nunnorna – Ellan fick vara med om den, men
vi herrar fingo stå utanför. Det lilla jag såg
utgången ur kyrkan, med kyrkofanor och
blommor, trädgården som bakgrund och två
körer af nunnor som sjöngo var alldeles
storartadt vackert. Tänk hela kyrkan fyld af
dessa hvita slöjor – belysta af altarets vaxljus
från ena sedan af solen från trädgården från den
andra.
Nu går och badar för att hvila ut mina
trötta lemmar God natt. Gud vare med
Er – många tusen helsningar från Ellan och
pojken genom Eder
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt.

    Alexandra Edelfelt
  • I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

    Alexandra Edelfelt Horatius
  • Skulle icke Pariserlifvet och det fördröjda arbetet hålla mig så slafviskt fången så vore jag en lycklig man – men lille gossen är frisk som en nötkärna; jag sjelf har lust att måla och tänker bara på min sak, och är alls ej så degouterad åt måleriet som jag ofta varit förr

    Erik Edelfelt
  • Att jag lärt af den här utställningen rätt mycket – det är säkert. Bara hålla i och icke ge efter en tumsmån. 70 procent af det moderna franska måleriet är bara ytterst skickligt handtverk, och om jag också mycket väl inser att jag aldrig kan komma upp till denna virtuositet så är det mig ganz egal – jag skall försöka att komma till något annat och bättre. Utländingarna äro de bästa på Champs Elysées. Jag var der i dag. Några engelsmän ha ypperligt kända saker der Munkacsy (ehuru utländing) har gjort två taflor som tyda på den sorgligaste dekadens icke en enda af hans gamla förtjenster bara felen tio gånger förstorade – det är en konstnärlig "spanskrott" som jag sällan sett make till: kritiken berömmer dessa horrörer – der ser man hvad dessa usla dussinskrifvare äro värda.

    Mihály Munkácsy
  • Lilla Loulou Vallery Radots porträtt går framåt med så stora steg att jag om för 3, 4 dagar har honom undanstökad, och då helt kan egna mig åt Madame Grancher. Hittils har jag gjort bara Croquiser – jag slutar med att göra ett elegant Louis XV porträtt i helfigur eller halfnaturlig storlek – det vill hon helst ha Det kommer att bli mycket fint i färgen, tror jag hon sitter i sin mycket fina salong vid en grå rikt skulpterad marmorkamin på en liten Louis XV soffa med röd och gula blommor – bakom några konstsaker bl a en silfverstaty af Henrik IV – sjelf är hon i dekolleterad balklädning écru-atlas med spetsar (från Worth) och tar just af sig en hvit stortie de bal med struts fjädrar hennes grå och pudrade hår och allt detta ljusa låter de svarta vänliga ögonen komma till sin fulla rätt Hennes vackra kusin som är der vid alla seancer för att hålla henne sällskap förklarade denna sista skizz för utmärkt lyckad –

    Ludvig XV Charles Frederick Worth Henrik IV Grancher Louis Vallery-Radot N.N.
  • Det har varit ett ansträngande mondaint lif nu också, utom arbetet. Sista Måndags soirée hos Mme Bouvins (det kom inte Ellan) onsdags middag hos Pasteur i anledning af Camille Vallery Radots confirmation der voro endast familjen, herrskapet Grancher, en fregattkapten Loir och vi Vid desserten proponerade Pasteur en skål för le Petit Edelfelt, var älskade son och den dracks i Champagne – var det icke en stor ära för den lilla gossen.

    Erik Edelfelt Jacques-Joseph Grancher Louis Pasteur René Vallery-Radot Ellan de la Chapelle Marie Pasteur Adrien Loir (epävarma yhteys) Marie-Louise Vallery-Radot Bouvins Grancher Camille Vallery-Radot
  • Han är för resten en mycket stor favorit hos Vallery Radots, der alla herrskap och tjenare beundra hans storlek, hans hurtiga och vänliga lynne. Han var mycket förvånad öfver deras våning med stora trappor, öfver alla leksakerna som han fick der och frågade om han var i "the Queens House" – drottning Victoria som han hörde talas om i Cannes och som han såg en skymt af i St Raphaël spelar näml en stor rôle i hans ungdomliga inbillning. han började på eget initiativ att sjunga sina engelska visor för Vallery Radots jungfrur, som naturligtvis ej förstodo utan bara skrattade – Urkomisk är han när han ger sig till att sjunga – långa ramsor, utan någon synnerlig melodi men med en ljudelig stämma Med Loulou kunde han ej tala men gjorde sig begriplig ändå med den "franska gossen" – Han var der en hel förmiddag och kom hem med vagnen full af leksaker som Loulou gaf honom. –

    Cannes Saint-Raphaël Erik Edelfelt René Vallery-Radot Victoria Marie-Louise Vallery-Radot Louis Vallery-Radot
  • Vallery Radot påstod att bland alla mina modestier min modesti som fader var den oförlåtligaste – han tycker att jag bara skulle skryta med min afkomma. Då de först sågo honom gåfvo de till ett anskri. Mais c'est votre soeur, mais c'est ton portrait, brusto de båda ut allatycker att han liknar Bertha, isynnerhet när han tindrar af glädje – Vallery Radot blef helt högtidlig när han talte om pojkens ögon: ce sera, un honnete homme sade han Ack Gud gifve det, det hoppas jag innerligt att han nu är snäll och glad och mycket rolig att ha, det är säkert. Idag på morgonen gingo vi Ellan pojken och jag hand i hand ned för Champs Elysées – det var för första gången vackert väder – och vår son dansade och skrek af förtjusning åt alla ryttarne och ryttarinnorna

    Berta Edelfelt Erik Edelfelt René Vallery-Radot Ellan de la Chapelle
  • Jaså, ni har således träffat Lily som kunde tala om deras egendomliga vinter vistelse dernere Ledsamt var det att vi ej kunde vara dem till större tröst och glädje här.

    Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter
  • När jag kommer hem till Finland är alldeles omöjligt att nu afgöra. Jag vågar ej tänka der på ännu Snolle, snolle som jag ännu har i fatet för mig och som jag till en del åtminstone måste göra här! Nog har jag arbete alltid, det kan jag ej klaga öfver Chambure, lyckliga menniskan som har ingenting att göra – han kan icke rigtigt förstå att jag är så dödstrött om qvällarne. I går åto vi middag i hans nya våning Jag halfsof, skam till sägandes.

    Suomi Carl Snoilsky Emile de Chambure
  • Zorn har rest jag var det en qväll och jag en massa goda etsningar – hans taflor äro ej så bra som i fjol Jag tänker att Mamma, som Ellan, är glad att jag ej varit här och etsat med honom i vinter, då skulle jag ha blifvit rent vriden – Det var ändå få herrligt lugnt dernere i Södern. Det förefaller mig nu som en behaglig dröm och hvila, nu då jag är midt uppe i det har förskräckliga struggle for life

    Riviera Alexandra Edelfelt Anders Zorn Ellan de la Chapelle
  • I går kl 5 gingo vi på Marsfältsalongen för att använda timmen före middagen och der träffade vi friherrinnan Furuhjelm med hennes dotter Dagmar Denna skall ha en tafla på Champs-Elysees, men jag har ej ännu sett. –

    Dagmar Furuhjelm Eva Furuhjelm
  • Senaste torsdag, i förrgår voro vi på Camilles confirmation (1er Communion hade försiggått söndagen förut) i klostret "les Oiseaux" der hon nu är halfpensionär. Det är ett mycket fint kloster och ceremonin var alldeles förtjusande de unga confirmerade i hvitt med hvita rosenkransar på hufvudet stodo i en ring omkring altaret och kastade hvita rosor för frälsarens bild – så kom messan och så en proscession ute trädgården med alla flickorna och alla nunnorna – Ellan fick vara med om den, men vi herrar fingo stå utanför. Det lilla jag såg utgången ur kyrkan, med kyrkofanor och blommor, trädgården som bakgrund och två körer af nunnor som sjöngo var alldeles storartadt vackert. Tänk hela kyrkan fyld af dessa hvita slöjor – belysta af altarets vaxljus från ena sedan af solen från trädgården från den andra.

    Ellan de la Chapelle Camille Vallery-Radot
  • Nu går och badar för att hvila ut mina trötta lemmar God natt.

  • Gud vare med Er – många tusen helsningar från Ellan och Pojken

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle