Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) diplomaatit haudat hautaus huonekalut juhlat kielet kirjailijat kuninkaalliset kuninkaat kuolema lääkärit lapset (perheenjäsenet) linnat murteet museot patsaat poliitikot politiikka prinssit ranskan kieli seuraelämä suru

Stockholm Okt. tisdag
1891
Älskade Mamma,
Hvad jag var glad och lycklig åt Mam-
mas bref, det är ändå bra lyckligt att
Annie tagit Tajtas död så lugnt. Hvad
det måtte vara gräsligt tomt efter gum-
man. Det har varit en rigtig sorg för
mig att ej ha fått vara der hos Eder
nu under dessa sorgliga tider, och jag
tycker mig likasom brottslig, då jag ej
kunnat bevisa den kära gamla Tajta den
sista vänskapstjensten, den äro följa henne
till grafven
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I
dag har jag varit hos kungen. Jag
gick på visit till ryske ministern och
redan samma dag var jag inskrifven på
mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21
i dag, och kung Oskar tyckes känna till
Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois,
ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af
Strindberg ville ändtligen vara en qväll med mig – han är bra underlig men ett geni
är han.

en kammarherre genom 2 mycket vackra
salar till en lite rund mottagnings-
salong
från Gust. IIIs tid,
der konungen, iklädd stor amirals
uniform ensam stod och tog emot mig.
Det var rigtigt roligt att göra Hr Edel-
felts bekantskap, började han med – vi
ha få många vackra saker att tacka Er
för, och jag har i Så många är följd med
Er." – Så blef det frågan om prins
Eugen, och kungen frågade mig på själ
och samvete om jag tyckte han egde verkligen
konstnärlig begåfning – så talte han om
den nya målarskolan (den otydliga)
som han ej förstod sig på – så om Snoilsky
och mitt arbete här, och så tog han
mig i handen och höll den länge och
började tala om Finland, frågade och
sade sig beundra det finska folket
mera nu än någonsin, "Ett sådant
lugn och en sådan försöstan!" sade han.
"En nation adlas då den så genomgår sina

kriser o.s.v. Han såg rigtigt innerlig
ut då han talade om detta, allt under
och han höll mig i handen. Så sade han
att hans välgångsönskningar alltid skulle
följa mig, likasom de alltid skulle följa
Finland "det är ju allt hvad jag kan
göra" Jag svarade med en tack sägelse,
som jag tror det, ej var illa turnerad. *)
Jag var redan i en viss stämning genom
att ha gått i dessa salar i Stockholms
slott, der våra fäder och vara fäders
konungar gått, hoppats och lidit. Slottet
ger, eller gaf åtminstone mig ett Gustaf
IIIs intryck, som just satte mig i stämning
Redan trappan, med Bouchardons (jag tror
det är hans) amoriner som uppbära kande-
labrarne, så en stor bronsbyst af Carl XII
i en gobelinprydd sal, och sist alla
dessa gulblå officerare som stodo vän-
tande i förrummen.
I går var Hanna Palmes stora fest
Jag sade ungefär "Ers Mt kan aldrig tro huru innerligt godt
det gör en finnes hjerta, när han
att
höra sitt land omtalas så
af oläsligt
Sveriges
kung här i detta Stockholms slott – men jag
sade det bättre och längre.

för Mechelin och mig (!!) Hundra personer,
mycket väl arrangeradt, tal af Sven
Palme, och ett mycket bra svar af Mechelin.
Der voro Hela venster-Stockholm, qvinliga
Idun, Hedin, Gyldén,
Victor Rydberg
Strindberg, Tor Hedberg
Millets, fröken Törnebladh (som sjöng mycket)
Gunnar Berndtson med fru, Zorns, den der
behagliga fiffiga fröken v. Knorring, en mycket
vacker ung fru Medin, fru till en doktor,
och en massa menniskor som jag aldrig fick
veta namnen på. – Mitt sår från resdagen
i Finland och sist det jemena minnet
tanken
på Tajtas död och Eder sorg derhemma
gör dock att jag ej kunnat känna mig
glad eller upprymd. Jag konstaterar endast
att menniskorna äro mycket, utsökt
vänliga mot mig, att här finnes mycket
otroligt mycket att se och lära, och att
jag nu inser att min resa var alldeles
nödvändig för illustrationerna. Gud vet
när jag blir resfärdig, troligen först
nästa tisdag. I dag har jag gått igenom
teckningar, hundradetal, af Sergel
Strindberg var alldeles betagen i Juhani Aho men gick åt Tavaststjerna. bad mig
säga Aho att han ej får några av spånorna ur sina tankar.

Hvilken makalös konstnär! Och hvad
hela den gustavianska tiden (med karrika-
tyrer af GIII, Bellman,
Armfelt
Oxenstjerna, Martin
Svenska konstnärerna i
Rom och
Paris, supgillen med
Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra
lika den nuvarande konstnärsgenerationen
i Paris!) hvad allt detta kom mig nära
nära. Jag var så hypnotiserad att jag
fick gnugga mig i ögonen för att få
klart för mig att denna briljanta
Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När
Jag tänker på att illustrera denna tid, som
redan är så oupphinneligt väl illustrerad af
Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger,
som Tajta sade. Hvad det blir rysligt
tomt att ej träffa Gumman Tajta mer,
att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Läs detta bref för Ellan – det jag skref till henne
i går handlar ännu ej om Hannas fest och
kungen. – Krama och kyss min älskade lilla
gosse från mig och helsa alla hjertligt från
Atte
Nationalmuseum har skänkt mig 3 gravyrer af E. Martin, fortsättning på den Berta har, och
Bukovski har gifvit mig en hel del nya Benzeliana, bl a 3 handskrifna bref af E. B d.ä.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Hvad jag var glad och lycklig åt Mammas bref, det är ändå bra lyckligt att Annie tagit Tajtas död så lugnt. Hvad det måtte vara gräsligt tomt efter gumman. Det har varit en rigtig sorg för mig att ej ha fått vara der hos Eder nu under dessa sorgliga tider, och jag tycker mig likasom brottslig, då jag ej kunnat bevisa den kära gamla Tajta den sista vänskapstjensten, den äro följa henne till grafven

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg
  • Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,

    Stockholms slott Carl Snoilsky Alexandra Edelfelt Eugen Gustav III Oskar II Ludvig XVI N.N.
  • och så tog han mig i handen och höll den länge och började tala om Finland, frågade och sade sig beundra det finska folket mera nu än någonsin, "Ett sådant lugn och en sådan försöstan!" sade han. "En nation adlas då den så genomgår sina kriser o.s.v. Han såg rigtigt innerlig ut då han talade om detta, allt under och han höll mig i handen. Så sade han att hans välgångsönskningar alltid skulle följa mig, likasom de alltid skulle följa Finland "det är ju allt hvad jag kan göra" Jag svarade med en tack sägelse, som jag tror det, ej var illa turnerad. *) Jag sade ungefär "Ers Mt kan aldrig tro huru innerligt godt det gör en finnes hjerta, när han att höra sitt land omtalas så af oläsligt Sveriges kung här i detta Stockholms slott – men jag sade det bättre och längre.

    Suomi Stockholms slott
  • Jag var redan i en viss stämning genom att ha gått i dessa salar i Stockholms slott, der våra fäder och vara fäders konungar gått, hoppats och lidit. Slottet ger, eller gaf åtminstone mig ett Gustaf IIIs intryck, som just satte mig i stämning Redan trappan, med Bouchardons (jag tror det är hans) amoriner som uppbära kandelabrarne, så en stor bronsbyst af Carl XII i en gobelinprydd sal, och sist alla dessa gulblå officerare som stodo väntande i förrummen.

    Stockholms slott Gustav III Karl XII Jaques-Philippe Bouchardon
  • I går var Hanna Palmes stora fest för Mechelin och mig (!!) Hundra personer, mycket väl arrangeradt, tal af Sven Palme, och ett mycket bra svar af Mechelin. Der voro Hela venster-Stockholm, qvinliga Idun, Hedin, Gyldén, Victor Rydberg Strindberg, Tor Hedberg Millets, fröken Törnebladh (som sjöng mycket) Gunnar Berndtson med fru, Zorns, den der behagliga fiffiga fröken v. Knorring, en mycket vacker ung fru Medin, fru till en doktor, och en massa menniskor som jag aldrig fick veta namnen på. –

    August Strindberg Gunnar Berndtson Hanna von Born Hugo Gyldén Leopold Mechelin Viktor Rydberg Anders Zorn Sven Palme Signe Maria Törnebladh Hedvig Cronstedt Emma Zorn Tor Hedberg Millet Millet Sven Hedin (epävarma yhteys) von Knorring Medin Oskar Medin (epävarma yhteys)
  • Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!

    Suomi Pariisi lukumuistit Gustaf Mauritz Armfelt Carl Michael Bellman Gustav III Johan Tobias Sergel Fredrika Snygg Johan Gabriel Oxenstierna Elias Martin Alexander Roslin Wertheimer Niklas Lafrensen Per Hilleström
  • Läs detta bref för Ellan – det jag skref till henne i går handlar ännu ej om Hannas fest och kungen. –

    Hanna von Born Oskar II Ellan de la Chapelle
  • Krama och kyss min älskade lilla gosse från mig och helsa alla hjertligt

    Erik Edelfelt
  • Nationalmuseum har skänkt mig 3 gravyrer af E. Martin, fortsättning på den Berta har, och Bukovski har gifvit mig en hel del nya Benzeliana, bl a 3 handskrifna bref af E. B d.ä.

    Berta Edelfelt Elias Martin Erik Benzelius Henryk Bukowski
  • Strindberg ville ändtligen vara en qväll med mig – han är bra underlig men ett geni är han. Strindberg var alldeles betagen i Juhani Aho men gick åt Tavaststjerna. bad mig säga Aho att han ej får några av spånorna ur sina tankar.

    Karl August Tavaststjerna August Strindberg Juhani Aho