Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förorter telefoner guldbröllop keisarinnat keisarit kielet kuningattaret kuninkaalliset linnat prinsessat prinssit ranskan kieli ruoka seuraelämä teatteritaide

Kjøbenhavn lördag afton d. 14/5
92
Älskade Mamma,
Jag skickades af ett brefkort i morgse –
det måtte då åtminstone komma fram.
Det är så förskräckligt obeqvämt med
detta boende i Rosenvænget – t. o. m. vår
korrespondens lider deraf. för att rekom-
mendera brefven måste man upp
ända till Köbmagergade och det tar en
timme – de få derför gå orekommende-
rade, på Guds försyn. Inga kommissio
närer, inga stadsbud, ingen telefon –
(teatern har ej telefon, Bojesen ej, inga privata)
När man då arbeta som en galning
som jag gjort, dessutom varit ute på
middagar om qvällarna och ej sofvit
en natt på en vecka, så blir man
så gräsligt enerverad som jag nu är.
Jag skall resa i morgon, emedan jag
annars ej får tag i Coquelin – jag
börjar svära i detta ångmåleri, som

väl ändå blir bara skräp.
Jag har tusen saker att uträtta
i morgon och så är det söndag
till. Med detta resande af och an
till staden har tiden gått så obegripligt
fort. Jag kan knappt begripa att jag
är här sedan snart 4 veckor.
I går afton voro prins Waldemar
och prinsessan Marie hos Henningsens
fru Krohn, fru Henningsens far, Prof.
Vermehren och jag – inga andra.
Prinsessan Marie tog mig med storm
hon var så enkel och naturligt och
munter att man ej ett ögonblick skulle
ha tänkt på hennes kungliga blod
om ej hennes näsa och ögon talat om
Condé och Henri IV. Hon målar, etsar
skulpterar och förstår sig på, tycks
det. Vi kommo öfverens, med
Frans Henningsen och prinsessan att
på tremanhand bilda ett etsningsför-
bund, som och att hvar vi än voro i
verlden skicka till hvarandra våra respekti-
va verk. Vet Mamma att hon på-

minste rätt mycket om Lily Etter – smalare
ansigte, ljusblondt burrigt hår som
ser ut som en pudrad peruk *) – men
samma litet generade sätt, samma
tonfall litet utsändskt i sättet att
tala (hon talade bara danska och hade
ett förvånande ordförråd). – Der satt
hon och hennes gemål och åt
färdigbredda smörrebröd och drack
öl – prinsen tog en stor dansk sup
dertill. Han är otroligt "ligefrem"
och påminner litet om sina systrar
hvad det vänliga uttrycket i ögonen
beträffar. Det var så lustigt när han
alldeles naturligt talade om "min
söster i Russland" – med mig talade han
mycket om Gatchina om Bogoljubow,
om Finlands natur, som kejsarparet
beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2
12 på natten gingo de bort till fots
som de kommit. Man har aldrig
förr sett en prinsessa gå till fots här
i Köbenhavn, men prinsessan Marie har
infört det, och går nu, trots drottningens
protester, i butiker i parker öfverallt –
med sina tre små pojkar som heta
Åke, Axel och Erik – Hon talade med
förtjusning om Chantilly, hennes onkels
gods – det tror jag det – och sade att jag
nödvändigt bör fara det för att se skatterna
* precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –

der. Och så pratade hon om Coquelin, om fru
Hartmann (hvars franska hon ej tyckte om.)
Frans Henningsen är hennes lärare i målning
och hon ser mycket hemmastadd ut hos
dem – känner hans fyra pojkar till namnet
icke blott men till personer. – Coquelin
hade talat med henne om porträttet jag
målade och det tycktes intressera henne
mycket. – Icke var det mycket ceremoni
med de svenska prisarna, men ännu mycket
mindre med dessa två furstliga personer af allra
blåaste blod.
I morgon afton reser jag – Gud låte det gå
bra – jag hoppas jag blir mindre melankolisk
när jag engång kommer till Paris och får
se mina kunder der. Jag har dugligt
ledsamt efter min lilla gosse. Gud låte
intet ondt vedarfaras honom och Eder
Kröyers resa ej förrän om tre fyra dagar.
Alla äro här så fjölliga af guldbröllopet
att de ej veta ut eller in på sig.
farväl älskade Mamma försöka nu att
vara frisk och rask – helsa flickorna
och tante Gadd. och skrif, skrif älskade
Mamma. Jag tycker det är en hel
evighet sedan jag sist hörde något
från Eder. –
Mammas Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag skickades af ett brefkort i morgse – det måtte då åtminstone komma fram. Det är så förskräckligt obeqvämt med detta boende i Rosenvænget – t. o. m. vår korrespondens lider deraf. för att rekommendera brefven måste man upp ända till Köbmagergade och det tar en timme – de få derför gå orekommenderade, på Guds försyn. Inga kommissionärer, inga stadsbud, ingen telefon – (teatern har ej telefon, Bojesen ej, inga privata)

    Ernst Bojesen
  • När man då arbeta som en galning som jag gjort, dessutom varit ute på middagar om qvällarna och ej sofvit en natt på en vecka, så blir man så gräsligt enerverad som jag nu är. Jag skall resa i morgon, emedan jag annars ej får tag i Coquelin – jag börjar svära i detta ångmåleri, som väl ändå blir bara skräp.

    Benoît Constant Coquelin
  • Jag har tusen saker att uträtta i morgon och så är det söndag till. Med detta resande af och an till staden har tiden gått så obegripligt fort. Jag kan knappt begripa att jag är här sedan snart 4 veckor.

  • I går afton voro prins Waldemar och prinsessan Marie hos Henningsens fru Krohn, fru Henningsens far, Prof. Vermehren och jag – inga andra. Prinsessan Marie tog mig med storm hon var så enkel och naturligt och munter att man ej ett ögonblick skulle ha tänkt på hennes kungliga blod om ej hennes näsa och ögon talat om Condé och Henri IV. Hon målar, etsar skulpterar och förstår sig på, tycks det. Vi kommo öfverens, med Frans Henningsen och prinsessan att på tremanhand bilda ett etsningsförbund, som och att hvar vi än voro i verlden skicka till hvarandra våra respektiva verk.

    Emilie Krohn Marie Frants Henningsen Thora Henningsen Valdemar Frederik Vermehren Henrik IV Condé
  • Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –

    Suomi Venäjä Gattjina Alexandra Edelfelt Maria Fjodorovna Marie Alexander III Aleksej Bogoljubov Alexandra Edelfelt Emilia (Emilie) von Etter Louise Valdemar Aage Axel Erik
  • Hon talade med förtjusning om Chantilly, hennes onkels gods – det tror jag det – och sade att jag nödvändigt bör fara det för att se skatterna der. Och så pratade hon om Coquelin, om fru Hartmann (hvars franska hon ej tyckte om.)

    Chantilly Marie Benoît Constant Coquelin Helena Hartman-Cederström Pierre Philippe Jean Marie
  • Frans Henningsen är hennes lärare i målning och hon ser mycket hemmastadd ut hos dem – känner hans fyra pojkar till namnet icke blott men till personer. – Coquelin hade talat med henne om porträttet jag målade och det tycktes intressera henne mycket. – Icke var det mycket ceremoni med de svenska prisarna, men ännu mycket mindre med dessa två furstliga personer af allra blåaste blod.

    Marie Carl Benoît Constant Coquelin Eugen Frants Henningsen Thora Henningsen Valdemar Henningsen
  • I morgon afton reser jag – Gud låte det gå bra – jag hoppas jag blir mindre melankolisk när jag engång kommer till Paris och får se mina kunder der.

    Pariisi
  • Jag har dugligt ledsamt efter min lilla gosse. Gud låte intet ondt vedarfaras honom och Eder

    Erik Edelfelt
  • Kröyers resa ej förrän om tre fyra dagar.

    Peder Severin Krøyer Marie Krøyer
  • Alla äro här så fjölliga af guldbröllopet att de ej veta ut eller in på sig.

  • farväl älskade Mamma försöka nu att vara frisk och rask – helsa flickorna och tante Gadd. och skrif, skrif älskade Mamma. Jag tycker det är en hel evighet sedan jag sist hörde något från Eder. –

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt