Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sommarvillor diplomaatit hotellit junat kirjailijat lyriikka matkat matkustaminen ministerit näyttelyt poliitikot sadut sähkeet seuraelämä talous taudit

28 juni 1893
Älskade Mamma,
Af Annies och Berthas brefkort (det
senare just nu anländt) se vi, till vår
stora glädje att Ni verkligen rustadt Eder
till afresa i förrgår, och troligen, med
Guds hjelp vid det här laget äro på
Haiko. Måtte resan icke ha tröttat
Mamma alltför mycket och måtte Ni
nu alla kunna vara så försigtiga
och så sköta om Mammas helsa
att intet återfall kan komma i
fråga. Calle Knorring hade gifvit
mig ett heligt löfte att telegrefera
måndag morgon, men han har intet gjort
det, och det skall han ha ingen tack

för. Jag kan ej begripa att han inte
telegraferade ett ord bara.
Jag är nu inne i mitt Djursholmeri
igen. Då jag först återsåg porträttet
på Nationalmuseum, blef jag modstulen
öfver dess bleka gråblå färg, men Ellan
som var med, tröstade mig och försäkrade
att jag med några friska tag och färger
kunde få den önskade effekten i det.
Hon rådde mig också genast att ta
bort det ljusgröna fönstret, som hon
kallade, sant nog, "impressionisme de
chic" och det var ett godt råd. Att
porträttet
det var likt och väl tecknadt det
är säkert. kl. 2 på dagen hade jag
stämt möte med Rydbergs på danska
konstutställningen, och Kikuli, som
var med, var mycket frimodig och
gick fram till V. R., tog af sig hatten
bockade och tackade för Ville Viggs äfven-
tyr. – Han såg V. R. en minut blott då.
Några timmar senare stod porträttet i

hotellrummet och Kiki sade genast,
utan att någon frågade honom "der är
professor Rydberg". Det är således likt.
I går reste jag ut med mitt bagage
till Djursholm och måste använda
hela min energi på att ta ihop med
detta från början så föga intressanta
arbete. Men jag sade mig: du har
gjort Pasteur, du har haft succès i
år i Paris, och du kan måla – du
är dessutom frisk och sund – det måste
bli bra". Jag målade om det hela
på 2 timmar – det blef mycket
bättre i färgen, och effekten mycket
mera koncentrerad, om också vid
ommålningen något af det öfver-
sinliga, som fans der förut, gick
bort. Nu tränar jag mig för att
måla bra i morgon – jag lägger
mig tidigt och ber Gud gifva
mig det lugnt jag behöfver, den
"serenité" och glädje som äro absolut

nödvändiga. Fru Susens klappande,
en ung baron Klinckowströms jams
och hela den onaturligt tonen af
"snälla, rara, lilla" der i huset gjorde
mig litet nervös – men oläsligt tar jag
det som en hederssak att icke
bli arg och att bara måla lugnt,
och så gick det. När denna Klinkow-
ström med den mest käringaktiga
sopran föredrog ett poem af honom
sjelf om Valhalla gudar och sköld
mör och dylikt, och här V. P. förklarade
att denna tomma färglösa smörja
var af en stor skald, utan ironi,
då jäste det i mig igen. Svår meter
rim kors och tvärs, form utan
hjertligt innehåll, utan blod i
ådrorna o hvad det plågar mig.
Jag kommer från Paris der det
fins lif, man må säga hvad
man vill, och jag hörde för några
dagar sedan Björnson som också

lefver lifvet, sitt eget, norskt
och besynnerligt ibland, men lif
är det ändå – och så komma
in i denna oppstoppade-fogel-
atmosfer sedan jag sett konstens
och diktens fjäderfä i granna
båglinjer draga förbi under Guds
fria himmel – nej det var inte
roligt. I måndags voro vi hos
Lewenhaupts – grefve och grefvin
nan vilja absolut att vi skola
bo der, men jag vill ej – ty det vore
ändå ett alltför stort band, och jag
hoppas vi ej behöfva bli här så länge
mera. Sedan voro vi hos Millets och

han betalade min tafla, på franska
statens vägnar. Så följde vi Hanna
som for till Norge
till bangården. Hon hann under
denna korta färd säga några gemen-
heter om Rydbergs porträtt – seder
mera har jag funnit dem vara
fullkomligt osanna. Hon har dessutom
undfägnat Rydbergs med berättelser
om mina lidanden på Djursholm i
fjol. Om jag blott begrepe hvarför
då jag varit för utsökt hygglig mot
henne. – Faster Hermanine ha
vi sett mycket denna gång. Den
beskedliga Gumman vill ej resa till
Södertelge så länge vi äro i Stockholm
och det är ganska tråkigt ty jag
är hela dagen på Djursholm
och alla aftnar äro upptagna
af Snoilskys, Lewenhaupts Millets
m.fl.. Kiki har varit der en
förmiddag och varit mycket snäll.
Ellan har, på Gummans enträgna
begäran varit hos Lidmans i dag
vi hade i förrgår supé för Gumman Hermanine, i dag
bjöd Ellan henne på frukost.
Det var roligt att träffa fröken Brunow vid bangården. Hon var så glad och söt och lustig att det
gjorde en godt i själen – dessutom mycket en oläsligt.

och gjort bekantskap med Lidmans
fru systrar o. a. – talte jag om att
Robert Edelfelt bodde vägg i vägg
med oss i hotellet och att vi några
gånger voro med honom. – Snoilskys
träffade vi i en butik och så gingo
vi hela aftonen, och spatserade
åto tillsammans och pratade.
Grefvinnan var lustig som alltid
han piggare än vanligt. De båda
helsa tusen gånger. Alla äro så
ledsna att höra att Mamma varit
sjuk. Snoilsky sade att kungen
varit alldeles betagen i teckningar
na, Osbahr, som är ett slogo smak-
råd här hade sagt till Rydberg, att
några af dessa teckningar, fru
Lenngren och G. III vid Svensksund
voro det bästa jag någonsin gjort.
får se hur Geber gör med betal-
ningen. Han ville först ej betala
mera än 50, och jag har gjort 65.
Ellan förde flickornas handduk
till grefvinnan S. i dag. I morgon
afton skola vi igen vara tillsam-

mans. I går afton var jag en stund
på diplomatisk soirée hos Millets –
Ellan sade nej. Der voro ministrar
och några franska herrskap – jag var
trött och sömnig.
Älskade älskade Mamma, försök
nu att bli rigtigt kry jag får ingen
ro innan jag vet att Mamma är full-
komligt rask igen. Ellan och Kikuli
äro båda mycket snälla, och mig
till stor tröst och hugsvalelse. Kiki
ritar nu Gustaf Vasa, Gustaf II
Adolf och Carl XII (egenhändiga
oläsligt mycket humoristiska) – han
pratar och skräflar otroligt – går
för sig sjelf och spelar Carl XIIs staty
och ser i denna morska ställning
herrlig ut. I dag har min familj
spatserat på Djursholm medan jag
målade – först senare kommo de till
Rydbergs. – När nu detta i sitt slag
ensamstående porträtt blir färdigt blir
jag som en annan menniska – det
trycker mig ofantligt nu.
Gud vare med Eder alla – Låt
flickorna skrifva snart igen. Vi
stanna väl här till tisdag och brefven
nå oss hvar vi än äro. Mammas Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Af Annies och Berthas brefkort (det senare just nu anländt) se vi, till vår stora glädje att Ni verkligen rustadt Eder till afresa i förrgår, och troligen, med Guds hjelp vid det här laget äro på Haiko. Måtte resan icke ha tröttat Mamma alltför mycket och måtte Ni nu alla kunna vara så försigtiga och så sköta om Mammas helsa att intet återfall kan komma i fråga.

    Haikko Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Calle Knorring hade gifvit mig ett heligt löfte att telegrefera måndag morgon, men han har intet gjort det, och det skall han ha ingen tack för. Jag kan ej begripa att han inte telegraferade ett ord bara.

    von Knorring
  • Jag är nu inne i mitt Djursholmeri igen. Då jag först återsåg porträttet på Nationalmuseum, blef jag modstulen öfver dess bleka gråblå färg, men Ellan som var med, tröstade mig och försäkrade att jag med några friska tag och färger kunde få den önskade effekten i det. Hon rådde mig också genast att ta bort det ljusgröna fönstret, som hon kallade, sant nog, "impressionisme de chic" och det var ett godt råd. Att porträttet det var likt och väl tecknadt det är säkert. kl. 2 på dagen hade jag stämt möte med Rydbergs på danska konstutställningen, och Kikuli, som var med, var mycket frimodig och gick fram till V. R., tog af sig hatten bockade och tackade för Ville Viggs äfventyr. – Han såg V. R. en minut blott då. Några timmar senare stod porträttet i hotellrummet och Kiki sade genast, utan att någon frågade honom "der är professor Rydberg". Det är således likt.

    Djursholm Nationalmuseum Erik Edelfelt Viktor Rydberg Ellan de la Chapelle
  • I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt.

    Pariisi Djursholm Bjørnstjerne Bjørnson Viktor Rydberg Susen Emilia Rydberg Klinckowström
  • I måndags voro vi hos Lewenhaupts – grefve och grefvinnan vilja absolut att vi skola bo der, men jag vill ej – ty det vore ändå ett alltför stort band, och jag hoppas vi ej behöfva bli här så länge mera. Sedan voro vi hos Millets och han betalade min tafla, på franska statens vägnar.

    Augusta Lewenhaupt Carl Lewenhaupt Millet Millet
  • Så följde vi Hanna som for till Norge till bangården. Hon hann under denna korta färd säga några gemenheter om Rydbergs porträtt – seder mera har jag funnit dem vara fullkomligt osanna. Hon har dessutom undfägnat Rydbergs med berättelser om mina lidanden på Djursholm i fjol. Om jag blott begrepe hvarför då jag varit för utsökt hygglig mot henne. –

    Djursholm Norja Hanna von Born Viktor Rydberg Susen Emilia Rydberg
  • Faster Hermanine ha vi sett mycket denna gång. Den beskedliga Gumman vill ej resa till Södertelge så länge vi äro i Stockholm och det är ganska tråkigt ty jag är hela dagen på Djursholm och alla aftnar äro upptagna af Snoilskys, Lewenhaupts Millets m.fl.. Kiki har varit der en förmiddag och varit mycket snäll. Ellan har, på Gummans enträgna begäran varit hos Lidmans i dag och gjort bekantskap med Lidmans fru systrar o. a. – talte jag om att Robert Edelfelt bodde vägg i vägg med oss i hotellet och att vi några gånger voro med honom. –

    Djursholm Södertälje Carl Snoilsky Augusta Lewenhaupt Carl Lewenhaupt Hermania Edelfelt Johan Lidman Helny Lidman Ebba Snoilsky Millet Millet Lidman
  • Snoilskys träffade vi i en butik och så gingo vi hela aftonen, och spatserade åto tillsammans och pratade. Grefvinnan var lustig som alltid han piggare än vanligt. De båda helsa tusen gånger. Alla äro så ledsna att höra att Mamma varit sjuk. Snoilsky sade att kungen varit alldeles betagen i teckningarna, Osbahr, som är ett slogo smakråd här hade sagt till Rydberg, att några af dessa teckningar, fru Lenngren och G. III vid Svensksund voro det bästa jag någonsin gjort. får se hur Geber gör med betalningen. Han ville först ej betala mera än 50, och jag har gjort 65.

    Svensksund Carl Snoilsky Alexandra Edelfelt Gustav III Anna Maria Lenngren Oskar II Viktor Rydberg Ebba Snoilsky Hugo Geber Osbahr
  • Ellan förde flickornas handduk till grefvinnan S. i dag. I morgon afton skola vi igen vara tillsammans.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle Ebba Snoilsky
  • I går afton var jag en stund på diplomatisk soirée hos Millets – Ellan sade nej. Der voro ministrar och några franska herrskap – jag var trött och sömnig.

    Ellan de la Chapelle Millet Millet
  • Älskade älskade Mamma, försök nu att bli rigtigt kry jag får ingen ro innan jag vet att Mamma är fullkomligt rask igen.

    Alexandra Edelfelt
  • Ellan och Kikuli äro båda mycket snälla, och mig till stor tröst och hugsvalelse. Kiki ritar nu Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf och Carl XII (egenhändiga oläsligt mycket humoristiska) – han pratar och skräflar otroligt – går för sig sjelf och spelar Carl XIIs staty och ser i denna morska ställning herrlig ut.

    Erik Edelfelt Gustav II Adolf Karl XII Ellan de la Chapelle Gustav I
  • I dag har min familj spatserat på Djursholm medan jag målade – först senare kommo de till Rydbergs. – När nu detta i sitt slag ensamstående porträtt blir färdigt blir jag som en annan menniska – det trycker mig ofantligt nu.

    Djursholm Erik Edelfelt Viktor Rydberg Ellan de la Chapelle Susen Emilia Rydberg
  • Gud vare med Eder alla – Låt flickorna skrifva snart igen.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Vi stanna väl här till tisdag och brefven nå oss hvar vi än äro.

  • vi hade i förrgår supé för Gumman Hermanine, i dag bjöd Ellan henne på frukost.

    Hermania Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Det var roligt att träffa fröken Brunow vid bangården. Hon var så glad och söt och lustig att det gjorde en godt i själen – dessutom mycket en oläsligt.

    Karin Brunou (epävarma yhteys)