Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sommarvillor spöken fontäner aateli eläimet häät järvet jumalanpalvelus kartanot kesä kuvitus linnat lyriikka metsästys musiikki patsaat puistot syntymäpäivät taudit vaatteet vuodenajat

söndag 29 juli 1893
Älskade Mamma – De med otålighet väntar brefven
kommo nu ändtligen i går via Gausdal. – jo, det kan
Mamma lita på att post- och kommunikationer, samt
mycket annat till står på en högst primitiv
ståndpunkt i Norge. Luften skall göra allt
heter det. Måtte den bekomma Ellan väl.
Jag är så hjertligt glad öfver att Mamma nu verkligen
blir bättre. Det som jag mest fröjdar mig åt var
Emelie Björkstens verser. icke för hennes skull utan
för att de bevisa
att
Mamma har lefnadslust och
godt humör, de bästa tecknen på helsa. – Annie
har nog rätt i allt hvad hon säger om por-
trätt måleri om sommarn – det är gränslöst
dumt, men då man en engång tagit hin i båten, så –
jag är ej just mycket inspirerad af grefvinnan. Hon
än nog bra, reel, har en massa ypperliga egenskaper,
mest administrativa och husmoderliga, men hennes
utseende är ej måleriskt. Så är hon mycket liflig
dessutom och sitter ej särdeles bra. Men hon är en
pligtmenniska och anser det nu vara sin pligt
att sitta oklanderligt, derför var hon mycket

stillare i går. I dag, söndag kunde jag hvar-
ken följa med till kyrkan eller till Torbyholm
emedan jag, till följd af blandning af filmjölk, viner
öl och något surt i går afton, fått mig en liten
magskjuts. I går kom hit Moltkes yngste
bror, grefve Erik M., Filos. Cand, f. d. elev af
Johann Krohn och mycket musikalisk. Läns-
grefven är en genomgod menniska tror jag
men mycket tyst och litet tung. Alla dessa
unga grefvar och Comtesser Knuth-Knuthenborg
som har äro trifvas bäst tillsammans och
man har ej så mycken fröjd af dem. –
Af omstående teckning ser Mamma hur
storartadt det är här. Ledsamt bara att slottet
ligger i en grop med höjder omkring – men
den platsen har blifvit vald för vallgrafvarnas
skullei medeltiden. Grafvarna äro nu utgräfva
till verkliga sjöar som på tre sidor omge
slottet – parken är kanske det allra vackraste
den är alldeles kungliga med statyer, vaser
springbrunnar, hjortar och rådjur, en skild
parti för andjagt, en för fasaner. – Här
är en gammal grefvinna och en fröken Knuth
Tante Else och Tante Julle. De berätta mig
långa saker om familjen och de många
familjeporträtt som finnas här, allt Moltkar
Reventlowar Knuthar, Danneskjöldar o.a.
alla dessa familjen ha gift sig inom hvarandra
så att man hvarken vet ut eller in på sig.
Tante Else är en hygglig och klok gammal
fru, mycket enkel och flärdlös, och berättade
i oändlighet gamla historier, allt från

de der familjerna och slottet – spökerihistorier
icke undantagna. – Ack om jag bara fort
finge åtminstone det ena porträttet, hans
undan, så att jag kunde få se på sommaren
en kort minut derhemma på det kära
Haiko. – Den stränga ordningen här, allt
på klockslag fracktoiletten till middagen
och brist på "un cour qui vous comprend"
gör att jag längtar dubbelt efter friheten
hemma. Några allmänna intressen
har de ej just, ehuru de läst rätt mycket.
Kan jag ej få mitt arbete bra så skäms
jag ögonen ur mig. Det lönar sig verkligen
ej att komma så lång väg för att göra
något dåligt.
Jag hade lofvat att tala om Norge – nåväl
det var roligt att se, men för ingen
del ville jag bo der. Jag tyckte der genom
gående saknades trefnad, likasom
menniskorna icke äro särdeles tillmötes-
gående tycker jag. Denna otroliga suffisance
och förnöjelse med allt deras eget, är alldeles
obegriplig för oss finnar, som lärt oss af ett
hårdt öde att vara skeptiska vis à vis vår
egen styrka och dugtighet. Eget nog fick jag ej
tag i Grieg stämningen der – hvad som
mest sysselsatte mina tankar var Brand,
Det der underligt hårda, omedgörliga. Städer-
na äro särdeles otrefiga, Kristiania
specielt. Det finnes hvarken den trefliga
gemytliga köpenhamnska sidan eller den
mera storslagna Stockholmska. – Jag

gick ofta och tänkte på det Norge jag
gjort opp i min fantasi, diktens, musikens
Norge – och fick alls ej tag i något motsvaran
de bland menniskorna. Hvad som är
så herrligt med naturen är att den ser
så snygg ut der. Alla rinnande vatten
och andra äro kristallklara och luften
är verkligen som klart källvatten från
Torilon, (om Mamma mins, på Kiala)
– Nå Sparres bröllop ser ju ut att ha
varit mera grand genre än egentligen
hjertevarmt – jag tänker att han nog
grubblade litet, ty då och då i Paris "skizzade
vi om hans mörka framtid" som han nog
såg mörk, men ej ville tänka på. – Jag ser Bos.
"i, för et sieni!" den Bos! – men huru kunde
han komma objuden?
Helsa Etters tusenfaldt – jag var rörd öfver att
de tänkte på mig på min födelsedag.
Så här ser gr. Moltke ut ungefär. Han har mycket
goda mörkbla ögon liknande Tante Leu-
husens. – Grefvinnan kan jag ej göra
teckning af – jag har henne ännu ej
rigtigt klar för mig. Farväl för
denna gång jag måste sticka det
här i postlådan. Gud låte Mam
ma fortfarande få bli friskare
dag för dag. Som sagdt, Emelie
Bs verser voro för mig bättre
än alla verldens läkarintyg.
Tacka flickorna som
skrifvit så snällt och alla
från Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • De med otålighet väntar brefven kommo nu ändtligen i går via Gausdal. –jo, det kan Mamma lita på att post- och kommunikationer, samt mycket annat till står på en högst primitiv ståndpunkt i Norge. Luften skall göra allt heter det. Måtte den bekomma Ellan väl.

    Gausdal Norja Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag är så hjertligt glad öfver att Mamma nu verkligen blir bättre. Det som jag mest fröjdar mig åt var Emelie Björkstens verser. icke för hennes skull utan för att de bevisa att Mamma har lefnadslust och godt humör, de bästa tecknen på helsa. –

    Alexandra Edelfelt Emilie Björkstén
  • Annie har nog rätt i allt hvad hon säger om porträtt måleri om sommarn – det är gränslöst dumt, men då man en engång tagit hin i båten, så – jag är ej just mycket inspirerad af grefvinnan. Hon än nog bra, reel, har en massa ypperliga egenskaper, mest administrativa och husmoderliga, men hennes utseende är ej måleriskt. Så är hon mycket liflig dessutom och sitter ej särdeles bra. Men hon är en pligtmenniska och anser det nu vara sin pligt att sitta oklanderligt, derför var hon mycket stillare i går.

    Magda Moltke-Bregentved Alexandra Edelfelt
  • I dag, söndag kunde jag hvarken följa med till kyrkan eller till Torbyholm emedan jag, till följd af blandning af filmjölk, viner öl och något surt i går afton, fått mig en liten magskjuts.

    Torbyholm
  • I går kom hit Moltkes yngste bror, grefve Erik M., Filos. Cand, f. d. elev af Johann Krohn och mycket musikalisk.

    Johan Krohn Erik Moltke-Bregentved
  • Länsgrefven är en genomgod menniska tror jag men mycket tyst och litet tung. Alla dessa unga grefvar och Comtesser Knuth-Knuthenborg som har äro trifvas bäst tillsammans och man har ej så mycken fröjd af dem. –

    Frederik Christian Moltke-Bregentved Knuth af Knuthenborg Knuth af Knuthenborg
  • Af omstående teckning ser Mamma hur storartadt det är här. Ledsamt bara att slottet ligger i en grop med höjder omkring – men den platsen har blifvit vald för vallgrafvarnas skull i medeltiden. Grafvarna äro nu utgräfva till verkliga sjöar som på tre sidor omge slottet – parken är kanske det allra vackraste den är alldeles kungliga med statyer, vaser springbrunnar, hjortar och rådjur, en skild parti för andjagt, en för fasaner. –

    Alexandra Edelfelt
  • Här är en gammal grefvinna och en fröken Knuth Tante Else och Tante Julle. De berätta mig långa saker om familjen och de många familjeporträtt som finnas här, allt Moltkar Reventlowar Knuthar, Danneskjöldar o.a. alla dessa familjen ha gift sig inom hvarandra så att man hvarken vet ut eller in på sig. Tante Else är en hygglig och klok gammal fru, mycket enkel och flärdlös, och berättade i oändlighet gamla historier, allt frånde der familjerna och slottet – spökerihistorier icke undantagna. –

    Rewentlow Knuth af Knuthenborg Knuth af Knuthenborg Knuth af Knuthenborg Moltke Danneskiöld
  • Ack om jag bara fort finge åtminstone det ena porträttet, hans undan, så att jag kunde få se på sommaren en kort minut derhemma på det kära Haiko. – Den stränga ordningen här, allt på klockslag fracktoiletten till middagen och brist på "un cour qui vous comprend" gör att jag längtar dubbelt efter friheten hemma. Några allmänna intressen har de ej just, ehuru de läst rätt mycket. Kan jag ej få mitt arbete bra så skäms jag ögonen ur mig. Det lönar sig verkligen ej att komma så lång väg för att göra något dåligt.

    Haikko
  • Jag hade lofvat att tala om Norge – nåväl det var roligt att se, men för ingen del ville jag bo der. Jag tyckte der genom gående saknades trefnad, likasom menniskorna icke äro särdeles tillmötesgående tycker jag. Denna otroliga suffisance och förnöjelse med allt deras eget, är alldeles obegriplig för oss finnar, som lärt oss af ett hårdt öde att vara skeptiska vis à vis vår egen styrka och dugtighet. Eget nog fick jag ej tag i Grieg stämningen der – hvad som mest sysselsatte mina tankar var Brand, Det der underligt hårda, omedgörliga. Städerna äro särdeles otrefiga, Kristiania specielt. Det finnes hvarken den trefliga gemytliga köpenhamnska sidan eller den mera storslagna Stockholmska. – Jag gick ofta och tänkte på det Norge jag gjort opp i min fantasi, diktens, musikens Norge – och fick alls ej tag i något motsvarande bland menniskorna. Hvad som är så herrligt med naturen är att den ser så snygg ut der. Alla rinnande vatten och andra äro kristallklara och luften är verkligen som klart källvatten från Torilon, (om Mamma mins, på Kiala)

    Tukholma Kööpenhamina Kiala Norja Kristiania Torilon Edvard Grieg
  • – Nå Sparres bröllop ser ju ut att ha varit mera grand genre än egentligen hjertevarmt – jag tänker att han nog grubblade litet, ty då och då i Paris "skizzade vi om hans mörka framtid" som han nog såg mörk, men ej ville tänka på. – Jag ser Bos. "i, för et sieni!" den Bos! – men huru kunde han komma objuden?

    Pariisi Berndt Otto Schauman Louis Sparre
  • Helsa Etters tusenfaldt – jag var rörd öfver att de tänkte på mig på min födelsedag.

    Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter
  • Så här ser gr. Moltke ut ungefär. Han har mycket goda mörkbla ögon liknande Tante Leuhusens. – Grefvinnan kan jag ej göra teckning af – jag har henne ännu ej rigtigt klar för mig.

    Adelaide Leuhusen Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved
  • Farväl för denna gång jag måste sticka det här i postlådan. Gud låte Mamma fortfarande få bli friskare dag för dag. Som sagdt, Emelie Bs verser voro för mig bättre än alla verldens läkarintyg. Tacka flickorna som skrifvit så snällt

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Emilie Björkstén