Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

cirkus (konstart) telefonapparater cyklar aateli englannin kieli hevonen kartanot keisarit kielet kuningattaret kuninkaalliset kuninkaat kuolema kustantajat lapset (perheenjäsenet) linnat metsästys museot palvelusväki sähkeet seuraelämä taudit vaatteet

Bregentved lördag 28 okt 1894
Älskade Mamma,
Då Mamma i det i dag ankomna, kära
brefvet klagar öfver att ej ha fått
bref på så länge, kan jag icke annat
tänka än att postgången är ytterst
oregelbunden emellan oss. Jag har dock
skrifvit rätt ofta, tycker jag – men kanske
har det då och då blifvit en alltför
stor lucka derigenom att ett bref gått
öfver Stockholm och då kommit på 4
dagar, ett annat öfver Petersburg, och i
så fall behöft en vecka – längre än
till Paris. Ellan har väl talt om jagten
här, huru obehöflig jag kände mig
och huru trött jag var af detta sällskapan
de. Hur man än gör är det svårt att
vara för sig sjelf – det blir dessutom ej
tid dertill, då jag målar fr. 10 – 12 och från
3 till 5 eller mörkare dagar, från 2 till 4.
så komma de eviga omklädningarna –
0 frihet! när, när skall jag få Dig igen.
Jag har nu gjort hufvudet färdigt
på det nya porträttet, och jag finner
sjelf att det är likt och bra och
något förskönadt. Men han har ej sett

det ännu, och jag är i lika stor oviss-
het som första dagen jag kom.
Alla i Kbhvn beklaga mig – de tycka att
min uppgift och min ställning äro lika
litet afundsvärda.
Måtte jag nu snart få den andra
klädningen färdig – Grefven har mycket
bestämda åsigter om hvad som går an
vis à vis damtoiletter, spetsen och perlor,
och också i detta afseende väntar jag
med bäfvan hans dom. Jag föraktar
mig sjelf för att jag så kuschar för
dem, men det är det enda sättet att
någongång i verlden komma härifrån.
Till Geber har jag skrifvit och bedt
honom sända ett exemplar till Mamma
af Sv. B. – dessutom får Mamma ett
lyxexemplar till jul. – Jag har sjelf
ännu ej sett andra häftet, då ju
detta retournerades från Rabens.
Detta herrskap Raben äro då högst besynner-
ligt. De ha ej rest utomlands utan
vistas för att jaga på ett af sina gods
här i närheten. Det de reste från Aal-
holm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare
4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel

Det måtte vara som cirkus Busch. – Här
likaså litet som hos dem kan man
förstå att något sådant som en jagt
med ty åtföljande middagsätningar med
alla dessa eviga kusiner Kristian
och Frederik och ove och Palle, att
något sådant säger jag kunde uppskju-
tas eller inställas för någon mensklig
orsaks skull. Möjligen kungens död –
och ändå är jag ej säker på det.
Man skulle kanske nöja sig med att
slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och
vi andra som tycka att allt annat
är så vigtigt här i verlden – arbete,
ära, höga mål, utkomst. Och värre
lär det vara i England. Zorn sade att
man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir?
svarar man då nej, så är det slut
med konversationen. – Här var ju
en massa menniskor, både herrar och
damer, alla i stor gala till middagarne –
damerna med diamanter och perlor, djupt
urringade. Härifrån reste hela sällskapet
till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån
till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.
Och icke en som skulle tycka att detta
lif ändå är litet innehållslöst!
Af damerna här tyckte jag mycket om konselj-
prenidentens fru, Baronessan Reedz Thott
Hon är 54 år, mycket liflig och rolig,
gråhårig, fet, rak och vigilant. En grefvin

na Danneskjold som ännu är här är också
mycket hygglig och snäll – i de svenska grefvin-
nornas stil – lång och styf och blond med stor
hake. – Kejsarens sjukdom dryftas mycket.
Kungen och Drottningen lära få mycket
lugnande telegrammer – kanske för deras
höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel
om han skulle komma sig. Måtte tronfölja
ren verkligen vara liberal (det vet ingen)
och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke
har mycket vänligt lofvat be kronprinsen
att han måtte ge den blifvande kejsaren goda
råd angående Finland – men jag säger som
Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Måtte Ni få vara krya och raska fortfaran-
de. Det har ju varit en tålamodspröfvan
de tid för mig här. Utomordentligt
snälla och hjertliga äro de, men jag kän-
ner mig ändå så ensam.
Telefonera till Ellan och fråga henne om
jag skrifvit. Jag tycker jag skrifvit hvar
dag, antingen till Eder eller till Brunnsparken.
Farväl för denna gång. Gud vare med
Er och hålle sin hand öfver Er – det
är min dagliga bön.
Hvad det är ledsamt att tänka att jag
behöfver 10 dagar för att få svar på detta
Skrif hit eller kanske hellre till kunstindustri
museum Kjøbenhavn. Tusen helsningar från
Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Då Mamma i det i dag ankomna, kära brefvet klagar öfver att ej ha fått bref på så länge, kan jag icke annat tänka än att postgången är ytterst oregelbunden emellan oss. Jag har dock skrifvit rätt ofta, tycker jag – men kanske har det då och då blifvit en alltför stor lucka derigenom att ett bref gått öfver Stockholm och då kommit på 4 dagar, ett annat öfver Petersburg, och i så fall behöft en vecka – längre än till Paris.

    Pariisi Pietari Tukholma Alexandra Edelfelt
  • Ellan har väl talt om jagten här, huru obehöflig jag kände mig och huru trött jag var af detta sällskapande. Hur man än gör är det svårt att vara för sig sjelf – det blir dessutom ej tid dertill, då jag målar fr. 10 – 12 och från 3 till 5 eller mörkare dagar, från 2 till 4. så komma de eviga omklädningarna – 0 frihet! när, när skall jag få Dig igen.

    Ellan de la Chapelle
  • Jag har nu gjort hufvudet färdigt på det nya porträttet, och jag finner sjelf att det är likt och bra och något förskönadt. Men han har ej sett det ännu, och jag är i lika stor ovisshet som första dagen jag kom. Alla i Kbhvn beklaga mig – de tycka att min uppgift och min ställning äro lika litet afundsvärda. Måtte jag nu snart få den andra klädningen färdig – Grefven har mycket bestämda åsigter om hvad som går an vis à vis damtoiletter, spetsen och perlor, och också i detta afseende väntar jag med bäfvan hans dom. Jag föraktar mig sjelf för att jag så kuschar för dem, men det är det enda sättet att någongång i verlden komma härifrån.

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved
  • Till Geber har jag skrifvit och bedt honom sända ett exemplar till Mamma af Sv. B. –dessutom får Mamma ett lyxexemplar till jul. – Jag har sjelf ännu ej sett andra häftet, då ju detta retournerades från Rabens.

    Alexandra Edelfelt Hugo Geber Lillie Suzanne Raben-Levetzau Raben-Levetzau
  • Detta herrskap Raben äro då högst besynnerligt. De ha ej rest utomlands utan vistas för att jaga på ett af sina gods här i närheten. Det de reste från Aalholm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare 4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel Det måtte vara som cirkus Busch. – Här likaså litet som hos dem kan man förstå att något sådant som en jagt med ty åtföljande middagsätningar med alla dessa eviga kusiner Kristian och Frederik och ove och Palle, att något sådant säger jag kunde uppskjutas eller inställas för någon mensklig orsaks skull. Möjligen kungens död – och ändå är jag ej säker på det. Man skulle kanske nöja sig med att slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och vi andra som tycka att allt annat är så vigtigt här i verlden – arbete, ära, höga mål, utkomst. Och värre lär det vara i England. Zorn sade att man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir? svarar man då nej, så är det slut med konversationen. – Här var ju en massa menniskor, både herrar och damer, alla i stor gala till middagarne – damerna med diamanter och perlor, djupt urringade. Härifrån reste hela sällskapet till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.Och icke en som skulle tycka att detta lif ändå är litet innehållslöst!

    Englanti Gavnö slott Lerchenborg Kristian IX Anders Zorn Lillie Suzanne Raben-Levetzau Tage Reedtz-Thott Raben-Levetzau Christian Lerche-Lerchenborg
  • Af damerna här tyckte jag mycket om konseljprenidentens fru, Baronessan Reedz Thott Hon är 54 år, mycket liflig och rolig, gråhårig, fet, rak och vigilant. En grefvinna Danneskjold som ännu är här är också mycket hygglig och snäll – i de svenska grefvinnornas stil – lång och styf och blond med stor hake. –

    Elisabeth Adelgunde Reedtz-Thott Danneskiöld
  • Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!

    Suomi Magda Moltke-Bregentved Alexander III Kristian IX Louise Nikolaj II Oskar II Frederik VIII Fridolf Linder
  • Måtte Ni få vara krya och raska fortfarande.

  • Det har ju varit en tålamodspröfvande tid för mig här. Utomordentligt snälla och hjertliga äro de, men jag känner mig ändå så ensam.

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved
  • Telefonera till Ellan och fråga henne om jag skrifvit. Jag tycker jag skrifvit hvar dag, antingen till Eder eller till Brunnsparken.

    Brunnsparken Ellan de la Chapelle
  • Farväl för denna gång. Gud vare med Er och hålle sin hand öfver Er – det är min dagliga bön. Hvad det är ledsamt att tänka att jag behöfver 10 dagar för att få svar på detta Skrif hit eller kanske hellre till kunstindustri museum Kjøbenhavn. Tusen helsningar

    Kööpenhamina