Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

telefoner sjukdom (tillstånd) kyssande aateli akatemiat hotellit järjestöt Jumala kielet kirjallisuus kirjeet kuninkaalliset lämpötila naiset näyttelyt päivälliset palatsit palvelusväki puheet ranskan kieli ruotsalaiset ruotsin kieli sää sähkeet sanomalehdet seuraelämä suomalaiset taide taidenäyttelyt taiteilijat turkit ulkonäkö vaatteet venäjän kieli venäläiset vierailut

Petersburg 14 februari 95
Älskade Mamma,
Jag hoppas att flickorna nu äro lyckligen an-
lända, icke alltför trötta efter resan och natt-
vaket och framför allt icke förkylda. Berta
hostade litet här. Det är rigtigt ledsamt att
de äro borta. Jag saknar dem hvar minut.
Utomordentligt snälla voro de, och jag är glad
öfver att de fingo se så mycket och egentligen
det som är mest värdt att se här. Om de
bara skulle hitta på att telegrafera ett ord
om deras lyckliga framkomst, så vore det bra.
Jag är nu återigen ensam och öfvergifven, och
icke rigtigt säker på hvart jag skall taga vägen
och när jag skall bege mig af. – Jag tänker
att flickorna på det mest målande sätt
beskrifva vårt lif till kl. 7 i går afton –
mina besök hos Heath o.d. Jag börjar
således med middagen som begynte kl. 7. hos
Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar
af den nya akademin. Jag fördes till bordet
af Grefve Tolstoi, och placerades på heders-
platsen mellan honom och Rjepin – hvad
sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff,
president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt
v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch,
Botkin,
Makovski
(den från Moskva som målar sådana der Dostojev
skiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.
o.s.v. Makovski höll talet för mig (på ryska)
lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket
hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade
det nationella i den finska konsten – det icke
akademiska. – Jag steg upp utan att så noga
veta hvad jag skulle säga – men det gick bra.
på talte på franska naturligtvis om den alltför
stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta
den som personlig,
utan
såsom en gärd af aktning för vår

unga konst i Finland, och såsom ett bevis
på den nya, generösa ande som besjälade
den nya akademin – jag talte om den
ryska litteraturen, om den djupa mensklighet
och det medlidande, hvaraf den genomandades –
derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski
som i färger sagt verlden detsamma som
Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack
för den nya Akademin,
och
för detta illustra
sällskap som var den säkraste borgen för att
den ryska konsten nu slagit in på sin
rigtiga, naturliga bana, – en konst som under
den realistiska ytan dolde ett behof af, en
längtar till det som är "au délà", till det
eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal
på tal. Rjepin talte så vackert till Fin-
land, om detta poesirika land som nu höll
på att skapa en ädel och nationel konst,
och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte
om kärleken till konsten och broderade på
ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" –
der kärlek finnes, der finnes och Gud – och
så följde tal på tal. Gubben Semenoff
talte på en alldeles ypperlig franska för den
nya akademin. – Mycket vänligt sades om
Finland – till slut utbrast någon: Nu
fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas
redaktör) vore här – det skulle göra honom
godt att höra hvad vi säga om Finland
och finnarne. – Finland i 19 seklet har
gjort susen: – de kallade den la plus
belle manifistation nationale qu'on ait
jamais vue. – Rjepin behagade mig
oändligt. Han liknar alls ej porträttet i
Harper. Han ser melankolisk ut – mager
och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger
slutade med en slags improvisation öfver

geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt
till sina verkningar – och rigtade talet till
Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde.
Och så började omfamningarna och det
ryska pussandet – utan ända. Kl. 11
gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag
tackat och bockat och lofvat exponera) till
en damkonstnärs klubb – högst intressant
skulle Schauman säga – med presidenter
vise presidenter, mycket fula och okända
målarinnor och några rätt vackra "Koketkor".
En gammal baronessa Wrangel kom och presen
terade sig som landsmaninna – svensk – men
kunde ej ett ord svenska – några svenskor,
födda i Petersburg voro också der, bl.a. en
som hette Leander. En mycket pratsam hette
Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin
och Burne Jones och symbolism och koketterade
starkt med sammetslena ögon. En god
vän till grefvinnan Muraview betraktade mig
som en gammal bekant. – Der målades
efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk)
dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades.
Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i
Petersburg – många hade sett mina taflor i
Paris – der var 200 fruntimmer och kanske
10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag
var mycket entourerad. Kl. 12 eller half ett
for jag med Benoit hem till honom för att
ytterligare äta och dricka och kom hem kl. 2.
(den vanliga tiden i denna goda stad) på
hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs
adjutant att jag skulle bli mottagen i dag
kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde
ordnarne på och gick dit. Storfursten tog
mycket vänligt emot mig – bad mig sitta

och vi sutto i en soffa och talade om
Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag
skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt
som han beundrar m.m. – sade att storfurstin-
nan gerna ville träffa mig, men att hon ej
var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle
komma i morgon. – Adjutanten, grefve
Fersen såg så svensk ut som möjligt –
lång och styf och blond. –
Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon
eller om lördag? I dag blir det ändå
det olycksaliga visitkuskandet.
Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus
och Magdalena hit, likaså så viborgsgummor-
na. Kan jag få dem? – transport och assurans
måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på.
Det är ej akademin som utställer, emedan
ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan
den vanliga kringvandrande utställningen. Ett
undantag skulle göras för mig i det att jag
skulle utställa endast här i Petersburg
5 veckor. –
Helsa flickorna och tacka dem tusen
miljoner gånger för det stora nöje de skänkt
mig här. – Jag har flyttat i ett litet
rum midtöfver med herrlig utsigt åt
Michailoffska palatset.
Måtte ni alla få vara friska och raska
i detta Sibiriska väder – igen 16 grader
i Berlin – 18o réaumur här – när skall
detta sluta. Jag välsignar Ellan för pelsen.
Helsa alla – tack för Mammas brefkort
(det 3dje) som jag fick i dag –
Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag hoppas att flickorna nu äro lyckligen anlända, icke alltför trötta efter resan och nattvaket och framför allt icke förkylda. Berta hostade litet här. Det är rigtigt ledsamt att de äro borta. Jag saknar dem hvar minut. Utomordentligt snälla voro de, och jag är glad öfver att de fingo se så mycket och egentligen det som är mest värdt att se här. Om de bara skulle hitta på att telegrafera ett ord om deras lyckliga framkomst, så vore det bra. Jag är nu återigen ensam och öfvergifven, och icke rigtigt säker på hvart jag skall taga vägen och när jag skall bege mig af.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Jag tänker att flickorna på det mest målande sätt beskrifva vårt lif till kl. 7 i går afton – mina besök hos Heath o.d.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Charles Heath
  • Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.

    Moskova Ryska konstakademien Donon Albert Benois Michail Botkin Pavel Alexandrovitj Brüloff (Brjullov) Fjodor Dostojevskij Eero Järnefelt Michail Klodt von Jürgensburg Kirill Lemokh Vladimir Jegorovitj Makovskij Vasilij Mate Ilja Repin Pjotr Petrovitj Semjonov (-Tian-Sjanskij) Ivan Ivanovitj Tolstoj
  • Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.

    Suomi Ryska konstakademien Lev Tolstoj Fjodor Dostojevskij Vladimir Jegorovitj Makovskij Ilja Repin Pjotr Petrovitj Semjonov (-Tian-Sjanskij) Alexej Suvorin Ivan Ivanovitj Tolstoj
  • Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.

    Pariisi Pietari Abegg Albert Benois Edward Burne-Jones Arnold Böcklin Leander Muravjev (epävarma yhteys) Ilja Repin Berndt Otto Schauman Ludvig XV Wrangel
  • Kl. 12 eller half ett for jag med Benoit hem till honom för att ytterligare äta och dricka och kom hem kl. 2. (den vanliga tiden i denna goda stad)

    Albert Benois
  • på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?

    Pariisi Marsfältet Ryska konstakademien Maria Pavlovna Lovisa Reuterskiöld Nikolaj Fersen Vladimir Alexandrovitj
  • I dag blir det ändå det olycksaliga visitkuskandet.

  • Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus och Magdalena hit, likaså så viborgsgummorna. Kan jag få dem? – transport och assurans måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på. Det är ej akademin som utställer, emedan ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan den vanliga kringvandrande utställningen. Ett undantag skulle göras för mig i det att jag skulle utställa endast här i Petersburg 5 veckor.

    Viipuri Pietari Ryska konstakademien Ilja Repin Kristus Maria Magdalena
  • Helsa flickorna och tacka dem tusen miljoner gånger för det stora nöje de skänkt mig här. – Jag har flyttat i ett litet rum midtöfver med herrlig utsigt åt Michailoffska palatset. Måtte ni alla få vara friska och raska i detta Sibiriska väder – igen 16 grader i Berlin – 18o réaumur här – när skall detta sluta. Jag välsignar Ellan för pelsen. Helsa alla – tack för Mammas brefkort (det 3dje) som jag fick i dag – Mammas Atte

    Berliini Mikhailovskijpalatset Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle