Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet aamiaiset ateljeet hotellit Jumala junat juutalaiset laulajat mallit (ammatti) matkat musiikki naiset päivälliset rautatiet ravintolat ruotsalaiset sää seuraelämä suomalaiset syntymäpäivät talous taulut tullit unkarilaiset yhteiskuntaluokat

Paris söndag 10 mars 1895
Älskade Mamma,
Ingenting nytt har jag hört från Ellan
och Kiki. Jag hoppas att de ha det
bra nu sedan det blifvit så betydligt
mildare. Det småduggar visserligen
men är 6 grader varmt; det ser således
ut som om det vore slut med
frosten och kölden nu. – I går
var den Acku Berndtsonska middagen,
som jag på allt sätt sökt afstyrka,
dels emedan jag anser det alldeles
fånigt att Acku gör af med sina
fattiga slantar på sådant, dels emedan
jag verkligen ej har något nöje af Marie
Louise. Men det var tacksamhetsskuld
till Dr Santesson (en hygglig svensk kolossal
medicinare) och mig (för ateliern). Jag
hade vridit mig undan denna bjudning
som en orm. – Och så fick jag höra
hela aftonen: Ja nu är det sista gången
vi se Albert under denna vår, ty när
Ellan kommer o.s.v. – Lyckligtvis tyckes
hon ha en helsosam fruktan för Ellan.
Men mig älskar hon öfver all beskrifning,
fastän jag icke är glad i hennes sällskap
icke "så som med andra" hon frågar sig
Jag råder Ellan sofva en natt i Köln och komma hit med dagtåg för de
odrägliga tullstationernas skull.

alltid: "är det Albert Edelfelt?" o.s.v.
Det kunde fyllas volymer af en gammal
göteborgsjud koketts absolut ologiska
och föga distinguerade tal – så gingo
vi på den s.k. finska klubben
på Café de la Regence
der
vi träffade Estlanders, fröknarna Hagel-
stam (Thyra och en annan, som kommer
efter Sanny och Enni – , längre nedåt
kan jag ej följa med) – hvari de skola "utbilda"
sig här vet jag ej. Fröken Lindgren
fröken Kurtén m.fl. – Estlanders äro mycket
lifvade – han är ju mycket beläst och
kunnig fastän han saknar gnistan – hon
säger ju saker som ofta icke att så
djupa och träffande. – Fröken Lindgren
gjorde det bästa intrycket af alla –
glad, nöjd, – en som vet hvad hon vill,
här åtminstone, som har sin verknings-
krets och trifs deri. – Efter regencen
ville jag gå hem – så mycket mera som
jag sprungit hela eftermiddagen för
våningar – det fins ändå till ganska
rimliga pris möblerade våningar i trakten
af triumfbågen. – Men nej – Marie
Louise ville gå till "Maxime" och
det hjelpte ej annat än att hon, Acku
hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén
men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är
"Maxime" alls ej något ställe för hyggliga
damer, men det är Marie Louises älsklings
ställe. – Der superas, dansas efter musik

af en ungersk orkester, och der ser man
alla Paris snobbar och snobinnor af
le "quart du monde" – Jag kan ej begripa
att man ids sitta och se på detta
mer än en qvart. Men att få
Marie Louise bort från denna välgörande
atmosfer "måste ske med kran" som
Bellman säger. Hon satt lycksalig der.
Slutligen bröt jag upp gick hem och sade
mig, sedan jag fått höra att jag ej
var aimabel, "då det nu var sista
gången", då de nu en gång fick rå
om mig" o.s.v. – Acku bara
förtjust; – Jag undrar om han ändå
ej är en lycklig menniska med
detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska
egoism, hvarmed han seglar stolt genom
lifvet – troende på sin talent – skrifver
nouveller nu – det är obegripligt! Säger
sig ha så många nya idéer etc. Måtte
de vara lika så goda som de äro nya!
– Med det lifliga intrycket af en i grund
och botten spolierad afton lade jag mig
återigen förvissad om att man endast
bör uppsöka sådant sällskap som gör
en bättre, klokare, skarpare, mera
koncentrerad.
Jag hoppas Sorg kommer att ta sig bättre
ut i en mycket vacker ram som jag
nu låter göra. – Jag har haft modell
dessa dagar för Pehr Brahe. Det blir
ett kolossalt arbete som jag redan darrar

för – icke så att jag skulle vara rädd
för arbetet, utan för allt det i denna
tafla som måste bli tråkigt. Att måla
en folkhop måste bli tråkigt – att
teckna den som i Svenska bilder (Gust. III
i Gamla fröken) går väl an – men
målad får den alltid något styfnadt
uppradadt, tröttande. – Ack, hvarför
får jag ej skrifva en grekisk dikt
på väggen der?! – något långt borta
från allt nationelt! Estlander menade
ett det vore det enda passande,
för stället
men att vi måste passa på och måla
historia nu då vi få. À la bonne
heure, men inte der.
Zorns, som äta frukost hos sångaren
Faure ha bedt mig
på Fs vägnar
komma dit och
se på Faures taflor. Han har nämligen
ett utmärkt galleri.
Tänk så förargligt för Thaulow – han var så
förtjust att göra ett kontrakt med Petit
hvarigenom P. förband sig att köpa alla hans
taflor – men sedan det gått en tid, började
P. slarfva med betalningen. Th. har nu
12 tusen francs att fordra af P, och är ej
menniska att få dem. "Jag skickar pengar
i morgon, sans faute" säger P. och så
går det nu i månadtal.
Farväl älskade Mamma – Säg Bertha att
jag ofta tänkt på hennes födelsedag och
gratulerat henne i mitt hjerta, samt att
jag nu sänder henne mina retrospektiva
lyckönskningar. Gud vare med Er alla –
Mammas egen
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ingenting nytt har jag hört från Ellan och Kiki. Jag hoppas att de ha det bra nu sedan det blifvit så betydligt mildare. Det småduggar visserligen men är 6 grader varmt; det ser således ut som om det vore slut med frosten och kölden nu.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I går var den Acku Berndtsonska middagen, som jag på allt sätt sökt afstyrka, dels emedan jag anser det alldeles fånigt att Acku gör af med sina fattiga slantar på sådant, dels emedan jag verkligen ej har något nöje af Marie Louise. Men det var tacksamhetsskuld till Dr Santesson (en hygglig svensk kolossal medicinare) och mig (för ateliern). Jag hade vridit mig undan denna bjudning som en orm. – Och så fick jag höra hela aftonen: Ja nu är det sista gången vi se Albert under denna vår, ty när Ellan kommer o.s.v. – Lyckligtvis tyckes hon ha en helsosam fruktan för Ellan. Men mig älskar hon öfver all beskrifning, fastän jag icke är glad i hennes sällskap icke "så som med andra" hon frågar sig alltid: "är det Albert Edelfelt?" o.s.v. Det kunde fyllas volymer af en gammal göteborgsjud koketts absolut ologiska och föga distinguerade tal

    Axel Berndtson Ellan de la Chapelle Marie Louise Berndtson Carl Gustaf Santesson
  • så gingo vi på den s.k. finska klubben på Café de la Regence der vi träffade Estlanders, fröknarna Hagelstam (Thyra och en annan, som kommer efter Sanny och Enni – , längre nedåt kan jag ej följa med) – hvari de skola "utbilda" sig här vet jag ej. Fröken Lindgren fröken Kurtén m.fl. – Estlanders äro mycket lifvade – han är ju mycket beläst och kunnig fastän han saknar gnistan – hon säger ju saker som ofta icke att så djupa och träffande. – Fröken Lindgren gjorde det bästa intrycket af alla – glad, nöjd, – en som vet hvad hon vill, här åtminstone, som har sin verkningskrets och trifs deri.

    Café de la Régence Helena Estlander Carl Gustaf Estlander Lindgren Thyra Hagelstam Sanny Hagelstam Enni Hagelstam Signe Hagelstam (epävarma yhteys) Kurtén
  • Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.

    Pariisi Café de la Régence Triumfbågen Maxim's Carl Michael Bellman Axel Berndtson Marie Louise Berndtson Carl Gustaf Santesson Kurtén Kurtén
  • Jag hoppas Sorg kommer att ta sig bättre ut i en mycket vacker ram som jag nu låter göra.

  • Jag har haft modell dessa dagar för Pehr Brahe. Det blir ett kolossalt arbete som jag redan darrar för – icke så att jag skulle vara rädd för arbetet, utan för allt det i denna tafla som måste bli tråkigt. Att måla en folkhop måste bli tråkigt – att teckna den som i Svenska bilder (Gust. III i Gamla fröken) går väl an – men målad får den alltid något styfnadt uppradadt, tröttande. – Ack, hvarför får jag ej skrifva en grekisk dikt på väggen der?! – något långt borta från allt nationelt! Estlander menade ett det vore det enda passande för stället, men att vi måste passa på och måla historia nu då vi få. À la bonne heure, men inte der.

    Per Brahe Carl Gustaf Estlander Gustav III
  • Zorns, som äta frukost hos sångaren Faure ha bedt mig på Fs vägnar komma dit och se på Faures taflor. Han har nämligen ett utmärkt galleri.

    Anders Zorn Jean-Baptiste Faure
  • Tänk så förargligt för Thaulow – han var så förtjust att göra ett kontrakt med Petit hvarigenom P. förband sig att köpa alla hans taflor – men sedan det gått en tid, började P. slarfva med betalningen. Th. har nu 12 tusen francs att fordra af P, och är ej menniska att få dem. "Jag skickar pengar i morgon, sans faute" säger P. och så går det nu i månadtal.

    Frits Thaulow Georges Petit
  • Farväl älskade Mamma – Säg Bertha att jag ofta tänkt på hennes födelsedag och gratulerat henne i mitt hjerta, samt att jag nu sänder henne mina retrospektiva lyckönskningar. Gud vare med Er alla – Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt
  • *Jag råder Ellan sofva en natt i Köln och komma hit med dagtåg för de odrägliga tullstationernas skull.

    Köln Ellan de la Chapelle