Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) personlighet ateljeet instrumentit Jumala kahvilat karnevaalit kielet kirjeet mallit (ammatti) naamiaiset osoitteet paasto palvelusväki ranskan kieli ruotsin kieli ulkonäkö vuotuisjuhlat

Paris 23 mars 1895
Älskade Mamma,
Det är då ett öde med brefskrifvnin
gen dessa dagar. I går började jag
ett bref till Mamma – i dag har Cham-
bure suttit här och hindrat mig att arbeta
så att kl. nu är öfver 4. – Ja, saken
är den att jag, dumt nog städslat
modeller för hela denna vecka. Jag
stiger upp före 7, är kl. 8 på ateliern
går hem på en timme och fortsätter
till kl. 6 – jag gör ej om detta ty
man anstränger onödigtvis tankepunkten.
– I förrgår var det mi-carême. Ellan
och jag gingo ut – pojken vill vi ej ta
med i den röran, och det var klokt,
ty ett ögonblick, på Place de l'Opéra
blef der en sådan der ohygglig trängsel
att Ellan som annars är tapper bleknade
och vi måste med våld komma in i
cafét (Café de la Paix) Ellans och min enda
tanke var: Hvad det var för en Guds
lycka att vi ej hade pojken med. Inga

åkdon fingo circulera (andra än de
i cortègen). Det var således endast
möjligt att röra sig till fots längs
boulevarden. Det var mycket vackert
att se – Confetti kriget och isynnerhet
les serpentins de bjerta hundrameter
långa pappersvans som fladdrade öfverallt
i luften. Massan var jemförelsevis
vänlig och gemytlig – Men inte var det
för barn. Kiki fick emellertid sin
påse Confetti som han kastade ned
från fönstret i rue Jouffroy på några
förvånade gamla fruar – och han
jublade. Kl. 5 kom en liten fransk
gosse 6 år, utklädd till pierrot och
helsade på K. – Han hade sin franska
lektion (han har haft 3 redan, och
han uttalar alldeles förvånande bra
förstår litet – det kommer nog att gå –
isynnerhet som han vill lära sig förstå
Loulouze). – På aftonen bad Sanny
att få gå ut litet, men det var ej
att tänka på att låta henne gå ensam.
Jag tog henne derför under armen,
och under 3 timmar visade jag henne
herrligheten. Samma trängsel som
på dagen. – Vi voro mest vid Operan

(Sanny deltog lifligt i confettikriget)
och der var anblicken verkligen
feerisk – tänk facaden af Operan
upplyst af elektriskt ljus i olika
färger, bengaliska eldar inne i foyen
tusentals masker dansande på Place
de l'Opéra, hela trappan full af
masker: mest i rödt och hvitt –
republikanska gardet till häst upp-
stäldt framför musikkorpser öfverallt
confettikrig och skratt och mirliton
blåsning och stoj. Sanny var förtjust
naturligtvis och förvånades öfver att
se alla klasser af samhället så broder-
ligt skämta och kriga med confetti.
(Confetti är här små runda papperslappar
i alla färger som sitta fast i kläderna
utan att förstöra dem). – Hon
tänkte på huru hon i Helsingfors skulle
berätta om detta – det var verkligen
mycket storartadt. Isynnerhet förvånade
det Sanny att man ej såg en enda
drucken menniska. Parisarne visade
sig rigtigt till sin fördel – muntra och barnsliga
Gamla herrar depenserade 40 och 50 frcs
på Confetti – (de kostade 20 penni struten)
– Vi köpte Konfetti, brokiga qvastar

mirlitons och en lösnäsa åt Kiki –
I går hade vi hela dagen fortsättning af
karnavalen med Kiki och Loulouze.
I dag kl. 2 klarnade det ändtligen
och Ellan förde ut Kiki och Sanny. –
När det blir vackrare skola de få gå ut
med Mlle Fanny, en gammal beskedlig,
mycket nigande och vänlig och ful
gumma, som tycker att Kiki är ett
underverk af intelligens. – Mamma
skulle höra honom säga "le Jarrdin des
plantes" med skorrning så som hvarken
Ellan eller jag någonsin kunnat säga det
eller "rouge" med hela den franska
sången upp och ned. – "När jag kan tala
med Loulouze, så" o.s.v. säger han.
Han tviflar ej på att han i en snar framtid
skall kunna tala. Och så säger han åt Sanny:
När vi nu börjar tala franska, så kan det
hända att vi glömmer svenskan, hur ska' vi
då göra med Otto och Elli?"
Huru mår Ni – Jag är så orolig för den
influenzan hemma! Skrif snart igen, och
om jag varit försumlig så låt nåd gå före
rätt. – Ellan och Kiki säga att de skola
skrifva – och helsa tusenfaldt till farmor.
Farväl och en miljon helsningar till
alla från Mammas egen
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det är då ett öde med brefskrifvningen dessa dagar. I går började jag ett bref till Mamma – i dag har Chambure suttit här och hindrat mig att arbeta så att kl. nu är öfver 4.

    Alexandra Edelfelt Emile de Chambure
  • Ja, saken är den att jag, dumt nog städslat modeller för hela denna vecka. Jag stiger upp före 7, är kl. 8 på ateliern går hem på en timme och fortsätter till kl. 6 – jag gör ej om detta ty man anstränger onödigtvis tankepunkten.

  • I förrgår var det mi-carême. Ellan och jag gingo ut – pojken vill vi ej ta med i den röran, och det var klokt, ty ett ögonblick, på Place de l'Opéra blef der en sådan der ohygglig trängsel att Ellan som annars är tapper bleknade och vi måste med våld komma in i cafét (Café de la Paix) Ellans och min enda tanke var: Hvad det var för en Guds lycka att vi ej hade pojken med. Inga åkdon fingo circulera (andra än de i cortègen). Det var således endast möjligt att röra sig till fots längs boulevarden. Det var mycket vackert att se – Confetti kriget och isynnerhet les serpentins de bjerta hundrameter långa pappersvans som fladdrade öfverallt i luften. Massan var jemförelsevis vänlig och gemytlig – Men inte var det för barn.

    Place de l'Opéra Café de la Paix Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Kiki fick emellertid sin påse Confetti som han kastade ned från fönstret i rue Jouffroy på några förvånade gamla fruar – och han jublade. Kl. 5 kom en liten fransk gosse 6 år, utklädd till pierrot och helsade på K. – Han hade sin franska lektion (han har haft 3 redan, och han uttalar alldeles förvånande bra förstår litet – det kommer nog att gå – isynnerhet som han vill lära sig förstå Loulouze).

    Erik Edelfelt Loulouze
  • På aftonen bad Sanny att få gå ut litet, men det var ej att tänka på att låta henne gå ensam. Jag tog henne derför under armen, och under 3 timmar visade jag henne herrligheten. Samma trängsel som på dagen. – Vi voro mest vid Operan (Sanny deltog lifligt i confettikriget) och der var anblicken verkligen feerisk – tänk facaden af Operan upplyst af elektriskt ljus i olika färger, bengaliska eldar inne i foyen tusentals masker dansande på Place de l'Opéra, hela trappan full af masker: mest i rödt och hvitt – republikanska gardet till häst upp-stäldt framför musikkorpser öfverallt confettikrig och skratt och mirlitonblåsning och stoj. Sanny var förtjust naturligtvis och förvånades öfver att se alla klasser af samhället så broderligt skämta och kriga med confetti. (Confetti är här små runda papperslappar i alla färger som sitta fast i kläderna utan att förstöra dem). – Hon tänkte på huru hon i Helsingfors skulle berätta om detta – det var verkligen mycket storartadt. Isynnerhet förvånade det Sanny att man ej såg en enda drucken menniska. Parisarne visade sig rigtigt till sin fördel – muntra och barnsliga Gamla herrar depenserade 40 och 50 frcs på Confetti – (de kostade 20 penni struten) – Vi köpte Konfetti, brokiga qvastar mirlitons och en lösnäsa åt Kiki

    Helsinki Parisoperan Place de l'Opéra Sanny
  • I går hade vi hela dagen fortsättning af karnavalen med Kiki och Loulouze. I dag kl. 2 klarnade det ändtligen och Ellan förde ut Kiki och Sanny. – När det blir vackrare skola de få gå ut med Mlle Fanny, en gammal beskedlig, mycket nigande och vänlig och ful gumma, som tycker att Kiki är ett underverk af intelligens.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Sanny Loulouze Fanny
  • Mamma skulle höra honom säga "le Jarrdin des plantes" med skorrning så som hvarken Ellan eller jag någonsin kunnat säga det eller "rouge" med hela den franska sången upp och ned. – "När jag kan tala med Loulouze, så" o.s.v. säger han. Han tviflar ej på att han i en snar framtid skall kunna tala. Och så säger han åt Sanny: När vi nu börjar tala franska, så kan det hända att vi glömmer svenskan, hur ska' vi då göra med Otto och Elli?"

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Sanny Loulouze Otto Elli
  • Huru mår Ni – Jag är så orolig för den influenzan hemma! Skrif snart igen, och om jag varit försumlig så låt nåd gå före rätt. – Ellan och Kiki säga att de skola skrifva – och helsa tusenfaldt till farmor. Farväl och en miljon helsningar till alla från Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle