Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) ålderdom palmsöndag tro dagböcker hautaus Jumala kirjeet kuolema sähkeet tiedemiehet vuotuisjuhlat ystävät

Paris 9 april 1895
Älskade Mamma,
Jag fick just nu ett telegram från
fru Augusta Berndtson som ber mig
på ett "delikat" sätt meddela Acku
den förfärliga underrättelsen om Gun-
nars död! Jag är alltför djupt
uppskakad sjelf för att nu på
ögonblicket veta huru jag skall
komma fram med denna hemska
nyhet. – Och jag saknar honom upp-
rigtigt. Han var och blef allt mera
under årens lopp en rigtigt god
och trogen vän. Man hade vant
sig att se honom sjuk men trodde
ej att slutat var så nära. Djupt
olycklig var han öfver sin sjukdom
sitt förstörda lif och alla ramlade
illusioner – Då man känt honom så
som jag så vet man hur gräsligt
han lidit. Jag har sett honom stor-
gråta öfver sitt öde. Att han ändå
kunde vara vänlig, vänfast och
menniskovän, aldrig bitter mot andra,
alltid ridderlig i tänkesätt, det länder
hans minne till eviga ära! Jag vågar
icke tänka mig in i ett öde som hans –
jag vet ej huru jag skulle ha burit det,

Det var något manlig och nobelt
med honom – hans tålamod, hans
mod och rättrådighet. Mycket
kommer jag att saknar honom i
Finland – det var min tidigaste vän
och min jemnåriga, min kamrat
under så många ungdomsår!
Jag har icke lust och sinne nu
att skrifva om annat – berättelserna
om vårt görande och låtande får
komma en annan dag. Allt det
här hvardagliga förefaller så smått
i bredd med detta stora: döden.
Jag är outsöfd emedan Ellans
katarrh fått ny fart så att hon
hostat hela natten – det är bättre
nu igen.
I söndags var vi hos Pasteurs. Det
var rysligt sorgligt att se honom.
Han är nästan alldeles lam och
talar med största svårighet – har dock
hela sin intellekt i behåll. Han
hade med tårar i ögonen suttit och
sagt till sin son häromdagen "inutile,
je suis un inutile maintenant." –
Då han fick se oss ville han att
jag skulle sitta midt emot honom.
och så började han storgråta efter hvad
som sades om hans vänskap för mig.
han tog och tryckte min hand och
såg på mig så att det kunde skära

en in i själen. Och detta är en stor
man, en af de största i detta århundra
de – huru skall det då kännas för
oss andra att vara brutna.
Jag vet att han är troende: det
är den enda trösten, mera värd än
miljoners beundran och tacksägelser. –
Men en man och en stor man har
ändå något upplyftande och försonande
ty man vet att Gud skall säga till
honom: Du trogne tjenare. –
Mamma fick väl Kikis bref. Det var
så besynnerligt emedan han började
med att skrifva af sin dagbok
från den 6te Mars – men som den är
mycket omständlig bad jag honom
efter första meningen hoppa öfver
en månad – derför kom det genast
om palmsöndagseftermiddagen och "ginjol".
Han har lofvat bot och bättring vis
à vis Mademoiselle Fanny och är nu
ute och spatserar med henne. –
Huru skall jag säga detta om Gunnar
till Acku? Jag vrider mig som en
mask – ty jag kan ej nu spela komedi
och börja med att säga att han bara
är sjuk.
Farväl älskade Mamma – Gud låte Er
vara friska och raska! Alla helsa
Er hjertligt genom Mammas egen
Atte
Jag skall telegrafera om en krans på
Gunnars graf!

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag fick just nu ett telegram från fru Augusta Berndtson som ber mig på ett "delikat" sätt meddela Acku den förfärliga underrättelsen om Gunnars död! Jag är alltför djupt uppskakad sjelf för att nu på ögonblicket veta huru jag skall komma fram med denna hemska nyhet. – Och jag saknar honom upprigtigt. Han var och blef allt mera under årens lopp en rigtigt god och trogen vän. Man hade vant sig att se honom sjuk men trodde ej att slutat var så nära. Djupt olycklig var han öfver sin sjukdom sitt förstörda lif och alla ramlade illusioner – Då man känt honom så som jag så vet man hur gräsligt han lidit. Jag har sett honom storgråta öfver sitt öde. Att han ändå kunde vara vänlig, vänfast och menniskovän, aldrig bitter mot andra, alltid ridderlig i tänkesätt, det länder hans minne till eviga ära! Jag vågar icke tänka mig in i ett öde som hans – jag vet ej huru jag skulle ha burit det, Det var något manlig och nobelt med honom – hans tålamod, hans mod och rättrådighet. Mycket kommer jag att saknar honom i Finland – det var min tidigaste vän och min jemnåriga, min kamrat under så många ungdomsår!

    Gunnar Berndtson Augusta Berndtson Axel Berndtson
  • Jag har icke lust och sinne nu att skrifva om annat – berättelserna om vårt görande och låtande får komma en annan dag. Allt det här hvardagliga förefaller så smått i bredd med detta stora: döden.

  • Jag är outsöfd emedan Ellans katarrh fått ny fart så att hon hostat hela natten – det är bättre nu igen.

    Ellan de la Chapelle
  • I söndags var vi hos Pasteurs. Det var rysligt sorgligt att se honom. Han är nästan alldeles lam och talar med största svårighet – har dock hela sin intellekt i behåll. Han hade med tårar i ögonen suttit och sagt till sin son häromdagen "inutile, je suis un inutile maintenant." – Då han fick se oss ville han att jag skulle sitta midt emot honom. och så började han storgråta efter hvad som sades om hans vänskap för mig. han tog och tryckte min hand och såg på mig så att det kunde skära en in i själen. Och detta är en stor man, en af de största i detta århundrade – huru skall det då kännas för oss andra att vara brutna. Jag vet att han är troende: det är den enda trösten, mera värd än miljoners beundran och tacksägelser. – Men en man och en stor man har ändå något upplyftande och försonande ty man vet att Gud skall säga till honom: Du trogne tjenare.

    Jean Baptiste Pasteur Louis Pasteur Jeanne Pasteur
  • Mamma fick väl Kikis bref. Det var så besynnerligt emedan han började med att skrifva af sin dagbok från den 6te Mars – men som den är mycket omständlig bad jag honom efter första meningen hoppa öfver en månad – derför kom det genast om palmsöndagseftermiddagen och "ginjol".

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt
  • Han har lofvat bot och bättring vis à vis Mademoiselle Fanny och är nu ute och spatserar med henne.

    Erik Edelfelt Fanny
  • Huru skall jag säga detta om Gunnar till Acku? Jag vrider mig som en mask – ty jag kan ej nu spela komedi och börja med att säga att han bara är sjuk.

    Gunnar Berndtson Axel Berndtson
  • Farväl älskade Mamma – Gud låte Er vara friska och raska! Alla helsa Er hjertligt genom Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt
  • Jag skall telegrafera om en krans på Gunnars graf!

    Gunnar Berndtson