Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet sjukdom (tillstånd) hautaus Jumala kielet kirjeet kukat kuolema masennus melankolia myymälät näyttelyt palvelusväki presidentit ranskan kieli ruoka sää taidenäyttelyt taiteilijuus taulut vaatteet

Paris fredag 19 april 95
Älskade Mamma,
Nu tror jag att jag igen är på efterkälken
med skrifveriet. Jag har igen att tacka
Mamma för ett bref som jag fick redan för
tre dagar sedan – det om Gunnar Berndtsons
begrafning. Det var ju bra att kransarne
i alla fall kunde komma med, om
också utan inskriptioner. Tusen tack för
allt besvär! Det är kanske bäst att betala
kransarna genast af de pengar som Mamma
skickar mig. (Jag ber Mamma också af dessa
pengar ta det nödvändiga till Haiko trädgår-
den. Glöm ej solrosorna!) – Till doktorinnan
Berndtson har jag skrifvit. Stackars hon! Först
Hulda och så Gunnar och endast den sjukliga
Acku qvar!
Jag har varit mycket nedslagen öfver mitt
måleri och min Madonna dessa sista dagar.
Hvar morgon har jag börjat med de bästa
föresatser att måla lugnt och bra –
hvarje förmiddag vid 1/2 11 tiden har måleri
febern kommit med oro, smutsiga färger
förtviflan och utstrykning. Resultatet
är att färgen är fatiguerad, teckningen
lös och utplånad och jag sjelf alldeles
blind så att jag hvarken ser det goda eller
det onda mera. Dagnan var här i går
och tyckte icke om den. Han sade, hvad jag
länge fruktat att taflan var en kompromiss

emellan idealism och realism utan bestämd
lutning åt någonden sidan. Han hade önskat
mera stil i det hela. Jag är absolut
af hans mening. Hvad skall jag göra –
taga bort ramen från utställningen fastän
katalogen redan är tryckt? Ellan och
Chambure råda mig dertill. Dagnan sade
hvarken det ena eller det andra, men
menade att ifall taflan skulle ta sig
illa ut deruppe, jag då utan tvekan
bör ta bort den. – Man står sig sjelf när-
mast och jag har ej råd att göra något
dåligt eller svagt. Hela min glada
stämning är borta nu. Jag är förtviflad
och nedslagen – det herrliga vårvädret
med 22 grader i skuggan, de grönskande
träden, vestanfläktarne och blomdoften
göra mig ingenting – jag ser bara mitt
elände. Det är ju sant att naturen
bara är en reflex af ens egen stäm-
ning.
– Så långt hade jag hunnit då
jag fick Mammas bref, det nya,
skrifvet annandag påsk samt tidningen
med Gunnars begrafning. Tack, tusen
tack. Acku var här och läste upp
ett bref från modren om begrafningen.
Talade om Heddis underlighet under denna
svåra tid och om hennes till galenskap
gränsande görande och låtande i Petersburg.
Roligt var att alla så enstämmigt

talade om Gunnars fina personlighet
och naturliga adel.
– Mr Marcel var just nu här. Också
han sade nästan ord för ord detsam
ma som Dagnan. Det är således
en dålig tafla. Och Gud skall
veta att jag arbetat som en galning
på den. Men när det inte vill
så vill det ej. Jag kan ännu ej göra
något stiliseradt idealistiskt och
när jag försöker det stannar jag
på halfva vägen. –
Ellan är nu rask igen, Gud ske lof,
pojken frodas och är ute 6–7 tim-
mar dagligen. Han har god aptit och
röda kinder. Han var mycket säll
öfver Mammas bref och går och
funderar på hvad han skall skrifva
härnäst. Han är verkligen bra barnslig
ty han vill "skrifva till farmor" just allt
det som en förnuftig varelse ej skulle
hitta på att skrifva om: stenar som
han hittat i Parc Monceaux, o.d. –
Han har icke mera Mlle Fanny – hon
var pleine de bonne volonté men
utan minsta pedagogiska talent. Hon
hade honom att läsa i bok (han som
ej kan läsa franska) utan att förstå ett
ord. Också tyckte han det var det
tråkigaste på jorden och lärde sig just
ingenting. Han har lärt sig mycket

mera genom att leka med Loulouze.
och börjar förstå litet mera nu, köper
sjelf croissant'er i bagarbutikerna
och tidningar i kioskerna och
vill göra det ensam – Sanny får
bara stå på långt håll.
– Ack om jag kunde besluta mig
att ej skicka upp Madonnan – då
vore jag lycklig – men jag tycker ändå
om den delvis och jag hoppas ännu
att den skall kunna bli bra. –
Hvad det är förfärligt att höra om
Galléns flickas död. Huru och när dog
hon. Bara en rad i ett af Mammas
bref talar derom och om hans
sorg.
Om söndag få vi se våra taflor –
om tisdag ta vi emot Felix Faure
(Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif)
i Champ de Mars, om onsdag är le
Jour de Vernissage. –
Jag är alldeles hypnotiserad af
min Madonna och tänker ej på
annat. Jag har velat för mycket:
Qui trop embrasse, mal étreint.
Farväl och helsa alla innerligt från
oss Måtte ni få vara friska och raska
Mammas egen
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu tror jag att jag igen är på efterkälken med skrifveriet. Jag har igen att tacka Mamma för ett bref som jag fick redan för tre dagar sedan – det om Gunnar Berndtsons begrafning. Det var ju bra att kransarne i alla fall kunde komma med, om också utan inskriptioner. Tusen tack för allt besvär! Det är kanske bäst att betala kransarna genast af de pengar som Mamma skickar mig. (Jag ber Mamma också af dessa pengar ta det nödvändiga till Haiko trädgården. Glöm ej solrosorna!)

    Haikko Alexandra Edelfelt
  • Till doktorinnan Berndtson har jag skrifvit. Stackars hon! Först Hulda och så Gunnar och endast den sjukliga Acku qvar!

    Gunnar Berndtson Hulda von Born Augusta Berndtson Axel Berndtson
  • Jag har varit mycket nedslagen öfver mitt måleri och min Madonna dessa sista dagar. Hvar morgon har jag börjat med de bästa föresatser att måla lugnt och bra – hvarje förmiddag vid 1/2 11 tiden har målerifebern kommit med oro, smutsiga färger förtviflan och utstrykning. Resultatet är att färgen är fatiguerad, teckningen lös och utplånad och jag sjelf alldeles blind så att jag hvarken ser det goda eller det onda mera. Dagnan var här i går och tyckte icke om den. Han sade, hvad jag länge fruktat att taflan var en kompromiss emellan idealism och realism utan bestämd lutning åt någonden sidan. Han hade önskat mera stil i det hela. Jag är absolut af hans mening. Hvad skall jag göra – taga bort ramen från utställningen fastän katalogen redan är tryckt? Ellan och Chambure råda mig dertill. Dagnan sade hvarken det ena eller det andra, men menade att ifall taflan skulle ta sig illa ut deruppe, jag då utan tvekan bör ta bort den. – Man står sig sjelf närmast och jag har ej råd att göra något dåligt eller svagt. Hela min glada stämning är borta nu. Jag är förtviflad och nedslagen – det herrliga vårvädret med 22 grader i skuggan, de grönskande träden, vestanfläktarne och blomdoften göra mig ingenting – jag ser bara mitt elände. Det är ju sant att naturen bara är en reflex af ens egen stämning.

    Emile de Chambure Pascal Dagnan-Bouveret Maria Ellan de la Chapelle
  • Så långt hade jag hunnit då jag fick Mammas bref, det nya, skrifvet annandag påsk samt tidningen med Gunnars begrafning. Tack, tusen tack. Acku var här och läste upp ett bref från modren om begrafningen. Talade om Heddis underlighet under denna svåra tid och om hennes till galenskap gränsande görande och låtande i Petersburg. Roligt var att alla så enstämmigt talade om Gunnars fina personlighet och naturliga adel.

    Pietari Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Augusta Berndtson Axel Berndtson Hedvig Cronstedt
  • Mr Marcel var just nu här. Också han sade nästan ord för ord detsamma som Dagnan. Det är således en dålig tafla. Och Gud skall veta att jag arbetat som en galning på den. Men när det inte vill så vill det ej. Jag kan ännu ej göra något stiliseradt idealistiskt och när jag försöker det stannar jag på halfva vägen.

    Pascal Dagnan-Bouveret Henri Marcel
  • Ellan är nu rask igen, Gud ske lof,

    Ellan de la Chapelle
  • pojken frodas och är ute 6–7 timmar dagligen. Han har god aptit och röda kinder. Han var mycket säll öfver Mammas bref och går och funderar på hvad han skall skrifva härnäst. Han är verkligen bra barnslig ty han vill "skrifva till farmor" just allt det som en förnuftig varelse ej skulle hitta på att skrifva om: stenar som han hittat i Parc Monceaux, o.d.

    Parc Monceau Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt
  • Han har icke mera Mlle Fanny – hon var pleine de bonne volonté men utan minsta pedagogiska talent. Hon hade honom att läsa i bok (han som ej kan läsa franska) utan att förstå ett ord. Också tyckte han det var det tråkigaste på jorden och lärde sig just ingenting. Han har lärt sig mycket mera genom att leka med Loulouze. och börjar förstå litet mera nu, köper sjelf croissant'er i bagarbutikerna och tidningar i kioskerna och vill göra det ensam – Sanny får bara stå på långt håll.

    Erik Edelfelt Sanny Loulouze Fanny
  • Ack om jag kunde besluta mig att ej skicka upp Madonnan – då vore jag lycklig – men jag tycker ändå om den delvis och jag hoppas ännu att den skall kunna bli bra.

    Maria
  • Hvad det är förfärligt att höra om Galléns flickas död. Huru och när dog hon. Bara en rad i ett af Mammas bref talar derom och om hans sorg.

    Alexandra Edelfelt Axel Gallén Marjatta Gallén
  • Om söndag få vi se våra taflor – om tisdag ta vi emot Felix Faure (Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif) i Champ de Mars, om onsdag är le Jour de Vernissage.

    Marsfältet Félix Faure Ellan de la Chapelle
  • Jag är alldeles hypnotiserad af min Madonna och tänker ej på annat. Jag har velat för mycket: Qui trop embrasse, mal étreint.

    Maria
  • Farväl och helsa alla innerligt från oss Måtte ni få vara friska och raska Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt