Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sommarvillor cyklar personlighet galenskap aateli diplomaatit henkilökuvat huviretket itsemurha järjestöt Jumala juomat kesä kirjallisuus konsertit kuolema lääkärit lääketiede lähetystöt lapset (perheenjäsenet) laulajat matkat naiset palvelusväki ruoka seuraelämä suomalaiset talous tiedemiehet tilaukset ulkonäkö viinit vuodenajat

Paris 27 maj (måndag) 95
Älskade Mamma
Gud ske lof för att Ni alla, friska och
raska, nu börja tänka på landsflyttnin
gen. Jag hoppas den går utan vidare
stök och störningar och att Juni månad
blir rigtigt vacker der, så att flickorna
få hvila ut och Mamma från
verandan kan få dagen lång njuta
af Juni ljuset, värmen och vårsom-
maren. Jag vet ej så mycket af
sommarn här, ty jag har, för ögonblicket
så mycket att göra, att jag ej kan tänka
på att ta mig en ledig dag. Ellan
och pojken ha det bra i Schweitz –
de skrifva alla dagar och jag får mycket
lyckade ritningar från Kiki – sist hade
han ritat af oberkellnern och Bonaparte
Ier consul, båda ganska karakteristiska
och försedda med ramar, utklippta och
målade, af en hittils okänd stil.
Mina porträtt skrida väl framåt, och jag
hoppas ha lilla Rochefort färdig denna
vecka. Föräldrarna äro förtjusta i både
ställning, uttryck och format på taflan.
I lördags var jag i Institut Pasteur och
hörde på Roux' föreläsning i bakteriologi –
der voro åhörare från alla verldens trakter
t.o.m. från Australien. Jag satt och observerade
Roux och fick den allra starkaste lust
att måla honom. Får se om jag icke gör
det. Det är ju jemt 10 år sedan jag målade
Pasteur, samma tid på sommaren och detta
Bed flickorna helsa fru Etter och alla på Haiko och säg henne att jag
ännu har 16 frcs af hennes pengar – hon gaf 40 och medicinen kostade 24 – hvad

porträtt har ju varit mig till så stor väl-
signelse. Jag kände samma hänförelse
som då, denna beundran för hjelten,
denna lust att återge en märkelig
man, och jag tyckte, såsom man alltid
tycker då man erfar den känsla af lust
och initiativ och förmåga som kallas
inspiration, att det skulle gå mycket
lätt. I hvarje fall tror jag ej att det skulle
ta af mig mera än 14 dagar, högst tre
veckor – Ännu har jag ej börjat och vet
ej om det blir af, men om Vår Herre
låter Er och Ellan och pojken vara friska
hvar på sitt håll så skulle jag icke ha
något emot att blifva här litet längre
att igen försöka göra något rigtigt godt.
För 10 år sedan funderade jag redan på
att måla Roux – och nu har han ju
blifvit en stor man och en verldsberömd
man. – Han är något år yngre än jag –
ytterst mager och hektisk med bruna
ögon näsa lång och en brinnande
genomträngande blick. Han föreläser
gående af och an framför ett bord med
microbkulturer i glasflaskor, bakom honom
en stor svart tafla der han skrifvit upp
de förnämsta punkterna i dagens föreläsning
doktorerna Metschnikoff och Chantemesse
råda mig ifvigt att måla porträttet, likaså
Jean Baptiste Pasteur. Roux säger att han gerna
står för mig alla dagar när jag bara vill.
Gubben Pasteur hade sin friskare dag i lör-
dags. Hans blick var klar och klok som
förr och man förstod bättre hvad han sade.
Han slutade med att säga: Edelfelt, vous savez
que je vous aime bien"
skall jag göra med dem? Jag hoppas att fru Etter fått paketet som lemnades till baron Korff
vid ryska ambassaden.

Något så
här ungefär
har jag tänkt
mera ännu
hellre alldeles
de face, ty
Roux ögon
äro så genom
trängande
och kloka
ligga mycket
nära hvarandra
Han är
lungsotist
i hög grad
och har
insjunket
bröst och
en hektisk
rodnad på
kinderna.
Några spanska helgon
munkar, se ut som han,
ha samma brinnande ögon
och en mager och gänglig
kropp. – Jag skall
denna vecka, emellan
två seancer sticka mig
upp till Institut Pasteur
och se på honom igen.
Det är så roligt ändå
på Institut Pasteur,
med alla de der
entusiastiska unga
läkarena der! Man
känner sig vara i
ett centrum, i ett
arbetscentrum och
arbetet är för mensklig-

hetens väl. Och när man ser alla de
der flaskorna med kolera i en, difteri
i en annan, så njuter man öfver
att se det menskliga snillet ha magt
öfver allt det der otyget. Och så
denna kärlek till arbetet till det intelligenta
arbetet, denna hänryckning för forskningen
gör att man sjelf känner sig så stolt som
menniska, och dessutom klokare än annars.
Det är bland de få tillfällen man känner
sig litet skapad efter Guds beläte.
I lördags var jag på en skandinavisk
koncert följd af supé och dans på svenska
klubben – fr. Leander var ej rigtigt disponerad
Aina Ehrnrooth så der men sjöng tråkiga
saker utan kläm, en stor svenska fr. Sidner
sjöng bra men blängde omåttligt på half-
rigtiga ställen.
Min velocipedåkning går framåt. Jag
sitter stadigt och kör fort, stiger af rätt bra,
men stiger illa upp så att jag ofta förlorar
balancen. – Det skall bli roligt att fortsätta
på Haiko i Juli och Augusti, två månader
som jag gerna ville ha alldeles ograverade
på Haiko – möjligen med en tur till Åbo
och Hangö, isynnerhet om jag finge den stora
lyckan att få Mamma med till Hangö.
Der är vackert men maten är den uslaste
på jorden. Jag tror det var bäst att
ta matsäck med från Haiko. Jag har
utom af maten, ett minne af ett rödvin
som Borgström bjöd på på Gd Hôtel i Hangö.
I mitt lif har jag aldrig smakat en sådan
soppa der man tydligen igenkände ingredien-
serna: bläck, vitriol och blåbärstaft.
Lyckligtvis tycker Mamma ej om rödvin och
inte jag heller. Nej vi hålla oss till våra korgar
och flaskor som vi ta med oss.

Sist på svenska klubben var der en upp-
sjö af finska damer:
Celi Mechelin
fr. Dammert, fr.
Brehmer (om med eller utan h vet jag ej,
slägting till Ellan) fr. Krogius, fr. Serlachius
fr. Mäntta (mindre vådlig än de andra
Serlachierna rigtiga chiens coiffés.
Fr. Dammert liknar ändå C. Cronstedts fru
Det har jag aldrig sett förr. Jag har dem
kanske här allesamman jemte Aina E.
och fröken Verneuil i dag på f.m – min
mottagningseftermiddag. Fr. Verneuil
såg förryckt ut klädd i en stor halmhatt
med fjädrar, som satt på sned mycket
Fra Diavoloaktigt, och som hon måtte
ha ansett mycket täck, ty hon behöll
den till kl. 3 på morgonen, då uppbrottet
skedde. – Ingenting har jag hört om
Lies porträtt från Köpenhamn, och Kröyer
som hade att göra med det är nu på
Skagen.
Jag vet ej om friherrinnan Cedercreutz
är här mera. Jag var med henne och fr.
Haartman på hôtel de Ville som i minsta
detalj besågs – vi lemnade ej sten på sten
med ens ropade någon mitt namn från
en ställning nära taket. Det var Picard
som höll på med en plafond. För att se
hur han gick till väga klättrade jag upp
på en förfärlig stege i hög hatt och handskar
och så kom Picard ned och förde oss vidare.
När jag presenteradt honom för frih. C. sade
denna på svenska: men han är glad –
och strax efteråt, men han är brunett.
Månne hon hade tänkt sig Picard blond
och sorgsen. Mystère. Hon upprepade som

alltid sista ordet eller de sista orden
som man sade. Men outtröttlig är gum-
man, och Albert de la Chapelle och Alexis
Kræmer voro alldeles matta efter allt
det de hade fått springa och se med henne
– Stackars Albert de la Chapelle har blifvit
eftertelegraferad af fru v. Haartman, emedan
Victor H. försvunnit från dårhuset och
man fruktade att han tagit lifvet af
sig. Denna farhåga befanns grundad
ty han hittades i Rhenen dit han kastat
sig. – Det var bra sorgligt och måtte vara
hemskt för frun. Ingen hade kunnat
tänka att Victor Haartman skulle sluta
så romantiskt som i Rhenflodens böljor!
Albert de le C. sade att han på hela resan
dit bara hade utfunderat sjelfmordsplaner
Om han var stormgalen och obotligt galen
var det kanske det bästa.
Jaså, Anna Ehrnrooth är i Danmark
och sedan? Bär det af till far West eller
ej?
Farväl älskade Mamma för denna gång.
Jag mår förträffligt, trifs och arbetar (hvilket
är en och samma sak) och önskar innerligt
kunna måla rigtigt bra och mycket ännu.
Helsa flickorna hjertligt. Jag har här
Punchar och Studior och franska tidningar
som jag sedan länge borde skicka till dem.
Har Annie fått två volymer af Henri
Houssaye. – Ännu har jag ej fått Finl.
i XIX seklet tillbaka från ryska ambassaden.
Gud vare med Er – tusen hjertliga helsningar
från Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Gud ske lof för att Ni alla, friska och raska, nu börja tänka på landsflyttningen. Jag hoppas den går utan vidare stök och störningar och att Juni månad blir rigtigt vacker der, så att flickorna få hvila ut och Mamma från verandan kan få dagen lång njuta af Juni ljuset, värmen och vårsommaren.

  • Jag vet ej så mycket af sommarn här, ty jag har, för ögonblicket så mycket att göra, att jag ej kan tänka på att ta mig en ledig dag.

  • Ellan och pojken ha det bra i Schweitz – de skrifva alla dagar och jag får mycket lyckade ritningar från Kiki – sist hade han ritat af oberkellnern och Bonaparte Ier consul, båda ganska karakteristiska och försedda med ramar, utklippta och målade, af en hittils okänd stil.

    Sveitsi Erik Edelfelt Napoleon I Bonaparte Ellan de la Chapelle
  • Mina porträtt skrida väl framåt, och jag hoppas ha lilla Rochefort färdig denna vecka. Föräldrarna äro förtjusta i både ställning, uttryck och format på taflan.

    de Rochefort de Rochefort Noël de Rochefort
  • I lördags var jag i Institut Pasteur och hörde på Roux' föreläsning i bakteriologi – der voro åhörare från alla verldens trakter t.o.m. från Australien. Jag satt och observerade Roux och fick den allra starkaste lust att måla honom. Får se om jag icke gör det. Det är ju jemt 10 år sedan jag målade Pasteur, samma tid på sommaren och detta porträtt har ju varit mig till så stor välsignelse. Jag kände samma hänförelse som då, denna beundran för hjelten, denna lust att återge en märkelig man, och jag tyckte, såsom man alltid tycker då man erfar den känsla af lust och initiativ och förmåga som kallas inspiration, att det skulle gå mycket lätt. I hvarje fall tror jag ej att det skulle ta af mig mera än 14 dagar, högst tre veckor – Ännu har jag ej börjat och vet ej om det blir af, men om Vår Herre låter Er och Ellan och pojken vara friska hvar på sitt håll så skulle jag icke ha något emot att blifva här litet längre att igen försöka göra något rigtigt godt.

    Australia Institut Pasteur Erik Edelfelt Louis Pasteur Ellan de la Chapelle Émile Roux
  • För 10 år sedan funderade jag redan på att måla Roux – och nu har han ju blifvit en stor man och en verldsberömd man. – Han är något år yngre än jag – ytterst mager och hektisk med bruna ögon näsa lång och en brinnande genomträngande blick. Han föreläser gående af och an framför ett bord med microbkulturer i glasflaskor, bakom honom en stor svart tafla der han skrifvit upp de förnämsta punkterna i dagens föreläsning doktorerna Metschnikoff och Chantemesse råda mig ifvigt att måla porträttet, likaså Jean Baptiste Pasteur. Roux säger att han gerna står för mig alla dagar när jag bara vill.

    Jean Baptiste Pasteur Émile Roux André Chantemesse Ilja Metjnikov
  • Gubben Pasteur hade sin friskare dag i lördags. Hans blick var klar och klok som förr och man förstod bättre hvad han sade. Han slutade med att säga: Edelfelt, vous savez que je vous aime bien"

    Louis Pasteur
  • Något så här ungefär har jag tänkt mera ännu hellre alldeles de face, ty Roux ögon äro så genomträngande och kloka ligga mycket nära hvarandra Han är lungsotist i hög grad och har insjunket bröst och en hektisk rodnad på kinderna. Några spanska helgonmunkar, se ut som han, ha samma brinnande ögon och en mager och gänglig kropp.

    Émile Roux
  • Jag skall denna vecka, emellan två seancer sticka mig upp till Institut Pasteur och se på honom igen. Det är så roligt ändå på Institut Pasteur, med alla de der entusiastiska unga läkarena der! Man känner sig vara i ett centrum, i ett arbetscentrum och arbetet är för mensklighetens väl. Och när man ser alla de der flaskorna med kolera i en, difteri i en annan, så njuter man öfver att se det menskliga snillet ha magt öfver allt det der otyget. Och så denna kärlek till arbetet till det intelligenta arbetet, denna hänryckning för forskningen gör att man sjelf känner sig så stolt som menniska, och dessutom klokare än annars. Det är bland de få tillfällen man känner sig litet skapad efter Guds beläte.

    Institut Pasteur Émile Roux
  • I lördags var jag på en skandinavisk koncert följd af supé och dans på svenska klubben – fr. Leander var ej rigtigt disponerad Aina Ehrnrooth så der men sjöng tråkiga saker utan kläm, en stor svenska fr. Sidner sjöng bra men blängde omåttligt på halfrigtiga ställen.

    Aina Ehrnrooth Adolphine Leander Esther Sidner
  • Min velocipedåkning går framåt. Jag sitter stadigt och kör fort, stiger af rätt bra, men stiger illa upp så att jag ofta förlorar balancen.

  • Det skall bli roligt att fortsätta på Haiko i Juli och Augusti, två månader som jag gerna ville ha alldeles ograverade på Haiko – möjligen med en tur till Åbo och Hangö, isynnerhet om jag finge den stora lyckan att få Mamma med till Hangö. Der är vackert men maten är den uslaste på jorden. Jag tror det var bäst att ta matsäck med från Haiko. Jag har utom af maten, ett minne af ett rödvin som Borgström bjöd på på Gd Hôtel i Hangö. I mitt lif har jag aldrig smakat en sådan soppa der man tydligen igenkände ingredienserna: bläck, vitriol och blåbärstaft. Lyckligtvis tycker Mamma ej om rödvin och inte jag heller. Nej vi hålla oss till våra korgar och flaskor som vi ta med oss.

    Turku Hanko Haikko Grand Hotel Alexandra Edelfelt Arthur Borgström
  • Sist på svenska klubben var der en uppsjö af finska damer: Celi Mechelin fr. Dammert, fr. Brehmer (om med eller utan h vet jag ej, slägting till Ellan) fr. Krogius, fr. Serlachius fr. Mäntta (mindre vådlig än de andra Serlachierna rigtiga chiens coiffés. Fr. Dammert liknar ändå C. Cronstedts fru Det har jag aldrig sett förr. Jag har dem kanske här allesamman jemte Aina E. och fröken Verneuil i dag på f.m – min mottagningseftermiddag. Fr. Verneuil såg förryckt ut klädd i en stor halmhatt med fjädrar, som satt på sned mycket Fra Diavoloaktigt, och som hon måtte ha ansett mycket täck, ty hon behöll den till kl. 3 på morgonen, då uppbrottet skedde.

    Mänttä Aina Ehrnrooth Krogius Ellan de la Chapelle Carl Cronstedt Cecilia Mechelin Lovisa Adelaide Dammert (epävarma yhteys) Anna Sofia Brehmer (epävarma yhteys) Thyra Maria Serlachius (epävarma yhteys) Verneuil Fra Diavolo Sigrid Cronstedt
  • Ingenting har jag hört om Lies porträtt från Köpenhamn, och Kröyer som hade att göra med det är nu på Skagen.

    Kööpenhamina Skagen Peder Severin Krøyer Jonas Lie Thomasine Lie
  • Jag vet ej om friherrinnan Cedercreutz är här mera. Jag var med henne och fr. Haartman på hôtel de Ville som i minsta detalj besågs – vi lemnade ej sten på sten med ens ropade någon mitt namn från en ställning nära taket. Det var Picard som höll på med en plafond. För att se hur han gick till väga klättrade jag upp på en förfärlig stege i hög hatt och handskar och så kom Picard ned och förde oss vidare. När jag presenteradt honom för frih. C. sade denna på svenska: men han är glad – och strax efteråt, men han är brunett. Månne hon hade tänkt sig Picard blond och sorgsen. Mystère. Hon upprepade som alltid sista ordet eller de sista orden som man sade. Men outtröttlig är gumman, och Albert de la Chapelle och Alexis Kræmer voro alldeles matta efter allt det de hade fått springa och se med henne

    Hôtel de Ville Emilia Maria Sofia Cedercreutz Alexis von Kræmer Alfred Picard von Haartman Albert de la Chapelle
  • Stackars Albert de la Chapelle har blifvit eftertelegraferad af fru v. Haartman, emedan Victor H. försvunnit från dårhuset och man fruktade att han tagit lifvet af sig. Denna farhåga befanns grundad ty han hittades i Rhenen dit han kastat sig. – Det var bra sorgligt och måtte vara hemskt för frun. Ingen hade kunnat tänka att Victor Haartman skulle sluta så romantiskt som i Rhenflodens böljor! Albert de le C. sade att han på hela resan dit bara hade utfunderat sjelfmordsplaner Om han var stormgalen och obotligt galen var det kanske det bästa.

    Rein Victor von Haartman Fanny Maria von Haartman Albert de la Chapelle
  • Jaså, Anna Ehrnrooth är i Danmark och sedan? Bär det af till far West eller ej?

    Tanska Anna Ehrnrooth
  • Farväl älskade Mamma för denna gång. Jag mår förträffligt, trifs och arbetar (hvilket är en och samma sak) och önskar innerligt kunna måla rigtigt bra och mycket ännu.

    Alexandra Edelfelt
  • Helsa flickorna hjertligt. Jag har här Punchar och Studior och franska tidningar som jag sedan länge borde skicka till dem. Har Annie fått två volymer af Henri Houssaye.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Henri Houssaye
  • Ännu har jag ej fått Finl. i XIX seklet tillbaka från ryska ambassaden.

    Suomi
  • Gud vare med Er – tusen hjertliga helsningar från Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt
  • *Bed flickorna helsa fru Etter och alla på Haiko och säg henne att jag ännu har 16 frcs af hennes pengar – hon gaf 40 och medicinen kostade 24 – hvad skall jag göra med dem? Jag hoppas att fru Etter fått paketet som lemnades till baron Korff vid ryska ambassaden.

    Haikko Berta Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Edelfelt Korff