Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ateljeet eläimet hevonen hotellit juhannus kesä lääkärit lämpö laulaminen maaseutu matkat matkustaminen musiikki politiikka puistot puut sää syntymäpäivät taudit tavaratalot tiedemiehet valokuvat vuodenajat

Paris 30 juni 95
Älskade Mamma,
Hvilken underligt vecka, den nu till än
da lupna. Tvekan, bråk, inervering
Audibert (den stackarn här från måndag
till fredag qväll), bestyr om Finland i 19 seklet
förargelser – uppmaningar från Ellan att komma
på några dagar till Schweitz för att hvila, två
porträtt séancer med Roux, resa till Pasteur vid
St Cloud på en låda innehållande 600 oläsligt flaskor,
Metchnikoff, Roux och jag på lådan och en difterihäst
framför i frukost hos Metschnikoff – och alltid, alltid
natt och dag 30 grader! – Under tiden har Mamma,
om allt gått efter brefvet, börjat resan
till Hangö, åt hvilken jag mycket gläder
mig, ty jag är öfvrtygad om att det gör Mamma
godt om jag också vet att Mamma vid hem-
komsten finner Haiko vackrare än allt annat.
– Jo, Audibert kom och var i det hela bättre
än jag väntat. Den utmärkte ögonläkaren Gale-
zovski försäkrade honom att han icke skulle
förlora synför mågan – och det är ju redan mycket.
Han rör sig alldeles obehindradt, ser allt men
kan ej läsa och skrifver otydligare än förr.
Han skref till Mamma från ateliern, under
det jag målade hans porträtt. Som sydländing
öfverdrifver han förskräckligt allting och kan
icke låta bli att måla än ohyggligare sin redan
så sorgliga framtid. Emellertid får han nu pension
icke mycket men i alla fall så att han kan lefva,
och får som sagdt, med Guds hjelp behålla
synförmågan så mycket att han kan reda
sig ensam. – Då jag just stod i beråd att resa
packa in mina taflor, bestyra om tusen saker
och göra en målad skizz af Roux, kom
Det var ju en storatratd midsommarafton ni hade med vacker sång!

den gode Aristide mycket olägligt, jag tillstår
det – jag gjorde mig emellertid så fri som
möjligt för att kunna vara med honom.
Porträttet, i pastell, var mycket likt
– Som sagdt, jag hade satt mig i sinnet
att måla Roux hastigt och lustigt, visa
skizzen åt Dagnan och först sedan bestämma
mig. Det var ej lätt att få R. att sitta. Så älsk-
värd han än var sjelf, blef han störd hvar
minut af alla möjliga läkare, municipalråd
och andra. Vallery Radot som en stund
såg på detta elände menade att det borde
kännas få mig ungefär som att måla på
en omnibusstation – Emellrtid spände
jag mina krafter så mycket jag kunde och
fick just derför något intensivt och karakte-
ristiskt in i skizzen, så att alla funno den
mera lik än någon fotografi. Metchinkoff
Chantemesse och flere af de unga läkarne och
laboratorerne voro i extas. Jag förde i dag
denna målning till Dagnan som rådde mig att
fortsätta – han tyckte det kunde bli lika så
bra som Pasteur, och mente att man ej skulle
förlora tillfället då man kände sig en train.
– Roux är verkligen en typ – något af student
något af spansk munk; något af arabisk
häst, koncentrerad fanatisk mycket cassent
i sina korta meningar – utan någon pose i verlden
– snarare litet studentikos, som sagdt. – Jag
packar in mina saker så att fall något
skulle inträffa jag kan få dem skickade efter
far annars i morgon afton till Glion, Hôtel
Victoria, ofvanför Montreux och sträcker
så det blir modernt för Petersburgare att komma till Haiko! Abruzatzoff, kommer du ej snart, kommer
du ej snart?

ut mig der på berget med utsigt öfver
Genfersjön i 5 dagar. Det kan nog behöfvas
litet hvila på allt detta. Gud låte mig
göra klokt. Det svider nog i hjertat när
jag tänker på Haiko som jag får se först 3
veckor senare, på Sommarn som så slinker
mig ur händerna och sist på den här
3 (miljoner) män i en glödande ugn som är
Paris! – Men jag har en slags aning om att
jag skall slå ett stort slag, att det passar
nu och att nästan gång är en skälm. Roux
är näml. ledig från föreläsningar under
Juli Aug. och September och här sedan först
nyårstiden några verkors ledighet. Alla läkare
att förtjusta vi min idé att måla honom
och uppmana mig mycket ifrigt att
göra porträttet nu – man kan ej veta när
ni kommer igen, säga de. Och så vill jag
bevisa mig sjelf att jag ej är någon bracka
och någon goddagspilt – att jag ej behöfver
stå och lika efter min "forna glöd" ty
ögat ser minsann ej kallt allt hvad det
ser, utan jag tycker mig se större, klarare,
mindre borgerligt än för 15 år sedan.
Jag tror att jag, om jag är här igen den
8de kan göra porträttet färdigt till min födelse-
dag den 21. – Har jag då gjort ett mäster
verk så är det den bästa födelsedags-
gåfva jag kan få. Med Guds hjelp skall
det gå. Hvad, dessa unga läkare
som hvart ögonblick våga lif och lefverne
för det de anse vara målet i lifvet, och jag
skulle tveka att ha litet obehag och litet
varmt och svettas fettet är kroppen då det

gäller att göra något igen. – Vallgrens
ha lofvat ta hand om mig (de bo nära Institute
Pasteur) de stanna här hela sommaren. likaså
d. Chantemesse. Skulle jag få något fel på helsan –
så har jag Europas bästa läkare omkring mig.
– Det är så roligt att höra dem tala – hvar
och en har sin specialitet. Metschnikoff
studerar koleran, en ung, sympatisk blond
dr Hiersaint Pesteu, Roux bråkar fortfarande
med difterin – och elever från hela verlden –
2 ha tilltalt mig på svenska, och en af svenskarna
(jag vet ej hvad han heter) sade: herr Edelfelt måste
göra något lika bra som Pasteur nu igen – det
blir en heder för hela norden! – Hela detta nya
lif som Pasteur gifvit vetenskapen har något oändligt
elektriserande – man känner sig midt i "le mouve-
ment". Och så är det bra roligt att vara med menni-
skor som lefva för ett högt mål, – vetenskapsmän
och konstnärer – som ej sqvallra, ej tala om pengar
och ej bry sig derom, som kunna lida för sin sak och
som göra det utan prat, gladt, sans phrases.
Det var en herrlig tur ut till Villeneuve l'Etang
med Metchnikoff och Roux, på vår låda. Roux
körde och vi placerade våra tre par långa ben så
godt vi kunde. St Cloud skogen var herrlig med
Paris i bakgunden. Och hvad jag gerna ville måla
detta också. De gamla träden med Paris deremellan.
I morgon afsänder jag mina taflor dels till Hfors
dels till München. Det är ett otäckt göra, detta
bestyr, men det måste göras. Och så går jag
i öfvermorgon bittida med Schäferhatt och vallar
mina får på alpens högsta topp i sällskap med
min vän Kiki. får se om han är snäll bara!
Gud låte alt gå bra och mig icke göra dumt nu.
farväl, helsa alla på det herrliga Haiko tusen gånger
från Mammas egen
Atte.
Jag har afsändt allt möjligt till Eder genom fru Linberg (Printemps).

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Hvilken underligt vecka, den nu till ända lupna. Tvekan, bråk, inervering Audibert (den stackarn här från måndag till fredag qväll), bestyr om Finland i 19 seklet förargelser – uppmaningar från Ellan att komma på några dagar till Schweitz för att hvila, två porträtt séancer med Roux, resa till Pasteur vid St Cloud på en låda innehållande 600 oläsligt flaskor, Metchnikoff, Roux och jag på lådan och en difterihäst framför i frukost hos Metschnikoff – och alltid, alltid natt och dag 30 grader!

    Sveitsi Saint-Cloud Louis Pasteur Aristide Audibert Ellan de la Chapelle Émile Roux Ilja Metjnikov
  • – Under tiden har Mamma, om allt gått efter brefvet, börjat resan till Hangö, åt hvilken jag mycket gläder mig, ty jag är öfvrtygad om att det gör Mamma godt om jag också vet att Mamma vid hemkomsten finner Haiko vackrare än allt annat.

    Hanko Haikko Alexandra Edelfelt
  • – Jo, Audibert kom och var i det hela bättre än jag väntat. Den utmärkte ögonläkaren Galezovski försäkrade honom att han icke skulle förlora synför mågan – och det är ju redan mycket. Han rör sig alldeles obehindradt, ser allt men kan ej läsa och skrifver otydligare än förr. Han skref till Mamma från ateliern, under det jag målade hans porträtt. Som sydländing öfverdrifver han förskräckligt allting och kan icke låta bli att måla än ohyggligare sin redan så sorgliga framtid. Emellertid får han nu pension icke mycket men i alla fall så att han kan lefva, och får som sagdt, med Guds hjelp behålla synförmågan så mycket att han kan reda sig ensam. – Då jag just stod i beråd att resa packa in mina taflor, bestyra om tusen saker och göra en målad skizz af Roux, kom den gode Aristide mycket olägligt, jag tillstår det – jag gjorde mig emellertid så fri som möjligt för att kunna vara med honom. Porträttet, i pastell, var mycket likt

    Alexandra Edelfelt Aristide Audibert Xavier Galezowski
  • – Som sagdt, jag hade satt mig i sinnet att måla Roux hastigt och lustigt, visa skizzen åt Dagnan och först sedan bestämma mig. Det var ej lätt att få R. att sitta. Så älskvärd han än var sjelf, blef han störd hvar minut af alla möjliga läkare, municipalråd och andra. Vallery Radot som en stund såg på detta elände menade att det borde kännas få mig ungefär som att måla på en omnibusstation – Emellrtid spände jag mina krafter så mycket jag kunde och fick just derför något intensivt och karakteristiskt in i skizzen, så att alla funno den mera lik än någon fotografi. Metchinkoff Chantemesse och flere af de unga läkarne och laboratorerne voro i extas. Jag förde i dag denna målning till Dagnan som rådde mig att fortsätta – han tyckte det kunde bli lika så bra som Pasteur, och mente att man ej skulle förlora tillfället då man kände sig en train. – Roux är verkligen en typ – något af student något af spansk munk; något af arabisk häst, koncentrerad fanatisk mycket cassent i sina korta meningar – utan någon pose i verlden – snarare litet studentikos, som sagdt. –

    Pascal Dagnan-Bouveret René Vallery-Radot Émile Roux André Chantemesse Ilja Metjnikov
  • Jag packar in mina saker så att fall något skulle inträffa jag kan få dem skickade efter far annars i morgon afton till Glion, Hôtel Victoria, ofvanför Montreux och sträcker ut mig der på berget med utsigt öfver Genfersjön i 5 dagar. Det kan nog behöfvas litet hvila på allt detta. Gud låte mig göra klokt.

    Glion sur Montreux Montreux Genèvesjön
  • Det svider nog i hjertat när jag tänker på Haiko som jag får se först 3 veckor senare, på Sommarn som så slinker mig ur händerna och sist på den här 3 (miljoner) män i en glödande ugn som är Paris! – Men jag har en slags aning om att jag skall slå ett stort slag, att det passar nu och att nästan gång är en skälm. Roux är näml. ledig från föreläsningar under Juli Aug. och September och här sedan först nyårstiden några verkors ledighet. Alla läkare att förtjusta vi min idé att måla honom och uppmana mig mycket ifrigt att göra porträttet nu – man kan ej veta när ni kommer igen, säga de. Och så vill jag bevisa mig sjelf att jag ej är någon bracka och någon goddagspilt – att jag ej behöfver stå och lika efter min "forna glöd" ty ögat ser minsann ej kallt allt hvad det ser, utan jag tycker mig se större, klarare, mindre borgerligt än för 15 år sedan. Jag tror att jag, om jag är här igen den 8de kan göra porträttet färdigt till min födelsedag den 21. – Har jag då gjort ett mästerverk så är det den bästa födelsedagsgåfva jag kan få. Med Guds hjelp skall det gå. Hvad, dessa unga läkare som hvart ögonblick våga lif och lefverne för det de anse vara målet i lifvet, och jag skulle tveka att ha litet obehag och litet varmt och svettas fettet är kroppen då detgäller att göra något igen. –

    Haikko Émile Roux
  • Vallgrens ha lofvat ta hand om mig (de bo nära Institute Pasteur) de stanna här hela sommaren. likaså d. Chantemesse. Skulle jag få något fel på helsan – så har jag Europas bästa läkare omkring mig. – Det är så roligt att höra dem tala – hvar och en har sin specialitet. Metschnikoff studerar koleran, en ung, sympatisk blond dr Hiersaint Pesteu, Roux bråkar fortfarande med difterin – och elever från hela verlden – 2 ha tilltalt mig på svenska, och en af svenskarna (jag vet ej hvad han heter) sade: herr Edelfelt måste göra något lika bra som Pasteur nu igen – det blir en heder för hela norden! – Hela detta nya lif som Pasteur gifvit vetenskapen har något oändligt elektriserande – man känner sig midt i "le mouvement". Och så är det bra roligt att vara med menni-skor som lefva för ett högt mål, – vetenskapsmän och konstnärer – som ej sqvallra, ej tala om pengar och ej bry sig derom, som kunna lida för sin sak och som göra det utan prat, gladt, sans phrases.

    Eurooppa Antoinette Råström Louis Pasteur Ville Vallgren Émile Roux André Chantemesse Ilja Metjnikov Hiersaint Pesteu
  • Det var en herrlig tur ut till Villeneuve l'Etang med Metchnikoff och Roux, på vår låda. Roux körde och vi placerade våra tre par långa ben så godt vi kunde. St Cloud skogen var herrlig med Paris i bakgunden. Och hvad jag gerna ville måla detta också. De gamla träden med Paris deremellan.

    Saint-Cloud Villeneuve-l'Étang Émile Roux Ilja Metjnikov
  • I morgon afsänder jag mina taflor dels till Hfors dels till München. Det är ett otäckt göra, detta bestyr, men det måste göras. Och så går jag i öfvermorgon bittida med Schäferhatt och vallar mina får på alpens högsta topp i sällskap med min vän Kiki. får se om han är snäll bara! Gud låte alt gå bra och mig icke göra dumt nu.

  • farväl, helsa alla på det herrliga Haiko tusen gånger

    Haikko
  • Jag har afsändt allt möjligt till Eder genom fru Linberg (Printemps).

    Lindberg
  • så det blir modernt för Petersburgare att komma till Haiko! Abruzatzoff, kommer du ej snart, kommer du ej snart?

    Pietari Haikko
  • Det var ju en storatratd midsommarafton ni hade med vacker sång!