Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

björnar arkkitehtuuri ateljeet diplomaatit eläimet höyrylaivat kansallispuvut koe-eläimet kokoelmat kuvitus lääkärit lapset (perheenjäsenet) matkat matkustaminen museot taidekritiikki taudit tiedemiehet vaatteet ylioppilaat

Paris 10 juli 1895
Älskade Mamma,
Så är jag nu här igen i detta varma, men icke
outhärdliga Paris – visserligen ledsen öfver att icke
på länge ännu få råka Er och se Haiko, men
glad i medvetandet att jag uppfyller min
pligt – ty det är än då min pligt, när allt
går omkring, att nu göra detta porträtt.
Då jag i går morgse, strax efter ankomsten
gick till Insitut Pasteur, såg jag hur förfärligt
upptagen och ihjälfrågad Roux var, och fick
då klart för mig, att en annan gång
i detta fall vore en större skälm än annars.
Han såg mycket eländig ut, den goda Roux
lungsigtig är han förut och med allt detta
(han står ensam för Institut Pasteur nu,
ty Metschnikoff är bortrest till Savoyen) öfver
anstränger han sig bestämdt. Han står modell
denna vecka (med undantag af fredagen) och
hela nästa från 8 till 10 – då är det ännu
icke så varmt och om jag också får stiga upp
tidigt (kl. 6) om morgnarna. Vallgrens, som
bo nära Institut Pasteur ha varit mycket vänliga
och hade mig komma och äta hos dem, dela Villes
atelier o.s.v. – jag var der redan i går.
– Jo, det var mycket roligt att lefva familje
och turistlif i Schweitz med tungt hjerta
skildes jag från Ellan och pojken i förrgår afton i
Basel. Jag hade tänkt resa litet förut, måndag
morgon (9 timmars väg till Paris) men som jag hade
haft litet orolig mage uppvaktade Ellan och
pocke mig vid uppstigandet, båda knäböjande
och med bönfallande gester och ett: Söta pappa
res inte ifrån oss med sjuk mage! – Jag blef så
Ellan såg så rask ut som aldrig förr – hon är som en annan menniska i bergsluft – går och
klifver hela dagen och njuter hvart ögonblick af luften, vandringarna, utsigterna

i Basel den dagen – och ångrar det inte,
ty jag fick återse mina Holbeiner på museet
och var med Kicki på ett mycket roligt
historiskt museum, med särdeles rika skatter
af historiska porträtt, rumsinredningar skulpturer
vapen, soldater, kostymer och – en samling
gamla leksaker och dockor! Kicki jublade,
hoppade och bar sig åt som en förryckt.
"Det är alldeles som en leksaksbod" ropade
han förtjust. Han var särdeles stolt öfver
att bland medaljerna det fanns så många
svenska – kände igen gamla stadsplaner
(af oläsligt) öfver Basel – och då hade han
ej varit der i 62 timmar ännu. Han har
ett märkvärdigt klart syn-förstånd, den
pojken och kommer nog aldrig att taga
en ritning af Borgå för ett fortepiano.
Dagen förut hade vi varit i Bern.
Det var då en lustig stad – icke större
till utsträckningen än Gammelstaden i
Borgå, men alla hus med snirklar och
statyer (målade) arkader, utsprång, torn
och tinnar, mest från 1500 talet. Alla husen
äro hvita med röda tak, gröna luckor och
små röda dynor i fönsterna. Alla de
många fontänerna, björnarne, statyerna
urverken med gubbar och björnar som
gå ut och in, tiden som vänder på
hufvudet och björnarne som nicka,
det var något för Kicki, må Mamma tro –
och för oss också. Jag hade också intrycket
af att vara i en leksaksbod, och i en
mycket intressant sådan. – Men hvad Kiki

med allt sitt historiska vetande är för en
kläpp ändå! Der fans en brunn i "Kindlifresser
brunnen" föreställande en ogre som äter små
barn och ser grym ut. Detta gjorde ett djupt
och förskräckligt intryck på Kickuli som inte
var rigtigt säker då
hvarje gång
han passerade förbi den.
Hvad som roade honom otroligt var björngropen –
(staden Bern underhåller sedan 500 (femhundra)
år en björngrop med en massa stora och små
björnar, stadens vapen – för resten ser man
björnar och bernervapnet på så godt som alla
hus). – Och Bern ligger så vackert! på
en hög kulle bygger staden sig upp öfver floden
här – de besynnerligaste gamla qvarnar nere –
så hus på hus lodrätt uppåt, så tesser med
träd, så staden med torn och tinnar och i bak-
grunden Berner Oberland med en massa snö-
betäckta toppar. Floden är ljusgrön och genom-
skinlig, grönskan är djupgrön, himlen blå
alperna hvita och staden skimrar i alla
regnbågens färger – rigtigt som en leksaksbod.
Man kan ej fatta att allt detta är sannt,
verkligt, för fullvuxna – utan väntar att
se prislappar (2,50 eller 1,75) hängda på
kyrktornen och de små nätta husen, så
prydliga, med röda tak och gröna luckor.
Jag var rigtigt glad att jag fick se detta. Menniskor
na se beskedliga men ytterst borgerliga ut.
Man ser icke en enda rigtigt fin herre i stil
med Leo, Idestam Const. Linder, Lindfors
och Alex. von Collan. Nej, en slags mellanting
mellan mejerist och skomakare och Vilhelm Tell.
fruntimmerna i samma stil. –
de bästa äro de som gå
i nationalkostym – och
det är ganska många.
den der berner kostymen

är mycket vacker – bara svart och hvit och
silfver – olyckligtvis ha de ofvanför kostymen
fula ansigten och ofvanför ansigtet fula
hattar utan karaktär. Den rigtiga
Bernerkostymen fordrar en slags stor, svart
fjärilsaktig hufvudbonad, men den ser
man nu bara på museerna. – I
Basel är det helt annat. Der se menniskor
na rika och genombildade ut. I staden som
icke är större än Helsingfors finnas 111 menniskor
(hundraelfva, icke tre) som ega mera än
en miljon. Många, Koechlinar, Burchhardtar
Englar, Merianar (härstammande från
Merians kopparstick) Bermorielli – äro konst-
älskare och köpa taflor af Boecklin, Dagnan
m. fl. – Det är också det minsta som
Holbeins landsmän kunna göra. – Holbeins
teckningar – ja de äro idealiska, öfver allt
förstånd ypperliga och jag skäms som en
hund
öfver mig sjelf
när jag ser sådana saker. – Dagnan
var mycket studerat Baselmuseet och
har många af sina bästa impulser derifrån.
Jag vet ej hvem det är (någon åsna)
(som talt om Holbeins realism utan
känsla. Då måtte han ej ha sett taflorna
i Basel. – Eller också förstår han sig ej på
måleri – något som är så mycket mera
antagligt, som yttrandet fällts af en
konstkritiker ex professo. –
Hvad som var förargligt i Schweitz under de två
sista dagarne, det var Bundesskjutningen, le tir
fédéral, som väckte oss om nätterna – En massa
sluskar med bössa, fanor och klingande spel drogo
genom gatorna i Bern och Basel, ända till
3 på natten, skrålande och trummande.

fanbärarne voro fasliga – hattar à la Gustaf
Adolf, bantler och rutiga byxor till 12,50
paret –
otäck voro studenterna
Schweitz, alldeles
tyska till utseendet, t.o.m. i Lausanne –
Lausanne är eljest den
tråkigaste af alla städer i
Schweitz – ingen karaktär
i verlden helstysk till
arkitekturen, smutsig,
dammig, grå, backig. –
– Montreuse och Vevey
deremot äro utmärkt
trefliga, påminna om
rivieran –
Nej, nu måste jag sluta – af
Ellan och Kiki som i början af
nästa vecka komma direkt från

Lubeck (eller Köpenhamn) får Mamma
höra mera. Jag är som sagdt,
vid mycket goda vätskor och
hoppas inom 14 dagar ha
gjort något rigtigt dugligt –
i alla fall ha börjat
något bra. – Bara
jag får Roux att sitta – i går
såg det bekymmersamt ut.
så mycket folk med frågor
kom det hvar minut –
Och så har han resorna
ut till Garches, der han har
alla djuren. J. B. Pasteur
kommer i dag från Madrid
och reser 1sta Augusti till
Köpenhamn för att flytta. –
Tack för brefvet och brefkortet. Mammas
skildning af angbåts färden med Eklöf, Tojkan-
der och tutti quanti roade mig mycket
den var så lefvande och ypperlig. Rysligt
ledsamt är det med Sjöberg – Har han
snattat i fyllan, den suplullan? Jag sörjer
honom upprigtigt, ty jag skulle ha behöft
honom hela tiden på Haiko. Hvem skall
nu sitta för
de
fornnoddiska hjeltarne i Kung
Fjalar? Att de inte kunna låta bli att
stjäla, isynnerhet så fiffiga och arbetsamma
menniskor som han. Hvem har anklagat
honom och hvad har han stulit? Skrif härom
och om allt annat snart – tusen helsanin
gar från Mammas egen Atte.
Säg fru Etter att jag köpt 6 flaskor
medicin åt Schoura 27 frcs. – emedan
baron Korff ville ha 3 paket (det sista
var stort och hade vållat svårigheter i kurir-
kistan) – jag tog derför mera än fru
Etter ville ha, för att Schura ej skulle bli
utan. – De komma i 3 sändningar nu, 2 i hvarje.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Så är jag nu här igen i detta varma, men icke outhärdliga Paris – visserligen ledsen öfver att icke på länge ännu få råka Er och se Haiko, men glad i medvetandet att jag uppfyller min pligt – ty det är än då min pligt, när allt går omkring, att nu göra detta porträtt. Då jag i går morgse, strax efter ankomsten gick till Insitut Pasteur, såg jag hur förfärligt upptagen och ihjälfrågad Roux var, och fick då klart för mig, att en annan gång i detta fall vore en större skälm än annars. Han såg mycket eländig ut, den goda Roux lungsigtig är han förut och med allt detta (han står ensam för Institut Pasteur nu, ty Metschnikoff är bortrest till Savoyen) öfver anstränger han sig bestämdt. Han står modell denna vecka (med undantag af fredagen) och hela nästa från 8 till 10 – då är det ännu icke så varmt och om jag också får stiga upp tidigt (kl. 6) om morgnarna. Vallgrens, som bo nära Institut Pasteur ha varit mycket vänliga och hade mig komma och äta hos dem, dela Villes atelier o.s.v. – jag var der redan i går.

    Haikko Savojen Antoinette Råström Ville Vallgren Émile Roux Ilja Metjnikov
  • – Jo, det var mycket roligt att lefva familje och turistlif i Schweitz med tungt hjerta skildes jag från Ellan och pojken i förrgår afton i Basel. Jag hade tänkt resa litet förut, måndag morgon (9 timmars väg till Paris) men som jag hade haft litet orolig mage uppvaktade Ellan och pocke mig vid uppstigandet, båda knäböjande och med bönfallande gester och ett: Söta pappa res inte ifrån oss med sjuk mage! – Jag blef så i Basel den dagen – och ångrar det inte, ty jag fick återse mina Holbeiner på museet och var med Kicki på ett mycket roligt historiskt museum, med särdeles rika skatter af historiska porträtt, rumsinredningar skulpturer vapen, soldater, kostymer och – en samling gamla leksaker och dockor! Kicki jublade, hoppade och bar sig åt som en förryckt. "Det är alldeles som en leksaksbod" ropade han förtjust. Han var särdeles stolt öfver att bland medaljerna det fanns så många svenska – kände igen gamla stadsplaner (af oläsligt) öfver Basel – och då hade han ej varit der i 62 timmar ännu. Han har ett märkvärdigt klart syn-förstånd, den pojken och kommer nog aldrig att taga en ritning af Borgå för ett fortepiano.

    Porvoo Sveitsi Basel Erik Edelfelt Hans Holbein Ellan de la Chapelle
  • Dagen förut hade vi varit i Bern. Det var då en lustig stad – icke större till utsträckningen än Gammelstaden i Borgå, men alla hus med snirklar och statyer (målade) arkader, utsprång, torn och tinnar, mest från 1500 talet. Alla husen äro hvita med röda tak, gröna luckor och små röda dynor i fönsterna. Alla de många fontänerna, björnarne, statyerna urverken med gubbar och björnar som gå ut och in, tiden som vänder på hufvudet och björnarne som nicka, det var något för Kicki, må Mamma tro – och för oss också. Jag hade också intrycket af att vara i en leksaksbod, och i en mycket intressant sådan. – Men hvad Kiki med allt sitt historiska vetande är för en kläpp ändå! Der fans en brunn i "Kindlifresser brunnen" föreställande en ogre som äter små barn och ser grym ut. Detta gjorde ett djupt och förskräckligt intryck på Kickuli som inte var rigtigt säker då hvarje gång han passerade förbi den. Hvad som roade honom otroligt var björngropen – (staden Bern underhåller sedan 500 (femhundra)år en björngrop med en massa stora och små björnar, stadens vapen – för resten ser man björnar och bernervapnet på så godt som alla hus). –

    Porvoo Bern Erik Edelfelt
  • Och Bern ligger så vackert! på en hög kulle bygger staden sig upp öfver floden här – de besynnerligaste gamla qvarnar nere – så hus på hus lodrätt uppåt, så tesser med träd, så staden med torn och tinnar och i bakgrunden Berner Oberland med en massa snöbetäckta toppar. Floden är ljusgrön och genomskinlig, grönskan är djupgrön, himlen blå alperna hvita och staden skimrar i alla regnbågens färger – rigtigt som en leksaksbod. Man kan ej fatta att allt detta är sannt, verkligt, för fullvuxna – utan väntar att se prislappar (2,50 eller 1,75) hängda på kyrktornen och de små nätta husen, så prydliga, med röda tak och gröna luckor. Jag var rigtigt glad att jag fick se detta.

    Bern
  • Menniskorna se beskedliga men ytterst borgerliga ut. Man ser icke en enda rigtigt fin herre i stil med Leo, Idestam Const. Linder, Lindfors och Alex. von Collan. Nej, en slags mellanting mellan mejerist och skomakare och Vilhelm Tell. fruntimmerna i samma stil. – de bästa äro de som gå i nationalkostym – och det är ganska många. den der berner kostymen är mycket vacker – bara svart och hvit och silfver – olyckligtvis ha de ofvanför kostymen fula ansigten och ofvanför ansigtet fula hattar utan karaktär. Den rigtiga Bernerkostymen fordrar en slags stor, svart fjärilsaktig hufvudbonad, men den ser man nu bara på museerna. –

    Helsinki Alexander von Collan Konstantin Linder Leopold Mechelin Gustaf Richard Idestam (epävarma yhteys) Julius Lindfors (epävarma yhteys) Wilhelm Tell Fredrik Idestam (epävarma yhteys)
  • I Basel är det helt annat. Der se menniskorna rika och genombildade ut. I staden som icke är större än Helsingfors finnas 111 menniskor (hundraelfva, icke tre) som ega mera än en miljon. Många, Koechlinar, Burchhardtar Englar, Merianar (härstammande från Merians kopparstick) Bermorielli – äro konstälskare och köpa taflor af Boecklin, Dagnan m. fl. – Det är också det minsta som Holbeins landsmän kunna göra. – Holbeins teckningar – ja de äro idealiska, öfver allt förstånd ypperliga och jag skäms som en hund öfver mig sjelf när jag ser sådana saker. – Dagnan var mycket studerat Baselmuseet och har många af sina bästa impulser derifrån. Jag vet ej hvem det är (någon åsna) (som talt om Holbeins realism utan känsla. Då måtte han ej ha sett taflorna i Basel. – Eller också förstår han sig ej på måleri – något som är så mycket mera antagligt, som yttrandet fällts af en konstkritiker ex professo. –

    Helsinki Basel Arnold Böcklin Pascal Dagnan-Bouveret Hans Holbein Koechlin Burchhardt Engel Matthäus Merian Merian Bermorielli
  • Hvad som var förargligt i Schweitz under de två sista dagarne, det var Bundesskjutningen, le tir fédéral, som väckte oss om nätterna – En massa sluskar med bössa, fanor och klingande spel drogo genom gatorna i Bern och Basel, ända till 3 på natten, skrålande och trummande.fanbärarne voro fasliga – hattar à la Gustaf Adolf, bantler och rutiga byxor till 12,50 paret –

    Sveitsi Basel Bern Gustav II Adolf
  • otäck voro studenterna Schweitz, alldeles tyska till utseendet, t.o.m. i Lausanne –

    Sveitsi Lausanne
  • Lausanne är eljest den tråkigaste af alla städer i Schweitz – ingen karaktär i verlden helstysk till arkitekturen, smutsig, dammig, grå, backig. – – Montreuse och Vevey deremot äro utmärkt trefliga, påminna om rivieran –

    Sveitsi Riviera Montreux Vevey Lausanne
  • Nej, nu måste jag sluta – af Ellan och Kiki som i början af nästa vecka komma direkt från Lubeck (eller Köpenhamn) får Mamma höra mera.

    Kööpenhamina Lyypekki Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag är som sagdt, vid mycket goda vätskor och hoppas inom 14 dagar ha gjort något rigtigt dugligt – i alla fall ha börjat något bra. – Bara jag får Roux att sitta – i går såg det bekymmersamt ut. så mycket folk med frågor kom det hvar minut – Och så har han resorna ut till Garches, der han har alla djuren.

    Garches Émile Roux
  • J. B. Pasteur kommer i dag från Madrid och reser 1sta Augusti till Köpenhamn för att flytta. –

    Kööpenhamina Madrid Jean Baptiste Pasteur
  • Tack för brefvet och brefkortet. Mammas skildning af angbåts färden med Eklöf, Tojkander och tutti quanti roade mig mycket den var så lefvande och ypperlig. Rysligt ledsamt är det med Sjöberg – Har han snattat i fyllan, den suplullan? Jag sörjer honom upprigtigt, ty jag skulle ha behöft honom hela tiden på Haiko. Hvem skall nu sitta för de fornnoddiska hjeltarne i Kung Fjalar? Att de inte kunna låta bli att stjäla, isynnerhet så fiffiga och arbetsamma menniskor som han. Hvem har anklagat honom och hvad har han stulit? Skrif härom och om allt annat snart –

    Haikko Alexandra Edelfelt August Eklöf Sjöberg Tojkander
  • tusen helsningar

  • Säg fru Etter att jag köpt 6 flaskor medicin åt Schoura 27 frcs. – emedan baron Korff ville ha 3 paket (det sista var stort och hade vållat svårigheter i kurirkistan) – jag tog derför mera än fru Etter ville ha, för att Schura ej skulle bli utan. – De komma i 3 sändningar nu, 2 i hvarje.

    Emilie von Etter Alexander von Etter Korff
  • Ellan såg så rask ut som aldrig förr – hon är som en annan menniska i bergsluft – går och klifver hela dagen och njuter hvart ögonblick af luften, vandringarna, utsigterna

    Ellan de la Chapelle