Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet opera (konstart) västerlandet aateli arkkitehdit diplomaatit fennomania henkilökuvat Jumala kalusteet keisarinnat keisarit kielet kirjeet kuvanveisto kuvitus luonteenpiirteet matkat naamiaiset näytelmät pääsiäinen paasto palvelusväki politiikka ranskalaisuus ranskan kieli sähkeet sanomalehdet seuraelämä suomen kieli taidekauppa talous tanssiaiset teatteritaide tilaukset ulkonäkö venäläiset venäläistämispolitiikka venäläisyys vuotuisjuhlat yhteiskuntaluokat

Petersburg lördag 28 mars.
[med blyerts: 1896]
Älskade Mamma
Nu sitter jag och väntar igen: väntar denna
gång på Lilly Etter som skulle komma med
Mlle de Staël. Fru Etter skref derom i går, och
bad om svar. Jag telegraferade, men fick vid hem-
komsten i natt höra att telegrammet ej kunde
afgå förrän i dag morgse, emedan byrån vid 1sta
linjen stängs kl. 6. – Nu vet jag således ej om
de komma eller ej., om de fått telegrammet
i tid o.s.v.. Det är alltid så här i staden.
I Petersburg skall man ha: 1o absolut ingen-
ting att göra 2o 20 tjenare, 3o två eller tre par
hästar, vagnar o.d. 4o ett lifligt intresse för
verldslifvet här 5o en slafvisk tro på modet
för ögonblicket här i Petersburg – ja, har
man ej allt detta, så löper man fara att
icke rigtigt komma in i förhållandena och följa
med. Jag beundra deras nerver och deras
magar att de aldrig få nog af sällskapslifvet
förefaller mig också så egendomligt; att de, i detta
sällskapslif alls ej ha något som kunde kallas
esprit och fyndighet (om originalitet vågar man
ej tala, det är en förklenande egenskap här i
verldsmenniskornas mun), att de således ej egentligen
se och höra något nytt, utan bara roa sig dag
och natt, alltid lika, alltid med de samma men-
niskorna, så många som möjligt, – det förefaller
mig så främmande och besynnerligt. – Det der
karavanlifvet går igen i alla förhållanden.

någonslags likhet med Frankrike och franska
förhållanden har lifvet här icke – det
bildar snarare motsatsen till det pigga,
ständigt nya, idérika pariserlifvet. – Till alla
dessa reflexioner kommer jag genom mina
dagliga erfarenheter. – Och ändå är det för
mig omöjligt att säga hvad det ryska sällskaps
lifvet är, huru dessa menniskor äro, huru de
tänka och känna. I det hela taget är lifvet
tomt men
mycket moraliskt här – de få som skena öfver
skacklorna äro genast brännmärkta. Någonslags
kärleksglöd kan jag ej finna hos folk här, och
som man vet att ärelystnaden och kärleksbråk
vanligtvis äro fiendtliga känslor, så tror jag
att deras mondaina ambition, att vara med,
att veta allt i Petersburg och känna alla i
Petersburg, men också endast der – att denna ambition
ej lemnar rum för någon annan känsla i
deras hjertan – eller hvad man skall kalla
det, "leure âmes", enfin.
– Så långt hade jag hunnit kl. 1. – Nu är hon
4. Kl. 2 tog jag mod på mig, likaså frack
och ordnar, och gick till min herre och Kejsare.
– Alltid i lifvet bör man "S'adresser au Bon
Dieu, plutôt qu'à ses saints". – Jag blef
ganska rigtigt emottagen, lika vänligt som
alltid. Han gaf mig nu lof att tala
om "hemligheten" som jag gått och tjuf-
hållit på t.o.m. för Er. – Det är helt
simpelt att det andra porträttet, som
jag nu gör är bestäldt af honom
sjelf – det enda han vill är att jag

icke skall tala om hvem som skall få det –
och det gör jag ju ej nu heller. Han är
emellertid mycket nöjd, och ser med väl-
behag på det. – Gaf order att
lemna ut åt mig ett stycke af ett
engelsk gobelintyg som han gerna ville
ha till bakgrund (teckning af Walter Crane).
Som jag gerna ville skjuta upp den sista
séancen till efter påsk (för att kunna
komma hem i ro och visa Eder mina 2
kejsarporträtt, frågade jag om jag ej skulle
få låta porträttet torka nu på 14
dagar. – Mais ce serait si bien si vous
pouviez le finir pendant la Semaine
Sainte – Nous pourrions être nu peu
tranquilles alors – tandis qu'après Pâques
je n'aurai pas une minute à moi.
Venez donc mercredi, jeudi et vendredi
si vous voulez, toujours à 2 heures.
– Jag tror att jag behöfver måla bara
på skärtorsdagen, och så är det fär-
digt, hoppas jag med Guds hjelp. Men
är icke allt detta hyggligt af honom?
– Nu ser Mamma att om jag också
våndats och väntat litet, så har jag
i alla fall ej gjort det förgäfves,
då jag ensam fått en sådan der
intim beställning – Kejsarn i grå kort hem-
rock. – Det bevisar ju att de tycka om
mitt sätt att uppfatta honom. Alla,
som sett porträttet, t.o.m. de ryska målarne,

som Gud nå's så visst icke äro några aristo-
krater, tycka att jag fått fram det fina
och goda hos honom, det aristokratiska
i bästa mening. – Jag hoppas således påsk-
lördagen kunna komma hem på ett skutt.
Hvad det skall bli roligt att träffa Er alla!
Jag kan ej säga huru glad jag är, huru
tacksam jag är för att ni alla fått vara
friska och raska. – Naturligtvis ber
Jag dem bestämma priset, när tiden
blir – jag kommer nog icke att ångra det.
Flamengs tillhuggna priser äro ett vanligt
konversationsämne bland hoffolket.
Är Kejsarn nöjd, så kan det hända att
han betalar une grosse somme – och
mycket nöjd är han tillsvidare fortfarande.
Fru Runeberg måste vänta nu tills vidare –
är det icke klart? Kejsarn bad mig
t.o.m beställa ramen för att få det
hela rigtigt i stil och konststärligt.
– Här är en fransk målare, Berthier,
en "skräling" för resten, som målare, men
som haft en förunderlig vogue i Amerika
och England. – Han har kommit hit
för att måla Kejsarinnan, och väntat
sedan december! Jag träffade honom
i går och han såg ej mycket hoppfull
ut, och afundades mig. – Jo, i går
qväll var jag hos en general Teiner.
– de äro tre systrar, fru Teiner, Csse Reh-
binder och prinsessan Orbeliany, som
bo i samma hus och nu ha, bara

för sitt höga nöje, utan välgörenhetshän-
syn, arrangerat ett Operett spektakel
hemma, med orkester, körer – allt amatörer
från den högsta chic-kasten – litet
gladare dock än Etters bekanta chic
menniskor, och mycket mindre rysk-
ryska än Etters vänner. Spektaklet
2 pjeser 4 akter, allt med sång, helt
franskt – mycket talrik elegant publik,
många diplomater – hela franska
Ambassaden bl.a. – Tänk dessa menni-
skor som ha stora teatersalonger med
sidenridåer i sina egna hus! – Operetter-
na af Audran och Adam voro skräp –
men jag måste tillstå att de spelades
förträffligt och på utmärkt god
franska. Sonja Volkoffs gamla till-
bedjare Levaschoff spelade älskarn –
en ung furst Galitzin, uppfostrad i
Frankrike, (bror till den olyckliga
hertiginnan de Chaulnes) spelade också
en vacker rôle – han spelade ypperligt
som en god fransk aktör. En Mlle
Scheremetieff talade också en franska
som det var ett nöje att höra. Kostymer-
na så der. – Den der vackra amiralskan
Makaroff*), som skaffat mig invitation
tog min arm och var mycket stolt
att presentera mig till höger och venster.
Tänk att man hörde bara franska der,
och ypperlig franska! – Jag börjar finna att
*)bekantskap från Kræmers.

t.ex. Heydens äro ovanliga slavofiler
och ryss ryssar t.o.m. för Petersburg.
De flesta tala så vackert om Finland
och vesterlandet nu igen – måtte
det räcka! Vet ni hvem jag såg der?
Jo Spåre med sin kaukasiska sköna,
som ser ut som om hon i 20 år sålt
gamla kläder på Narinken i Helsingfors
Liten, glad och mycket ful! Spåre stolt
öfver att ha äktat en furstin-
na, presenterade mig som
en slägting – Hvad säger ni
om den slägtskapen? Der träf-
fade jag bl.a. denne olycklige
Berthier, som var ytterst
mankerad öfver att ha
fått vänta så länge –
det kan man ju förstå. –
Amiralskan Makaroff som
känner alla menniskor i Hangö,
var den som tog emot amiral Gervais
i Cronstadt. Hon talar alla språk
ypperligt är mycket mondain och
svag för smicker, men det lär ej vara
något ondt att säga om henne. –
Bland de många temmeligen fula,
strålade Levaschoffs fru, född grefvinnan
Bludow, som en stjerna. Hon liknar
frappant Venus Milo. lika stor, lika

segerrikt framseglande – med guldblondt
hår à la grecque, och axlar som –
Venus Milo, som sagdt – armarna har
hon i behåll, mycket vackra också de .
Vore hon ej så vacker skulle hon vara
2 gånger för stor.
Jag kan aldrig tro det der om finska
språkrespriktet – skulle Dæhn låna
sig till något sådant? Det är ju det
värsta att han är fennoman, ehuru
jag tror att han är en hederlig sådan.
– Mina séancer hos kejsarn väcka folks
förvåning – Mamma skall veta hvad
kejsarn är här – Gosudár, – ett
ord som alltid nämnes med en slags
bäfvan, sjelfherrskare öfver ett hundra
tjugo miljoner menniskor!
Och när jag ser honom, talar med ho-
nom och hör honom, så glömmer jag
alldeles allt detta. Han är så ytterst
vänlig och naturlig, språksam och ung-
domlig att jag måste göra den största
ansträngning för att få mig att begripa att
han är Gosudár och tsaren. – Nej nu
måste jag sluta. Gud vara med Eder – Ehuru
min afresa ännu blir uppskjuten några dagar
hoppas jag likväl snart få se Eder
alla, friska och krya! Hvad det skall
bli roligt! – Låt Ellan få del af
detta bref. Säg henne att jag i morgon

är bjuden till Armfelts på den vackra
fru Krusenstern. – – Icke har jag sett
någon sorts fasta här. De ryska teatrarna
spela ej, och man dansar ej – men
för resten roa de sig som galna.
I brefvet till Ellan såg Mamma hur
jag blef firad af arkitekterna.
Rjepin har varit här och sett mitt
senare kejsarporträtt – han tyckte
mycket om det – men jag börjar
frukta att folk har rätt som säger
att han ej är att lita på.
– Tusen helsningar till alla, alla från
Mammas
Atte.
Om tidningarna vilja tala om att jag
håller på med ett porträtt af Kejsarn,
bestäldt af honom sjelf, så må de
göra det, ehuru jag hellre ser att de
låta bli tillsvidare. –
Jag är ensam nu – Kuznetjoff reste i
går till Odessa 50 timmars väg!
Tatjana är englalik, Gregori också mycket
bra som tjensteande.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu sitter jag och väntar igen: väntar denna gång på Lilly Etter som skulle komma med Mlle de Staël. Fru Etter skref derom i går, och bad om svar. Jag telegraferade, men fick vid hemkomsten i natt höra att telegrammet ej kunde afgå förrän i dag morgse, emedan byrån vid 1sta linjen stängs kl. 6. – Nu vet jag således ej om de komma eller ej., om de fått telegrammet i tid o.s.v..

    Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Thekla von Staal
  • Det är alltid så här i staden. I Petersburg skall man ha: 1o absolut ingenting att göra 2o 20 tjenare, 3o två eller tre par hästar, vagnar o.d. 4o ett lifligt intresse för verldslifvet här 5o en slafvisk tro på modet för ögonblicket här i Petersburg – ja, har man ej allt detta, så löper man fara att icke rigtigt komma in i förhållandena och följa med. Jag beundra deras nerver och deras magar att de aldrig få nog af sällskapslifvet förefaller mig också så egendomligt; att de, i detta sällskapslif alls ej ha något som kunde kallas esprit och fyndighet (om originalitet vågar man ej tala, det är en förklenande egenskap här i verldsmenniskornas mun), att de således ej egentligen se och höra något nytt, utan bara roa sig dag och natt, alltid lika, alltid med de samma menniskorna, så många som möjligt, – det förefaller mig så främmande och besynnerligt. – Det der karavanlifvet går igen i alla förhållanden. någonslags likhet med Frankrike och franska förhållanden har lifvet här icke – det bildar snarare motsatsen till det pigga, ständigt nya, idérika pariserlifvet. – Till alla dessa reflexioner kommer jag genom mina dagliga erfarenheter. – Och ändå är det för mig omöjligt att säga hvad det ryska sällskapslifvet är, huru dessa menniskor äro, huru de tänka och känna. I det hela taget är lifvet tomt men mycket moraliskt – de få som skena öfver skacklorna äro genast brännmärkta. Någonslags kärleksglöd kan jag ej finna hos folk här, och som man vet att ärelystnaden och kärleksbråk vanligtvis äro fiendtliga känslor, så tror jag att deras mondaina ambition, att vara med, att veta allt i Petersburg och känna alla i Petersburg, men också endast der – att denna ambition ej lemnar rum för någon annan känsla i deras hjertan – eller hvad man skall kalla det, "leure âmes", enfin.

    Ranska Pietari
  • Så långt hade jag hunnit kl. 1. – Nu är hon 4.

  • Kl. 2 tog jag mod på mig, likaså frack och ordnar, och gick till min herre och Kejsare. – Alltid i lifvet bör man "S'adresser au Bon Dieu, plutôt qu'à ses saints". – Jag blef ganska rigtigt emottagen, lika vänligt som alltid. Han gaf mig nu lof att tala om "hemligheten" som jag gått och tjufhållit på t.o.m. för Er. – Det är helt simpelt att det andra porträttet, som jag nu gör är bestäldt af honom sjelf – det enda han vill är att jag icke skall tala om hvem som skall få det – och det gör jag ju ej nu heller. Han är emellertid mycket nöjd, och ser med välbehag på det. – Gaf order att lemna ut åt mig ett stycke af ett engelsk gobelintyg som han gerna ville ha till bakgrund (teckning af Walter Crane). Som jag gerna ville skjuta upp den sista séancen till efter påsk (för att kunna komma hem i ro och visa Eder mina 2 kejsarporträtt, frågade jag om jag ej skulle få låta porträttet torka nu på 14 dagar. – Mais ce serait si bien si vous pouviez le finir pendant la Semaine Sainte – Nous pourrions être nu peu tranquilles alors – tandis qu'après Pâques je n'aurai pas une minute à moi. Venez donc mercredi, jeudi et vendredi si vous voulez, toujours à 2 heures. – Jag tror att jag behöfver måla bara på skärtorsdagen, och så är det färdigt, hoppas jag med Guds hjelp. Men är icke allt detta hyggligt af honom?

    Walter Crane Nikolaj II
  • Nu ser Mamma att om jag också våndats och väntat litet, så har jag i alla fall ej gjort det förgäfves, då jag ensam fått en sådan der intim beställning – Kejsarn i grå kort hemrock. – Det bevisar ju att de tycka om mitt sätt att uppfatta honom. Alla, som sett porträttet, t.o.m. de ryska målarne, som Gud nå's så visst icke äro några aristokrater, tycka att jag fått fram det fina och goda hos honom, det aristokratiska i bästa mening.

    Alexandra Edelfelt Nikolaj II
  • Jag hoppas således påsklördagen kunna komma hem på ett skutt. Hvad det skall bli roligt att träffa Er alla! Jag kan ej säga huru glad jag är, huru tacksam jag är för att ni alla fått vara friska och raska.

  • Naturligtvis ber Jag dem bestämma priset, när tiden blir – jag kommer nog icke att ångra det. Flamengs tillhuggna priser äro ett vanligt konversationsämne bland hoffolket. Är Kejsarn nöjd, så kan det hända att han betalar une grosse somme – och mycket nöjd är han fortfarande.

    François Flameng Nikolaj II
  • Fru Runeberg måste vänta nu tills vidare – är det icke klart?

    Naëma Runeberg
  • Kejsarn bad mig t.o.m beställa ramen för att få det hela rigtigt i stil och konststärligt.

    Nikolaj II
  • Här är en fransk målare, Berthier, en "skräling" för resten, som målare, men som haft en förunderlig vogue i Amerika och England. – Han har kommit hit för att måla Kejsarinnan, och väntat sedan december! Jag träffade honom i går och han såg ej mycket hoppfull ut, och afundades mig.

    Englanti Amerikka Alexandra Fjodorovna Leopold Berthier
  • Jo, i går qväll var jag hos en general Teiner. – de äro tre systrar, fru Teiner, Csse Rehbinder och prinsessan Orbeliany, som bo i samma hus och nu ha, bara för sitt höga nöje, utan välgörenhetshänsyn, arrangerat ett Operett spektakel hemma, med orkester, körer – allt amatörer från den högsta chic-kasten – litet gladare dock än Etters bekanta chic menniskor, och mycket mindre rysk-ryska än Etters vänner. Spektaklet 2 pjeser 4 akter, allt med sång, helt franskt – mycket talrik elegant publik, många diplomater – hela franska Ambassaden bl.a. – Tänk dessa menniskor som ha stora teatersalonger med sidenridåer i sina egna hus! – Operetterna af Audran och Adam voro skräp – men jag måste tillstå att de spelades förträffligt och på utmärkt god franska. Sonja Volkoffs gamla tillbedjare Levaschoff spelade älskarn – en ung furst Galitzin, uppfostrad i Frankrike, (bror till den olyckliga hertiginnan de Chaulnes) spelade också en vacker rôle – han spelade ypperligt som en god fransk aktör. En Mlle Scheremetieff talade också en franska som det var ett nöje att höra. Kostymerna så der. – Den der vackra amiralskan Makaroff*) (*)bekantskap från Kræmers.), som skaffat mig invitation tog min arm och var mycket stolt att presentera mig till höger och venster. Tänk att man hörde bara franska der, och ypperlig franska!

    Ranska Sofia von Kræmer Ljubov Rehbinder Emilie von Etter Sophie Manzey Edmond Audran Sophie de Chaulnes Oskar von Kræmer Levasjov Kapitolina Makarov Maria Orbeliani (epävarma yhteys) Teiner Teiner Adolphe Adam Marc Augustin Galitzin Sjeremeteva
  • Jag börjar finna att t.ex. Heydens äro ovanliga slavofiler och ryss ryssar t.o.m. för Petersburg. De flesta tala så vackert om Finland och vesterlandet nu igen – måtte det räcka!

    Suomi Pietari Elisabeth Nikolajevna Heyden Fjodor Logginovitj Heyden
  • Illustration: Spåres fru. Vet ni hvem jag såg der? Jo Spåre med sin kaukasiska sköna, som ser ut som om hon i 20 år sålt gamla kläder på Narinken i Helsingfors Liten, glad och mycket ful! Spåre stolt öfver att ha äktat en furstinna, presenterade mig som en slägting – Hvad säger ni om den slägtskapen?

    Natalia Spåre Valfrid Spåre
  • Der träffade jag bl.a. denne olycklige Berthier, som var ytterst mankerad öfver att ha fått vänta så länge – det kan man ju förstå.

    Leopold Berthier
  • Amiralskan Makaroff som känner alla menniskor i Hangö, var den som tog emot amiral Gervais i Cronstadt. Hon talar alla språk ypperligt är mycket mondain och svag för smicker, men det lär ej vara något ondt att säga om henne.

    Hanko Kronstadt Alfred Albert Gervais Kapitolina Makarov
  • Bland de många temmeligen fula, strålade Levaschoffs fru, född grefvinnan Bludow, som en stjerna. Hon liknar frappant Venus Milo. lika stor, lika segerrikt framseglande – med guldblondt hår à la grecque, och axlar som – Venus Milo, som sagdt – armarna har hon i behåll, mycket vackra också de. Vore hon ej så vacker skulle hon vara 2 gånger för stor.

    Levasjov Levasjov Venus
  • Jag kan aldrig tro det der om finska språkrespriktet – skulle Dæhn låna sig till något sådant? Det är ju det värsta att han är fennoman, ehuru jag tror att han är en hederlig sådan.

    Woldemar Karl von Dæhn
  • Mina séancer hos kejsarn väcka folks förvåning – Mamma skall veta hvad kejsarn är här – Gosudár, – ett ord som alltid nämnes med en slags bäfvan, sjelfherrskare öfver ett hundratjugo miljoner menniskor! Och när jag ser honom, talar med honom och hör honom, så glömmer jag alldeles allt detta. Han är så ytterst vänlig och naturlig, språksam och ungdomlig att jag måste göra den största ansträngning för att få mig att begripa att han är Gosudár och tsaren.

    Alexandra Edelfelt Nikolaj II
  • Nej nu måste jag sluta. Gud vara med Eder – Ehuru min afresa ännu blir uppskjuten några dagar hoppas jag likväl snart få se Eder alla, friska och krya! Hvad det skall bli roligt!

  • Låt Ellan få del af detta bref. Säg henne att jag i morgon är bjuden till Armfelts på den vackra fru Krusenstern.

    Nadine Armfelt Carl Alexander Armfelt von Krusenstern Ellan de la Chapelle
  • Icke har jag sett någon sorts fasta här. De ryska teatrarna spela ej, och man dansar ej – men för resten roa de sig som galna.

  • I brefvet till Ellan såg Mamma hur jag blef firad af arkitekterna.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Rjepin har varit här och sett mitt senare kejsarporträtt – han tyckte mycket om det – men jag börjar frukta att folk har rätt som säger att han ej är att lita på.

    Nikolaj II Ilja Repin
  • Tusen helsningar till alla, alla från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • Om tidningarna vilja tala om att jag håller på med ett porträtt af Kejsarn, bestäldt af honom sjelf, så må de göra det, ehuru jag hellre ser att de låta bli tillsvidare.

    Nikolaj II
  • Jag är ensam nu – Kuznetjoff reste i går till Odessa 50 timmars väg! Tatjana är englalik, Gregori också mycket bra som tjensteande.

    Odessa Grigori Nikolaj Dmitrievitj Kuznetsov Tatjana