Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

kameror buddhister doktorer hov (samhälleliga system) rumäner åldrande militärer (personer) kirgizer tatarer skottar mongoler kröningar aateli diplomaatit kansallislaulut keisarinnat keisarit kihlaus kirjeet kirkkokunnat kreikkalaiset kuninkaalliset kuvitus miehet palvelusväki piispat pyhimykset ranskalaiset ruotsalaiset sanomalehdet suomalaiset talous ulkonäkö unkarilaiset vaatteet

Moskva 14/26 maj kl. 3 e.m.
1896
Älskade Mamma,
Just nu återkommen från kröningen ber jag
att på detta sätt få tacka Mamma för Mammas
2 bref – helsa Ellan och säg att jag fick hennes
just nu – tack skall ni ha allesamman.
– Kl. 1/2 6 i morgse gafs branle-bas här i
hotellet – (som här icke bor andra än vi målare
och 4 ceremonimästare, Galitzin, Urusoff, Bruun
och en fjerde) – ty kl. 7 skulle vi vara på Kreml.
Tolstoy i full hofmästar uniform, vi andra i frack
och ordnar. Vi voro fördelade på olika platser. –
Jag hade velat göra uttåget ur katedralen
i kröningsskrud och var således ej i Kyrkan.
Utmärkt plats – hade bara att fä till medarbetare
fr. Novoje Vremja bakom mig, som förargade alla
på hela tribunen. – Först samlades diplomatiska
kåren hofvet, kårer och stater kl. ½ 8. – de diplo-
matiska fruarna sågo ej alldeles fraicha ut decolle-
terade denna tid på dagen. – Så kommo prin-
sarne, af alla nationer och alla färger – och
kl. 9 började klockan ringa i Ivan Velikii
så gafs signal att enkekejsarinnan skulle
bege sig i kyrkan. – Så började kanonaden och
Dagmar kom ned för den röda trappan –
i guld och hermelinmantel, buren af 12 kam-
marherrar – och under frenetiska hurrarop skred
hon till Uspenskikatedralen. Chev. gardet och
lifkonvojen bildade spalier – rödt, guld och hvitt
voro öfvervägande. Hon bar krona på hufvud
och såg sig vänligt och sorgset omkring. –
Alla asiaterna i full ornat voro der – alla
de utländska sändebuden och officerarne, alla
med blottade hufvuden, alla soldater och officerare
skyllrade och massan skrek under det klockorna
dånade och alla musikkorpsen spelade Boje Zarja
chrani – en förfärlig kakafoni, som dock verkade
Till Ellan skrifver jag i morgon – läs detta för henne. – Min aqvarell kommer att
framlemnas af Dæhn – deputationen måste ge salt och bröd. – många intriger. –

fysiskt öfverväldigande. – Strax efteråt
kommo generaladjutanten fram med
en mycket större baldakin för kejsarn
och kejsarinnan, som följda bl.a. af flere
hundra hoffröknar i ryska drägter, rödt
sammetssläp, guldbroderadt, hvitt siden
och perlkahoschnikar, generaler, tusental
grannt klädda menniskor, i samma lång-
samma takt skredo till templet. – Hela
platsen är så stor som rådstufutorget
i Borgå och man ser derför ypperligt
öfverallt. Jag gjorde fotografier med min
nyköpta ögonblicksapparat (45 rubel)
och tecknade mycket – så voro de inne i
kyrkan runda tre timmar, under hvilka jag
cirkulerade med Benois, sågo alla bonde-
deputationer, talade med kirgiser, khivaner,
bokharer, samarkandare, tatarer och mongoler
af alla färger. – Jag kan ej motstå frestelsen
att rita af det mongoliska helgonet –
från Thibet.
ett lefvande helgon – som behedrat kröningen
med sin närvaro – klädd i guld från hufvud
till fot och ful som stryk. – Tiden gick mycket
fort, och ett tu tre ljödo igen
kanonskott att Kejsaren nu var
krönt och med den heliga oljan
bestruken och således Herrans smorde,
och så kommo de ut – först enke-
kejsarinnan under sin baldakin
på samma sätt som hon kommit –
så Kejsarn och Kejsarinnan under
deras stora baldakin – klockorna
klämtade, alla musikkorpser, spelade
Boje Zaria chrani, menniskorna skrålade
och hurrade och kanonerna höllo takten
med bom, bom, bom,. – Då Kejsarn

kom så nära att jag kunde rita af honom
på 20 à 30 steg måste jag säga att min
första känsla var ett slags medlidande –
kronan såg så väldig, så tung
ut
, och af blixtrande
stenar visserligen, men dock af sten! Den
enorma manteln buren af kammarherrar
bl.a. af Carl Armfelt, såg också kolossal
ut – han sjelf blek och bestämd. Det var
första gången jag rigtigt fick klart för mig
uttrycket, kronans tyngd. – Hela min
sympathi för honom som menniska vaknade
och jag tyckte ett ögonblick att det var synd
med den unge herrskaren, som nu i synlig
måtto också bar sin börda af verldens största
rike.
– Jag kopierar
i största hast
detta ur skizz boken.
Kejsarinnan hade
en liten krona som
klädde henne väl.
Efter en hastig in-
vikning i de två små
kyrkorna, Archangelski
och bebådelse kyrkan
tågade de upp för den
röda trappan och
der bugade de sig
Kejsarn och Kejsarin-
nan tre gånger för
folket – och
så var det slut.
– Våra finska deputera
de gingo nära kejsarn
– först gingo golova'er-
na i Moskva och
Petersburg och Warschau,

och så kommo de våra – Montgomery
Biskop Johansson och Ramsay i ett led – Kurtén
och Wärri och Rein i ett annat. Johanssons och
Reins doktorshattar begreps ej af mängden.
Hvad som var rent af ynkligt att se
var de stackars utgamla generaladjutanter
na som skulle bära baldakinen. Alltjemnt
vacklade baldakinen till höger och venster,
och man trodde att någon af gubbarne skulle
ramla och stryka med på kuppen. – De
svettades och sågo olyckliga ut i sina skinn-
mössor, krokiga i ryggen och utgamla. Många
åttioåringar, de allra flesta öfver 75 år. – .
Ja jag har varit så upptagen af kröningen
att jag icke hunnit förvåna mig tillräckligt
öfver Sophie Mannerheims förlofning. –
Ja, nog blef jag så förvånad ungefär som om
jag fått höra att Anni tänkt gifta sig med
Gösta Sundman eller Marmeladoff Procopé –
vare detta sagdt sans Comparaison – ty jag
tycker ganska mycket om Hj. Linder, som är
både fiffig och godhjertad men en evig gamin
Svenska kronprinsen gick der i procession – han
liknar porträtterna, lång, mager – icke så sympathisk
som prins Carl och Eugen. – Några ungerska
magnater voro kanske de vackraste af alle-
samman. – Greker i fustaneller, montenegriner
rumänier – Scots quards med bara knän –
Tänk hvad Kicki skulle ha njutit. De franska
officerarne som äro här äro alla långa, resliga
karlar – se mycket bra ut – många chasseurs
d'Afrique i ljusblått och röda byxor – Gustaf
Mannerheim gick framför kejsarns balda-
kin med dragen sabel och såg mycket
schangtil ut – verkligen ståtlig. Nej nu
farväl – i afton blir Moskva illumineradt
och jag tror det blir bra – att döma af de små
illuminationerna de andra aftnarne. Farväl helsa alla
hjertligt från Mammas Atte.
men Dæhn är ledsen på Tudeer och Heiden och vill lemna fram den.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Just nu återkommen från kröningen ber jag att på detta sätt få tacka Mamma för Mammas 2 bref – helsa Ellan och säg att jag fick hennes just nu – tack skall ni ha allesamman.

    Ellan de la Chapelle
  • Kl. 1/2 6 i morgse gafs branle-bas här i hotellet – (som här icke bor andra än vi målare och 4 ceremonimästare, Galitzin, Urusoff, Bruun och en fjerde) – ty kl. 7 skulle vi vara på Kreml. Tolstoy i full hofmästar uniform, vi andra i frack och ordnar.

    Kreml Theodor Bruun (epävarma yhteys) Ivan Ivanovitj Tolstoj Urusov Galitzin
  • Vi voro fördelade på olika platser. – Jag hade velat göra uttåget ur katedralen i kröningsskrud och var således ej i Kyrkan. Utmärkt plats – hade bara att fä till medarbetare fr. Novoje Vremja bakom mig, som förargade alla på hela tribunen.

    Uspenskijkatedralen
  • Först samlades diplomatiska kåren hofvet, kårer och stater kl. ½ 8. – de diplomatiska fruarna sågo ej alldeles fraicha ut decolleterade denna tid på dagen. – Så kommo prinsarne, af alla nationer och alla färger – och kl. 9 började klockan ringa i Ivan Velikii så gafs signal att enkekejsarinnan skulle bege sig i kyrkan. – Så började kanonaden och Dagmar kom ned för den röda trappan – i guld och hermelinmantel, buren af 12 kammarherrar – och under frenetiska hurrarop skred hon till Uspenskikatedralen. Chev. gardet och lifkonvojen bildade spalier – rödt, guld och hvitt voro öfvervägande. Hon bar krona på hufvud och såg sig vänligt och sorgset omkring. – Alla asiaterna i full ornat voro der – alla de utländska sändebuden och officerarne, alla med blottade hufvuden, alla soldater och officerare skyllrade och massan skrek under det klockorna dånade och alla musikkorpsen spelade Boje Zarja chrani – en förfärlig kakafoni, som dock verkade fysiskt öfverväldigande. – Strax efteråt kommo generaladjutanten fram med en mycket större baldakin för kejsarn och kejsarinnan, som följda bl.a. af flere hundra hoffröknar i ryska drägter, rödt sammetssläp, guldbroderadt, hvitt siden och perlkahoschnikar, generaler, tusental grannt klädda menniskor, i samma långsamma takt skredo till templet. – Hela platsen är så stor som rådstufutorget i Borgå och man ser derför ypperligt öfverallt. Jag gjorde fotografier med min nyköpta ögonblicksapparat (45 rubel) och tecknade mycket

    Porvoo Uspenskijkatedralen Ivan Velikij Rådstugutorget Maria Fjodorovna Alexandra Fjodorovna Nikolaj II
  • så voro de inne i kyrkan runda tre timmar, under hvilka jag cirkulerade med Benois, sågo alla bonde-deputationer, talade med kirgiser, khivaner, bokharer, samarkandare, tatarer och mongoler af alla färger. – Jag kan ej motstå frestelsen att rita af det mongoliska helgonet – från Thibet. ett lefvande helgon – som behedrat kröningen med sin närvaro – klädd i guld från hufvud till fot och ful som stryk.

    Tibet Uspenskijkatedralen Albert Benois
  • Tiden gick mycket fort, och ett tu tre ljödo igen kanonskott att Kejsaren nu var krönt och med den heliga oljan bestruken och således Herrans smorde, och så kommo de ut – först enkekejsarinnan under sin baldakin på samma sätt som hon kommit – så Kejsarn och Kejsarinnan under deras stora baldakin – klockorna klämtade, alla musikkorpser, spelade Boje Zaria chrani, menniskorna skrålade och hurrade och kanonerna höllo takten med bom, bom, bom,.

    Maria Fjodorovna Alexandra Fjodorovna Nikolaj II
  • Då Kejsarn kom så nära att jag kunde rita af honom på 20 à 30 steg måste jag säga att min första känsla var ett slags medlidande – kronan såg så väldig, så tung ut, och af blixtrande stenar visserligen, men dock af sten! Den enorma manteln buren af kammarherrar bl.a. af Carl Armfelt, såg också kolossal ut – han sjelf blek och bestämd. Det var första gången jag rigtigt fick klart för mig uttrycket, kronans tyngd. – Hela min sympathi för honom som menniska vaknade och jag tyckte ett ögonblick att det var synd med den unge herrskaren, som nu i synlig måtto också bar sin börda af verldens största rike. – Jag kopierar i största hast detta ur skizz boken. Kejsarinnan hade en liten krona som klädde henne väl. Efter en hastig invikning i de två små kyrkorna, Archangelski och bebådelse kyrkan tågade de upp för den röda trappan och der bugade de sig Kejsarn och Kejsarinnan tre gånger för folket – och så var det slut.

    Ärkeängelskatedralen Marie bebådelsekatedralen Alexandra Fjodorovna Carl Alexander Armfelt Nikolaj II
  • Våra finska deputerade gingo nära kejsarn – först gingo golova'erna i Moskva och Petersburg och Warschau, och så kommo de våra – Montgomery Biskop Johansson och Ramsay i ett led – Kurtén och Wärri och Rein i ett annat. Johanssons och Reins doktorshattar begreps ej af mängden. Hvad som var rent af ynkligt att se var de stackars utgamla generaladjutanterna som skulle bära baldakinen. Alltjemnt vacklade baldakinen till höger och venster, och man trodde att någon af gubbarne skulle ramla och stryka med på kuppen. – De svettades och sågo olyckliga ut i sina skinnmössor, krokiga i ryggen och utgamla. Många åttioåringar, de allra flesta öfver 75 år.

    Moskova Pietari Varsova Gustaf Johansson Joachim Kurtén Robert Montgomery Nikolaj II Georg Edvard Ramsay Kaarlo Värri Thiodolf Rein
  • Ja jag har varit så upptagen af kröningen att jag icke hunnit förvåna mig tillräckligt öfver Sophie Mannerheims förlofning. – Ja, nog blef jag så förvånad ungefär som om jag fått höra att Anni tänkt gifta sig med Gösta Sundman eller Marmeladoff Procopé – vare detta sagdt sans Comparaison – ty jag tycker ganska mycket om Hj. Linder, som är både fiffig och godhjertad men en evig gamin

    Sophie Mannerheim Alexandra Edelfelt Hjalmar Linder Gösta Sundman Hjalmar Procopé (epävarma yhteys)
  • Svenska kronprinsen gick der i procession – han liknar porträtterna, lång, mager – icke så sympathisk som prins Carl och Eugen. – Några ungerska magnater voro kanske de vackraste af allesamman. – Greker i fustaneller, montenegriner rumänier – Scots quards med bara knän – Tänk hvad Kicki skulle ha njutit. De franska officerarne som äro här äro alla långa, resliga karlar – se mycket bra ut – många chasseurs d'Afrique i ljusblått och röda byxor – Gustaf Mannerheim gick framför kejsarns baldakin med dragen sabel och såg mycket schangtil ut – verkligen ståtlig.

    Carl Erik Edelfelt Eugen Gustaf Mannerheim Nikolaj II Gustav V
  • Nej nu farväl – i afton blir Moskva illumineradt och jag tror det blir bra – att döma af de små illuminationerna de andra aftnarne. Farväl helsa alla hjertligt från Mammas Atte.

    Moskova Alexandra Edelfelt
  • *Till Ellan skrifver jag i morgon – läs detta för henne.

    Ellan de la Chapelle
  • *Min aqvarell kommer att framlemnas af Dæhn – deputationen måste ge salt och bröd. – många intriger. – *men Dæhn är ledsen på Tudeer och Heiden och vill lemna fram den.

    Woldemar Karl von Dæhn Fjodor Logginovitj Heyden Sten Carl Tudeer