Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

mustascher skottar jubileer kolonialism militärer (personer) aamiaiset aateli ateljeet diplomaatit englantilaiset hevonen hotellit instrumentit jumalanpalvelus kalusteet kansallispuvut kaupungit kirjeet kirkkokunnat kuningattaret lämpötila linnat matkat miehet myymälät näyttelyt palvelusväki poliisi ranskalaiset ravintolat ruoka seuraelämä suositukset taidenäyttelyt taiteilijat talous taulut teatteritaide ulkonäkö vaatteet

The Grosvenor Hotel,
Victoria Station,
Belgravia, London. S.W.
Telephone No.
3113.
Lördag 12 juni 97
Älskade Mamma,
I morgon blir det 14 dagar, fjorton dagar
som jag varit här, och om allt går väl
kan jag nästa söndag resa tillbaka till Paris.
Mrs Gallatlys porträtt går framåt och lofvar
tillsvidare ganska bra. Vi ha arbetat
rätt grundligt, det vill jag lofva. Hon har
kommit in från Surbiton, än med sin
man, än med fröken Erikson, än med en
kammarjungfru. 2 gånger har hon poseret
hela dagen och vår beskedliga house-keeper
har då lagat frukost. Här är näml. ondt
om restauranter här i qvarteret – Jag räknar
Chelsea också till West End – mest privata
hotell och rikt folk som äter hemma.
Äro några af Brandtarna derute nu?

Ja Gud låte detta tilltag (att resa till London)
slutas väl. Då jag i dag fick bref från Ellan
om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm
regretterade jag mycket att inte ha varit
der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att
mina taflor och Galléns ta sig bra ute,
alla de andra grå och effektlösa och
elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas
mest anslagna af Jospehson. Sjelf
tycker Ellan mest om Sargent, tycks det,
och menar att han går utanpå Zorn,
Boldini och Whistler. – I morgon, sön-
dag är jag igen bjuden på frukost till
Sargents mamma. Det var så väl med
Gumman och mig och vi kunna båda
konstatera att de 35 åren sedan vi så-
go hvarandra sist icke föråldrat henne eller
mig så mycket. Det är en mycket liflig
och glad gammal fru – mycket förtjust
i sin son naturligtvis. En syster, som
nu är omkr. 40 år, också "en gammal be-

kant, är litet puckelryggig och mycket
resonnerande, en annan, som sig mins som
ett helt litet barn är nu gift och har
sjelf 10 års barn. Sargent har, med sin
afmätta och kalla ton ändå mycket vän-
skap för sina gamla vänner. Då han
såg min förtviflan öfver att ej ha någon
atelier efter onsdagen (ifall något vore
att ändra på porträttet) erbjöd han sin
atelier (han har 2) åt mig så länge jag ville
och behöfde arbeta deri. Är det icke
hyggligt. Sargent har alldeles nog nu
af symbolism och Burne Jones. När man
ser Burne Jones' sista tafla här i New Gallery,
en tafla som betalts med 6000 pund,
150 tusen frcs – så kan man verkligen få
qväljningar. Dåligt måladt och pretentiöst.
En engel drar fram en pilgrim från ett
törnsnår – det skall naturligtvis vara
en syntes af det menskliga lifvet, men
det är nu inte så förfärligt originelt
påhittadt. Och så är det gråviolett och
illa tecknadt, svagt. Nej då är det som
ett friskt bad att gå upp på National-
Gallery här och se på Velazquez och Rem-
brandt och Van Dyck!
Det blir alltmera jubeléaktigt här. I syn-
nerhet blir antalet af colonial gentle-
men (soldater och officerare i uniform) allt

större, likasom mängden militärer gör att
London ser ut som Berlin. Men utmärkt
vackra och stiliga äro sådana som Scotch
guards, i den traditionella kostymen med
röd ficka, plaid, väska af fågelskin, rutig
kjol och bara ben, eller Scotich greys,
alldeles i samma snitt men grått med
silfver. Och gardessoldater i stora björn-
skinnsmössor och sprättiga Horse guards.
Dessa Horseguards soldater är nog bland
de vackraste karlar i verlden: långa, raka
med fina drag och smala höfter. Och så
snygga och fint klädda de äro sedan! Det
fins inte många officerare hemma som
se så ut och äro så fina. Jo tänk er
Mæxmontan med fina mustascher och 10 år
yngre, så får ni en ungefärlig bild af dessa
soldater vid Hennes Majestäts hästgarde.
Har Mamma fått tidningar och bilder som
jag skickat? I går skickade jag några
illustrerade tidningar till B. –
Det skall bli utomordentligt roligt att
med flickorna gå på Stockholmsutställningen.
Visserligen blir det inga officiella emottagnin
gar på slottet, men jag tänker väl att vi
kunna få trefligt ändå.
Nu har här ändtligen blifvit hett och godt.
Som ingen menniska begripa sig på Fahrenheits
termometer, kan jag icke säga hur varmt

The Grosvenor Hotel,
Victoria Station,
Belgravia, London. S.W.
Telephone No.
3113.
här är, men nog är det varmt alltid.
Lyckligtvis har jag nu fått mina sommar-
kläder från Brander, så att det är
litet menskligare att gå och färdas.
De 4 sista aftnarna har jag varit gräsligt
ensam – naturligtvis är det mitt fel
som ej gått på visit förut till den ena
och den andra Grefvinnan L., Mme Kahn,
Lady Barrington, samt ej begagnat de
Lefflerska rekommendationerna till mate-
matiker. Ändtligen har jag upptäckt
en restaurant der man äter skapligt
den heter "The Ship". Annars är allt, med
undantag af roastBeef och mutton chop
så märkvärdigt smaklöst att jag, som vanligt-
vis har en strykande appetit, lemnat mera
är hälften af portionerna. På teatrar
af det lättare och komiska slaget har
jag varit – hufvudsakligast emedan jag
ej brytt mig om att gå hem och klä mig
i frack för att gå på de bättre. Jag har
haft all glädje af de fina teatrarna ändå
genom att blanda mig med folket som

står och gapar på de fina damerna som
decolleterade och diamantprydda gå in i
teatrarna. De måtte ha ett synnerlig nöje af
att kläda sig, menniskorna här. Wachtmeister,
som varit på några slott på landet, sade
att herrar som damer alltid kläda om
sig 4 gånger minst. Hos Gallatlys der
inga andra voro än herrn, frun, barnen, fröken
Erikson och jag, klädde herrn sig i frack och
damerna decolletée hvar dag kl. 8. Och
detta är på landet, i allsköns enkelhet.
Koki är så engelsk dansk att han tycker
om det. När han går och äter på restaurant
i Paris, klär han sig också – isynnerhet som
Mohrenheim gifvit sina pojkar en vink
Om att han vill så hafva det.
När detta kommer fram har redan Wuorios
gesäller gjort sitt verk. Måtte det vara
lyckadt. Jag bad honom, Wuorio, kopiera
Ellans rum, trafaretterna der och måla
något liknande på Haiko. Som sagdt,
jag hoppas det är lyckadt. Huru går
det med stugutillbyggnaden? Med
Jannelund och Rosqvistro? Vi måste
ha ett Rosqvistsro, ty det är för galet
att Rosqvist och Janne båda skola ligga
i kökssoffan. Tag nu
och
bestyr om detta,
älskade Mamma – räkningarna skall jag

betala sedan. – Jag får formliga rysningar
öfver mig då jag tänka på Söderström &
Cie och allt det andra som ligger
öfver mig. Den sköna friheten, som jag
njutit af här i fulla drag får ett snöpligt
slut när jag igen får slafpiskan på
ryggen derhemma. – A propos målnin-
gen af rummen på Haiko, så hoppas jag
ni låtit
valt
gula och gröna toner, icke
blå och röda. De två förra göra alltid
rummet gladt. – Måtte Wuorioiterna
äfven ha målat matsalsskåpet hvitt,
det skulle passa så bra att ha allt
hvitt i matsalen, likasom i Mammas
rum. – I Paris skall jag taga tyg till
Mammas helsingfors möbler också. Jag har
sedan en månad profver liggande hemma
i ateliern men har icke kommit mig
för att skicka dem. Har salen i Helsingfors
blifvit ommålad? Och i hvilken färg? Jag
måste veta det för att tyget skall passa.
– Nog kan det vara intressant att vara
i London någon tid, men inte skulle jag vilja
bo här. Det är något allvarligt och tungt
i luften och lifvet här. Så blir man dessutom
lätt bortskämd med den franska artigheten.
Här äro de nog vänliga i själen (kanske,
kanske också inte) med de visa det ej. Hvad
som är alldeles påfallande är ovänligheten
i butiker. Ingen visar en något, ingen springer

fram och för ut varan – man får sjelf gå
och söka och rota bäst man gitter och när
man sedan valt ser bokhållaren ut som om
han gjorde en en grace genom att ta emot
ens usla pengar. – Gatulifvet är deremot
mycket bättre ordnadt än i Paris. Inga
skällande kuskar, inga gräl, ingen brutalitet
af Polisen – allt hyggligt och stilla,
Polisena äro makalösa, och kuskarne
köra som englar. – Här på hotellet är
det som i butikerna. Jag känner mig
alltid så ynklig när jag passerar förbi
portiern, kyparena och jungfrurna som
låta mig, godhetsfullt, bo i deras hotell.
– De bråka med att jag skall bestämma
dagen för min afresa. Nå väl, jag får lof
att bestämma den till söndagen då och
stannar således ej öfver Jubileet. Stackars
drottningen – de säger att hon är mycket
uppskakad af tanken på möjliga olyckor. Hon
kan ej ensam komma opp i och ur vagnen. Hela
gudstjensten i St. Paul kommer derför att försig-
gå utanför kyrkan, hon sittande i sin guld-
vagn. för Gudstjenstens skull ha de ute på torget
byggt en orgel lika stor som St Pauls, altare
m.m. – Och nu god natt, älskade
Mamma. Vet Mamma hvad jag studerar
nu om aftonen? Jo Topelii sagor för att
kunna säga hvilka jag åtager mig att illustrera
Helsa alla på Haiko tusenfaldt från Mammas
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I morgon blir det 14 dagar, fjorton dagar som jag varit här, och om allt går väl kan jag nästa söndag resa tillbaka till Paris.

    Pariisi
  • Mrs Gallatlys porträtt går framåt och lofvar tillsvidare ganska bra. Vi ha arbetat rätt grundligt, det vill jag lofva. Hon har kommit in från Surbiton, än med sin man, än med fröken Erikson, än med en kammarjungfru. 2 gånger har hon poseret hela dagen och vår beskedliga house-keeper har då lagat frukost.

    Surbiton John Gallatly Edith Gallatly Sigrid Anna Mathilda Ericsson
  • Här är näml. ondt om restauranter här i qvarteret – Jag räknar Chelsea också till West End – mest privata hotell och rikt folk som äter hemma.

    Chelsea West End
  • Ja Gud låte detta tilltag (att resa till London) slutas väl.

    Lontoo
  • Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.

    Tukholma Axel Gallén John Singer Sargent James Whistler Anders Zorn Ernst Josephson Ellan de la Chapelle Giovanni Boldini Magnus Enckell Ellen Thesleff
  • I morgon, söndag är jag igen bjuden på frukost till Sargents mamma. Det var så väl med Gumman och mig och vi kunna båda konstatera att de 35 åren sedan vi sågo hvarandra sist icke föråldrat henne eller mig så mycket. Det är en mycket liflig och glad gammal fru – mycket förtjust i sin son naturligtvis. En syster, som nu är omkr. 40 år, också "en gammal bekant, är litet puckelryggig och mycket resonnerande, en annan, som sig mins som ett helt litet barn är nu gift och har sjelf 10 års barn.

    John Singer Sargent Emily Sargent Mary Sargent Violet Sargent
  • Sargent har, med sin afmätta och kalla ton ändå mycket vänskap för sina gamla vänner. Då han såg min förtviflan öfver att ej ha någon atelier efter onsdagen (ifall något vore att ändra på porträttet) erbjöd han sin atelier (han har 2) åt mig så länge jag ville och behöfde arbeta deri. Är det icke hyggligt.

    John Singer Sargent
  • Sargent har alldeles nog nu af symbolism och Burne Jones. När man ser Burne Jones' sista tafla här i New Gallery, en tafla som betalts med 6000 pund, 150 tusen frcs – så kan man verkligen få qväljningar. Dåligt måladt och pretentiöst. En engel drar fram en pilgrim från ett törnsnår – det skall naturligtvis vara en syntes af det menskliga lifvet, men det är nu inte så förfärligt originelt påhittadt. Och så är det gråviolett och illa tecknadt, svagt. Nej då är det som ett friskt bad att gå upp på National-Gallery här och se på Velazquez och Rembrandt och Van Dyck!

    National Gallery New Gallery Edward Burne-Jones Rembrandt John Singer Sargent Anthonis van Dyck Diego Velázquez
  • Det blir alltmera jubeléaktigt här. I synnerhet blir antalet af colonial gentlemen (soldater och officerare i uniform) allt större, likasom mängden militärer gör att London ser ut som Berlin. Men utmärkt vackra och stiliga äro sådana som Scotch guards, i den traditionella kostymen med röd ficka, plaid, väska af fågelskin, rutig kjol och bara ben, eller Scotich greys, alldeles i samma snitt men grått med silfver. Och gardessoldater i stora björnskinnsmössor och sprättiga Horse guards. Dessa Horseguards soldater är nog bland de vackraste karlar i verlden: långa, raka med fina drag och smala höfter. Och så snygga och fint klädda de äro sedan! Det fins inte många officerare hemma som se så ut och äro så fina. Jo tänk er Mæxmontan med fina mustascher och 10 år yngre, så får ni en ungefärlig bild af dessa soldater vid Hennes Majestäts hästgarde.

    Lontoo Berliini Nikolaj Mæxmontan Victoria
  • Har Mamma fått tidningar och bilder som jag skickat? I går skickade jag några illustrerade tidningar till B.

    Alexandra Edelfelt
  • Det skall bli utomordentligt roligt att med flickorna gå på Stockholmsutställningen. Visserligen blir det inga officiella emottagningar på slottet, men jag tänker väl att vi kunna få trefligt ändå.

    Tukholma Stockholms slott Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Nu har här ändtligen blifvit hett och godt. Som ingen menniska begripa sig på Fahrenheits termometer, kan jag icke säga hur varmt här är, men nog är det varmt alltid.

    Daniel Gabriel Fahrenheit
  • Lyckligtvis har jag nu fått mina sommarkläder från Brander, så att det är litet menskligare att gå och färdas.

    Brander
  • De 4 sista aftnarna har jag varit gräsligt ensam – naturligtvis är det mitt fel som ej gått på visit förut till den ena och den andra Grefvinnan L., Mme Kahn, Lady Barrington, samt ej begagnat de Lefflerska rekommendationerna till matematiker.

    Augusta Lewenhaupt Gustaf Mittag-Leffler Adèle Kahn Alicia Georgette Barrington
  • Ändtligen har jag upptäckt en restaurant der man äter skapligt den heter "The Ship". Annars är allt, med undantag af roastBeef och mutton chop så märkvärdigt smaklöst att jag, som vanligtvis har en strykande appetit, lemnat mera är hälften af portionerna.

  • På teatrar af det lättare och komiska slaget har jag varit – hufvudsakligast emedan jag ej brytt mig om att gå hem och klä mig i frack för att gå på de bättre. Jag har haft all glädje af de fina teatrarna ändå genom att blanda mig med folket som står och gapar på de fina damerna som decolleterade och diamantprydda gå in i teatrarna.

  • De måtte ha ett synnerlig nöje af att kläda sig, menniskorna här. Wachtmeister, som varit på några slott på landet, sade att herrar som damer alltid kläda om sig 4 gånger minst. Hos Gallatlys der inga andra voro än herrn, frun, barnen, fröken Erikson och jag, klädde herrn sig i frack och damerna decolletée hvar dag kl. 8. Och detta är på landet, i allsköns enkelhet.

    John Gallatly Edith Gallatly Sigrid Anna Mathilda Ericsson James Gallatly Harold Gallatly Dorothy Gallatly Eric Gallatly Axel Wachtmeister
  • Koki är så engelsk dansk att han tycker om det. När han går och äter på restaurant i Paris, klär han sig också – isynnerhet som Mohrenheim gifvit sina pojkar en vink Om att han vill så hafva det.

    Pariisi Nikolaj von Etter Arthur von Mohrenheim
  • När detta kommer fram har redan Wuorios gesäller gjort sitt verk. Måtte det vara lyckadt. Jag bad honom, Wuorio, kopiera Ellans rum, trafaretterna der och måla något liknande på Haiko. Som sagdt, jag hoppas det är lyckadt.

    Haikko Villa Edelfelt Ellan de la Chapelle Salomo Wuorio
  • Huru går det med stugutillbyggnaden? Med Jannelund och Rosqvistro? Vi måste ha ett Rosqvistsro, ty det är för galet att Rosqvist och Janne båda skola ligga i kökssoffan. Tag nu och bestyr om detta, älskade Mamma – räkningarna skall jag betala sedan.

    Villa Edelfelt Alexandra Edelfelt Ville Rosqvist Janne
  • Jag får formliga rysningar öfver mig då jag tänka på Söderström & Cie och allt det andra som ligger öfver mig. Den sköna friheten, som jag njutit af här i fulla drag får ett snöpligt slut när jag igen får slafpiskan på ryggen derhemma.

    Lennart Söderström Werner Söderström
  • A propos målningen af rummen på Haiko, så hoppas jag ni valt gula och gröna toner, icke blå och röda. De två förra göra alltid rummet gladt. – Måtte Wuorioiterna äfven ha målat matsalsskåpet hvitt, det skulle passa så bra att ha allt hvitt i matsalen, likasom i Mammas rum.

    Haikko Alexandra Edelfelt Salomo Wuorio
  • I Paris skall jag taga tyg till Mammas helsingfors möbler också. Jag har sedan en månad profver liggande hemma i ateliern men har icke kommit mig för att skicka dem. Har salen i Helsingfors blifvit ommålad? Och i hvilken färg? Jag måste veta det för att tyget skall passa.

    Helsinki Pariisi Alexandra Edelfelt
  • Nog kan det vara intressant att vara i London någon tid, men inte skulle jag vilja bo här. Det är något allvarligt och tungt i luften och lifvet här. Så blir man dessutom lätt bortskämd med den franska artigheten. Här äro de nog vänliga i själen (kanske, kanske också inte) med de visa det ej. Hvad som är alldeles påfallande är ovänligheten i butiker. Ingen visar en något, ingen springer fram och för ut varan – man får sjelf gå och söka och rota bäst man gitter och när man sedan valt ser bokhållaren ut som om han gjorde en en grace genom att ta emot ens usla pengar. – Gatulifvet är deremot mycket bättre ordnadt än i Paris. Inga skällande kuskar, inga gräl, ingen brutalitet af Polisen – allt hyggligt och stilla, Polisena äro makalösa, och kuskarne köra som englar.

    Pariisi Lontoo
  • Här på hotellet är det som i butikerna. Jag känner mig alltid så ynklig när jag passerar förbi portiern, kyparena och jungfrurna som låta mig, godhetsfullt, bo i deras hotell. – De bråka med att jag skall bestämma dagen för min afresa. Nå väl, jag får lof att bestämma den till söndagen då och stannar således ej öfver Jubileet.

    Grosvenor Hôtel
  • Stackars drottningen – de säger att hon är mycket uppskakad af tanken på möjliga olyckor. Hon kan ej ensam komma opp i och ur vagnen. Hela gudstjensten i St. Paul kommer derför att försiggå utanför kyrkan, hon sittande i sin guldvagn. för Gudstjenstens skull ha de ute på torget byggt en orgel lika stor som St Pauls, altare m.m.

    Sankt Paulskatedralen Victoria
  • Och nu god natt, älskade Mamma. Vet Mamma hvad jag studerar nu om aftonen? Jo Topelii sagor för att kunna säga hvilka jag åtager mig att illustrera Helsa alla på Haiko tusenfaldt från Mammas Atte.

    Haikko Alexandra Edelfelt Zacharias Topelius
  • *Äro några af Brandtarna derute nu?