Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

bilar sjukdom (tillstånd) transportmedel rättsfall allianser pessimism cyklar aamiaiset arkkitehtuuri kamiinat kevät maailmannäyttelyt näyttelyt palvelusväki politiikka puistot ranskalaiset ravintolat sää sanomalehdet suomalaiset taidenäyttelyt taulut ulkonäkö venäläiset venäläistämispolitiikka vuodenajat ystävät

Paris 1 maj 99
Älskade Mamma
Nu är jag så varm i kläderna här som
om jag aldrig varit borta härifrån. Var
det först intrycket icke rigtigt fördelaktigt,
så är jag nu igen betagen i la Ville Lumière,
ty man kan andas här, man kan tala,
diskutera och tänka. Här har allt gått
mig bättre i händer än jag vågade tro –
Det bevisar sig fortfarande vara nyttigt att
vara litet pessimist. först och främst
ta sig mina taflor bra ut, om de också
äro för små och för få (och för natur-
liga och konstlösa) för att ha någon
större succès. Vidare är Dæhn förtjust
att sitta, kommer i dag och sitter 14
dagar kontinuerligt. Vidare har jag
träffat många af mina vänner, vänliga
kloka och innerligt deltagande i vårt
öde, men icke pessimistiskt ynkligt utan
hoppfulla – sägande om Mosk. Väds parti
att det då lyckligtvis icke är evigt. Att vi
i allra högsta grad har Europas sympathier
är säkert. Det är en slags äretitel att
vara finne nu – det har det för resten alltid
varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som
t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän –
det var entusiasm och indignation, och samma
tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde
bättre i att följa och imitera Finland.
Alla tala förnuftigt i D.saken utom Chambure, som blir alltmera klerikal

Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur
allesamnan feu et flammes af indignation
En klerikal författare Ponsonailhe likaså.
Han har skrifvit en mycket vacker artikel
(alldeles spontant) i en revy. för resten äro
alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att
Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland
och dess öde. Hundratal menniskor kommo på
de två vernissagerna och talade med mig om detta.
t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst
oklok och sörja deröfver. – Från Krohn har jag haft
bättre underrättelser, ehuru den stackarn fått
påssjuka efter allt detta – men hans läkare,
professor Haslund (som jag bjudit på salongen
jemte Aino Ackté och den vackra madame
Jacqemaire, Clemenceaus dotter) sade att
han visserligen aldrig helt och hållet slipper
det onda, men att han kan lefva länge
med "lidt Forsigtighed" isynnerhet får han
ej gå på med samma "jagende Virksomhed"
som förr. – I förrgår åt jag frukost
med St Marceaux, Dagnan, Muenier
Thaulow m.fl. i går var jag bjuden af Pasteur
på fru Holmblad hvars (foster)dotter nu
vuxit upp till en stor söt ung dam.
Det är ändå utmärkt hyggligt folk.
Det var så roligt att finnaa Pasteur vara
ifrig revisionnist, färdig att brouillera sig
med hvilke förmän som helst för denna
saks skull. – I går på vernissagen
såg jag generalen markis de Gallifet

Jag hade lust att falla honom om halsen
för hans vittnesmål för Picquart. Den
högst lede Zurlinden var också der.
Loubet ser sympatisk ut – en liten
rund gubbe med ljusblå glada och kloka
ögon. Han liknar någon derhemma starkt.
Mitt första intryck af Champ de
Mars salongen var att ganska betydligt
klickvälda herrskade der. J Mina
vänner Dagnan t.ex. äro icke de
herrskande nu och derför litet skjutna
åt sidan. Men det gör ingenting:
de komma nog upp igen om några
år. I Champ de Mars ser man nu-
för tiden en tendens till vacker,
dunkel och djup ton, mörka taflor,
skymning natt, Whistler med ett ord.
Färgen
i hela Champ de Mars
är ett himmelrike emot
Champs Elycées's färg. Det är lustigt
att alla med dessa ord, Champ de
Mars och Champs Elysees beteckna de
två Salongerna som nu ställa ut
tillsammans på Champ de Mars.
Frukosten i går var stel och mondain
sade man – ingenting af entusiasmen
I afton hos Mme Pasteur på middag, på institutet. Jag skall gå och tacka Roux
för allt!

hos Ledoyen förr i verlden. –
Arbetena för verldsutställningen äro
långt framskridna redan. Det ser ut
att bli mycket trångt både på mars-
fältet, Trocadero och Invalidesplanaden.
Stora, många våningars hus äro redan upp-
förda – icke vackra tycker jag. Det är
märkvärdigt hvad de hålla i med
sin renaissance, de franska arkitekterna.
Det är först här man ser hur
mycken talent Boberg i Stockholm,
Saarinen, Lindgren o.a hemma ha,
huru mycket mera originalitet
och mod. Då man ser Bouguereau
m.fl. stofiler i Champs Elysées måste
man beundra eller under öfver frans
männens kinesiska konservation.
De radikalaste äro radikala mera
i handtverket än i sjelfva saken.
den fri Udstilling i Kbhvn hade mera
nya uppslag och nya tankar
än allt hvad jag ser här. Och
så denna côté aimable och litet

med
af
serna
Streng
fläska ytlighet som ändå vidlåder
den franska konsten, den har jag
icke sett förr, men
de plåga mig
så mycket mera
nu. Naturligtvis finnas stora undan-
tag – men en sådan förlust som
Puvis de Chavannes är ändå mycket
märkbar. –
Här är icke varmt ännu – 13
14 grader men med blåst och
regn. En dag var jag dock ute
timtal i Boulognerskogen och
njöt af rigtig vår. Jag gick
dit kl. 7 på morgonen och kom
hem kl. 11. – Ännu har jag ej
kommit mig att hyra en velociped.
Huru går det med Berthas?
Måtte hon nu få ett godt
råd! Här säger man att
gamla velocipeder ofta äro "fausseés"
och derigenom synda mot det
allra vigtigaste, jemnvigten.
Ett farligt mod är dessa tusentals
petroleumautomobiler, fula,

skramlande, luktande.
I går träffade jag Koki E. som var
med en furst Obolensky – således
omöjligt att tala om vårt. Boris
Bernoff är här och ytterst lifvad
att träffa mig – Hvad skall jag göra
med honom? Utbyta idéer? – Vifta?
Det kan jag göra i bättre sällskap!?
Jag skall fråga Koki till råds.
Om några timmar kommer Dæhn.
Jag har att helt fång syrener stående
på mitt bord, men eld i kaminen.
François, Madame François, Marguerite
äro englar. Mme François har lagat
alla mina lakan, dynvar, täcken o.d.
under vintern inventerat förhängen
för att det inte skall dra från fönstret
o.s.v. Jag har det så bra man kan ha
det. – Jo den som föll i mina
armar i förrgår var Coquelin!
Han var då vältalig! Och Mamma,
och systrarna, och den roliga frukosten
och ce pay admirable et intelligent!
Det var ändå rigtigt roligt att höra honom
och se honom så hjertlig. – Jag kan ju ej skrifva
allt som jag hört, men det är ord och inga visor
Och nu farväl. Gud låte Er vara friska det är
min bön hvarje stund – Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu är jag så varm i kläderna här som om jag aldrig varit borta härifrån. Var det först intrycket icke rigtigt fördelaktigt, så är jag nu igen betagen i la Ville Lumière, ty man kan andas här, man kan tala, diskutera och tänka.

    Pariisi
  • Här har allt gått mig bättre i händer än jag vågade tro – Det bevisar sig fortfarande vara nyttigt att vara litet pessimist.

  • först och främst ta sig mina taflor bra ut, om de också äro för små och för få (och för naturliga och konstlösa) för att ha någon större succès.

  • Vidare är Dæhn förtjust att sitta, kommer i dag och sitter 14 dagar kontinuerligt.

    Woldemar Karl von Dæhn
  • Vidare har jag träffat många af mina vänner, vänliga kloka och innerligt deltagande i vårt öde, men icke pessimistiskt ynkligt utan hoppfulla – sägande om Mosk. Väds parti att det då lyckligtvis icke är evigt.

  • Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.

    Suomi Venäjä Eurooppa Lev Tolstoj Alexandra Edelfelt Jean Baptiste Pasteur Ville Vallgren Max Nordau Aline Ménard-Dorian Maria Eristoff Yves Guyot Charles Ponsonailhe Alfred Dreyfus
  • Från Krohn har jag haft bättre underrättelser, ehuru den stackarn fått påssjuka efter allt detta – men hans läkare, professor Haslund (som jag bjudit på salongen jemte Aino Ackté och den vackra madame Jacqemaire, Clemenceaus dotter) sade att han visserligen aldrig helt och hållet slipper det onda, men att han kan lefva länge med "lidt Forsigtighed" isynnerhet får han ej gå på med samma "jagende Virksomhed" som förr.

    Pietro Krohn Aino Ackté Georges Clemenceau Alexander Haslund Madelaine Clemenceau
  • I förrgår åt jag frukost med St Marceaux, Dagnan, Muenier Thaulow m.fl.

    Pascal Dagnan-Bouveret Frits Thaulow René de Saint-Marceaux Jules-Alexis Muenier
  • i går var jag bjuden af Pasteur på fru Holmblad hvars (foster)dotter nu vuxit upp till en stor söt ung dam. Det är ändå utmärkt hyggligt folk. Det var så roligt att finna Pasteur vara ifrig revisionnist, färdig att brouillera sig med hvilke förmän som helst för denna saks skull.

    Jean Baptiste Pasteur Anna Dorothea Holmblad Hedvig Holmblad
  • I går på vernissagen såg jag generalen markis de Gallifet Jag hade lust att falla honom om halsen för hans vittnesmål för Picquart. Den högst lede Zurlinden var också der. Loubet ser sympatisk ut – en liten rund gubbe med ljusblå glada och kloka ögon. Han liknar någon derhemma starkt.

    Gaston de Gallifet Marie-Georges Picquart Émile Zurlinden Émile Loubet
  • Mitt första intryck af Champ de Mars salongen var att ganska betydligt klickvälda herrskade der. Mina vänner Dagnan t.ex. äro icke de herrskande nu och derför litet skjutna åt sidan. Men det gör ingenting: de komma nog upp igen om några år. I Champ de Mars ser man nuför tiden en tendens till vacker, dunkel och djup ton, mörka taflor, skymning natt, Whistler med ett ord. Färgen i hela Champ de Mars är ett himmelrike emot Champs Elycées's färg. Det är lustigt att alla med dessa ord, Champ de Mars och Champs Elysees beteckna de två Salongerna som nu ställa ut tillsammans på Champ de Mars.

    Champs-Élysées Marsfältet Pascal Dagnan-Bouveret James Whistler
  • Frukosten i går var stel och mondain sade man – ingenting af entusiasmen hos Ledoyen förr i verlden.

    Ledoyen
  • Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.

    Tukholma Kööpenhamina Palais de Trocadéro Champs-Élysées Marsfältet Esplanade des Invalides William Bouguereau Pierre Puvis de Chavannes Ferdinand Boberg Eliel Saarinen Armas Lindgren
  • Här är icke varmt ännu – 13 14 grader men med blåst och regn. En dag var jag dock ute timtal i Boulognerskogen och njöt af rigtig vår. Jag gick dit kl. 7 på morgonen och kom hem kl. 11.

    Bois de Boulogne
  • Ännu har jag ej kommit mig att hyra en velociped. Huru går det med Berthas? Måtte hon nu få ett godt råd! Här säger man att gamla velocipeder ofta äro "faussées" och derigenom synda mot det allra vigtigaste, jemnvigten. Ett farligt mod är dessa tusentals petroleumautomobiler, fula, skramlande, luktande.

    Berta Edelfelt
  • I går träffade jag Koki E. som var med en furst Obolensky – således omöjligt att tala om vårt.

    Nikolaj von Etter Ivan Obolenskij (epävarma yhteys)
  • Boris Bernoff är här och ytterst lifvad att träffa mig – Hvad skall jag göra med honom? Utbyta idéer? – Vifta? Det kan jag göra i bättre sällskap!? Jag skall fråga Koki till råds.

    Boris Bernov Nikolaj von Etter
  • Jag har att helt fång syrener stående på mitt bord, men eld i kaminen. François, Madame François, Marguerite äro englar. Mme François har lagat alla mina lakan, dynvar, täcken o.d. under vintern inventerat förhängen för att det inte skall dra från fönstret o.s.v. Jag har det så bra man kan ha det.

    Marguerite Gross François François
  • Jo den som föll i mina armar i förrgår var Coquelin! Han var då vältalig! Och Mamma, och systrarna, och den roliga frukosten och ce pay admirable et intelligent! Det var ändå rigtigt roligt att höra honom och se honom så hjertlig.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Benoît Constant Coquelin Alexandra Edelfelt
  • Jag kan ju ej skrifva allt som jag hört, men det är ord och inga visor Och nu farväl. Gud låte Er vara friska det är min bön hvarje stund – Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt
  • *I afton hos Mme Pasteur på middag, på institutet. Jag skall gå och tacka Roux för allt!

    Institut Pasteur Marie Pasteur Émile Roux
  • *Alla tala förnuftigt i D.saken utom Chambure, som blir alltmera klerikal

    Emile de Chambure Alfred Dreyfus