Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet polska nationalspråk monarki raser aateli arkkitehtuuri itävaltalaiset Jumala junat kansallisuus kansanluonne kaupungit kielet maskuliinisuus matkat miehet museot naiset nationalismi onnettomuudet palvelusväki puolalaiset rautatiet rokokoo sää sähkeet saksan kieli slaavit taiteilijat taiteilijuus teatteritaide turkit unkarilaiset vaatteet venäjän kieli venäläiset

Salzburg 10 mars 1900
Älskade Mamma! från Wien reste vi i dag kl. 7.45
på morgonen och voro här kl. 3. Allt har Gud ske lof
gått som efter noter – ingenting har klickat, t.o.m.
vädret, som bjöd på snö första aftonen vi voro i
Wien, har hållit sig klart och soligt. Bertha för-
tjust och outröttelig att gå och se, vaka, stiga
upp bittida – alltid lika glad och kry. Mitt in-
tryck från Wien var vida fördelaktigare än den första
gången, då jag, såsom en glop och pojkvasker som jag
var, bara gick och jemförde med Paris – och
jemföra olikartade saker skall men ej, det lär
man sig isynnerhet af lifvet. I högsta grad
sympatist fann jag deremot Wien och innevånarne
der nu – de senare såg jag ju bara på ytan – ty
Filip Forsten kan jag dock ej räkna som rigtig wienare,
men så mycket mera som en äkta Forstén. Han
var ytterst förekommande och vänlig – med denna
litet förströdda vänlighet som alltid gör att man
tror sig störa. Högst lustigt var hans missägningar
då han talte om att "Baronessan" höll på att in-
reda sitt hus i modern style, der "vi" sedan
skulle bo i höst. Han har ej förändrat sig mycket
sedan han för 27 år sedan kamperade med mig i
Paris. Han tycks trifvas bra i Wien, fastän han
medger att Wien ligger litet ur vägen och icke upp-
sökes just af icke tysktalande konstadepter.
Jo Wien har något litet passé öfver sig, icke
samma starkt pulserande manliga (låt vara under-
officersaktiga, men dock manliga) lif som Berlin
men förefaller i stället så enormt mycket mera
aristokratiskt. Hvad de sågo fina ut
herrarne,
isynnerhet
de gamla herrarne! Hos en perukmakare kunde
Hvad det fins mycket rococo i Österrike – Maria Theresia har tryckt sin pregel på allting här! Och dock var hon ej någon rococotyp!

jag ej låta bli att fråga hvem den gamle herren
var som just gick ut, så schangtil såg han ut –
och fick till svar att det var furst Windischgrätz
77 år gammal, ännu med på alla större jagter.
Och officerarne voro allesammans så rena, så
smärta, så enkelt hyggliga och derigenom så
eleganta att jag ovillkorligen kom att tänka på
de finaste svenska officerare jag sett. Damerna
fann jag ej så sköna som man säger – Många
likna fröken Rosen. Men alla menniskor, utan
undantag ha ett enkelt och gladt och ytterst
förbindligt sätt, då det gäller att knuffas på
gatan eller trängas i en trappa o.d. – De äro
bestämdt mycket artigare än i Paris.
Smaken i Wien, i arkitektur, industri o.d. – ja
den är ej god. Det är något smått, småaktigt
smågrenat uti allt hvad de åstadkomma, utan
tecken till den enkelhetens och storhetens skönhet
som bara kan frammanas af karaktärens storhet.
Det ser ut som om den österrikiska monarkin
ej mera vore i stånd till
att dana
denna stora entusiasm
som gör karaktären stor – och hvad skulle de också
enthusiasmera sig öfver, med alla dessa gräsliga
språkstrider och rasstrider? Folk äro då aldrig
nöjda – på den Galiciska jernvägen från polska
gränsen äro alla anslag o.d skrifna först
på polska, så på tyska, så på ruteniska
d.v.s. en slags ryska, och ända till Wien
ha stationerna de polska namnen bredvid de tyska.
En officer utvecklade för oss allt detta språk-
elände i dag i kupén) och han tycktes mena
att det ej fanns något hopp om lösning på
allt detta. Böhmarne hata tyskarne, afundas polacker

na. Polackerna förtrycka de andra slaverna, ungrarne
hata slaverna mera än tyskarne, rutenerna hålla
med ryssarne o.s.v. i en evig ringdans.
Vi ha varit gräsligt uppskakade af theâtre francais
brand, Berta och jag, och sörjt öfver allt det som
vi trodde hade gått förloradt der. Just denna
fläkt af verldsintelligens som gör Paris till hvad
det är, saknas i Wien. –
Mörners ha varit och farit från Wien. Filip F.
som tyckas ha varit mycket artig emot dem
kände ej den store Birger förut och såg mycket
snopen ut. Med verldsmannens hela försöflig-
het försökte han "dorer la finale" då han
kom fram med att B.M. ej förefallit honom så tjusande
rolig och spirituell. Birgers stora skalderykte
hade föregått honom (hos Filip). Enckell hade
visat sig ock försvunnit sedan han fått
intyget af Filip.
Vi sågo litet Nansen-Johannsenaktiga ut,
Bertha och jag, då i promenerade på Wiens
gator jag i min arfvepels och B. i långslä-
pan med skinnmössa. – Första dagen var min
bruna kappa ej tillräckligt varm. Men vi beslöto
att ej rigga upp oss i Wien utan spara oss
till Paris, för att ej ha så mycket att
släpa på. B. sköter sig makalöst och ser
ut att kunna hjelpa sig förträffligt utan Maris
ömma och bortskämmande vård. Hon, Brämla –
är en mycket angenäm reskamrat genom
det stora qvantum bon sens och lugn i omdömet
som hon har, likasom genom hennes mottaglighet
för konstnärliga intryck. I målerisamlingen
i Wien, der det finnes herrliga Velasquezar och
mycket annat godt, sade hon några saker
som förvånade mig genom träffsäkerhet och skärpa

och dock har hon ju aldrig tänkt en allvarlig tanke
i konstfrågor. "Det är det Strengska hufvu't" sade
Morbror August. –
Jag hoppas Bertha kan utlägga rigtigt vältaligt
om Salzburgs skönhet och det mäktiga intryck
det gjort på henne. I morgon gå vi som sagdt
(på ett brefkort har jag skrifvit det) i messan
och resa sedan på dagen till München "Bier-
und Kunststadt". der vi stanna öfver en natt och
en half dag.
Någon synnerlig brådska till Paris har jag ej
då jag ju vet att taflorna icke kunna vara
der förrän i slutat af nästan vecka.
I dag telegrafade vi vid afresan från Wien,
jag hoppas ni förstod telegrammet. – Det
är dock en herrlig sak att resa, då man
reser i godt sällskap, man behöfver glömma
en massa saker och få nya intryck. Hvad
Jag dock mest af allt märker så är det
att jag måste försöka att få fänr. Stål färdig
så fort som möjligt och sedan måla
måla, det är ju en skandal att jag aldrig
fritt tar i en pensel mera!! När jag såg
Velasquezarna i Wien rigtigt kröp det mig
i fingrarna att måla igen: il n'y que cela!
Och hvad sedan om det blir dåligt, och
det blir det ju alltid! Han har ändå ett
ögonblick haft den ljufvaste och ädlaste af
illusioner!
Farväl söta mamma så länge! Gud vara med
Eder alla. Vi ha det ypperligt och önska
Eder allt godt på jorden. Helsa alla. Brukar
Kicki komma till Mamma? Filip F. bad mig
helsa tusen gånger till Mamma och Tante Gadd – och
Mamma sina som ej ville att jag skulle "helsa från Mamma"
utan fick ändra Mamma till Finland, så att det blef helsni
gar från tante Gadd och från Finland – nå ja, så litet kände Mamma don Filipe.
Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • från Wien reste vi i dag kl. 7.45 på morgonen och voro här kl. 3. Allt har Gud ske lof gått som efter noter – ingenting har klickat, t.o.m. vädret, som bjöd på snö första aftonen vi voro i Wien, har hållit sig klart och soligt. Bertha förtjust och outröttelig att gå och se, vaka, stiga upp bittida – alltid lika glad och kry.

    Wien Berta Edelfelt
  • Mitt intryck från Wien var vida fördelaktigare än den första gången, då jag, såsom en glop och pojkvasker som jag var, bara gick och jemförde med Paris – och jemföra olikartade saker skall men ej, det lär man sig isynnerhet af lifvet. I högsta grad sympatist fann jag deremot Wien och innevånarne der nu – de senare såg jag ju bara på ytan – ty Filip Forsten kan jag dock ej räkna som rigtig wienare, men så mycket mera som en äkta Forstén.

    Pariisi Wien Filip Forstén
  • Han var ytterst förekommande och vänlig – med denna litet förströdda vänlighet som alltid gör att man tror sig störa. Högst lustigt var hans missägningar då han talte om att "Baronessan" höll på att inreda sitt hus i modern style, der "vi" sedan skulle bo i höst. Han har ej förändrat sig mycket sedan han för 27 år sedan kamperade med mig i Paris. Han tycks trifvas bra i Wien, fastän han medger att Wien ligger litet ur vägen och icke uppsökes just af icke tysktalande konstadepter.

    Pariisi Wien Filip Forstén
  • Jo Wien har något litet passé öfver sig, icke samma starkt pulserande manliga (låt vara underofficersaktiga, men dock manliga) lif som Berlin men förefaller i stället så enormt mycket mera aristokratiskt.

    Berliini Wien
  • Hvad de sågo fina ut herrarne, isynnerhet de gamla herrarne! Hos en perukmakare kunde jag ej låta bli att fråga hvem den gamle herren var som just gick ut, så schangtil såg han ut – och fick till svar att det var furst Windischgrätz 77 år gammal, ännu med på alla större jagter. Och officerarne voro allesammans så rena, så smärta, så enkelt hyggliga och derigenom så eleganta att jag ovillkorligen kom att tänka på de finaste svenska officerare jag sett. Damerna fann jag ej så sköna som man säger – Många likna fröken Rosen. Men alla menniskor, utan undantag ha ett enkelt och gladt och ytterst förbindligt sätt, då det gäller att knuffas på gatan eller trängas i en trappa o.d. – De äro bestämdt mycket artigare än i Paris.

    Pariisi Joseph von Windisch-Grætz Rosen
  • Smaken i Wien, i arkitektur, industri o.d. – ja den är ej god. Det är något smått, småaktigt smågrenat uti allt hvad de åstadkomma, utan tecken till den enkelhetens och storhetens skönhet som bara kan frammanas af karaktärens storhet. Det ser ut som om den österrikiska monarkin ej mera vore i stånd till att dana denna stora entusiasm som gör karaktären stor – och hvad skulle de också enthusiasmera sig öfver, med alla dessa gräsliga språkstrider och rasstrider?

    Wien
  • Folk äro då aldrig nöjda – på den Galiciska jernvägen från polska gränsen äro alla anslag o.d skrifna först på polska, så på tyska, så på ruteniska d.v.s. en slags ryska, och ända till Wien ha stationerna de polska namnen bredvid de tyska. En officer utvecklade för oss allt detta språk-elände i dag i kupén) och han tycktes mena att det ej fanns något hopp om lösning på allt detta. Böhmarne hata tyskarne, afundas polackerna. Polackerna förtrycka de andra slaverna, ungrarne hata slaverna mera än tyskarne, rutenerna hålla med ryssarne o.s.v. i en evig ringdans.

    Wien
  • Vi ha varit gräsligt uppskakade af theâtre francais brand, Berta och jag, och sörjt öfver allt det som vi trodde hade gått förloradt der. Just denna fläkt af verldsintelligens som gör Paris till hvad det är, saknas i Wien.

    Pariisi Wien Théâtre-Français Berta Edelfelt
  • Mörners ha varit och farit från Wien. Filip F. som tyckas ha varit mycket artig emot dem kände ej den store Birger förut och såg mycket snopen ut. Med verldsmannens hela försöflighet försökte han "dorer la finale" då han kom fram med att B.M. ej förefallit honom så tjusande rolig och spirituell. Birgers stora skalderykte hade föregått honom (hos Filip).

    Wien Filip Forstén Birger Mörner Elisabeth Mörner af Morlanda
  • Enckell hade visat sig ock försvunnit sedan han fått intyget af Filip.

    Filip Forstén Magnus Enckell
  • Vi sågo litet Nansen-Johannsenaktiga ut, Bertha och jag, då i promenerade på Wiens gator jag i min arfvepels och B. i långsläpan med skinnmössa. – Första dagen var min bruna kappa ej tillräckligt varm. Men vi beslöto att ej rigga upp oss i Wien utan spara oss till Paris, för att ej ha så mycket att släpa på.

    Pariisi Wien Berta Edelfelt Fritjof Nansen Hjalmar Johansen
  • B. sköter sig makalöst och ser ut att kunna hjelpa sig förträffligt utan Maris ömma och bortskämmande vård. Hon, Brämla – är en mycket angenäm reskamrat genom det stora qvantum bon sens och lugn i omdömet som hon har, likasom genom hennes mottaglighet för konstnärliga intryck. I målerisamlingen i Wien, der det finnes herrliga Velasquezar och mycket annat godt, sade hon några saker som förvånade mig genom träffsäkerhet och skärpa och dock har hon ju aldrig tänkt en allvarlig tanke i konstfrågor. "Det är det Strengska hufvu't" sade Morbror August.

    Wien Berta Edelfelt Diego Velázquez August Streng Mari / Marie
  • Jag hoppas Bertha kan utlägga rigtigt vältaligt om Salzburgs skönhet och det mäktiga intryck det gjort på henne. I morgon gå vi som sagdt (på ett brefkort har jag skrifvit det) i messan och resa sedan på dagen till München "Bier- und Kunststadt". der vi stanna öfver en natt och en half dag.

    München Salzburg Berta Edelfelt
  • Någon synnerlig brådska till Paris har jag ej då jag ju vet att taflorna icke kunna vara der förrän i slutat af nästan vecka.

    Pariisi
  • I dag telegrafade vi vid afresan från Wien, jag hoppas ni förstod telegrammet.

    Wien
  • Det är dock en herrlig sak att resa, då man reser i godt sällskap, man behöfver glömma en massa saker och få nya intryck.

  • Hvad Jag dock mest af allt märker så är det att jag måste försöka att få fänr. Stål färdig så fort som möjligt och sedan måla måla, det är ju en skandal att jag aldrig fritt tar i en pensel mera!! När jag såg Velasquezarna i Wien rigtigt kröp det mig i fingrarna att måla igen: il n'y que cela! Och hvad sedan om det blir dåligt, och det blir det ju alltid! Han har ändå ett ögonblick haft den ljufvaste och ädlaste af illusioner!

    Wien Diego Velázquez Stål
  • Farväl söta mamma så länge! Gud vara med Eder alla. Vi ha det ypperligt och önska Eder allt godt på jorden. Helsa alla. Brukar Kicki komma till Mamma? Filip F. bad mig helsa tusen gånger till Mamma och Tante Gadd – och Mamma sina som ej ville att jag skulle "helsa från Mamma" utan fick ändra Mamma till Finland, så att det blef helsnin*gar från tante Gadd och från Finland – nå ja, så litet kände Mamma don Filipe. Mammas Atte

    Suomi Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Erik Edelfelt Filip Forstén
  • *Hvad det fins mycket rococo i Österrike – Maria Theresia har tryckt sin pregel på allting här! Och dock var hon ej någon rococotyp!

    Itävalta Maria Teresia