Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) landskap (fysiska helheter) telefoner personlighet aamiaiset arkkitehdit espanjalaiset hotellit Jumala kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuninkaalliset kuvanveistäjät lahjat lyriikka maailmannäyttelyt museot näyttelijät patsaat ranskalaiset ruoka sää suomalaiset suomen kieli sveitsiläiset taidenäyttelyt taiteilijat teatteritaide valamiehet venäläiset

Paris 14 maj 1900
Älskade Mamma,
Mammas utomordentligt snälla, långa bref slog
mitt samvete. Jag har under dessa utställnings
tider således blifvit ett fullständigt kräk,
eftersom jag negligerat den käraste af
mina korrespondenter till denna förskräckliga
grad! Och hvarför, hvarför offrar man
tid, tankar nerver på denna enorma
brandkårsfest – ty det är ändå en brandkårs
fest och folknöje, rigtigt för plebs i det hela!
Då och då försöker jag öfvertyga mig att vi,
finnarne, ändå måste vara med denna gången,
och då tröstar jag mig öfver den förlorade tiden,
ty jag kände väl ändå en del saker och
förhållanden här bättre än någon annan och
kunde derigenom göra landsmännen tjenster.
Nu sist – i lördags – har jag haft ett större
gräl med Sanmark. Denna gång gällde det
Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen
skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbe-
tygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan
och Berta, som jag träffade strax derpå,
gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade
mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att
ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit
i härnad för egen sak, och det tröstar mig
B. och jag sågo le Palais du Costume och tänkte hela tiden på Kicki. Han kommer att
njuta af alla dessa historiska taflor!

men Ss sätt att tala om konstnärerna,
som ändå gjort denna utställning, förargar
mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade
för tre, fick aldrig något erkännande af S.
och knappast de pengar han skulle ha –
på Vallgren skäller han som Estlander.
Det är för långt att relatera hela historien
(om Alexander II af Vallgren), som var roten
och upphofvet till vårt meningsutbyte –
men jag är glad öfver att jag använde
stora ord och talade om den patriotiska
rôle konstnärena spelat under hela denna
tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om
paviljongen blifvit bra så är det väl trots
Sanmark och Runeberg. Huru behandlade
de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva,
dem och vårt fattiga land med lagrar?
Som en slags lägre employées! det är så
man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och
Krogius gillade mitt uppträdande som ju var
fullkomligt osjelfviskt och tillade, från
medicinsk synpunkt betraktande saken, att
S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.
Af Bertha har jag hela tiden fått höra tröstande
ord och såsom totalomdöme om henne vill
jag säga att hon som syster och vän står
öfver allt beröm. Dessutom är hon så utmärkt
fiffig och har ett lugnt och klokt omdöme.
Hon har mycket succès här. Alla frans-

män tycka att det är så roligt att tala
med henne för att hon har så utmärkt
väl reda på allting – konst icke minst.
Sist hos Madame Menard-Dorian blefve hon
och den utmärkte tecknaren Renouard all-
deles goda vänner, och R. var icke litet
smickrad öfver att B. kände allt hvad
han gjort. I dag voro Ellan och Bertha
här på frukost. Jag har näml. af dessa
två blifvit ordinerad att sitta inne i dag
för mest snufva, som faktiskt blifvit
bättre på detta sätt. Det är ett gement
väder ute, kallt och blåsigt: la lune
rousse säga fransmännen. Sedan snart
trettio år har jag hört talas om "la
lune rousse" och bara fått det obestämda
intrycket af ett namn på fult väder under
maj och juni månader, då det bör vara vackert.
Jag har nu fått bref från Petersburg att
jag är utsedd till juryman – ganska trå-
kigt men svårt att refusera, då mina
landsmän annars skulle ha platt ingen
som försvarar deras intressen. Egentligen
kunna färre utställare än 50 ej ha någon
juryman, och vi finnar äro blott 30.
Bertha som i dag varit på Bon Marché och
köpt åtskilligt åt er, skänkte mig en
stylographe, en slags sjelfskrifvande penna
som jag länge längtat efter.
Ellan börjar nu tänka på sin hitflyttning,
och det är verkligen ej för tidigt. Till

den ändan har hon låtit tömma hela
lafven i den öfre atelien – alla verldens
dammiga, halffärdiga studier som nu skola
skickas hem. Jag föreslog att låta hugga
kilramarne till ved, men Ellan försvarade
konstens intressen och menade att mäster-
verken skulle skickas hem med kilramar
och allt.
Med Fänrik Stål har jag börjat, men det går
mycket illa. Jag är förslöad af detta eviga
tapetserare och snickar prat och detta räknings
betalande! Emellertid har jag nu gjort 2
v. Törne och håller på med en blomstersired
5 Juli. Jag hoppas att det
ej
skall sägas om
mina illustrationer som om dikten, då den
i ett sällskap deklamerades illa af en recitator
som trugat sig på: "det var snarare 5te Juli under
vagnen" Gud låte dessa teckningar bli slut-
förda under sommarens lopp – jag är näml
nu så pass aufgeregt att jag ej riktigt skulle
kunna stå emot
ut med
Söderströms & Cies prosa, i stil
med den jag fick studera senaste jul.
I ett fall kan bristen på telefon eller dess
sparsamma förekomst här i Paris vara rätt
bra. När jag tänker på huru många gånger
Jag under dessa senaste veckor hemma skulle
ha blifvit uppringd mellan soppan och köttbullar
ne t.ex. i museifrågan, så välsignar jag det
relativa barbariet här. Jag får broschyrer

så det haglar i museifrågan, bref från Alex.
Federley, (som på arkit. Hugo Lundbergs vägnar
är sårad öfver vår protest) m.m. – men
har endast ytligt kunnat sätta mig in
i saken och tror mera på Lindgren och
Saarinen än på Ahrenberg och Gripenberg. –
Jag hör till min outsägliga förvåning och
munterhet att Mamma underkastat sig
tråket af finska grammatiken för att
under denna lek få Kicki att läsa sina
lexor i "det andra språket"! Det kan
men då kalla uppoffring! – Utmärkt
roligt är att Kicki varit snäll och
kry. Jag tackar Gud för att ni alla
fått vara friska, innerligt och ofta – jag
tackar Er för att ni varit så glada
och resignerade, ty detta Edert jemnmod
har med halfparten bidragit till Berthas
och mitt nöje här i Paris. En sak
har jag litet regretterat – det att Bertha,
genom min obotliga theatertröghet, icke
kommit att se allt det hon borde och
skulle se här. Jag hoppas dock hon kan
godtgöra detta med Ellan. Jag går gerna
med, men att skaffa biljetter 8 dagar på
förhand, det åtager jag mig ej. – I går såg
B. med Ellan en ny pjes l'Enchantement"

med Jane Hading, och de voro mycket
nöjda. Coquelin, som återigen spelar
Cyrano, (ty Jean Bart gick ej) har lofvat
oss en loge – får se om han håller ord.
En hel eftermiddag vandrade jag omkring
med Coquelin på konstutställningen. Han
talade om Mamma och om frukosten hos
Mamma som stod för honom som ett mycket
roligt minne. Hans stora sorg är att
Dagnan icke tänker lika som han i Drey-
fus-frågan – och jag kan icke neka till att
jag också sörjer öfver att Dagnan skall
hålla med Jules Lemaitre och François Coppée.
Onda tunga säga att D. gör det emedan
han gripits af den sjukdom som Vallery-
Radot kallar Institutete aigüe d.v.s.
en ohejdad feber efter att bli medlem af
institutet – men det tror jag ej. Nej han har
litet inverka på sig af sin omgifning,
Courtois, Mme de Martel (Gyp) och andra af sam-
ma kaliber. Ni har väl läst om Gyps
underliga politiska, enlevering? Endera
är det gamla sjåpet vordet förryckt
eller också ljuger hon hvartenda ord.
Ledsamt är att Paris municipalråd
vid de två sista valen blifvit så öfver-
vägande nationalistiskt. Men den som

lefvat och sett mycket, som jag, tröstar
sig med att minnet om Boulanger t.ex.
Efter hans Victoire écrasante i Paris i januari,
skulle man ha väntat sig litet mera
entusiasm för honom sedan han blef
bortskickad också – och i Oktober, då
jag igen kom till Paris, talte man icke
mera om den försvunna idolen-martyren.
– När kommer den Anatole Franciska
adressen? När jag tänker på huru grymt
Jag skyndade mig för att göra den fär-
dig – att Wallensköld gjorde litet sura
miner för att det sölades (några dagar
blott) med ritningen, så måste jag le
då jag nu tänker på de visa männens
grundliga tre månaders långa författande
af tjugo rader!
Schura Etter är mycket glad att ha träffat
oss och isynnerhet Berta, som ju varit
på hotellet alla dagar. Första dagen
såg han dålig ut men har tagit sig
betydligt. Det tyckes ha varit en njur-
inflammation, en tråkig sjukdom, som
dock nu lär vara fullkomligt häfd,
ehuru en långvarig konvalescens åter
står.
Min ena och verkliga ryss, Loboykoff har
nu rest. Han är en äkta tchinovnik

och ganska mycket storfurstesnobb – mycket
cirklad och sirlig. Vi hade alla så roligt
åt att han, då han rigtigt ville säga
något fint om Ellan, (som jemte Bertha
antagit en middagsbjudning af ryssarna) han
då sade att hon påminte om sjelfva Maria
Pavlovna!
Helsa hjertligt Kicki – Huru skall han nu
kommer och med hvem? Är det länge så
här kallt och blåsigt, så behöfver han
verkligen icke skynda sig, ty nu är det
bestämdt lika bra på Skatudden. Måtte
hans färd för resten gå bra. Jag är helt
förvånad öfver Ellans lugn.
Utställningen tager sig, dag för dag, –
någonting alldeles utmärkt är le village
suisse, der B och jag voro i lördag – med riktiga
alpkojor, berg, vattenfall och klockspel och
alphorn – ypperligt gjordt och alls ej teater-
aktigt. Bergen, murade af sten, äro t.ex. för-
villande lika äkta berg. Allt var bra der
utom ett kopia af Schweitzerflickor i granna
dräkter (B. och jag tänkte på Buch der Welt)
som spelade och tutade falskt så det förstog.
B. talade väl om de herrliga spanska danser
vi sett. Af allt hvad jag sett i den vägen, och
det är mycket, var denna långa smärta
vackra spanska i svart lång siden klädning det
allra utmärktaste. Det var konst! Ville Vallgren
och Zorn voro alldeles i extas. – Nu godnatt helsa
alla, alla från Mammas egen Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Mammas utomordentligt snälla, långa bref slog mitt samvete. Jag har under dessa utställningstider således blifvit ett fullständigt kräk, eftersom jag negligerat den käraste af mina korrespondenter till denna förskräckliga grad!

  • Och hvarför, hvarför offrar man tid, tankar nerver på denna enorma brandkårsfest – ty det är ändå en brandkårsfest och folknöje, rigtigt för plebs i det hela! Då och då försöker jag öfvertyga mig att vi, finnarne, ändå måste vara med denna gången, och då tröstar jag mig öfver den förlorade tiden, ty jag kände väl ändå en del saker och förhållanden här bättre än någon annan och kunde derigenom göra landsmännen tjenster.

  • Nu sist – i lördags – har jag haft ett större gräl med Sanmark. Denna gång gällde det Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbetygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan och Berta, som jag träffade strax derpå, gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit i härnad för egen sak, och det tröstar mig men Ss sätt att tala om konstnärerna, som ändå gjort denna utställning, förargar mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade för tre, fick aldrig något erkännande af S. och knappast de pengar han skulle ha – på Vallgren skäller han som Estlander. Det är för långt att relatera hela historien (om Alexander II af Vallgren), som var roten och upphofvet till vårt meningsutbyte – men jag är glad öfver att jag använde stora ord och talade om den patriotiska rôle konstnärena spelat under hela denna tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om paviljongen blifvit bra så är det väl trots Sanmark och Runeberg. Huru behandlade de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva, dem och vårt fattiga land med lagrar? Som en slags lägre employées! det är så man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och Krogius gillade mitt uppträdande som ju var fullkomligt osjelfviskt och tillade, från medicinsk synpunkt betraktande saken, att S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.

    Berta Edelfelt Alexander II Carl Gustaf Estlander Axel Gallén Robert Runeberg Ville Vallgren Ellan de la Chapelle Carl Gustaf Sanmark Jarl Hagelstam
  • Af Bertha har jag hela tiden fått höra tröstande ord och såsom totalomdöme om henne vill jag säga att hon som syster och vän står öfver allt beröm. Dessutom är hon så utmärkt fiffig och har ett lugnt och klokt omdöme. Hon har mycket succès här. Alla fransmän tycka att det är så roligt att tala med henne för att hon har så utmärkt väl reda på allting – konst icke minst. Sist hos Madame Menard-Dorian blefve hon och den utmärkte tecknaren Renouard alldeles goda vänner, och R. var icke litet smickrad öfver att B. kände allt hvad han gjort.

    Berta Edelfelt Aline Ménard-Dorian Paul Renouard
  • I dag voro Ellan och Bertha här på frukost. Jag har näml. af dessa två blifvit ordinerad att sitta inne i dag för mest snufva, som faktiskt blifvit bättre på detta sätt.

    Berta Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Det är ett gement väder ute, kallt och blåsigt: la lune rousse säga fransmännen. Sedan snart trettio år har jag hört talas om "la lune rousse" och bara fått det obestämda intrycket af ett namn på fult väder under maj och juni månader, då det bör vara vackert.

  • Jag har nu fått bref från Petersburg att jag är utsedd till juryman – ganska tråkigt men svårt att refusera, då mina landsmän annars skulle ha platt ingen som försvarar deras intressen. Egentligen kunna färre utställare än 50 ej ha någon juryman, och vi finnar äro blott 30.

    Pietari
  • Bertha som i dag varit på Bon Marché och köpt åtskilligt åt er, skänkte mig en stylographe, en slags sjelfskrifvande penna som jag länge längtat efter.

    Bon Marché Berta Edelfelt
  • Ellan börjar nu tänka på sin hitflyttning, och det är verkligen ej för tidigt. Till den ändan har hon låtit tömma hela lafven i den öfre atelien – alla verldens dammiga, halffärdiga studier som nu skola skickas hem. Jag föreslog att låta hugga kilramarne till ved, men Ellan försvarade konstens intressen och menade att mästerverken skulle skickas hem med kilramar och allt.

    Ellan de la Chapelle
  • Med Fänrik Stål har jag börjat, men det går mycket illa. Jag är förslöad af detta eviga tapetserare och snickar prat och detta räkningsbetalande! Emellertid har jag nu gjort 2 v. Törne och håller på med en blomstersired 5 Juli. Jag hoppas att det ej skall sägas om mina illustrationer som om dikten, då den i ett sällskap deklamerades illa af en recitator som trugat sig på: "det var snarare 5te Juli under vagnen" Gud låte dessa teckningar bli slutförda under sommarens lopp – jag är näml nu så pass aufgeregt att jag ej riktigt skulle kunna stå ut med Söderströms & Cies prosa, i stil med den jag fick studera senaste jul.

    Lennart Söderström Werner Söderström Stål Johan Reinhold von Törne
  • I ett fall kan bristen på telefon eller dess sparsamma förekomst här i Paris vara rätt bra. När jag tänker på huru många gånger Jag under dessa senaste veckor hemma skulle ha blifvit uppringd mellan soppan och köttbullarne t.ex. i museifrågan, så välsignar jag det relativa barbariet här. Jag får broschyrer så det haglar i museifrågan, bref från Alex. Federley, (som på arkit. Hugo Lundbergs vägnar är sårad öfver vår protest) m.m. – men har endast ytligt kunnat sätta mig in i saken och tror mera på Lindgren och Saarinen än på Ahrenberg och Gripenberg.

    Pariisi Johan Jacob Ahrenberg Eliel Saarinen Armas Lindgren Alexander Federley Hugo Lundberg Sebastian Gripenberg
  • Jag hör till min outsägliga förvåning och munterhet att Mamma underkastat sig tråket af finska grammatiken för att under denna lek få Kicki att läsa sina lexor i "det andra språket"! Det kan men då kalla uppoffring! – Utmärkt roligt är att Kicki varit snäll och kry. Jag tackar Gud för att ni alla fått vara friska, innerligt och ofta – jag tackar Er för att ni varit så glada och resignerade, ty detta Edert jemnmod har med halfparten bidragit till Berthas och mitt nöje här i Paris.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Erik Edelfelt
  • En sak har jag litet regretterat – det att Bertha, genom min obotliga theatertröghet, icke kommit att se allt det hon borde och skulle se här. Jag hoppas dock hon kan godtgöra detta med Ellan. Jag går gerna med, men att skaffa biljetter 8 dagar på förhand, det åtager jag mig ej. – I går såg B. med Ellan en ny pjes l'Enchantement" med Jane Hading, och de voro mycket nöjda. Coquelin, som återigen spelar Cyrano, (ty Jean Bart gick ej) har lofvat oss en loge – får se om han håller ord.

    Berta Edelfelt Benoît Constant Coquelin Ellan de la Chapelle Cyrano de Bergerac Jane Hading Jean Bart
  • En hel eftermiddag vandrade jag omkring med Coquelin på konstutställningen. Han talade om Mamma och om frukosten hos Mamma som stod för honom som ett mycket roligt minne. Hans stora sorg är att Dagnan icke tänker lika som han i Dreyfus-frågan – och jag kan icke neka till att jag också sörjer öfver att Dagnan skall hålla med Jules Lemaitre och François Coppée. Onda tunga säga att D. gör det emedan han gripits af den sjukdom som Vallery-Radot kallar Institutete aigüe d.v.s. en ohejdad feber efter att bli medlem af institutet – men det tror jag ej. Nej han har litet inverka på sig af sin omgifning, Courtois, Mme de Martel (Gyp) och andra af samma kaliber. Ni har väl läst om Gyps underliga politiska, enlevering? Endera är det gamla sjåpet vordet förryckt eller också ljuger hon hvartenda ord.

    Alexandra Edelfelt Benoît Constant Coquelin Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret René Vallery-Radot François Coppée Jules Lemaître Alfred Dreyfus Sibylle de Riqueti de Mirabeau
  • Ledsamt är att Paris municipalråd vid de två sista valen blifvit så öfvervägande nationalistiskt. Men den som lefvat och sett mycket, som jag, tröstar sig med att minnet om Boulanger t.ex. Efter hans Victoire écrasante i Paris i januari, skulle man ha väntat sig litet mera entusiasm för honom sedan han blef bortskickad också – och i Oktober, då jag igen kom till Paris, talte man icke mera om den försvunna idolen-martyren.

    Pariisi Georges Boulanger
  • När kommer den Anatole Franciska adressen? När jag tänker på huru grymt Jag skyndade mig för att göra den färdig – att Wallensköld gjorde litet sura miner för att det sölades (några dagar blott) med ritningen, så måste jag le då jag nu tänker på de visa männens grundliga tre månaders långa författande af tjugo rader!

    Axel Wallensköld Anatole France
  • Schura Etter är mycket glad att ha träffat oss och isynnerhet Berta, som ju varit på hotellet alla dagar. Första dagen såg han dålig ut men har tagit sig betydligt. Det tyckes ha varit en njurinflammation, en tråkig sjukdom, som dock nu lär vara fullkomligt häfd, ehuru en långvarig konvalescens återstår.

    Berta Edelfelt Alexander von Etter
  • Min ena och verkliga ryss, Loboykoff har nu rest. Han är en äkta tchinovnik och ganska mycket storfurstesnobb – mycket cirklad och sirlig. Vi hade alla så roligt åt att han, då han rigtigt ville säga något fint om Ellan, (som jemte Bertha antagit en middagsbjudning af ryssarna) han då sade att hon påminte om sjelfva Maria Pavlovna!

    Berta Edelfelt Maria Pavlovna Valerian Lobojkov Ellan de la Chapelle
  • Helsa hjertligt Kicki – Huru skall han nu kommer och med hvem? Är det länge så här kallt och blåsigt, så behöfver han verkligen icke skynda sig, ty nu är det bestämdt lika bra på Skatudden. Måtte hans färd för resten gå bra. Jag är helt förvånad öfver Ellans lugn.

    Skatudden Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Utställningen tager sig, dag för dag, – någonting alldeles utmärkt är le village suisse, der B och jag voro i lördag – med riktiga alpkojor, berg, vattenfall och klockspel och alphorn – ypperligt gjordt och alls ej teateraktigt. Bergen, murade af sten, äro t.ex. förvillande lika äkta berg. Allt var bra der utom ett kopia af Schweitzerflickor i granna dräkter (B. och jag tänkte på Buch der Welt) som spelade och tutade falskt så det förstog. B. talade väl om de herrliga spanska danser vi sett. Af allt hvad jag sett i den vägen, och det är mycket, var denna långa smärta vackra spanska i svart lång siden klädning det allra utmärktaste. Det var konst! Ville Vallgren och Zorn voro alldeles i extas.

    Berta Edelfelt
  • Nu godnatt helsa alla, alla från Mammas egen Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • *B. och jag sågo le Palais du Costume och tänkte hela tiden på Kicki. Han kommer att njuta af alla dessa historiska taflor!

    Berta Edelfelt Erik Edelfelt