Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) boer boerkriget sjukdom (tillstånd) försäkring ateljeet henkilökuvat Jumala kaiverrukset kuljetus kuninkaalliset lämpötila laulajat maailmannäyttelyt ministerit nationalismi onnettomuudet päivälliset politiikka posti sää suomalaiset taide taidekauppa talous tilaukset vaatteet venäläistämispolitiikka

Paris 27 nov. 1900
Älskade Mamma,
Det var rysligt ledsamt att se ur
Ellans bref, att Mamma igen dragits
med gikten. Måtte anfallet nu vara
öfver! När jag vet att ni är friska
derhemma är jag lycklig här, ty jag kan
arbeta, har börjat att arbeta och kän-
ner att det går. Af hela denna verlds-
utställningstid har jag ändå lärt mig
mycket – jag har lärt mig huru man icke
skall måla, och jag har, tror jag, vunnit
på karaktärens vägnar (usch, det rysliga
ordet!), ty hur det än är fins den enda
lyckan i ett godt samvete, och jag vet med
mig sjelf att allt hvad jag gjort här har
varit för andra och för landet. Resultatet
må bli hvilket som helst – mina fiender
må hitta på hvilka nedrigheter, usla motiv
egennytta m.m så är jag ändå absolut lugn
ty jag har denna gång rent samvete. Natur-
ligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern
Leygues, som Thaulow kallar Numa
Roumestan, är en typisk gascognare, och
inte mycket att lita på. Får nu se huru det
Skrif snart och säg att Mamma är rask igen!

går med Halonens taflas inköp till Luxem-
bourg. Tala inte om det – men nu
börja de krångla. Roujon, inspecteur des
B A. är emot den – Bénédite är för den,
ministern på resa "voyage electoral – men han
måste ta den i alla fall, det har jag svurit
på. Nu äro våra taflor inpackade, 10
låder gå till Köpenhamn, 15 öfver Pburg
till Hfors. För denna ändring af routen
fick jag i går sitta 2 timmar på ett assurans-
bolag och skrifva och räkna. Nordström
och Westerholm äro resta. De ha båda
bestyrt om inpackningen sålunda att jag
varit på utställningen endast om morgnar-
na och de ha varit der hela dagen och
hjelpt till. Våra pengar ha spisat till
men jag har blifvit temmeligen missbytt
ty mitt anslag kan icke komma ut numera
oafkortadt, dertill finns ej pengar. Då jag
gör upp slutliqvider får vi se huru mycket
som blir kvar. Nordström och Westerholm ha
fått betalning – modesta anspråk ha de båda
två. Utmärkt tjenstvilliga, arbetsamma
anspråkslösa äro de båda.
Jag har i dag gjort en studie till fröken Acktés
porträtt som är bra. Krohns sista ord

innan han reste var: se nu till att
få det porträttet riktigt bra: Stanna
litet längre om så behöfves, men gör
nu en god målning igen – det är ändå
det vigtigaste! Krohn blef allt
mer och mer förtjust i fr. Acktés sång
och spel. Hon är alldeles, alldeles
utmärkt i Glucks Alceste. Elle a
de la ligne! Hon får då gno på,
flickan stackare; på samma vecka Alceste,
Tannhäuser och Romeo och Julia och två
Soirées dans le monde. Det är ingen
sinécur att vara primadonna vid Operan
i Paris. Jag kan dock icke måla henne
i Alceste kostymen, helt grekisk, men
kall på en tafla – icke heller i Elisabeth,
der man ej ser hennes hår för doket,
ej
heller
som Elsa der hon har en otäck teaterkostym
på sig. Om lördag går jag och se på henne
som Julia – Krohn sade att hon vunnit
enormt som julia

detta år. Der har hon
i första akten en utmärkt vacker re-
naissancekostym. Jag tror dock när allt
kommer omkring att jag målar henne
i stor svart hatt och grå pelskappa
och svart klädning med paljetter – allt

i svart och brunt och grått – det står
så "henrivende i Farve". – Det är
bekvämt att måla henne så till vida
som hon kommer (med sin sällskapsdam)
tre gånger i veckan – på de andra dagarna
kan jag måla Moltke – originalet står
redan här. Här är ändå betydligt
ljusare än hemma, likasom klimatet
ändå är mildt, i dag t.ex. 10 grader igen
och solglimtar då och då.
I söndags var jag bjuden på frukost till
Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar,
prinsessan Marie, prins Georg af Grekland
Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancer
nas factotum, storpratare, men ganska
klok. – Jag vet ändå ingen menniska
som verkar så prinsessa som prinsessan
Marie, och det fastän hon är litet
gauche i rörelserna. Men fastän hon
icke har fru Linders säkerhet är hon ändå
mycket mera rasdjur än fru Linder – och
så är hon så snäll och vänlig och naturlig.
Hon lofvade komma hit till ateliern endera
dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés
porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning
här som man hemma ej drömmer om – hon har
Det är herrligt i min atelier då det icke blåser Nordan – då känner jag mig som en blyg blomma i trädgårdsföreningens
drifbänkar!

med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens
favorit. Att hon är absolut hygglig
och comme il faut misshagar ej parisarne
tvärtom – de skryta dermed!
På frukosten talades ganska mycket politik.
Hvad dessa prinsar ändå äro underliga.
I Boers frågan voro de engelska – alltid
naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggli-
gaste. – (Den storartade hyllningen för Gubben
Krüger här är verkligen rolig att se – drey-
fusarder och nationalister täfla att fira
honom.) – Efter frukosten kom prins Wal-
demar till mig och sade: Nå, Stemningen
er vidvarende trykket i Finland? –
Ja, hur skulle den icke var det svarade jag
och så talte jag om B. och Plehwe, om
tidningarnas indragning, och sade "jag hop-
pas att Kejsaren icke vet af att ser så lojalt
folk som det finska alltid varit, ett så civili-
seradt och arbetsamt folk, som just nu
haft triumfer här vid verldsutställningen,
behandlas på det viset! Lyckligtvis ha
vi vänner, sade jag – och våra vänner i Dan-
mark, kronprinsen och Kejsarinnan veta
sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"
sade han flere gånger. Jag har fått en
viss vana att tala i den finska frågan
och det går som ett flytande vatten –
dessutom blir jag alltid arg, när jag

tänker derpå, och då få orden mera efter-
tryck. – Alla prisade den finska pavil-
jongen som en af de vackraste och originellaste
på hela utställningen. – Går stormen
öfver, på ett eller annat sätt så ha
vi genom denna pröfningens tid vunnit
enormt – vi äro nu mera kända i Europa
är någon annan liten nation, och ingen
finnes som p har penna att gifva de stor-
ryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.
L.M. är återkommen och reser i afton hem.
Han för helsningar med sig till Eder alla.
Han är mycket nöjd med sin resa. –
– Gud vare tack och lof för att det värsta
af utställningen nu är öfver! Naturligtvis
är jag icke rigtigt lugn förrän taflorna äro
hemma i Helsingfors. Den der fasan för
elden, som ändå intet lemnat mig en minut
isynnerhet nu under hösten, då de haft
illuminationer rundt omkring konstpalatset,
i blåst och oväder. – Men vår Herre hindra
väl olyckorna! – En sorts tillfredsställelse
erfor jag att se att mina senaste taflor
Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur
voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena.
Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan
1889 i dekorativ verkan. – Och det

fins nationer, slaviska och romaniska, som
absolut ingenting lärt sedan dess, och
som de just ingenting kunde förut heller,
så är det klent bestämdt med deras
konst.
Jag har ej sett onkel Paul, men väl
stått med de tusentals menniskorna derutan
för hotellet och ropat Vive Krüger!, vivent
les Boers! – En massa halfvuxna pojkar
(de som manifestera i Paris äro mest
halfvuxna pojkar) stå och gnälla på gam-
mal Boulanger melodi
C'est Krüger
Krüger, Krügère
C'est Krügère qu'il nous faut!
Oh! Oh! Oh! Oh!
Hvilket inte just är en värdig hyllning.
Men läste en Monods tal till honom?
Det är herrligt. Han var i spetsen för en
Dreyfusard deputation, med Anatole
France, de Pressensé, Psichari, Vaughan
o.a. – L. M. läste upp talet här i
ateliern just nu och Aino Ackté ropade
"Men det är som om en finne skulle ha
skrifvit det!" sade hon. "Det är allt det
bästa vi tänka och vilja" sade L. M. och
fr. Ackté sade i hastigheten sålunda den
största kompliment åt sitt folk!

Nu skall jag gå och äta middag med L. M.
för sista gången. Runebergs resa om
torsdag och jag är rädd att han lemnar
mig ensam med paviljongen och
den trassliga härfvan att öfverlemna
den åt staden Paris, fordra garantier
o.d. – Schura har jag ej sett. Wladimir
reser i morgon. han blir kvar. Två
gånger har jag lemnat kort hos Schura.
En gång var han här utan att träffa
mig. – Vallgrens äro utomordentligt
hyggliga mot mig. Vi hade der en trä-
gravyr afton – flere franska konstnärer och
en målande fru Mme Potrel – hvar och
en skulle rita och tryck skära och trycka
ett originalträsnitt – Jag gjorde det också
ett porträtt af Ville Vallgren som väckte
allmän munterhet. – De bedja båda
helsa till Er tusen gånger. Krohn reste rask,
och deråt är jag glad – vi voro mycket
tillsammans denna gång.
Gud låte Er få var friska och raska,
det är min bön morgon och kväll.
Helsa tusen gånger flickorna, Ellan och Kicki och
alla från Mammas egen Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det var rysligt ledsamt att se ur Ellans bref, att Mamma igen dragits med gikten. Måtte anfallet nu vara öfver! När jag vet att ni är friska derhemma är jag lycklig här, ty jag kan arbeta, har börjat att arbeta och känner att det går.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Af hela denna verldsutställningstid har jag ändå lärt mig mycket – jag har lärt mig huru man icke skall måla, och jag har, tror jag, vunnit på karaktärens vägnar (usch, det rysliga ordet!), ty hur det än är fins den enda lyckan i ett godt samvete, och jag vet med mig sjelf att allt hvad jag gjort här har varit för andra och för landet. Resultatet må bli hvilket som helst – mina fiender må hitta på hvilka nedrigheter, usla motiv egennytta m.m så är jag ändå absolut lugn ty jag har denna gång rent samvete.

  • Naturligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern Leygues, som Thaulow kallar Numa Roumestan, är en typisk gascognare, och inte mycket att lita på. Får nu se huru det går med Halonens taflas inköp till Luxembourg. Tala inte om det – men nu börja de krångla. Roujon, inspecteur des B A. är emot den – Bénédite är för den, ministern på resa "voyage electoral – men han måste ta den i alla fall, det har jag svurit på.

    Luxembourgpalatset Frits Thaulow Numa Roumestan Georges Leygues Pekka Halonen Henry Roujon Léonce Bénédite
  • Nu äro våra taflor inpackade, 10 låder gå till Köpenhamn, 15 öfver Pburg till Hfors. För denna ändring af routen fick jag i går sitta 2 timmar på ett assuransbolag och skrifva och räkna.

    Helsinki Pietari Kööpenhamina
  • Nordström och Westerholm äro resta. De ha båda bestyrt om inpackningen sålunda att jag varit på utställningen endast om morgnarna och de ha varit der hela dagen och hjelpt till. Våra pengar ha spisat till men jag har blifvit temmeligen missbytt ty mitt anslag kan icke komma ut numera oafkortadt, dertill finns ej pengar. Då jag gör upp slutliqvider får vi se huru mycket som blir kvar. Nordström och Westerholm ha fått betalning – modesta anspråk ha de båda två. Utmärkt tjenstvilliga, arbetsamma anspråkslösa äro de båda.

    Ernst Nordström Victor Westerholm
  • Jag har i dag gjort en studie till fröken Acktés porträtt som är bra. Krohns sista ord innan han reste var: se nu till att få det porträttet riktigt bra: Stanna litet längre om så behöfves, men gör nu en god målning igen – det är ändå det vigtigaste! Krohn blef allt mer och mer förtjust i fr. Acktés sång och spel. Hon är alldeles, alldeles utmärkt i Glucks Alceste. Elle a de la ligne! Hon får då gno på, flickan stackare; på samma vecka Alceste, Tannhäuser och Romeo och Julia och två Soirées dans le monde. Det är ingen sinécur att vara primadonna vid Operan i Paris. Jag kan dock icke måla henne i Alceste kostymen, helt grekisk, men kall på en tafla – icke heller i Elisabeth, der man ej ser hennes hår för doket, ej heller som Elsa der hon har en otäck teaterkostym på sig. Om lördag går jag och se på henne som Julia – Krohn sade att hon vunnit enormt som julia på detta år. Der har hon i första akten en utmärkt vacker renaissancekostym. Jag tror dock när allt kommer omkring att jag målar henne i stor svart hatt och grå pelskappa och svart klädning med paljetter – allt i svart och brunt och grått – det står så "henrivende i Farve".

    Pariisi Parisoperan Pietro Krohn Aino Ackté Christoph Wilibald Gluck Elisabeth Julia Romeo Tannhäuser Alceste Elsa von Brabant
  • Det är bekvämt att måla henne så till vida som hon kommer (med sin sällskapsdam) tre gånger i veckan – på de andra dagarna kan jag måla Moltke – originalet står redan här.

    Aino Ackté Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Här är ändå betydligt ljusare än hemma, likasom klimatet ändå är mildt, i dag t.ex. 10 grader igen och solglimtar då och då.

  • I söndags var jag bjuden på frukost till Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar, prinsessan Marie, prins Georg af Grekland Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancernas factotum, storpratare, men ganska klok. – Jag vet ändå ingen menniska som verkar så prinsessa som prinsessan Marie, och det fastän hon är litet gauche i rörelserna. Men fastän hon icke har fru Linders säkerhet är hon ändå mycket mera rasdjur än fru Linder – och så är hon så snäll och vänlig och naturlig. Hon lofvade komma hit till ateliern endera dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning här som man hemma ej drömmer om – hon har med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens favorit. Att hon är absolut hygglig och comme il faut misshagar ej parisarne tvärtom – de skryta dermed! På frukosten talades ganska mycket politik. Hvad dessa prinsar ändå äro underliga. I Boers frågan voro de engelska – alltid naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggligaste.

    Parisoperan Marie Valdemar Aino Ackté Helène Linder Georg I Leon Moltke-Hvitfeldt de Bouillé Eugène Dufeuille
  • (Den storartade hyllningen för Gubben Krüger här är verkligen rolig att se – dreyfusarder och nationalister täfla att fira honom.)

    Paul Kruger
  • Efter frukosten kom prins Waldemar till mig och sade: Nå, Stemningen er vidvarende trykket i Finland? – Ja, hur skulle den icke var det svarade jag och så talte jag om B. och Plehwe, om tidningarnas indragning, och sade "jag hoppas att Kejsaren icke vet af att så lojalt folk som det finska alltid varit, ett så civiliseradt och arbetsamt folk, som just nu haft triumfer här vid verldsutställningen, behandlas på det viset! Lyckligtvis ha vi vänner, sade jag – och våra vänner i Danmark, kronprinsen och Kejsarinnan veta sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"sade han flere gånger. Jag har fått en viss vana att tala i den finska frågan och det går som ett flytande vatten – dessutom blir jag alltid arg, när jag tänker derpå, och då få orden mera eftertryck. – Alla prisade den finska paviljongen som en af de vackraste och originellaste på hela utställningen. – Går stormen öfver, på ett eller annat sätt så ha vi genom denna pröfningens tid vunnit enormt – vi äro nu mera kända i Europa är någon annan liten nation, och ingen finnes som har penna att gifva de storryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.

    Suomi Eurooppa Tanska Maria Fjodorovna Nikolaj Bobrikov Nikolaj II Valdemar Frederik VIII Vjatjeslav Plehwe Konstantin Pobedonostsev
  • L.M. är återkommen och reser i afton hem. Han för helsningar med sig till Eder alla. Han är mycket nöjd med sin resa.

    Leopold Mechelin
  • Gud vare tack och lof för att det värsta af utställningen nu är öfver! Naturligtvis är jag icke rigtigt lugn förrän taflorna äro hemma i Helsingfors. Den der fasan för elden, som ändå intet lemnat mig en minut isynnerhet nu under hösten, då de haft illuminationer rundt omkring konstpalatset, i blåst och oväder. – Men vår Herre hindra väl olyckorna!

    Helsinki
  • En sorts tillfredsställelse erfor jag att se att mina senaste taflor Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena. Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan 1889 i dekorativ verkan. – Och det fins nationer, slaviska och romaniska, som absolut ingenting lärt sedan dess, och som de just ingenting kunde förut heller, så är det klent bestämdt med deras konst.

    Larin Paraske Marie Pasteur Kristus Maria Magdalena Julien Leclercq
  • Jag har ej sett onkel Paul, men väl stått med de tusentals menniskorna derutanför hotellet och ropat Vive Krüger!, vivent les Boers! – En massa halfvuxna pojkar (de som manifestera i Paris äro mest halfvuxna pojkar) stå och gnälla på gammal Boulanger melodi C'est Krüger / Krüger, Krügère / C'est Krügère qu'il nous faut! / Oh! Oh! Oh! Oh! Hvilket inte just är en värdig hyllning. Men läste en Monods tal till honom? Det är herrligt. Han var i spetsen för en Dreyfusard deputation, med Anatole France, de Pressensé, Psichari, Vaughan o.a. – L. M. läste upp talet här i ateliern just nu och Aino Ackté ropade "Men det är som om en finne skulle ha skrifvit det!" sade hon. "Det är allt det bästa vi tänka och vilja" sade L. M. och fr. Ackté sade i hastigheten sålunda den största kompliment åt sitt folk!

    Pariisi Leopold Mechelin Aino Ackté Edmond de Pressencé Georges Boulanger Adolphe Monod (epävarma yhteys) Alfred Dreyfus Anatole France Ioannis Psichari Paul Kruger Ernest Vaughan
  • Nu skall jag gå och äta middag med L. M. för sista gången.

    Leopold Mechelin
  • Runebergs resa om torsdag och jag är rädd att han lemnar mig ensam med paviljongen och den trassliga härfvan att öfverlemna den åt staden Paris, fordra garantier o.d.

    Pariisi Robert Runeberg
  • Schura har jag ej sett. Wladimir reser i morgon. han blir kvar. Två gånger har jag lemnat kort hos Schura. En gång var han här utan att träffa mig.

    Alexander von Etter Vladimir Alexandrovitj (epävarma yhteys)
  • Vallgrens äro utomordentligt hyggliga mot mig. Vi hade der en trägravyr afton – flere franska konstnärer och en målande fru Mme Potrel – hvar och en skulle rita och skära och trycka ett originalträsnitt – Jag gjorde det också ett porträtt af Ville Vallgren som väckte allmän munterhet. – De bedja båda helsa till Er tusen gånger.

    Antoinette Råström Ville Vallgren Suzanne Potrel
  • Krohn reste rask, och deråt är jag glad – vi voro mycket tillsammans denna gång.

    Pietro Krohn
  • Gud låte Er få var friska och raska, det är min bön morgon och kväll. Helsa tusen gånger flickorna, Ellan och Kicki och alla från Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • *Det är herrligt i min atelier då det icke blåser Nordan – då känner jag mig som en blyg blomma i trädgårdsföreningens drifbänkar!

  • *Skrif snart och säg att Mamma är rask igen!

    Alexandra Edelfelt