Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

lucia svekomani personlighet aamiaiset ateljeet elämäkerrat fennomania joulu joululahjat kirjailijat kirjeenvaihtajat lämpötila maailmannäyttelyt matkat näyttelijät osoitteet päivälliset ruoka ruotsin kieli sanomalehdet suomen kieli taidekauppa taidenäyttelyt teatteritaide ulkonäkö venäläistämispolitiikka vierailut vuotuisjuhlat

Paris 12 dec 1900.
Älskade Mamma
Ellan skrifver att jag hellre må stanna här
öfver jul än afbryta mitt arbete som nu
är på god väg. Jag skulle näml. mycket,
mycket gerna komma hem och vara med
Eder, men då endast under två veckors
tid, då jag ej just har någonting att göra
derhemma innan jag börjar med universitets-
målningarna. – Jag tror det är förnuftigare
att stanna här, så rysliga ledsamt det
än är att ej få äta julgröten med Er. Hur
är det, saknar Mamma mig mycket, och
tycker Mamma att jag är en otacksam son?
Bara Mamma håller sig frisk och rask så är
det allt hvad jag begär, och då är jag lycklig
– if you are happy, I am happy sade Schoura
i ett historiskt ögonblick. Men Mamma bråkar
alltid så mycket vid juletid för att göra les
honneurs och så blir Mamma sjuk. Vore jag bara
riktigt säker på att det inte inträffar i år!
Det är ju hårdt att vara skild från Eder
och Kickis trägna uppmaningar att komma hem
till jul klämta i mina öron som en sam-
vetsförebråelse, då jag nu går här och funderar
på att stanna. Mina taflor äro ju nu så
Bland mina många göromål är att skaffa en artikel om finska konsten åt Leo. Leclercq har
lofvat skrifva det färdig till i öfvermorgon. Rysligt nyfiken är jag på min egen
sapiska i N. Prs
album.

mycket på god väg att jag kan se att de
bli bra om jag ger mig tillräcklig tid och möda
att utföra dem, och det är otänkbart att
få dem färdiga på en vecka – Moltke är
endast uppmålad med terpentin. Och så
har den olyckliga utställningen tagit obegripligt
mycken tid bl.a med korrespondens. Jag
skrifver, skrifver, skrifver och icke skönskrift
som fru Behr. Om nu paviljongshistorien
skulle sluta utan bråk och likaså Luxembourg-
historien så vore jag bra nöjd. Gud vare tack och
lof för att jag kommit så långt som hittils
utan större skandaler. – Min största glädje är
att jag har ett något så när godt samvete och
icke sökt egen vinning och ära under denna
tid, men deremot då och då kunnat göra reklam
för vårt fattiga fosterland. – I söndags bjöd Wiesel
mig på afskedsmiddag för att tacka för godt sam
arbete. Efteråt gingo vi och sågo på den
danska aktrisen o. dansösen Charlotte Wiehe,
en förtjusande uppenbarelse som mimerar några
historier à la Edgar Poe, alldeles förträffligt.
En som heter la poupée, der hon uppträda
som docka hvarannan minut och hvarannan
som sig sjelf är alldeles ypperlig. I afton skall
jag till Mme de la Roche Aymon. Sophie Perrots

syster med Thessi Stackelberg. – Ni må tro att
jag har det "travlt" då jag målar, vid ljus
på Moltke och Aino på en gång och dessutom
skrifver mig dans le monde. – Ändtligen var
Schura har på frukost och fick prata med
Aino A. som bjöd honom och mig på
middag någon dag i nästa vecka. Schura
var sig lik, en hof- och sällskapsdam i skick
och later. Han tyckte att Aino A. var för
lurfvig i håret. Pfui, comme elle est mal
peignée, il faut lui dire se faire coiffer par
un coiffeur" allt med denna djupt olyckliga
expression i anletsdragen och med hakan till-
bakaskjuten. Emellertid är det ju märkligt
att han läsa Tolstoj nu! I allmänhet
begriper jag ej hur han passar med sitt viftande
herrskap, ty de ha då krafter att "faire la noce"
i ny och nedan. – Kallt är här icke, men det
har varit rätt mörkt de sista dagarna. Det är
rigtigt skamligt så väl jag trifs i min atelier här.
Jag växer i mina egna ögon, blir en konstnär igen,
herre öfver en egen värld och egna tankar, icke
samfundsstötte och komismänniska, mötesdeltagare,
ordförande i konstnärsgillet m.m. – bokhållare, in-
packare, agent icke att förglömma. – Nog är
det här Paris ändå en verld för sig. Björn-
son och Lie lär vara här och jag har ingen aning
haft derom, Drachmann har varit här – ingenting
vet jag och ingen har jag mött. Det är ändå annat än
att gå på Esplinadsgatans tortoal! Der få man

åtminstone veta hvem som har kommit till stan.
Jag skickar Mamma här till julklapp en sedel,
hvaraf jag ber Mamma vara så utmärkt snäll
och ge det sedvanliga åt Brandtens.
Nu som bäst gå alla Lussifesterna af stapeln.
Ni har väl Eder i morgon, tänker jag. I mor-
gon är jag hos Vallgrens och skall tänka på
flickornas skola och dess fest. Till julafton
är jag bjuden till Aino A. med Karin Brunou
och då blir det nu litet svårt ett ögonblick
när jag tänker på Er och Kicki – En ovärdig fader,
en ovärdig son och en ovärdig make. Jo det
är just skönt! Hvarför har jag ej fått en
liten tjenst att sköta? Tänk hvad jag hade
då varit regelbunden i mina vanor och mitt
lif. Men nu skaloja verlden omkring, fast
han är gamla karlen! – Jag läser Söderhjelms
Tavartstjerna, hvad de tiderna förefalla för-
färligt långt borta, dessa lugna tider då man
språkgrälade och hade tid att betrakta sitt eget
Jag och vara stolt och vara ensam och verlds föraktan
de och allt det der. Men nu i olyckan känner man
sig ej ensam och det är en af de vinningar eländet
fört med sig. – För resten kunde jag, icke ens under
Solskensdagarna riktigt förstå T.stjernas filosofiska
verldsåskådning – jag tror den var råddig. Men skada
att han ej fick spela rigtigt granna saker på sitt
ypperliga instrument. Nu säger jag farväl för
denna gång – säg nu rigtigt upprigtigt hvad Mamma
tänka om mig och mitt juluteblifvande och var ej ledsen
på Mammas förstfödde Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ellan skrifver att jag hellre må stanna här öfver jul än afbryta mitt arbete som nu är på god väg. Jag skulle näml. mycket, mycket gerna komma hem och vara med Eder, men då endast under två veckors tid, då jag ej just har någonting att göra derhemma innan jag börjar med universitetsmålningarna. – Jag tror det är förnuftigare att stanna här, så rysliga ledsamt det än är att ej få äta julgröten med Er. Hur är det, saknar Mamma mig mycket, och tycker Mamma att jag är en otacksam son? Bara Mamma håller sig frisk och rask så är det allt hvad jag begär, och då är jag lycklig – if you are happy, I am happy sade Schoura i ett historiskt ögonblick. Men Mamma bråkar alltid så mycket vid juletid för att göra les honneurs och så blir Mamma sjuk. Vore jag bara riktigt säker på att det inte inträffar i år! Det är ju hårdt att vara skild från Eder och Kickis trägna uppmaningar att komma hem till jul klämta i mina öron som en samvetsförebråelse, då jag nu går här och funderar på att stanna.

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Alexander von Etter Ellan de la Chapelle
  • Mina taflor äro ju nu så mycket på god väg att jag kan se att de bli bra om jag ger mig tillräcklig tid och möda att utföra dem, och det är otänkbart att få dem färdiga på en vecka – Moltke är endast uppmålad med terpentin.

    Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Och så har den olyckliga utställningen tagit obegripligt mycken tid bl.a med korrespondens. Jag skrifver, skrifver, skrifver och icke skönskrift som fru Behr. Om nu paviljongshistorien skulle sluta utan bråk och likaså Luxembourg-historien så vore jag bra nöjd. Gud vare tack och lof för att jag kommit så långt som hittils utan större skandaler. – Min största glädje är att jag har ett något så när godt samvete och icke sökt egen vinning och ära under denna tid, men deremot då och då kunnat göra reklam för vårt fattiga fosterland.

    Luxembourgpalatset Behr
  • I söndags bjöd Wiesel mig på afskedsmiddag för att tacka för godt samarbete. Efteråt gingo vi och sågo på den danska aktrisen o. dansösen Charlotte Wiehe, en förtjusande uppenbarelse som mimerar några historier à la Edgar Poe, alldeles förträffligt. En som heter la poupée, der hon uppträda som docka hvarannan minut och hvarannan som sig sjelf är alldeles ypperlig.

    Edgar Allan Poe Emil Wiesel Charlotte Wiehe-Berény
  • I afton skall jag till Mme de la Roche Aymon. Sophie Perrots syster med Thessi Stackelberg.

    Thekla Pavlovna Stackelberg Sophie Perrot Perrot
  • Ni må tro att jag har det "travlt" då jag målar, vid ljus på Moltke och Aino på en gång och dessutom skrifver mig dans le monde.

    Aino Ackté Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Ändtligen var Schura har på frukost och fick prata med Aino A. som bjöd honom och mig på middag någon dag i nästa vecka. Schura var sig lik, en hof- och sällskapsdam i skick och later. Han tyckte att Aino A. var för lurfvig i håret. Pfui, comme elle est mal peignée, il faut lui dire se faire coiffer par un coiffeur" allt med denna djupt olyckliga expression i anletsdragen och med hakan tillbakaskjuten. Emellertid är det ju märkligt att han läsa Tolstoj nu! I allmänhet begriper jag ej hur han passar med sitt viftande herrskap, ty de ha då krafter att "faire la noce" i ny och nedan.

    Lev Tolstoj Alexander von Etter Aino Ackté
  • Kallt är här icke, men det har varit rätt mörkt de sista dagarna.

  • Det är rigtigt skamligt så väl jag trifs i min atelier här. Jag växer i mina egna ögon, blir en konstnär igen, herre öfver en egen värld och egna tankar, icke samfundsstötte och komismänniska, mötesdeltagare, ordförande i konstnärsgillet m.m. – bokhållare, inpackare, agent icke att förglömma.

  • Nog är det här Paris ändå en verld för sig. Björnson och Lie lär vara här och jag har ingen aning haft derom, Drachmann har varit här – ingenting vet jag och ingen har jag mött. Det är ändå annat än att gå på Esplinadsgatans tortoal! Der få man åtminstone veta hvem som har kommit till stan.

    Pariisi Bjørnstjerne Bjørnson Holger Drachmann Jonas Lie
  • Jag skickar Mamma här till julklapp en sedel, hvaraf jag ber Mamma vara så utmärkt snäll och ge det sedvanliga åt Brandtens.

    Alexandra Edelfelt Fanny Brandt
  • Nu som bäst gå alla Lussifesterna af stapeln. Ni har väl Eder i morgon, tänker jag. I morgon är jag hos Vallgrens och skall tänka på flickornas skola och dess fest.

    Berta Edelfelt Antoinette Råström Alexandra Edelfelt Ville Vallgren Lucia
  • Till julafton är jag bjuden till Aino A. med Karin Brunou och då blir det nu litet svårt ett ögonblick när jag tänker på Er och Kicki – En ovärdig fader, en ovärdig son och en ovärdig make. Jo det är just skönt! Hvarför har jag ej fått en liten tjenst att sköta? Tänk hvad jag hade då varit regelbunden i mina vanor och mitt lif. Men nu skaloja verlden omkring, fast han är gamla karlen!

    Karin Brunou Erik Edelfelt Aino Ackté
  • Jag läser Söderhjelms Tavartstjerna, hvad de tiderna förefalla förfärligt långt borta, dessa lugna tider då man språkgrälade och hade tid att betrakta sitt eget Jag och vara stolt och vara ensam och verlds föraktande och allt det der. Men nu i olyckan känner man sig ej ensam och det är en af de vinningar eländet fört med sig. – För resten kunde jag, icke ens under Solskensdagarna riktigt förstå T.stjernas filosofiska verldsåskådning – jag tror den var råddig. Men skada att han ej fick spela rigtigt granna saker på sitt ypperliga instrument.

    Karl August Tavaststjerna Werner Söderhjelm
  • Nu säger jag farväl för denna gång – säg nu rigtigt upprigtigt hvad Mamma tänka om mig och mitt juluteblifvande och var ej ledsen på Mammas förstfödde Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • *Bland mina många göromål är att skaffa en artikel om finska konsten åt Leo. Leclercq har lofvat skrifva det färdig till i öfvermorgon. Rysligt nyfiken är jag på min egen sapiska i N. Prs album.

    Leopold Mechelin Julien Leclercq