Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) aateli ammattitaitokilpailut englantilaiset flaamit kansanluonne katolisuus kaunokirjallisuus kirjeet kirkkokunnat kuvataideoppilaitokset lämpötila opinnot politiikka Raamattu ranskalaiset sää saksalaiset syntymäpäivät taiteilijat talous tilaukset vallonit ylioppilaat

Antwerpen d. 6 December –
Älskade Mamma!
Nej, det blef ändå inte till Ellen jag skref denna
gång såsom jag lofvade. Hon skall emellertid ej bli
utan bref det lofvar jag. Jag har i dag, lör-
dag, slutat min tors och är för första gången nöjd
med mitt arbete Icke så, att jag skulle anse min
målning felfri i något afseende, – jag tycker endast
att det är bättre än det jag gjort förut. Ju
mera vi närma oss januari månad och täflingen,
desto lifligare blir arbetet här i akademin. De
äldre eleverna, som i början försummade rätt
mycket tid, infinna sig nu samvets grannt
på slaget 3 och arbeta af alla krafter till kl 3. –
De flesta, och jag äfvenså, äta dock middag
på vanlig tid kl 1, och gå derigenom miste
om en half eller tre qvart timmar en tid som dock
ersättes genom att måla fr 12 till 1/2 1, då eleverna
hafva en hvilostund. – Jag kan alls ej hoppas
på någon sorts utmärkelse eller mention hono-
rable vid concoursen. Endast de 6 bästa nämnes
och bland 30 – 40 elever, är det ej så lätt att
höra till dessa lyckligas antal, isynnerhet som
man har att täfla med 3 à 4 års gamla elever,
vana vid skolan och dess sätt att måla. Rätt
intressant skall det emellertid bli att se hvem

som i år skall på guldmedaljen: Peeters, Claus
Van Ryssel, de Berle, Adams och Steffelaar
täfla alla om denna utmärkelse. – I alla fall
tröstar jag mig med att det icke är för utmär-
kelser jag arbetr här; mycket mera för att
verkligen lära något. Hade jag velat bli nämd
med heder jag hade jag blott behöft stanna qvar
i antiken, der medtäflarne ej äro farliga, men
jag hyllar icke den egoistiska satsen: Hellre den första
Gallien än den andra i Rom. – Man lär sig ovillor-
ligen mera af att vara den sämste bland de skickli-
ga än den bästa bland de dåliga. – Litet barnslig
förefaller mig dock den ofantliga vigt man lägger
på denna täflan. – För att bevisa huru litet
en utmärkelse i skolan betyder vill jag blott
citera ett exempel. För några år sedan var här
i Akademin en ung man Jan van Beers, son till den
flämiska skalden och litteratören af samma namn.
Inte en enda af hans studier var Van Lerius
i lag, och vid den concours, der Van Ryssel och
Peeters voro de 3dje och 4de i ordningen var han blott
den 6tte eller 7de. – Han skilde sig från Akademin,
började måla på egen hand, och i sista veckan
ställde han ut i Cercle artistique 6 taflor (hvaraf
3 porträtter) mästerligt målade. Hans f. d. kamrater
sågo litet snopna ut då de sågo hvilken allmän
beundran de väckte, och då de sågo lapparna
med det betydelsefulla "vendu" öfver hvarje bild.

– Amerikanerna äro inga vänner af dessa täflings
strider, likasom de ej kunna med de skolpojks-
aktiga institutioner som här råda. I dessa fall
ger jag dem fullkomligt rätt. Den storamagt och det
oförskämdt pockande språk som surveillant'erna
(– vaktmästarne) föra måste reta hvar och en
som vet huru unga män som studera, vare sig
vid konstskolor eller universitet, behandlas i
andra länder – Jag vill ej säga att denna brist
på belefvenhet är akademins fel, hela den flämska
befolkningen vet, på några få undantig
när,
ej rigtigt
hvad folkvett vill säga. – Fransorerna, med alla sina
fel, förefalla tusen gånger trefligare i umgänget,
tyskarne, engelsmännen likaså. – Jag har några
gånger haft duster med surveillanten Pierre
i öfvigt den hyggligaste af dessa menniskor) emedan
han blandat sig i saker som alls ej angått honom
och på ett dumt och kamratslikt sätt. Cambron
som är vallon, och således har franskt blod i sina
ådror berättade huru en flamländare vid middags-
bordet alltid säger: Passez la moutarde, de faire
etc. – Lambron lyder honom dock aldrig förrän
han upprepar sin begäran och säger vackert: "Mon-
sieur, passer la moutarde" s'il vous plaît. "Det
är en uppfostringsmetod som visserligen är temmeligen
gagnlös, men dock helt naturlig och berättigad.
– Scriba och Schultz äta nu middag här på Rose
d'or, och det är rätt trefligt att få andra bordskam-

rater än der filosofiska tigaren Mr Even och den
dumma Mr Van Gauseberger. – Med all
säkerhet skall jag försöka att skicka hem något
till våren. Från 1sta mars till 4de maj ha vi
ju dessutom ferier och vare sig att jag blir
här eller (om råd och lägenhet det medgifva) far till
Paris, så borde jag dock kunna få ihop något.
Kalle Holms tafla t. ex. – Jag har tänkt
måla mot vårsidan, då det blir litet varmare,
några aqvareller från det gamla Antwerpen
Här finnes vinklar och gränder som äro rätt
karakteristiska. Detta naturligtvis på lediga stunder
Om Mamma genom Mille kunde af Studenten
John Lindholm få veta hans brors, må-
larens adress så vore det rätt roligt. Jag
ville nämnligen gerna skrifva till honom och
Becker i Paris. – Jag har i dag betalt
min månadsräkning. Stenkol 4 frncs och 2 liter
petroleum 80 itms. Jag vet ej priser på dessa
saker, och har ännu ej frågat någon annan derom
men finner jag att han klår upp mig, så skall
Jag nog besvära mig. – Vädret har varit temme-
ligen varmt, men regnigt och fuktigt i obeskrifligt
grad. – Några snöfall har ännu ej varit fråga
om, och dessa borde äfven vara ganska säll-
synta här. Regn och slask, se der det framtids-
perspektiv jag har 2 månader framåt. –

I nästan lördag, således i dag om 8 dar, är
det de Keysers födelsedag. Någon present
är ännu ej inköpt, men en kommitté skall
någon af dagarne vandra till en antiqvarie-
handlare för att utse någon passlig gåfva. –
Alla penningarne användas icke dertill, utan
ställes samma afton till någotslags
enkelt
nöje af elever-
na, men detta är ännu ej afgjordt. – De högsta
klasserna inom målare, skulptör- och arkitektskolan
deltaga blott häri således ett antal af omkr. 70. –
Morbror Gustaf skulle kunna göra mig en
stor tjenst, men jag vet ej om jag törs bedja honom
derom. Jag har nämligen lofvat Scriba att
någongång skaffa honom en tysk öfversättning
af några Svenska skalder. Nu vet jag att Morbror
Gustaf eller Moster har Fänr. Ståls sägner
på tyska, och jag ber derföre att, om boken är
oinbunden få låna den; jag skall bestämdt
återställa den mot våren. – Är den deremot
inbunden och således svår att skicka, så
ber jag Mamma frågar på priser i en bokhandel.
Är det ej alltför dyrt så skall jag skrifva och
bedja att få den. – Som sagdt, jag hoppas att
Morbror ej misstycker denna djerfhet,
Och är säker på att han ej anser mig vara alltför
oförskämd. – I morgon kommer Erkebiskopen
af Mecheln, den belgiska kyrkans primus, att
hålla fransysk predikan i Notre Dame, och

jag har funderat på att gå och höra honom. –
Engång på akademin har jag haft en dispyt
i religionsfrågan med lilla de Pape och Anthonies,
båda ganska beskedliga ungdomar och mycket ifriga
katoliker. Det var frågan om medeltiden, och
jag kom af gammal vana att nämna Luthers
reformation såsom vändpunkten i historien mellan
medeltiden och nyare tiden. Vid Luthers namn.
tillfogade genast de Pape helt naivt: Ah cet an-
mal là, hvilket naturligtvis förargade mig,
likasom det sätt hvarpå man talade om kättar
kungen Gustaf Adolf. – Det är verkligt sorgligt
att se huru man redan i skolorna ljugit för
ungdomen i detta papistiska land, att se
huru nedrigt man utmålat Huss, Luther
Calvin och Zwingli, huru man af dessa stora,
ädla andar gjort usla egoister, falska pro-
feter och Antichrister. Dessa
ung-
herrar för-
svarade också Påfvens förbud att läsa bibeln,
Hans Helighets ofelbarhet, och hoppades båda
på fullt allvar att ännu en gång hela verlden
skulle församla sig i den katkolska kyrkans
sköte under påfvens välde. Hvad bibeln
beträffar, så hade de som rättrogna katholiker
ingen aning om hvad den innehöll; då de
kände sin kathekes, visste faste-tiderna och
reglerna, biktade sig så och så många gånger o.s.v.

så hade de tillräckligt reda på sin Christen
dom. Alla rättrogna fröjda sig öfver de
stora framsteg katholicismen gör i England. –
Egendomligt är också att se denna tilldragelse
i vår tid: en utlefvad, lefnadstrött aristokra-
ti, som, sedan den försökte allt möjligt pikant
hittar på att göra vallfärder, tro på det heliga
vattnet i Lourdes och dylikt. Men de ha
rätt, och handla konseqvent. Den som förnekar,
allt slags framåtskridande i politiskt afseende
den som med hänförelse tänker på medelti-
dens ljufva tider, då man i fred och ro fick
pina de arma dumma bönderna, – den kan
gerna taga steget fullt ut, kan gerna
glömma Luther, Huss och Wickleffs namn,
ty dessa män voro ju revolutionärer, och
återvända i den allena saliggörande kyrkans
sköte, köpa sig radband och fara till Lourdes ! –
Den belgiska aristokratin håller sig ytterst
separerad från "plebs", är strängt, katolsk
och så konservativ man kan vara i ett fritt
land. – Man säger att det är nästan omöjligt
att komma in i dessa kretsar utan att vara
af börd och god katholik! Likadan är den franska
och italienska högadeln, men lyckligtvis
är deras sak nästan förlorad i och med
detsamma som Chambord ej kom på Frankrikes
thron.

Jag är mycket nyfiken på Lulles eller
Antells nästan bref, med beskrifningen öfver
Nyl. fest. Är det den förra som skrifver
så kommer jag visst att få höra beskrifningen
på hans sällhet, lycksalighet den der aftonen.
Till Morbror Gustaf skall jag skrifva
så snart jag får tid dertill. Han frågar mig
om akademin. Byggnaden är ett gammalt kloster
fullt af korridorer och gångar. Som elementar under
visningen motsvarar slöjdskolans ritafdelning
hos oss, är den mycket besökt af alla möjliga
pojkar, och akademin räknar derföre inalles
icke mindre än 1500 elever. Det är ett ohyggligt
skrål kl. 8 när undervisningen slutar och alla
dessa skrikiga röster ge sig till att under sång och
skräl draga hvar till sin stad. – I antikklassen
finnas omkr 30, lika många i Naturklassen, i handskapsklassen
(icke särdeles ansedd) 10, o. s. v. – arkitekter, Gravörer
skulptörer och ornamantalister har jag ej reda på.
Och nu älskade Mamma, säger jag farväl
och ber Mamma hjertligt helsa alla stora
och små från
Atte.
I morgon eller öfver morgon hoppas jag få
bref eller tidningar hemifrån
Idem

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det blev inget brev till Ellen Edelfelt i alla fall.

    Ellen Edelfelt
  • Edelfelt har avslutat en tors och är för första gången nöjd med sitt arbete; den är inte felfri, men bättre; tävlingen (concoursen) i januari närmar sig, vilket märks på elevernas aktivitet på konstakademien; Edelfelt kan inte hoppas på någon utmärkelse eller mention honorable [hedersomnämnande]; Peeters, Emile Claus, Jozef Van Rysel, Nicolaas Steffelaar, Sidney Adams och Pieter Frans De Beule tävlar om guldmedaljen.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen François [?] Peeters Sidney Adams Émile Claus Jozef Van Rijssen Pieter Frans de Beule Nicolaas Steffelaar
  • Om Edelfelt velat säkra sig om ett hedersomnämnande kunde han ha stannat kvar i antikklassen, men han hyllar inte den egoistiska satsen: hellre den första i Gallien än den andra i Rom; man lär sig mest av att vara sämst bland de skickliga, än att vara bäst bland de dåliga.

    lukumuistit
  • Lite barnslig framstår den ofantliga vikt man lägger på denna tävlan; Edelfelt nämner som exempel Jan Van Beers, son till den flamländska skalden och litteratören Jan Van Beers, vilken inte väckte Jozef Van Lerius behag och placerade sig efter både Jozef Van Ryssel och Peeters i concoursen [tävling]; Van Beers lämnade konstakademien och senaste veckan ställde han ut mästerligt målade tavlor på Cercle artistique; amerikanerna tycker inte om tävlingen, och inte om de skolpojksaktiga institutionerna heller; Edelfelt ger dem rätt.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen François [?] Peeters Jozef Van Lerius Jozef Van Rijssen Jan van Beers Jan van Beers
  • Surveillanternas [vaktmästarnas] makt och oförskämda språk retar; bristen på belevenhet är inte nödvändigtvis konstakademiens fel, hela den flamländska befolkningen tycks inte veta av något "folkvett"; fransmännen är trots sina fel trevligare i umgänget, likaså tyskar och engelsmän.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Edelfelt har haft några duster med surveillanten [vaktmästaren] Pierre, som visserligen är den hyggligaste av dem.

    Pierre
  • Cambron som är vallon försöker ”uppfostra” flamländarna; vid middagsbordet vägrar han skicka senapen, smöret o.s.v. om den som frågar inte tillägger "s'il vous plaît" [är du snäll/tack].

    Cambron
  • Karel Scriba och Schultz äter middag på Rose d’Or; det är trevligt att få annat sällskap än "den filosofiske tigaren" Monsieur Even och "den dumma" Monsieur Van Ganseberger.

    Hôtel de la Rose d'Or Karel Scriba Schultz Even Desere Van Ganzeberger
  • Edelfelt ska försöka skicka hem något till våren; de har ferier [lov] från 1 mars till 4 maj och vare sig han befinner sig här eller i Paris borde han få ihop något, Calle Holms tavla t.ex.; mot vårsidan har Edelfelt tänkt måla akvareller från gränderna i Antwerpen.

    Pariisi Antwerpen Carl Holm
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt genom Mille (Emil) Cedercreutz fråga studenten John Lindholm om hans bror Berndt Lindholms adress; han vill skriva till denne och Adolf von Becker i Paris.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Emil Cedercreutz Berndt Lindholm John Lindholm
  • Edelfelt har betalat sin månadsräkning på hotellet; han känner inte till prisnivån i allmänhet.

    Hôtel de la Rose d'Or
  • Vädret har varit varmt, men regnigt och fuktigt; snöfall är sällsynta; regn och slask är framtidsperspektivet för två månader framåt.

  • Nicaise de Keysers födelsedag är om drygt en vecka: en kommitté ska med de insamlade pengarna införskaffa en gåva och ordna något slags enkelt nöje på kvällen; endast de högsta klasserna deltar i firandet.

    Nicaise de Keyser
  • Edelfelt har lovat Karel Scriba att skaffa honom tyska översättningar av några svenska skalder; han hoppas att han inte är alltför oförskämd då han ber Morbror Gustaf Brandt låna ut hans eller moster Fanny Brandts tyska exemplar av Fänrik Ståls sägner.

    Fanny Brandt Gustaf Brandt Karel Scriba Stål
  • Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.

    Englanti Mechelen Kungliga konstakademien i Antwerpen Vårfrukatedralen i Antwerpen Lourdes Léon de Pape Anthonies (epävarma yhteys) Gustav II Adolf Martin Luther Victor-Auguste-Isidore Dechamps Jan [Johannes] Hus / Huss Jean Calvin Huldrych [Ulrich] Zwingli John Wycliffe
  • Den belgiska, franska och italienska adeln är strängt katolsk och håller sig skild från "plebs" [pöbeln/folket]; det anses nästan omöjligt att komma in i dessa kretsar utan att vara av börd och god katolik; men deras sak är nästan förlorad i och med att Henri de Chambord inte kom på Frankrikes tron.

    Ranska Henri de Chambord
  • Edelfelt är nyfiken på Lulle (Julian) Serlachius eller Axel Antells brev om nyländska festen; Lulles brev kommer att vara en beskrivning av hans sällhet och lycksalighet den aftonen.

    Axel Antell Julian Serlachius
  • Morbror Gustaf Brandt frågar om konstakademien; byggnaden är ett gammalt kloster; elementarundervisningen motsvara slöjdskolans ritavdelning i Helsingfors och är mycket populär; elevantalet uppgår därför till 1500; i antikklassen finns ca 30 elever, lika många i naturklassen; i den inte "särdeles ansedda" landskapsklassen är de 10 elever; arkitekter, gravörer, skulptörer och ornamentalister har han inte reda på.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Gustaf Brandt
  • Edelfel säger farväl till Alexandra Edelfelt och hälsar till alla; följande dag hoppas han få brev eller tidningar hemifrån.

    Alexandra Edelfelt