Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) ateljeet henkilökuvat kevät kirjeet kritiikki masennus melankolia naiset näyttelyt sää seuraelämä taideyhdistykset valokuvat vuodenajat

lördag man 79.
Älskade Mamma,
Det var mig alldeles omöjligt att skrifva ej
går eller förrgår, jag var så genomuttråfad
och nervös samt dertill förkyld. – Ändtligen
har jag fått ramen till min tafla, och den
tar sig bra ut. Deremot är jag alls ej nöjd
med taflan, som jag nu först rigtigt börjar bli
tid vid, så uttrakad som jag ännu aldrig varit
saken är den, att jag finner mina snö och land
skapstudier alldeles otillräckliga, och jag skulle
derföre hvar halftimme ha lust att gå ned
till brunnsparken och se efter hur det ser ut
i naturen – men det är så lång väg ditut.
Jag vet mycket väl med mig sjelf att
jag skulle kunna göra mycket bättre, om
(jag blott kunde ha tillgång till naturen, men
studier äro för små och då man skall försto-
ra dem blir det bara en formlös smörja.
Jag har gjort en till alnar lång tafla all-
deles de chic, och det har också blifvit
derefter. Det är idiotiskt att börja en tafla
så sent – Ideerna skall ha tid att sätta sig
och lugna, man skall ha tid att göra alla
nådiga förstudier o. s. v. Också hoppas jag
att det har skall vara mitt sister försök
i den har vägen. Kunde jag nu en
halftimme för förffylla mig till Helsing
fors omgifningar så tror jag att jag vore
hjelpt – Hvarför, hvarför finnes det ej
atelierer, modeller målare och expositionen

i Helsingfors – Jag skulle då aldrig
resa derifrån.
Payen kom hit in i förrgår med
Hanoteau, en af de bästa landskaps-
målarne för härr. H. sade mig alldeles
detsamma som jag visste så väl förut
d.v.s. att mitt landskap saknade form och
teckning, samt att hvarken han eller jag kunde
säga hvaruti det origtiga bestod, då taflans
egentliga fel var att sakna "l'emprevis,
de la nature". Han hade sedan sagt åt
Payen att mina studier vara otillräckliga
onne att man ändå såg mycken talent
i mitt arbete C'est l'histoire du general
guer
qui part pous la compagne sans bisienits.
il à beau avoir du salent et du courage,
ces troupés crèvent de faire en route.
Jag har nu i veckotal lifvet i denna
oro och grämelse, har alls ej varit ute
med undantag af den gånger jag var hos
Mme Jacquinot) och är i allmänhet
degouragerad. Som sagdt, det är i synner
hit emedan jag vet bestämdt att jag har
tillräckligt skicklighet och talent för att
göra något mycket, mycket bättre.
Jag må vilja hur mycket som helst
så hjelper det ändå ej, jag bråkar
med min snö som en träl, men det blir
ända
der
till s
hu
färd
han

elig
skaps-
eedeles
omd
in och
huru
tallen
revis,
åt
eliga.
lent
ynner.
hog
d
helst
här
blir
ändå ej bättre. – Jag vet knappast om
det lönar modren att skicka usla taflan.
till Salongen.
Nu skall jag göra flickan med korsbaren
färdig under de närmaste dagarne – får
har ännu halfannan vecka på mig. I
I dag går jag ut midt på dagen – (hvilken
ej känt mig på länge, för att se expa.
sitionen i Mirliton, jag måste förstra mig
Jag drömmer om taflan om nätterna och
vaknar upp med en kaur ett och för-
skräckelse. Så snart det här är undan
stökadt målar jag några små kostym.
bilder för att säljas. Naturligtvis skall
jag söka få någonslags motiv som
kan intressera – ty jag har sjelf blifvit
utled på dessa välmålade Marquiss-
figur som ingenting säga.
(Efter promenaden). – Vädret är herrligt
det allra vackraste vårväder man
kan tänka sig. Berndtson och jag
gingo till Place Vendome der vi sågo
utställningen, temmeligen tarflig
och gjorde sedan ett slag längs Seinen.
det var alldeles förtjusande vackert,
och jag glömda mina sorger och bekym-
hef för en stund.
Den af mina bekanta som mest ned-
stämt mig är Bastien Lepage. Jag har

flere gånger bestulat. att alls ej får
mig vid hvad han säger, emedan går
är öfvertygad om att han har hästa
pris) och egentligen innerst i sitt hjerta
anser blott ett enda slags måleri vara
bra d.v.s. hans eget, men då sedan
nedslående dömen kommer från en
man med stor talent, som man ej det
ringaste kan misstänka för afund eller
illvilja, så känns det hårdt.
Ack måtte denna tråkiga tid snart gå
öfver för att lemna rum är nya tror
gare känslor, nya strafvanden och liten
uppmuntran.
A propos sqvallret om fr. Beckman,

så har jag aldrig gifvit henne Blance
eller tre fotografier af mig – Jag har
i en svag stund, på Adlerbergs markrad
lofvat henne mitt porträtt, som hon
enträget bad om – deraf troligen historie
om mina ömmare känslor för henne.
Jag tror aldrig att korrespondensen
bler regelbunden innan denna ödesdiger
månad är förbi – förlåt mig älskade
goda snälla Mamma – mina bref skola
nog bli vidt utförligare och bättre och
tatare – Och nu farväl – tusen
helsningar till alla från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det var omöjligt för Edelfelt att skriva de två senaste dagarna, han var för uttråkad, nervös och förkyld.

  • Edelfelt har fått ramen till sin tavla och den tar sig bra ut, däremot är han uttråkad och missnöjd med tavlan; hans snö- och landskapsstudier är för små och otillräckliga; varje halvtimme skulle han ha lust att gå ned till Brunnsparken och se efter hur det ser ut i naturen; han har gjort en fyra alnar lång tavla helt de chic [på fri hand] och reslutatet är därefter; om han för en halvtimme kunde förflytta sig till Helsingfors skulle han vara hjälpt.

    Helsinki Brunnsparken
  • Edelfelt skulle aldrig resa från Helsingfors om där fanns allianser [konstföreningar], modeller, målare och utställningar.

    Helsinki
  • Ennemond Payen kom på besök med en av de bästa landskapsmålarna, Hector Hanoteau; Hanoteau sade att Edelfelts landskap saknade form, teckning och "l'imprévu de la nature" [det oväntade i naturen]; till Payen hade Hanoteau sagt att Edelfelts studier var otillräckliga, men att man ändå såg talang i arbetet.

    Ennemond Payen Hector Hanoteau
  • Edelfelt har i flera veckor levat i oro och grämelse; han har inte varit ute, med undantag för tillställningen hos Madame Jacquinot, och är allmänt découragerad [missmodig].

    Jacquinot
  • Hur mycket Edelfelt än vill så hjälper det inte; han arbetar som en träl med sin snö, men det blir inte bättre; han vet inte om det lönar sig att skicka tavlan till Salongen.

  • Edelfelt skall göra flickan med körsbären färdig; han har ännu en och en halv vecka på sig.

  • För att förströ sig skall Edelfelt gå på expositionen [utställningen] i Mirliton [konstförening]; han drömmer om tavlan på nätterna och vaknar upp med kallsvett och förskräckelse.

  • Edelfelt tänker måla några små kostymbilder för att säljas: han skall försöka få motiv som kan intressera, för han är utled på välmålade mannekängfigurer som ingenting säger.

  • (Efter promenaden): Gunnar Berndtson och Edelfelt gick till Place Vendome där de såg utställningen, som var tämligen tarvlig; efteråt gick de längs Seinen; det var förtjusande vackert vårväder och Edelfelt glömde för en stund sina sorger och bekymmer.

    Seine Place Vendôme Gunnar Berndtson
  • Den av Edelfelts bekanta som gjort honom mest nedstämd är Jules Bastien-Lepages kommentarer; Edelfelt är övertygad om att Bastien Lepage innerst inne anser att bara ett slags måleri är bra, det vill säga hans eget, och Edelfelt försöker att inte ta åt sig; men det känns hårt då nedslående domar kommer från en man med stor talang; Edelfelt hoppas att denna tråkiga tid snart är över och lämnar rum åt nya trevligare känslor, nya strävanden och lite uppmuntran.

    Jules Bastien-Lepage
  • À propos skvallret om fröken Beckman har Edelfelt aldrig gett henne Blanca eller tre fotografier av sig; i en svag stund på Adlerbergs maskerad har han på artig begäran lovat henne sitt porträtt; därifrån kommer troligen historien om hans ömmare känslor för henne.

    Nikolaj Adlerberg Beckman Blanka
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt om förlåtelse för sina brev; de skall bli utförligare, bättre och tätare efter att denna ödesdigra månad är över.

    Alexandra Edelfelt