Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

joulu kirjeet kuvataideoppilaitokset luistelu miekkailu naiset opinnot pohjoismaalaiset ruoka sää saksalaiset sanomalehdet taide urheilu uusivuosi vaatteet valokuvat vuotuisjuhlat

Antwerpen d 11 December
Älskade Mamma!
Redan för några dagar sedan hade jag glädjen
emottagen Mammas bref, men då jag dag nyss förut
afsändt ett till hemmet, har jag nu i fyratioåtta tim-
mar skjutit upp med besvarandet af brefvet. Tidnin-
garne och Axel Antells epistel ge mig ytterligare
en bild af huru allt går till i Helsingfors. –
Roligt tyckes det vara, – vackert väder och
blank is består man sig derhemma, medan här
alltjemnt är regn och slask.. Dock väntar man
i dessa tider på frost, och all ungdom bereder
sig på skridskofärder på kanalerna i parken,
ty Schelde fryser aldrig, till följd af ebb och flod –
Jag vet ej egentligen hvarifrån vi Nordboer
fått den höga tänker om vår ungdom och
dess skicklighet i allehanda idrotter, detta prat
om Nordens kraft gentemot söderns veklighet
o. d. – Visserligen är jag nu i ett nordiskt land,
eller dock ett stycke sydligare än Finland, och måste
dock tillstå att ungdomen här alls ej förefaller
mindre härdad eller fallen för öfningar och lekar
än hemma hos oss. – Så t. ex. företaga skolpojkar
i Brügge hvarje år skridskofärder ända till
holländska gränsen längs kanalerna. – Detta
är i alla fått en bit väg, som ej är att förakta, –
längre än från Helsingfors till Borgå. –

Likaså i Tyskland, der skridskopartier på
Rhein från Frankfurt ändå till Cöln ej höra
till ovanligheterna. – Äfven har jag förundrat
mig öfver att en hel hoper af ungherrarna
vid Akademin först de allra sista dagarne, då
det varit rätt kulit, begagnat paletå. Tvärtom
promenera de ofta i temligen friskt väder med
uppknäppt rock som om sommaren. – Så träffade
Jag i går på morgonen (1º varmt) min kära
Dubois som med uppknäppt jacka promenerade
af och än på Place de jesuites. "Men säg mig, hvad
all verlden gör ni här?", sporde jag. Jag härdar
mig, var hans egendomliga svar. Apropos
sport kommer jag ihog vår sista sammankomst
hos Matthæi. Denna hade köpt ett par floretter
med thy åtföljande hjelmar och handskar, på
det att han och den som kommer till honom
skulle vara i tillfälle att öfva sig i den
ädla fäktkonsten. Scriba blef ytterst animerad
vid åsynen af dessa saker. – Ett tu tre
kommenderades en garde. S. och M. fäktade förtvifladt
(den senare mycket bra), och S. bröt i ett inspireradt
ögonblick af floretten, slog ikull ett bord och
stampade så förtvifladt, att husvärden kom
in, och förskräckt frågade hvad som var på färde
samt bad oss förbindligast låta bli med våra
ridderliga öfningar, med fästadt afseende å
de två kronor som hängde i taket i rummet,
inunder. Så slutades detta försöka till sport. –

Mamma säger i sitt bref: "Får får du
kanske vara med om en sådan der rolig jul
bland konstnärer och unga glada menniskor som
du ofta tänkte dig" – En rolig jul låter som
parodi i mina öron, nu då jag ej får vara
tillsammans med Eder. Dock tänker jag ej
ett ögonblick hänga läpp ty jag vet att det
tjenar till ingenting. Emellertid kunna
i vara säkra på att mina tankar nog
hittar vägen till Helsingfors på julaftonen.
De behöfva ej jernvägstrainer eller gå "via
St. Petersburg" – de styra rakt på Nº 10 Södra
Esplanadgatan och hitta nog rätt, det lofvar jag –
Att julaftonen, passerad med Scriba och Schutz
blir ganska angenäm det tviflar jag ej på,
isynnerhet om man ej anställer jämnförelser
Ingen menniska, annat än tyskar och Nordbor)
fira julen här i Belgien på något särdeles
märkeligt sätt. Här som i Frankrike är
det Nyåret som firas. Barnens fest är St Ni-
colas (som var för några dar sedan), då få de
jättelika pepparkaksgubbar eller gummor, kara-
meller o. d. – – I akademin målas flitigt
och jag tycker mig förmärka att jag gjort
några små framsteg vid målningen. –
Egentligen fördras det en ofantlig öfning
för att komma underfund med tekni-
ken, och jag tror derföre som Van Lerius

"Ca viendra". Det är det dåraktigaste som
finnes att tro att något konstverk fram-
bringas helgjutet och fullfärdigt i första hugget.
Emellertid finnes det folk som tro (t. ex oläsligt
E. Björkstén att Rafael med några genialiska
pensiltag skapade sin sixtinska madonna, och
att Thorvaldsen eller någon annan "högg i Marmorn
sina qval". – De Keyser höll i sista söndags
kl. 1/2 1 en extraföreläsning i Gravursalen,
som var särdeles intressant. Utom de gamla
mästarne talade han om Kaulbach, Ary
Scheffer, Paul De la Roche o. a. – Han berättade
att då han såsom ung målare mycket var
hos Scheffer och Paul Delaroche, flere gånger
sett det ofantliga arbete dessa mästare
haft för att fullt uttrycka sin idéer, huru
de plågar sig nätter och der för dessa mäster
verk som vi nu beundra. De förefalla
oss så naturliga
så enkla;
man kan ej tänka sig
dem annorlunda sedan man sett dem. Det
är åter historien om Columbusägget. Då
Ary Scheffer, denne grånade mästare i tekniken,
målade Dante och Beatrice, tecknade han
50 gånger Beatrices hufvud, utan att finna
sig nöjd med uttrycket i densamma, och
i förtviflan kom han till den unga de Keyser
och utbrast: "Unge vän säg mig om jag oläsligt
mistat all min skapande förmåga?". – —
De Keyser drog som slutsats af dessa sina

berättelser, att då sådana mästare äro så
stränga mot sig sjelf så kunde vi nybörjare
ungefär veta att sätta ett passligt värde på
våra snillefoster. – – Häromdagen stod jag
en lång stund i museet och betraktade
Rubens en tafla som han målat vid
20 års ålder. – En vemodig känsla bemägti
gade sig mig. Jag stod der snart en 20 åring
infört en ung målare af min ålder, och
jag måste finna mig i att se det ofantlig-
ga svalget emellan honom och mig. Hvad jag
dag för dag mera begynner förstå Rubens.
Det är något så genom-kraftigt, så
friskt och så klart i hans bilder, och
framförallt der är lif i dem. Van Dycks
en "Piètà" är jag alldeles galen i här i Museet.
Ett sådant tête d'expression som Maria,
mater dolorosa, kan man ej beskrifva, det
måste ses. – Dubois är en afgjord beundrare
af de gamla mästarne och föraktare af de nya.
I många fall har han rätt, men öfverdrifver
ofantligt och räsonnerar derföre med en ytterst
hånande ton om "l'art mesquin de notre temps"
eller om "peinture des petite demoiselles" ett
namn som ej är illa valdt för att beteckna
den fransyska salongsriktningen. Och i Sanning,
med dessa eviga småbilder, – genrestycken, rococo,
o. d. Ser det ut som om den stora konsten allt

mer och mer skulle dö ut: men det kan
den icke – ty det stora och det sköna dör
ej ut, det lefver och skall lefva så länge
verlden står. – – – — Soiréen hos
de la Chapelles nämner såväl Mamma
som Antell om; med nyfikenhet väntar
jag några detaljer från Lulle. –
Hvad fr. Granstedts fråga beträffar så
ber jag få svara att här aldrig funnits
qvinliga elever, och att några sådana ej heller
tagas emot. – Antwerpenerskolan lämpar sig
också ej mycket för fruntimmer, dertill är den
för grundlig och onätt. – gerna skulle
jag som jag lofvat skicka hem en fotografi
af mig till julen, men jag måste bedja om
förlåtelse att jag ej kan göra det emedan jag
ej haft tillfälle att posera för en fotograf –
2 ggr har jag ämnat göra det men alltid stött
på något hinder. – Det blir då tills efter nyår. –
Älskade Mamma, nu slår tornuret 12 och
jag tager derföre Godnatt och har mamma
helsa stora och små från
Atte. –
P. S. Mamma frågar mig om maten! Den är oklander-
ligt god. Jag äter allt utom en sorts grönsaker, som
lukta som difvelstreck. Rätterna äro 4 alla
dar: soppa, kött, stek och äppel och päron. –
dertill drickes 1 gårste likasom och till qvällen. –

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått brev från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Tidningarna och Axel Antells brev ger ytterligare en bild av livet i Helsingfors.

    Helsinki Axel Antell
  • Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.

    Helsinki Suomi Saksa Porvoo Köln Frankfurt Schelde Brugge Alankomaat Rein
  • Edelfelt har förundrat sig över att eleverna på konstakademien går så tunt klädda; föregående dag hade han träffat Jules Dubois som med öppen jacka gick av och an på Place de jesuites; Dubois sade att han härdade sig.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Jules Dubois
  • På tal om sport hade Frédéric Matthæi införskaffat fäktningsutrustning senast de kom samman; Karel Scriba antog ytterst animerat utmaningen; Scriba bröt vid ett tillfälle av floretten, slog omkull ett bord och stampade förtvivlat; fäktningen fick sitt slut då husvärden kom in och förbindligt bad dem att låta bli sina ridderliga övningar.

    Karel Scriba Frédéric Matthæi
  • Edelfelt är ledsen över att han inte får fira jul med Alexandra Edelfelt och resten av familjen i Helsingfors; på julafton behöver hans tankar inte färdas längs järnvägar eller gå "via St. Petersburg" för att hitta hem till nummer 10 Södra Esplanadgatan; han tvivlar inte på att det blir ganska angenämt att fira jul med Karel Scriba och Schultz.

    Helsinki Pietari Alexandra Edelfelt Karel Scriba Schultz
  • Ingen annan än tyskar och nordbor firar jul på något "särdeles märkligt sätt" i Belgien; där och i Frankrike är det nyåret som firas; barnens fest är St Nicolas.

    Ranska Belgia Nikolaus av Myra
  • På konstakademien målas det flitigt; det behövs ofantligt mycket övning för att komma underfund med målningstekniken, och Edelfelt tror som Jozef Van Lerius: "Ça viendra" [det kommer], inget konstverk skapas ”i första hugget”: Madmoiselle Emilie Björkstén tror att Rafael målade sin Sixtinska madonna med några genialiska penseldrag och att Bertel Thorvaldsen ”högg i marmor sina qval”.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Rafael Jozef Van Lerius Maria Bertel Thorvaldsen Emilie Björkstén
  • Nicaise de Keyser höll i söndags en "särdeles intressant" extraföreläsning om de gamla mästarna samt om Wilhelm von Kaulbach, Ary Scheffer, Paul De la Roche o.a.; de Keyser hade flera gånger sett det ofantliga arbete dessa mästare lagt ner för att uttrycka sin idé; Scheffer tecknade t.ex. 50 gånger Beatrices huvud då denne målade Dante och Beatrice och var ändå inte nöjd med uttrycket; de Keyser drog slutsatsen att om mästarna var så stränga mot sig själva lönade det sig också för nybörjarna att sätta "ett passligt värde på våra snillefoster".

    Wilhelm von Kaulbach Nicaise de Keyser Paul Delaroche Ary Scheffer Dante Alighieri Beatrice Portinari
  • Edelfelt har stått och beundrat en tavla av Peter Paul Rubens, vilken denne målade vid 20 års ålder; den snart 20-årige Edelfelt kände svalget mellan sig själv och Rubens, men har också börjat förstå denne; han är också "galen" i hur Anthonis Van Dyck lyckats med uttrycket i Marias ansikte i en Pietà.

    Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Maria
  • Jules Dubois beundrar de gamla mästarna och föraktar de nya; Edelfelt håller med om att det ser ut som om den stora konsten håller på att dö ut i och med den "fransyska salongsriktningen" med småbilder, genrestycken, rokoko o.d., men det kan den ändå inte, ty det stora och sköna dör inte ut, "det lefver och skall lefva så länge verlden står!"

    Jules Dubois
  • Både Alexandra Edelfelt och Axel Antell nämner soarén hos de la Chapelles i sina brev; Edelfelt väntar med nyfikenhet på detaljer från Lulle (Julian) Serlachius.

    Alexandra Edelfelt Julia de la Chapelle Axel Antell Julian Serlachius Victor de la Chapelle Ellan de la Chapelle
  • Fröken Hilda Granstedt har frågat om kvinnliga elever vid konstakademien; sådana har aldrig funnits och tas inte heller emot; Edelfelt anser att akademin i Antwerpen är för "grundlig och onätt" för att lämpa sig åt "fruntimmer".

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Hilda Granstedt
  • Edelfelt hade tänkt skicka hem ett fotografi av honom till julen, men han har inte haft tillfälle att "posera för en fotograf"; fotografiet från vänt till efter nyår; Edelfelt hälsar Alexandra Edelfelt godnatt.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt berättar för Alexandra Edelfelt att maten är oklanderligt god; alla dagar får de fyra rätter: soppa, kött, stek och äpple och päron, med en qärste [en sejdel öl] till.

    Alexandra Edelfelt