Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

flirt personlighet amerikkalaiset historia Jumala kevät kielet kritiikki kuolema luonteenpiirteet musiikki naiset näyttelyt norjalaiset ranskalaiset ranskan kieli ruoka ruotsalaiset sää sanomalehdet seuraelämä syntymäpäivät taidekauppa taidekritiikki taideyhdistykset talous tanssiaiset tanssit tietokirjallisuus tulevaisuus ulkonäkö vaatteet valokuvat venäläiset vesimittarit (luteet) vuodenajat

d. 9 mars 1899.
Älskade Mamma
Mamma fick sist ett så genomsorgset bref
af mig, och alla dessa jeremiader tynga så
på mitt samvete, att jag ovilkorligen måste
skrifva för att bevisa att svårmodet var öfver
gående. Jag vet icke om det är det gud-
domligt vackra vårvädret, som vi nu fröjdat
oss åt under 2 dagar, eller Madame Jacquinot
danstillställning eller mitt eget förståndiga reson-
nemang emot den luktiga verldsåskådning.
gan, som åstadkommit denna förändring
Det är rigtigt svårt att hållas inne och
emeta på den olycksaliga i bland mångar.
som jag är nog galen att hoppas kunna
göra till snö – faglarna qvittra och solen
ler, och man börjar småningar inse att all
jordens ära är bara skräp emot en enda
af vår Herres solstrålar och att allt det vi
i vår dårskap söka skapa ändå skänker
menniskorna bra mycken verklig glädje än
en enda vacker vårdag.
I går var det Berthas födelsedag och jag
firade den med att gå till Mme Jacquino,
Omöjligt att få tag i någon annan Damör
än lucksdorff – Löde hade ingen frack och
Schultenerna sade svart nej då de hörde att
dans konsten togs med i betraktande. Jag

var i går och förrgår på det utuslaste
lynne, och så vipprasande på min tafla
att jag skulle ha varit färdig att öfver
gifva måleriet. Jag tänkte på möjlighet
tog att komma tillbaka till Helsingfors
och der tillbringa återstaden af mina
dagar med att skrifva om dråtselkon-
toret, skogshöflingen, theater och musik i
dagbladet – det skulle jag kanske duga
till bäst af allt – ytlig som jag är, och till
räckligt oförskämd att yttra mig i frå-
gör som jag ej har den aflägsnaste
aning om. – Jag tänkte, hellre, tusen
gånger hellre det än att bli en konstnär
à la Sjöstrand, Bornan och Wilenius, Atel-
stedt Keisaner, Becker! – I sådan sin
nesförfattning och med så ringa utsigter
för framtiden beslöt jag att gå upp
till Jacquinots. Jag betraktade balen som
en peu kur, en förströelse quand même
utan att ha den ringaste lust att dansa
eller kurtisera – flickorna voro ju dum –
ma, fula, sjåpiga, det var jag öfvertygad
om på förhand. – Jag kan nu, dagen
derpå, med höja konstatera att kuren
lyckades förträffligt. Jag hade roligt
rigtigt roligt, och fann flickorna söta,

fors
råkte
blan
rid
Be

i
skra

dag
blir
ridda
åtn

laste
sätter
fer.
aglighet
hingfors
ick
elkon-


ette
önstern
Atel-
till
tnytt

alen som
même
dan
ells
gar
hen
het
söta
roliga och qvicka, och ångrar ingalnin-
då att jag dansade till kl. 1/2 4 på mor-
gonen. Jag ser på min olycksaliga
blammanger och mina finntämpar med
betydligt blidare ögon nu. – Hvilken
stor man har ej gjort dumheter i sitt
lif – och om den här dumheten (d.v.s
taflan) kommer att stå mig dyst, så
är det från början till slut mitt eget pel,
och blir kanske en nyttig lektion. När
Mari är så ohjelpligt infaldig att man
målar finska landskap i Paris och franska
genretaflor i Finland, så blir och då
göra bara smörja, så har man ju blott hvad
man förtjenar. Men, än är Polen är
förloradt. Kanske kommer ännu inspi
rationen från höjden och korfvar om min
blandmanger och vrider mina venster –
vridna bontuppar på rätt igen. –
Berndtson var också mycket dyster
i höga då vi begåfva oss ut på roligheten
i går. Han har en splitternig frack hos
skräddarne, men har ej haft kurage att
gå och ta ut den, derföre att han är skol-
dig pengar der förut. En i sanning falsk
blygsel vis à vis en sådan der lurk och
riddare af Saxen. Han hade derföre man
innan utväg än att låna Petit Gerande

frack, som var för liten. Jag ville emella
tid ej lägga sten på börda utan förklar
rade, trots samvetets röst, att fracken såg
mycket schangtil ut. Tänk att Berndtson
roade sig så bra, att han mot morgon-
sidan ej mera ett ögonblick tänkte på
sin åtsittande habit utan skullade af
med de korta skortena så mycket han
orkade. Första afdeljungen af tillställning
går upptags af musik i alla former och
deklamation af Madame Wachter-
Vi kommo emellertid för sent för att
få höra detta, hvilket jag naturligtvis
på det lifligaste beklagade inför Mme
W., som hade godheten lofva uppläsa
samma stycke för mig någon annan
gång. – Hon lär ha gjort det mycket
bra, trots hennes lilla ryska accent.
Märkvärdigt att fransmännen tycka den
ryska accenten vacker! Hon spelar
i allmänhet väl komedi och sysslar
mest med att läsa in roler och dekla-
mera, samt är tillräckligt klok för att
göra det bra och utan öfverdrift.
Henri Perot anförde naturligtvis
dansen och såg midtagen ut
efter sina 58 baler under vintern.

Madame Jacquinot hade lofvat att
inbjuda några snedarses et korrseguinnes
charmantes, och hon hade hållit ord.
En fr. Egeberg, norska, var mycket söt
glad och våldaxt – och mycket rik.
En bra behaglig flicka är en ung svenska
fr. Cleman (jag vet ej hur namnet skrifs)
som jag mycket hört talas om genom
Runebergs. Hon är dotterdotter till Lars
Juhan Hjerta och skall ha ett utmärkt godt
hufvud, något som Gubben hjerta lemnat i arf
åt sina barn och barnabarn. Det skall vara
godt stoff från början för att kunna räcka
till ännu i Edra led. Hon vistar i Paris
med sina föräldrar denna vinter. Pauline
A. var mycket intagen i henne, och presente
rade mig. Det var något så genom hyggligt
och behagligt i hennes blick, något så
väluppfostradt och lugnt i hennes sätt att
tala. Olyckligtvis hade hon sorg och dansade
ej och gick mycket snart bort. Det vore
roligt att träffa henne igen någon gång.
lotillon dansade jag med yngre Mlle Perrot
Henris syster. Det är lifvade flickor, koketta
i högsta grad och mycket tacksamma för kurtis
samt pratsamma hit. De ha dessutom
något genomparisiskt i sitt yttre, detta egen-
domliga behag som ej kan beskrifvas.
Mr d'Avançons talade med mig om min
tafla, som han naturligtvis höjde till skynna

ne, och jag tackade honom för hans utmärkt
grannar artikel i le Soir. Jag fick dessu-
tom komplimanger från högra och venster med
försäkringar om att juryn varit "stupide,
avengte, idiot, impossible, incroyable o.s.v.
som ej gifvit mig medalj. – Emellertid
gick de hvanion på med att jag icke borde
ställa ut något som vore den förra taflan
underlägsen – hvilket jag också noga bör
tänka på innan jag skickar upp blang-
mangern. – Emellertid är det i hela tagit
litet att göra på taflan – lyckas det, så
kunde den göras färdig på 4 dagar, ty det
måste gå med ens, och snoeffekten måste
obehålla all den friskhet som man blott
får med en öfvermålning. Börjar man det
minsta att klätta och retouchera i dessa hvita
fina toner, så blir det smutsigt – och det är
det tyvärr tillräckligt förut.
Cederström har verkligen fått kontant
19000 frcs för sin tafla, i 2 poster den ena
på 5000 den andra på 14000. – Estlander
skrifver till mig att konstföreningen ej,
han tänka på min tafla förrän i nästa
är emedan de ha så många utgifter för
att taga de Hovingska tinningarne i besättning
och att han alls ej sverrar för hurudan
stämningen är om ett år, då han sjelf
icke mera tillhör direktionen. Det är
ni
att
förvån
funn
bygsa
Ack,
ar
skor
n
bra
att
ila
Och
är a
las
hje
ah
N
A
och
och fö

tmärkt
och dessa
md
nede
aste
borde
bör
blan-
I laget
der
ne
lu
ör
etterier
exerntan
et
är
in alldeles klart att jag ej har något
att hoppas på det höfliet Alla menniskor
förvåna sig öfver att taflan ej är såld.) – Jag
funderar på att gå och bjuda ut den till
några amerikanska konsthandlare. – Ingen-
ning hörs från Petersburg. Menes der inga
tidningar i den staden, och går inga menni-
skor upp på akademins konstutställning
Berndtsons tafla för salongen blir rigtigt
bra en rigtigt liten Meissonnier. Tänk
att B. sedan han reste ut ej har sålt
måleri för en enda son – det är ändå värre
Och hans målning är ändå tusen gånger batten
än det mista af konsthandelskrämt. Han
har verkligen haft otur och jag önskar af
hjertat att han måtte sälja sin salongstafla
och sedan komma i röpet. Visserligen gör
han ej heller mycket för att bli känd, destall
är han för kommar och blyg – Han blir
bestämdt något dugtigt – om ej penningebe-
kymren nedtrycka honom för mycket.
Ett så uselt konst är som det sista har
Bastien
väl ej funnits i mannaminne.
lysagt som i fjol förtjenade 25000 frcs har
I år ej förtjenat en son – och samma kla-
gavina på alla håll.
helsa
Och nu farväl, älskade Mamma –
småflickorna, görnarne Walléen, Morbror
och Tante Gadd. – Tack för Sveriges historien
och fotografierna som rigtigt anländt.
Mammas
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alla jeremiader i det senaste brevet till Alexandra Edelfelt tynger Edelfelts samvete; svårmodet är över, kanske beror det på det gudomliga vårvädret, Madame Jacquinots danstillställning eller hans eget förståndiga resonemang; fåglarna kvittrar och solen ler, det är svårt att hållas inne och smeta på den "olycksaliga blanc manger'n" som han hoppas göra till snö; all jordens ära är bara skräp gentemot en enda av vår Herres solstrålar.

    Alexandra Edelfelt Jacquinot Jeremia
  • Föregående dag var Bertha Edelfelts födelsedag; Edelfelt firade med att gå till Madame Jacquinots; det var omöjligt att få tag i någon annan dansör än Gustaf Sucksdorff; Torsten Lode hade ingen frack och Schulténerna sade nej då de hörde att det blev dans.

    Berta Edelfelt Torsten Lode Maximus af Schultén Jacquinot Hugo af Schultén Gustaf Sucksdorff
  • Edelfelt har varit på uruselt lynne och "vipprasande" på sin tavla; han tänkte på att tillbringa resten av livet i Helsingfors med att skriva till Dagbladet hellre än att bli konstnär à la Carl Eneas Sjöstrand, August Boman, Gerog Wilenius, Fredrik Ahlstedt, Sigfrid August Keinänen och Adolf von Becker.

    Helsinki Adolf von Becker Carl Eneas Sjöstrand August Boman Fredrik Ahlstedt Sigfrid August Keinänen Georg Wilenius
  • Edelfelt betraktade balen hos Madame Jacquinot som en kur, utan att ha den minsta lust att dansa och kurtisera; kuren fungerade, han hade riktigt roligt; han ser med blidare ögon på sin "olycksaliga blangmanger" och sina "finntampar".

    Jacquinot
  • Om tavlan står honom dyrt är det Edelfelts eget fel och blir en nyttig lektion; det var enfaldigt att måla finska landskap i Paris och franska genretavlor i Finland; men än är Polen ej förlorat; kanske kommer ännu inspiration från höjden.

    Suomi Pariisi Puola
  • Gunnar Berndtson var nedstämd på vägen till Madame Jacquinots; han har en ny frack hos skräddaren, men har inte tagit ut den eftersom han från förut är skyldig skräddaren pengar; Edelfelt tycker det är en falsk blyghet mot en sådan lurk och riddare av Saxen; Berndtson fick låna Pierre Petit Gerards frack som var för liten; mot morgonsidan hade Berndtson glömt sin åtsittande habit [klädsel] och skuttade av med den korta skörten så mycket han orkade.

    Sachsen Gunnar Berndtson Jacquinot Pierre Petit-Gérard
  • Första delen av tillställningen upptogs av musik, samt deklamation av Madame Sophie Wachter; Edelfelt kom för sent för att höra Madame Wachter men hon lär ha gjort det mycket bra, trots hennes lilla ryska accent; fransmännen tycker att den ryska accenten är vacker; dansen anfördes av Henri Perrot; Madame Jacquinot hade lovat bjuda in några charmanta suédoises et norvégiennes [svenskor och norskor]; norska fröken Betty Egeberg var mycket söt, glad, välväxt och rik; en behaglig flicka är svenska fröken Bertha Cleman, som Edelfelt hört talas om genom Runebergs; hon är dotterdotter till Lars Johan Hjerta och har ärvt "gubbens" goda huvud; hon vistas i Paris med sina föräldrar denna vinter; Pauline Ahlberg presenterade henne för Edelfelt; fröken Cleman bar sorg och dansade därför inte; Edelfelt vill gärna träffa henne på nytt.

    Pariisi Lina Runeberg Pauline Ahlberg Walter Runeberg Jacquinot Henri Perrot Sophie Wachter Betty Egeberg (epävarma yhteys) Bertha Kleman Lars Johan Hierta Pontus Kleman Bertha Amalia Kleman
  • Edelfelt dansade kotiljong med den yngre Mademoiselle Perrot, Henri Perrots syster; det är livade flickor, koketta och mycket tacksamma för kurtis, samt pratsamma som fransyskor; de har något genomparisiskt i sitt yttre.

    Henri Perrot Sophie Perrot Perrot
  • Monsieur Thierion d’Avançon höjde Edelfelts tavla till skyarna; Edelfelt tackade honom för hans fina artikel i Le Soir; Edelfelt fick komplimanger från höger och vänster med försäkringar om att juryn varit idiotiska, blinda, omöjliga, otroliga som inte gett Edelfelt medalj.

    Thierion d’ Avançon
  • Thierion d'Avançon gick på med att Edelfelt inte borde ställa ut något som var underlägset den förra tavlan, vilket Edelfelt borde tänka på innan han sänder in "blancmangern"; det är lite kvar att göra på tavlan; det måste göras i ett svep för att behålla friskheten.

    Thierion d’ Avançon
  • Gustaf Cederström har fått 19 000 francs kontant för sin tavla [Karl XII:s likfärd].

    Gustaf Cederström
  • Carl Gustaf Estlander skriver att konstföreningen inte kan tänka på att köpa Edelfelts tavla förrän nästa år; de har så många utgifter för att ta de Hovingska pengarna i besittning; Estlander kan inte svara för hur stämningen är följande år, då han inte mera tillhör direktionen; Edelfelt funderar på att bjuda ut den till någon amerikansk konsthandlare.

    Carl Gustaf Estlander Victor Hoving
  • Inget hörs om utställningen i Petersburg.

    Pietari
  • Gunnar Berndtsons tavla för Salongen [Konstkännare på Louvren] blir bra, en riktig liten Ernest Meissonier; Berndtson har inte sålt ett enda verk sedan han reste ut; hans verk är ändå tusen gånger bättre än det mesta av det som finns i konsthandlarna; Edelfelt önskar att Berndtson kan sälja sin salongstavla och "komma i ropet"; Berndtson gör inte mycket för att bli känd, han är för kommod [bekväm av sig] och blyg för detta; han blir bra konstnär om inte penningbekymren trycker ner honom för mycket.

    Gunnar Berndtson Ernest Meissonier
  • Det har varit ett dåligt konstår; Jules Bastien har inte förtjänat en enda sou [~ ett enda penni].

    Jules Bastien-Lepage
  • Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och hälsar till, småflickorna, pojkarna Walléen, Morbror Gustaf Brandt och Tante Adèle Gadd.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Emil Walleen Mikael Walleen
  • Edelfelt tackar för Sveriges historia och fotografierna.

    Ruotsi