Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

rykten militärer (personer) fylleri mordförsök censur alkoholism personlighet arpajaiset attentaatit häät juhlat kirjeet luonteenpiirteet masennus melankolia museot naapurit näyttelyt pohjoismaalaiset politiikka porvarillisuus puheet ranskalaiset ruotsalaiset sää sähkeet seuraelämä sotilaat taidekauppa talous tanskalaiset taulut tilaukset upseerit vappu vuotuisjuhlat ystävät

Paris d. 28 april 79
Älskade Mam
Sällan har jag så mycket längtat efter bref som
under denna vecka – att jag ej fått något är nu
turligtvis mitt eget fel, då jag sjelf för 10 à 14 dagar se
den varit uratslåten och låtit en lucka uppstå.
så mycket gladare blef jag derföre då conciergen
i dag kämtade hit upp Mammas bref – jemte
Buttis, icke till förglömmandes. Ack hvad det
var onödigt att Mamma skulle betala sin s.k.
skild – det var bara att göra mig, stackars
menniska uppmärksam på att också jag borde
vara punktligt vid återbetalandet – och skräddaren
färghandinens och förgyllarens välnades stade
med ens för min syn. Om historiemålningens
ädle konst icke slår sig till pengar, så slår
den sig till skulder hvilka blott vänta på en
enda taflas försäljning för att försvinna som
agnar på vinden – men under dessa tider få
de vänta, stackrarna! – Den Cedercreutiska taflan
är nu alldeles färdig. Jag tycker bara att de är
synd att ge den till det priset. Jag har börjat en
annan, samma ämne, men från annan sida, litet
mera i profil, för konsthandlaren, som ej ger mig
någon lefvande ro. Citoyenne skall börjar på med
endera dagen. Dessutom har jag gjort några penn-
teckningar som jag skall skänka till lotteriet
för etknografiska museet i Stockholm. Alla
härvarande svenskar ha bidragit till detta
utmärkt goda ändamål med någon liten studie,
och Hazelius är dessutom, sedan stornas viss
synnerligt goda vän
Annu har inga underrättelser ang. taflans försäljan
kommit från Petersburg. Jag är illa rädd att

allentalet och de oroliga tiderna gjort att min
hr Schon och hans klient glömt bort hela historien.
Mitt hopp är ändå ej alldeles slocknadt – Emeller
red antar jag att expositionen i Petersburg är
slut för längesedan och taflan kanske redan
hemma. Nu är ju intet i vägen för att skicka
taflan till Stockholm, der den ändå borde exponer
för det svenska ämnets skull. Skulle icke Bos
om man talade vackert med honom åtaga
sig försändningen till Åbo. Der skulle en
exposition föranstaltas och inkomsterna skulle
bå betäcka prakt kostnader och emballage.
Stockholm har fager lofvat bestyra om allt –
Och är han engång underrättar så skall jag
ytterligare skrifva och be honom åtaga sig
besväret samt ge honom nödiga instruktioner
Taflan kan gerna komma till Stockholm först
Omkr. d. 20 maj, men är i fulli är det för
sent, ty då att menniskorna borträtta. Höra
ingen köpare af, skickar jag, tror jag taflan till
München B om den hinner komma det till
den 23 Juni. Är det någon möjlighet för
Mamma, så rådgör med Bos eller någon annan
beskedlig, menniska som har intresse för saken.
Vädret är här det allra gemenaste man
kan tänka sig, så, att man t. o. m. med det
bästa lynne, ibland kan förtvifla regn och köld.
Och tänk att vi om några dagar ha första
ag. – I förra veckan var Petit – Gerands bror,
officera här på genomresa till Strassburg.
Jag var då med tillsammans med honom
och några officerare samt Lode, som af dem bl.
a. bjöds på en officersmiddag i kasernen.
Petit Gerards bror är hygglig, men ej något snille
affi-
de
mig
är
af
n
är
ha
n
deri

att min
historier.
emeller
är
an
till
don
or

ell

åg
tioner
först
för
ta. Hörer
han tite
ty
enne
saken.
åt

Atte.
officer och tjenstens karl men icke något vidare
Petit Gerard, men kumpan och granne förefaller
mig ibland förfärligt tröttande. Först och från
är det tråkigt att se en individ egna sett
lif och hela sitt arbete åt en bana der han
omöjligen kan ha framgång. Hans måleri
är af det hoppfösaste jag sett i den vägen.
Han saknar alldeles totalt talent, och jag är
öfvertygad om att hvem som helst skulle kun-
na komma lika långt som han med 3 års stå
dier. Lyckligtvis har hans mor litet pengar
och ett hus i Strassburg – annars tror jag kan
skulle svälta ihjäl om han ej valde annan
födkrok än måleriet. Men hans räsonneman
plågar mig också. Han vill gå och gälla för
en sådan der artistsjäl och revolutioner och
är i grunden den mest inbitna bourgeois
och Mr Prudhomme man kan tänka sig. Genom
honom har jag då kommit till en rigtigt noga
kännedom om det franska bourgeois-svärendet,
så mycket häckladt af artister och litteratörers
Det är något hederligt och godt på grunden
hos dem, det måste erkännas, och de goda
egenskaperna äro kanske öfvervägande, men det
luttiga, småfåfänga, rädda och beräknande kunna
de aldrig dölja. De spela enthusiaster, miss-
röjda, filosofer, hjeltar, vältalare med ett ord
allt det granna i den franska karaktären, men
spela det så dåligt att hvar och en kan se att
detta är temmeligen vidt skildt från deras verklig.
jag. Emellan det stolta pratet sticker alltid deras
lilla, välplacerade kapital med 4 procents tanta,
och deras regelbundna temmeligen enformiga lif
kontrasterar med deras missnöje med sakernas
ställning – De skälla på regeringen alltid äfven om
det vore himmelens ånglar som inta som minist
men när verkligen folket gör allvar af missnöjet
och ställer till revolution, så att de de första att

laga sig undan. Detta naturligtvis i allmän –
het. – Af artisterna här i qvarteret har jag i alla
mänhet föga fröjd. Bastien, den enda som man
kunde ha verklig nytta af, har blifvit så dryg
att jag alls ej känner mig väl till modo då
Jag är med honom och nedtrycket af hans storhet
Häromaftonen var det det sista skandinaviska
klubbmötet. Många tal och skålar. Det roligaste
bald hölls af en svensk student Berggren, en
äkta Upsala skräflare till de ogifta damerna.
Danskarne lemnade en aldrig oronro utan höllo
jemnt på med humoristiska tal som voro högst
tråkiga eller också storstagar haranger som vore
ändå tråkigare. Den der fru Stracke, som jag
nog talt om – en simpel och oförskämd madam
teg oförskräckt till bordet och tackade på damernas
vagnar, samt sade, anspråkslöst nog att hon varit
stadsepelaren i den kandinaviska klicken. Börja
son sjöng, som han tror, oöfverträffeligt – Kalle Wetter
hoff skar några qvickheter, tills han blef alldeles
full som vanligt.
Det var helt och hållet Lodes fel att telegram-
met till Ehrnroothska bröllopet om för sent. Han
glömde under tolf timmar, från 9 om morgonen
till 9 om aftonen att afsända det under det
han var och viftade med några chevaliergardes.
ryska officerare. – Det sagt att alla våra bref
öppnas och läsas i Petersburg – var derföre
ej rädd att jag inlåter mig i politiska spörsmåla
hvilka har diskuteras från morgon till qväll
Nu säger jag Mamma godnatt, tacka Butti
rigtigt hjertligt för brefvet, och säg att jag
nog skall skrifva – Tusen varma helsningar till
alla från Atte

None

None

None

None

None

None

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt blev glad av Alexandra och Butti (Berta) Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt har betalat sin skuld till Edelfelt, vilket bara påmint honom om hans egna obetalade skulder till skräddaren, färghandlaren och förgyllaren; om historiemålningens ädla konst inte slår sig till pengar, så slår den sig till skulder; i väntan på försäljningen av tavlan får skulderna vänta.

    Alexandra Edelfelt
  • Den Cedercreutzska tavlan är helt färdig; Edelfelt tycker det är synd att ge den till ett så lågt pris.

    Emilia Maria Sofia Cedercreutz Axel Cedercreutz
  • Edelfelt har börjat en ny tavla med samma ämne, men från en annan vinkel, lite mera i profil, för konsthandlaren som inte ger honom någon ro.

  • Edelfelt skall börja med Citoyenne [Medborgarinnan] endera dagen.

  • Edelfelt har gjort några pennteckningar till lotteriet för etnografiska museet i Stockholm; alla svenskar har bidragit och Artur Hazelius är dessutom en synnerligen god vän sedan föregående sommar.

    Tukholma Nordiska museet Artur Hazelius
  • Inget har hörts från Petersburg om försäljningen av tavlan; Edelfelt är rädd att mordattentatet [på kejsaren] och de oroliga tiderna gjort att herr Schön och hans klient glömt bort hela saken.

    Pietari Schöne
  • Edelfelt antar att expositionen [utställningen] i Petersburg är över.

    Pietari
  • Edelfelt kunde sända tavlan till Stockholm, där det svenska ämnet borde väcka intresse; han ber Alexandra Edelfelt fråga B.O. Schauman om denne kunde åta sig att skicka tavlan till Åbo, där man skulle ställa ut den och inkomsterna skulle täcka fraktkostnader och emballage; i Stockholm har Johannes Jæger lovat sköta alla bestyr; tavlan behöver komma till Stockholm före juni, då alla människor är bortresta; om ingen köpare dyker upp sänder han tavlan till München, förutsatt att den kommer dit före den 22 juni.

    Turku Tukholma München Alexandra Edelfelt Berndt Otto Schauman Johannes Jæger
  • Vädret är uselt och det tar på lynnet; om några dagar är det första maj.

  • Pierre Petit-Gérards bror, officeren, var förra veckan i staden på genomresa till Strassburg; Edelfelt umgicks med honom och några officerare, samt Torsten Lode, som bjöds på officersmiddag i kasernen.

    Strasbourg Torsten Lode Pierre Petit-Gérard Petit-Gérard
  • Pierre Petit Gerards bror är hygglig men inte något snille, officer och tjänstens karl.

    Pierre Petit-Gérard Petit-Gérard
  • Pierre Petit Gerard, Edelfelts kumpan och granne, är ibland förfärligt tröttande; dels är det tråkigt att se en individ utan talang ägna sig åt måleriet, där han inte kan ha framgång; lyckligtvis har hans mor pengar och ett hus i Strassburg annars skulle han svälta ihjäl; dels plågas Edelfelt av Petit Gerards resonemang; denne vill gälla för en artistsjäl och revolutionär, men är i grunden en inbiten bourgeois [borgare].

    Strasbourg Pierre Petit-Gérard Petit-Gérard
  • Hos den franska bourgeoisien finns i grunden något hederligt och gott men de kan aldrig dölja det futtiga, småfåfänga, rädda och beräknande; de skäller alltid på regeringen, men när folket gör allvar av missnöjet och ställer till revolution är de de första att dra sig undan.

  • Edelfelt har ingen glädje av artisterna [konstnärerna] i kvarteret; Jules Bastien, som han kunde ha verklig nytta av, har blivit så stor och dryg att Edelfelt inte känner sig väl till mods i dennes sällskap.

    Jules Bastien-Lepage
  • Man har hållit Skandinaviska klubbens sista möte för säsongen; Upsalastudenten Berggren höll det roligaste talet, i vilket han vände sig till de ogifta damerna; danskarna lät inte någon få "öronro" utan höll tråkiga tal hela tiden; fru Straube, en simpel och oförskämd madam, tackade på damernas vägnar och sade anspråkslöst att hon varit skådespelaren i den skandinaviska klicken; John Börjeson trodde han sjöng oöverträffligt; Kalle Wetterhoff sade några kvickheter, fram till att han blev full som vanligt.

    Uppsala John Börjeson Karl Wetterhoff Straube Berggren
  • Det är Torsten Lodes fel att telegrammet till Ehrnrootska bröllopet kom för sent; han glömde en hel dag att sända det, medan han umgicks med några chevalier gardes – ryska officerare.

    Theodor von Frenckell Torsten Lode Fanny Ehrnrooth
  • Det sägs att alla brev öppnas och läses i Petersburg.

    Pietari
  • Alexandra Edelfelt behöver inte vara rädd för att Edelfelt inlåter sig i politiska frågor.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt och tackar för Butti (Berta) Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt