Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

vetenskap (fenomen) fylleri aamiaiset aateli alkoholi kirjeet kuvanveistäjät kuvitus lainat mallit (ammatti) näyttelyt päivälliset patsaat posti ravintolat seuraelämä taide taidekauppa talous tilaukset vaatteet venäläiset

Paris lördag d. 10 mari 79
Älskade Mamma
Jag har haft rigtiga samvetsqval
öfver mitt sista bref, skrifvet i ett
utbrott icke så mycket af dåligt lynne
som af otålighet öfver att aldrig få
det väntade penninga brefvet. Jag fick
emellertid på e.m. samma dag låna
100 frcs af Walter Runeberg, hvilket
betydligt hjelpte upp mitt humör.
Skilnaden var också ofantlig då jag
under 2 dagar endast haft några
francs i postemonnaien. Jag kunde
nu betala för mig på restaurationen.
krogskulder plåga mig förfärligt – köpa
en halsduk, betala modellen och t.o.m.
lägga mig till kanskar för att gå till
ederströms middagsbjudning. Walter
Runeberg håller på med skizzen till
fadrens monument. – Så ledsamt det
än är måste jag säga att jag alls ej
tycker om skizzen – som dock, enligt Waller
utsago lärer bli den definitiva. W. är så
rädd för allt affekteradt och teatraliskt,
att han nu gjort en skizz som mera

påminner om gubben Lindfors att om
gubben Runeberg utom att skizzen var
rent af klen i artistiskt hänseende.
se har en charge af densamma. – Hvarföre
borgå lektorn prost-
gubben skall pointer
vet jag ej. – Det
är ändå märkvärd
att man alltid
mer eller mindre gör
sig sjelf – Det är
en så Waltersk
ställning på henna
att det är rigtigt
l
löjligt – Dessutom
bevisade jag honom att figuren var för kort.
med cirkel i hand måtte vi ut distanser
na på modellen, på honom och mig, och
på skizzen och funno att denna senare har
2 hufvudlängder mindre än någon af
oss tre, och Runeberg var ju ändå ej bland
de kortaste. Jag skulle göra honom, carré-
ment, i den kosta prestrocken, litet mera
schwung i rörelsen och utförandet så
realistiskt som möjligt – Den der odecide-
rade bredbenta kobenta ställningen kan
visserligen, efter Walters påstående vara
sann, men jag tänker mig med förfäran
dessa två ben brous – två lutande torne
i Pisa och sedan korfven derofvanpå.
Ingen
Han
han
jag e
nom
denna

glön
herbe
ckså
lemna
egen
vage.
då e
låte
känt
tog
sin
alte
kan
att
fam
de
med
ha
h.
ha
la
är
e
den
ej i
en n
fort

om
var
Hvarföre
serait
pointerar
Det
ver hvare
eltid
riste gör
det är
tysk
benne
rigtigt
utom
korde
anser
och
ce har
han
carre
mera

odecide
kan
ära
faran
osse
å.
Ingen menniska säger Walter sanningen
man påstod att jag var den första och fastän
han hade gifvit hundra mark så bjöng
jag ändå ut min mening. Jag träder hon
nom att han måste göra någonting bra
denna gång, ruffa upp sig litet, försöka
få något tusan djefla, i sig, och sett arbete
glömma en enda gång barn och maka och
arbeta med hela sin själ. En sådan, om
också momentan energe, skulle dock alltid
lemna något spår efter sig. – Det är redan
egendomligt att se hur han vet går till
säga: ett evigt skrapande med ehaukoirer
då det är första regeln i skulptur att
sätta till och icke taga ifrån. på detta
satt han det bi lif och vilja i hvarje
touche, på detta sätt präglar man in
sin egen ande i det man gör. Detta lära
aller som lemnar trefjerdedelar åt slampor
kan aldrig lemna något resultat. Jag tror
att de pratade och firade för mycket
familjefester der i Rom – de blefve
derigenom utmärkta familjefäder och
menniskor, men konstnärer blott till
hälften. Och vår tid, vår stora tid vill
ha något annat. Den menskliga andes
han så mycket om han blott vill. Att
lemna ifrån sig all ansvårighet och lassa
ållt på det som kallas anlag, och som
i och för sig är blott ett ringa vilkor för
det anna uttrycket af själen, men alls
ej ett uttryck deraf, är icke förenligt med
en tid som söker lösningen på lifvets gata
forskning och arbete, se vi på vetenskapen,

så finna vi att den tid längesedan är
förbi då man sysselsatte sig med Meta
fyriska spetsfundikheter och ordfytteri, man
samlar fakta, studerar naturen med allvar
och hoppas sålunda dra ett stra till stacken. –
Walter Runeberg är en af de förträffligaste
menniskor jag träffat på – hans enda fel
är att han litet saknar energi och att
han haft en dålig skola. Han har varit
omgifven af för många Dietrichsoner som
trött att man i konsten mera än i det
dagliga lifvet kunde låta stekta sparfvar
flyga sig i munnen, och som sqvadronnerat
om konstens undantagsställning och dess "dole
fur niente, såsom bevis på det verkliga
– sloskler, dumheter! Jag känner
snillet.
det så väl – gör jag dåligt och skralt så
är det icke derföre att det saknar mig för
måga att göra utan formiga att vilja.
Det finnes ingen själsansträngning som är
mera påkostande, det är sannt, men är
det icke så med vårt lif att när det som
bäst varit hafver, så hafver det möda
och arbete varit.
Cederström hade icke, såsom han så ofta lofvat
bjudit Munkacy, Jacquet o. a. hvars bekantskap jag
så mycket önskat göra. Nya andra än Pirre
Horn och en spanjor Lira. – Vi reste af till Marques
nära Renaissancer, ett af de bästa ställena i Paris.
C. hade sistabinet particulier beställt en rigtigt
fin fin middag – der det dracks bra. Pirre Horn
blef så lifvad att han, trots sina 60 år hoppaste
och skullade, höll flatinska tal och skalde på
sin svärmor. Stackars karl! Han är gift med
en Rotschild, som ville få ett gammalt namn och
en litet, men som skall vara stojkful. Pirre H.

har heller aldrig tagit saken sentimentalt
och det är icke bristen på kärlek han sörjer
öfver, utan bristen på frihet. Han talade med
rörelse om huru kopiöst det söps i Sverige.
Mycket rolig är han emellertid, fastän han
är litet "förbi". Det är denna småtassiga
ustighet som i all sin anspråkslöshet är mera
uppfriskande än verklig esprit.
Nu igen har postiljonen varit här
inga bref till mig. – Hvarföre svara ej le
dercreutz åtminstone. Anta nu att en konst
handlare kommer och bjuder mera för den
lilla taflan. Då vore jag vår bra galen om
jag ej sålde den, eftersom de ej svarat och
tystnad i detta fall ej kan tar som annat
än likgiltighet eller af slag
Gubben Chabad, som varit uppe på Salong.
för att fernissa min tafla sade att förväl
den som den andra vår väl placerad på
remaisen. Då han emellertid hade haft ett 50 tal
taflor att jernisa kan man väl förstå att han
i några kunde redogöra för hvarje tafla
plats. Jag hoppas emellertid att han
ej misstagit sig hvad cimaisen beträffar.
I morgon är det le jour du vernissage.
Jag är nyfiken och tillika rädd. Enligt
Hvad man säger lär der finnas enskel
massa goda taflor i år, bl. a flere
goda spåstycken – Ack måtte ej min tafla
ta sig alltför dålig ut. Svenskarne tala
alltjemnt om Hagborgs tafla som ett mäskrverk

och bra måste den vara eftersom Luxern-
bourg köpt in den, men det förefaller mig
ändå rätt otroligt då jag minnes det för
farliga han åstadkom i fjol.
Jag har hela Madam Jacquinots joukko
att föra in i morgon samt herr Renholm.
Den traditionell frukosten kommo vi
Bson och jag att äta med Dütschold Friset,
och Petit Gérard.
Jag har målat flitigt dessa senare da-
går. Kostymen till Citoyennen har jag
i brist på pengar ej kunnat hyra – den
kosta 40 frcs i hyra. Den der större taflan
för konsthandlaren (samma ännu tock der
Cedercreutzte, men helfigurer – har jag. Nu
tecknat upp och hoppas få den manliga
figuren färdig i dag. Jag har f.n. en af Paris
bästa modeller, Colorossi – enligt honom skall
vara rätt mycket känd ibland konstnärerna
ej
– Han säger att han beundrar mitt målerier
och skulle gerna vilja ha en skizz, gjord på
n eftermiddag af mig. Som han ej har pengar
att betala frågade han mig om han ej i gin-
gäld skulle få lemna mig en kalorifer som
ryska målaren baron Schullonsky gifvit honom
då han reste till Italien. Jag har sett på kalo-
riferen – den kostar i händela ung. 150 frcs och
funderar på affären
Quel dommage, Monsieur, que vous netier
pas de cette force-là il y a quatre ans, vous
seriez ricke aujourd'hui" sade han – får då
för 4, 5 år sedan såldes taflor som på heta ste-
när, då gjorde Goupil, Jacquet en: Il sin fortuner
nu är det en eländig tid för konsten
Nu tar pappret slut och jag säger Mamma
farväl – tusen kyssar till de små kära systrarna

Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har haft samvetskval för det senaste brevet, som han skrivit i ett utbrott av otålighet över att aldrig få det väntade penningbrevet.

  • Edelfelt fick låna 100 francs av Walter Runeberg; han har kunnat betala sin krogskuld, köpa en halsduk, betala modellen och skaffa handskar för Gustaf Cederströms middagsbjudning.

    Walter Runeberg Gustaf Cederström
  • Illustration: Walter Runebergs skiss till staty av Johan Ludvig Runeberg; Walter Runeberg håller på med skissen till faderns monumnet; Edelfelt tycker inte om skissen; Walter har gjort en skiss som mera påminner om gubben Lindfors än om gubben Runeberg; det är en Waltersk ställning på benen, och Edelfelt bevisade att figuren var för kort; den odeciderade [obeslutsamma] bredbenta ställningen kan vara sann, men Edelfelt tänker med förfäran på dessa två ben i brons – två lutande torn i Pisa; ingen har vågat säga Walter sanningen; fastän Edelfelt just fått låna hundra mark sjöng han ut sin mening; han sade att Walter måste ruffa upp sig, få något "tusan djefla" i sig och glömma för en gångs skull barn och maka och arbeta med hela sin själ; det pratades och firades för mycket familjefester i Rom – de blev utmärkta familjefäder, men konstnärer bara till hälften; Walter har varit omgiven av för många Dietrichsöner som skvadronerat [skryta] om konstens undantagsställning och dess "dolce far niente" [det ljuva livet] som ett bevis på verkligt snille; detta är inte förenligt med en tid som söker lösningen på livets gåta i forskning och arbete; det är längesedan man i vetenskapen sysselsatte sig med metafysiska spetsfundigheter och ordrytteri, man samlar fakta och studerar naturen med allvar; om Edelfelt gör något dåligt och skralt, vet han att det inte saknas förmåga att göra, utan förmåga att vilja.

    lukumuistit Pisa Johan Ludvig Runeberg Walter Runeberg Lorentz Dietrichson August Lindfors (epävarma yhteys)
  • Gustaf Cederström hade inte bjudit Mihály Munkaczy och Gustave Jacquet som han lovat; det var inga andra än Pirre Horn och en spanjor Léra; de åkte till Marguer nära Renaissancen [?], ett av de bästa ställena i Paris.

    Pariisi Mihály Munkácsy Gustaf Cederström Christer Horn af Åminne Léra Gustave Jacquet
  • Pirre Horn blev så livad, trots sina 60 år, att han hoppade och skuttade och skällde på sin svärmor; han är gift med en Rotschild [svärmoderns syster gift Rothschild], som ville få ett gammalt namn och titel, men som lär vara strykful; han sörjer främst bristen på frihet; han talade om hur kopiöst det söps i Sverige; denna "småtassiga" lustighet är i sin anspråkslöshet mera uppfriskande än verklig esprit.

    Ruotsi Christer Horn af Åminne Helene Horn Marianne von Haber
  • Postiljonen har varit där, men inget svar från Cedercreutz; om en konsthandlare kom och bjöd mera för den lilla tavlan vore Edelfelt galen om han inte sålde den.

    Emilia Maria Sofia Cedercreutz Emil Cedercreutz Axel Cedercreutz
  • Chabod har varit på Salongen och fernissat Edelfelts tavla; han sade att Edelfelts båda tavlor har en bra placering på cimaisen [nedersta raden].

    Chabod
  • Följande dag är le jour du vernissage [vernissagedagen] och Edelfelt är nyfiken och rädd; det lär finnas många goda tavlor, flera goda snöstycken; Edelfelt hoppas att hans tavla skall ta sig bra ut; svenskarna talar om August Hagborgs tavla som ett mästerverk och bra måste det vara om Luxembourg köpt in den.

    Luxembourgpalatset August Hagborg
  • Edelfelt skall följande dag föra hela Madame Jacquinots ”joukko” [sällskap] till Salongen, samt herr Gottfrid Renholm.

    Jacquinot Gottfrid Renholm
  • Den traditionella frukosten kommer Edelfelt och Gunnar Berndtson att äta med Pierre Petit Gérard, Henri Dütschold och Frizet.

    Gunnar Berndtson Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold Frizet
  • Edelfelt har målat flitigt; han har på grund av bristen på pengar inte kunnat hyra kostymen till Citoyennen [Medborgarinnan]; den större tavlan för konsthandlaren (samma ämne som den Cedercreutzska, men i helfigur) har Edelfelt tecknat upp och hoppas få den manliga figuren färdig samma dag.

  • Edelfelt har för närvarande en av Paris bästa modeller, Colarossi, som säger att Edelfelt är känd bland konstnärerna.

    Pariisi Colarossi
  • Colarossi beundrar Edelfelts måleri och vill ha en skiss i utbyte mot en kalorifer [eldstad] som Colarossi fått av den ryske målaren baron Schukousky då denne reste till Italien; i handeln kostar kaloriferen ungefär 150 francs och Edelfelt funderar på affären.

    Italia Colarossi Schukousky [?]
  • Colarossi beklagade att Edelfelt inte befann sig på samma nivå fyra år tidigare, i så fall skulle han vara rik vid det här laget; då såldes tavlor som på heta stenar och Adolphe Goupil och Gustave Jacquet gjorde sina fortuner [förmögenheter]; nu är det en eländig tid för konsten.

    Adolphe Goupil Colarossi Gustave Jacquet
  • Pappret tar slut så Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och sänder kyssar till de små kära systrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt