Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

folket (fenomen) alttaritaulut ateriat häät höyrylaivat huviretket juhannus kartanot kielet kirkkokunnat musiikki naiset opintomatkat ruotsin kieli sanomalehdet seuraelämä suomen kieli taide tanssi vaatteet valokuvat

ombre på Grefve Berg d. 3 full
på resa till bland
17.
Älskade Mamma,
Med förtjusning emottog jag Mammas sista bref.
hvilket jag genast årnade besvara, men omständig-
heterna hafva så fögat, att jag under min vistel-
je i Åbo omöjligt kunnat röfva mig en fri
stund för att få i frid och ro vara tillsammans
med Mamma, med det kära och älskade hemmet.
Innan jag återupptager resaberättelsen der jag
tist afklippte den, vill jag nu anakronistiskt
göra Mamma bekant med de förhållanden un-
der hvilka jag nu författar detta opris. Saken
är nemligen den, att Grefve Berg, på hvilken
vi beslutat att öfverresa till degerby, för att
derifrån taga vägen till Mariehamn, knappt
hunnen utom Annas mynning, för mist fått
lof att ankra här midt på slottsfjärden.
klockan är nu jex på morgonen, och Mam-
ma kan tänka sig att vi alla ducks passa-
gerare, som icke fotvill är bland här hat
ten, äro litet derute. Vi ha icke sofvit, icke

derföre att väder och vind varit oss till hinders,
ty om man undantager den förargliga mister,
är vädret det vackraste, men då ett tiotal unge
män, alla dömda att tillbringa på natt under
bar himmel, engång börjat att prata och skratta,
är det ej att tänka på någonslags förun-
Förutom expeditionen, som sedan sist är tillskad
med magg. Aspelin o. Lilius är här som dock –
passagerar Odo Reuter, hvilken för Zoologiska
intressen ämnar på till Åland, och kommer att
följa med oss en bit. från Degerby till Mariehamn
Han har varit särdeles gring, och Aspelin, den
runde och trefliga Aspelin har som vanligt
liften
varit föremålet för den intet ondt menande un
terheten. Föröfrigt lär här finnas mycket folk
ombord, bl. andra Arlberg som rejer från Hfors mig
men detja lyckligt lottade indwiden kunna nu
i allsköns ro dernere. Wille Cadenius, som några
dagar vistats i Åbo avec son ani Mechelin, är också
med för att fara till Stockholm och roa sig der.
Allt fortfarande får ångbåten stilla oaktadt dumma
begynna litta sig betydligt; några sömnsmussiga
omorgnade fruntimmar från hytterna gå redan och

t
svöja här af och an på däcket, och snart ha
vi väl färdigt hela det vänliga ångbåtspöjet.
Förargligt om, att jag, och mina gelska, som beräkna
de att vi skulle komma till Åland sedan kl. 8 om
morgonen, och sålunda icke behöfva exponera oss
för ångbåtspublikens blickar, är klädd i min arbete
trögt, med smörlöders flöfter och de gamla grå permss.
ämna (a propos dem vill jag nämna, att jag i
Pargas lät ett sockenskräddare reparera dem, och
jag sålunde ej behöft lägga mig till nya i Åbo,
då de gamla efter lappningen lyckas temligen stackade
Håll je nu om vi till middagen hinna till bland!
Lemlands kyrkoby d. 6 Juli 1891. Nej – vi kunna
icke fram till middagen. Efter att vid hvarje
ha
halftimme stannat och kastal arkar, komme
vi slutligen, efter många äfventyr på sjö och taltan
flod kl. 9 vid dag till Legerby. Der intogo vi
nu, expeditionen och Oco Reuter, som in i
en vecka tid följt med oss en anspråkslös afton
måltid, och derefter roade vi oss med att
gå ut på bryggan och med vår anspråk
föss sång uppstämma en sereund för
grefver bey som i anseende till den ovanligt

låta mister fått lof att andra ett stycka
derifrån. Deyerby liksom senare Marceller
voro mig ganska bekanta sedan sammaren
1818 då jag med Pappa gästade dessa trakter
skada blott att det stora sällskapet hindrat mig
från att i ensamhet uppsöka de platser jag
då med Pappa besökte på några spatserter-
ser besökte. De folkstudier jag här på Åland
gjort äro mycket intressanta. Öfver allt mo-
ter man här rent svenska eller åländska
gestalter, med ett öppet och välvilligt väsende
som måste fängsla. Också i det yttre måste
detta folks egendomlighet af spegtar sig, och
man skulle således hafva ofantligt rikt
fait för skizzer, om blott tiden medgifve,
och om man ej vore i så stort sällskap. –
Men nu måste jag gå till min reseberättelse
som jag dock ej afsför mycket tänker de-
taljera emedan Nervander håller på med
att skrifva bref till Ibladet som utförligt
skildra våra äfventyr. Men första måste

Jag tacka Mamma tiden tusen gånger för allan

mas kära bref, som jag i dag på förmiddagen
emottog. Jag hade aldrig väntat mig att
Mamma, ehuru jag varit så oförlåtligt rolig
att jag ej genast besvarade Mammas första bref
skulle skrifva ett annat till mig. Det var derföre
jag betraktade brefvet som en rar present.
sisynnerhet som mina kamrater, ehuru de vänta
de bref hemifrån, ej erhållit några sådana.
Tack derföre, älskade Mamma!
Men nu följa "les aventures de Stélémaque,
med motto: Wenne Femand ein Reipa thul,
Jo kann en was ergahlen". – Om jag ej mitt
minner mig, träffade Mamma mig senast
i Zimits. Som de Lönnbergska målningarna
om hvilka jag möjligtvis redan namnt, voro
af stort intresse, beslöt att rendertecknad
ytterligare skulle qvarstädna en dag på stället
för att af teckna dem, under det att de öfri-
ge fortsatte resan till Sager. Jag fick således
tillbringa en hel dag tout solo i kyrkan,
men blef till middag än inbjuden till Bev.
berg, som fortfarande visade sig utmärkt eme-
bel emot mig, såsom förut mot hela expedi-
tionen. Till middagen voro der bland andra

tvenne alldeles unga fröknar Wreda från
än an
Storvik, hvilket voro i skriftskolan hos Hedberg
hvilk
m
Deras mor heter Armfelt, och de vore vackra
och ungdomsfriska, ehuru som jag tyckte
förs
der
alltför mycket blyga och tillbakadragna. Ole Reg
dock
ter som känner dem närmare, har likväl för-
olatt
säkrat att de vore särdeles glada och lifvade,
mig i
blott man flod på förtroligare för med dem.
efter att ännu på aftonqvistare hafva tillan
med
blid
in hos Hedberg för att säga farväl och tacka
Mars
honom för hans välvilja, begaf jag mig i vår
bort
till Sage kyrkoby 24 mils väg derifrån
Der träffade jag de andra, som gjort bekant
som
skap med prosten der som varit ointressera och
min
gammal, döf och taktlös. Vidare hade det
begär
vigligaste i den särdeles lika kyrkan blifvit
taga
fotograferadt och beskrifvet af stud. Hanser
vårt
som just hade rest bort derifrån. Alla der-
ja omständigheter gjorde att vi alla med eller
pros
de
mindre fattade afsmak för Saqu. Detta skade
att j
då vi under vårt arbeta följande dagen
ham
i kyrkan alltjemnt stördes af ett fånigt
fruntimmer från Åbo, som blifvit inackorden
Mari
i säger, i det hon än uppträdde och predikade
el

en
ecker
ackra
ckte
ete
acto
aille
tacka
i vår
bekant
tressera
le det
blifvit

lla da-
ella
tta oklande
nget
ackordes
skada
än ställde sig på altaret och sjöng o. d.
hvilket allt har allt annat än angenämt
Vi fortsätta arbetet till klockan som aftonen,
för att hinna blifva färdiga till morgonen
derpå, midsommaraftonsdagen. Det var
dock underligt, tyckte vi, att Saguboerna re-
slatt dagen förut smyckade sina boningar med
mejor, sina grafvar med blommor. Men
med ens begynte man ringa i klockstapeln
bredvid, och detta liksom de högtidsklädda
skarorna af folk som ströfvade förbi kyrko.
posten voro ojöfaktiga bevis derpå att mid-
sommaraftonen var inne. Der stodo vi nu
och skämdas öfver att så grundligt hafva
missräknat oss; vi vågade ej fråga någon för-
bigående om förhållandet, och bestöld derföre
taga skedervit vackra hand och föga oss efter
vårt öde. Och i sanning, denna vår tim-
proviserade midsommars firning var allsicha
så galen. Som jag tror, kommer Nervander
att skrifva närmare härom, och jag vill blott
nämna, att vi på en bergsklack i det har
mantasten väder drucko skålar för kammert
och alla kära derhemma, för fösterlandet och

allt stor och skönt all sjöngo ett höggljdt
pereat öfver prosten, som ej haft det vettat
att bjuda oss till sig, då han visste att vi
borde ett stenkast från honom, öfver de vest-
finska studenter som möjligen bodde i trakter
ladt
ej gjort något för våra trefnad o. s. v. Senare
kunna vi skryta med att hafva tillställt
dans i socknen, något som här var något
alldeles ovanligt. Efter lock och pock för-
mådde vi nämligen en skomakare som
vi genom ryktet kände såsom musikes att
begynna att spela, och endast genom att gifva
exempel kunde vi då och då förmå en
och annan af de tråkiga Sagubserna att trädd
ut på dansgolfvet som för tillfället utgjorde
af Landsvägen. Lefolkningen i Saqu, likasom
i öfriga kustsocknar med finskt mål, saknar
totalt den – lefnadslust som är ett bevis på ett
friskt allmogelif. – Emellertid gjorde vår egen
glada sinnesslämning att vi öfversäga med
sådana förargligheter och först tre – fyra vid
Jag kommo är i säng. Dagen derpå, mid-
sommardagen, klädda vi oss fina, och begåfva
oss till Sargas, specielt till Svedja, låtsande som

o af litet hennet och finna att komma
midsommaraftonen. Framkomma, märkte vi dock
att löjtnant Henrlin, som för några veckor
tid var gräsenkling, ej väntat oss så säkert.
enar han för tillfället fanns på slafvernas
hör herrskapet Hellens. En proposition var
att vi då borde dröja oss till någon bondgård
närheten, ty att vald gästa ansågs opassande,
och den segrade. Vi hade likväl knappt hunnit
öfver sundet till den omtalade gården innan
Heurlin kom efter oss och tvang oss att åter
vände, hvilket och skedda. Utmärkt hygglig
och gästfri var han sedan hela tiden. Två
stora rum med magnifika sångar stodo till vår
nädele
disposition och jag, som de andra, såsom pesta
i gull. Följande förmiddag besökte vi alla gudstje
sten i Pargus kyrka, men gjorde förut den
längesedan beramade uppvaktningen hos
hans Hoyvördighet Erkebiskopen. Han tog
emot oss i en löfsal på ett särdeles elegant
sätt, sade några vackra ord till hvar och en,
specielt karangerade han Nervander, såsom
son till en af mig högakten innerligt älskad vara

och kamret". Till mig yttrade han han
mycket väl kände. Pappa, de hade sist träffats
i Paris med tillägg: Ah, det var en förlust för
tandet att han så snart skulle gå bort från oss
Vi blefvo samtiliga bjudna till middag
och fingo då göra bekantskap med hans
familj. Hans ogifta döttrar voro mycket liflig
och glada, och alls icke så föga vackra som jag
hört dem beskrifvas. Vi företogs oss på efter
middagen långa excursioner med dem, och gubbar
Erkebispen följde hela tiden med och var särdeles
konversabel, något som tyckats höra till hans
natur. Ehuru han var mycket hygglig kan jag
ej hjelpa att jag uti hans sätt, isynnerat
gesterna med handen fann något som särdeles
mycket påminte om vår vän Kocken i Hfors
Så aftonen foro vi till Svedja med Heurlin,
som också var hos Bisken samt han en posses
sivnet Hedenberg, gift med en fröken Ber-
genheim. Der blef sedan på Lvedja ett hiskelig
pokulerande. Följande dag reste vi till kamin
kapellkyrka, der vi gjorde ett märkeligt fynd
i det att bland det öfriga skrapet som fanns
i den ofantligt anspråkslösa kyrkan hade för-
bör
Han
alls i
utan g

han
fatt
le
eer

för
heuslin
n posses
n Ber
hiskeligt
ställen
gud
en vanne
de för
le
villat sig äfven en tafla af stort konsvärder,
föreställande madonnan, Elisabeth Fohannes alls
Sta Calharine i en gripys. Med all säkerhet här
stömmar denna bild från den Wenetianska sko-
lätt, möjligen äfven från sjelfva Paolo Verons.
Vi återvände sent på natten till Zvidju, der
vi stannade till middagen på följande dag.
Emellertid hade Aspelin och Lilius, som under
midsommartiden vistats hos Reuters på Lop.
del och kappellstrand, och haft mycket roligt.
slutat sig till oss. Aspelin tycker jag mycket
om. Han förenar med godt hufvud en ovanligt
godmodighet och ett ovanligt gladt och jemret
lynne, som gör att han blir allas fövorit.
det afskräckande i Lilli yttre var jag nu funne
något förmildradt, jag jag märker att han är godt all
praktig, ehuru han just icke säger många ord, och
alltid ser missnöjd ut. – Från tvidja begåfvo vi
oss sedan vi nogsamt undersökt den gamla Flemnings
början der, till Parjus kyrkoby vänligen Mager-
Han kallad. Här var det mycket trefligt.
alls icke derföre, att folk bjöd oss till sig, och
utan derföre att vi här fingo vara alldeles
på egenhand, och utveckla vår igen förmåga

ställa det trefligt för oss. Pastorn på stället,
Fogelberg, var också mycket vänlig emot oss
och vi voro en afton bjudna till honom. Min
plan att resa till fröknarna Falsk fick ryssa.
då jag hörde att deras egendom alls icke låg
inom vår vog, och då dessutom tiden ej medgaf
mig det. Paris kyrka är derföre intressant att
den af hittills undersökta kyrkor har den gothiska
stilen renast, och frescerna i taket äro försedda
med inskriptioner, af hvilka vi lyckats tyda
indel, och sålunda på något decemening när
bestämma kyrkans ålder. Från Pargos Mager –
stått foro vi med sorg och saknad för att
komma till det obetydliga kanskarta. På
vägen det stego vi i land på en holme Rofvar
holmen, der utsigten var guddomlig. I Kaks.
kasta var det enda märkvärdliga en altar.
tafla, som troligen är af Finnberg, utförd med
geni och oriqualitet och med partier som äro utmärkt
goda i teknisk afseende. I det uselt lilla
torp der vi spisat middag hade man ej sånga
platser åt oss, icke ens på golfvet, och vi fingo
derföre nöja oss med att sofva i en lada,
der vinden spelade genom springorna. Men

sog märkte att det också gick för sig, och hade
ej det olycksaliga grinet och skojet återigen
kommit fråga, så hade vi kanske känt oss full-
komligt uthvilade då vi följande morgon kl.
5 stogo upp för att resa till Åbo. Vädret var
regniljt och graduskigt men vår goda till
stad oss åter vi, och vi hade knappt sagt
till vid Aura år grannt kajer, förrän solen åter
littade fram mellan de brustna skyarna. Atte
komma till Societetshuset och få på sig sin allra
grannaste habit, bestämda i de grad pantalonger-
na och rocken med hvit vårt med röda knappas var
ett ögon blicks verk, och så bar det af ut i stan.
Vår första vänding gällde rättikan för att slika
i oss någonslags mot vår andra postkontoret
der jag småttog Mammas första bref. Förtjust
okyndade jag mig nu att läsa det under trädens
skugga vid den gamla Domkyrkan. Senare gick
jag in i densamma, och beundrade särskildt Schweig
koffs mästerliga, storartade glas målning. Något
sådant har jag ej sett i mitt lif förut. Jag
kunde icke hjelpa det att i mitt innersta
då hvilkade Correggiov: också jag är målare, och
huru jag än sökt raisonnera bort denna känsla,
har den dock spökat i mitt sinne.
På eftermiddagen gingo vi till Runsola, och strufvade
der omkring här och tvärs tills vi slutligen kammas
på allmänna promenaden" vid kagolbanan der. Jag
för min del var alls icke på godt humör, emedan
jag egentligen mot min vilja och första beslut kom-
mit att föra ett quilla krig med Nervander under
eftermiddagens lopp i det finno-svecomenska.
frågorna. Specielt hade de många kalla och härde
omdömen han fällt om flasse svenska förhållanden

rent af sårat mig så att jag mästat ta deras
försvar. Dess sutto vi nu, de andra något trötta
jag litet förtretade och Nervander sentimentalt – poe-
liskt stämd framför våra glas, med afbundsamma
blickat då och då seende upp till de lyckliga
varelser som i öfre salongen svängde om efter
orkesterns glada toner. Hvilke de voro visste vi
ej att se dansade det sågo vi, att der fanns
unga vackra fruntimmer det sågo vi äfven, och
likväl tyckte vi oss dömde att sitta der och
ha tråkigt då i det samma än frackklädd, alla
herra träder till oss, presenterade sig som har
Crichton, som var tillställare af roligheten, och
frågade om vi ej ville stiga upp och dessa
med. Ni blefvo så perpleka af denna ovara
tade förändring i vårt öde, att vi knappast
kunde komma fram med den naturliga ur-
säkten om Toiletten. Hvad var att göra? Vi stego
in, och fingo reda på, att Crichton anställt en
tillställning tillföljd af afpröfvandet af maschina
på det af honom byggda ryska kronsäng fartyget
Rurik, det utom fartygets officerskar äfven
flere af obe stads honorationes voro innetierade.
Som de flesta herrarne redan voro något lifvade
ultsedan middagen, gick det lätt för oss att blifva
bekanta med dem. Hvarannan kände Pappa utmärkt
bra, än hade de varit studentkamrater med honom
är varit i beröring med honom på hans resor o. s. v.
grefve Creutz tycktes glad öfver att få se mig. Gubben
kommerseradet fulin pratade med mig en lång stund, och
let är en ovanligt hygglig och intelligent gubbe. Forgmästan
Hoillest, som tycktes tycka oss vara "comme il faut blef
vår egentliga hjelprida der bland obekanta menniskor!
han presenterade oss för fruntingsen, ställde så till att vi
fingo mat odeque o. s. v. som att nu vill Nervander och
vi andau också midt min i dansen. Jag dans ade
e
e
bland
Ficke
befa
skan
kal
pare
Muar

n
vi
v
f.
is
de
d
til
e

deras
nätta
– po
ster
de
ällt
bland annat med två fröknar Cedercrents, dottrar till
Friherrinnan född. Kasachen. Den äldre har jag förut sitt
Hfors, på theatern vill jag minna. Hon är förlofvad med
befälhäfvaren på bemälde Rusk en Bojel, egentligen engels
skan men i ryska tjenst; han är en liten ryska figur med
kal hjerta långa polisonger och ett liknöjdt utseende. Vid
presentationen för fröknarne tillade friherrinnan att hon
många gånger dansat med Pappa française o.s.v. o. s. v.
den yngre ser fin och bra ut men är dugtigt kokett
Jag kunde, trots min trötthet sedan resan på morgonen
konversera sätt bra med damerna, som tycktes hellre prata
med oss än med massan af ryska tölpiga flottister som
varit de usprungliga dansdjerna. Fröknarna Kreutz och Grefvin
han gjorde jag äfven bekantskap med. Grefvinnan,
tycker har ett särdeles fint utseende, frågade efter man
jag
ma och bad mig helsa till Mamma. Kl. 12 reste vi bort
från Ruusala med Cruchtent igen ångbåt, efter att hafva
intagit en ganska god supé och afhört ett högeligen rätt
digt tal af borgmästaren Hvilkert. Denna bjöd oss ännu
santeligen till Rättiken på en stund, och följande dagen
en lustförd omkring Runsala, hvilken dock lyckligt

vis ej blef af, så att vi hade vår dag utet friare
Jag hade samma dag på morgonen träffat Atte
Allien nere vid ångbåtslager; han framhärdat det
beslut att gifva studierna på baten och slå sig på
in vid offeran i Stockholm.
årigen, och stänker gå
Hon bad mig följande dag följa hon om till Alma
men ingen allt syntes då till. John Lillja uppsökte
jag och han likasom gubben voro särdeles hyggligt
mot mig, jag blef af dem bjuden på middag, somma
dan frun var sjuk intogs på svärdshus. På förmid
tagen gjorde vi våra skyldighetsvisiter hos Creutz och
Ekman följande morgon måndagsmorgonen af reste
vi, och våra första reseintryck på sjön har Mamma
redan fått höra. I Mariehamn dröjde vi några dagar
Odo Reuter, här, som sagt varit med oss och jag tycker
mycket om honom. Det är visst möjligt att det ytter mycket
fikgalar, och han har ett ovanligt intagande utseende, med
hans goda hufvud och glada lynne hafva hufvudsakligen
dragit mig till honom. Han har dessutom varit min för
svarare mot pennomamma inom exp., med hvilken
jag ofrivilligt kommit i deld. Mamma må dock ej tro
att vårt glada samlig och goda kamratskap på minsta
satt blifvit störde, nej endast i denna ändå punk hafva
ordvexlingar kommit i fråga.
dästa sista rader äro skrifvare på Fomals prestgörd

för öfvigt kan jag ej skryta af att hafva haft lokalen
som egnat sig för författande af bref. Hela tiden hufvu
de andra pratat, skrattar disputerat och sjungit den kring
mig, och att få tänka än ordentlig redig, logisk tänka
har varit något som kunnat räknas till "pia dess dessa
Återigen blef jag afbruten, Prosten bjöd mig på ett glas på
är kommo vi från Lemland till Fomala, för att
få bivista ett stort bondbröllop. Den egentliga brud-
jemtningen med flaggor, prydda vagnar processionen o. s.
har jag fått se, emedan vi kommo några timmar för sent
men M. Schulten som vistas här, för att få skicka sig
öfver till Sveaton, har så noga beskrifvit allt detta för
mig att jag kunnat bilda mig en föreställning derom.
Dansen fick jag dock ser binden med sin ståtligt
guldglitterskräna och fransar och galloner, hon hade
ett regelbundet ansigte och fin hy, något som man
ofta ser hos de Aländska jantarna vi hade just
trädt ner för trappar för att begifva oss hem,
kl. 11 vid lag, då en lung äldre svens herre komm
och presenterar sig för oss som, som

man
delgren. Vi blefvo ytterst förbluffade, då vi hade
trott att han skulle komma först om en vecka
med låten. Han är språksam, ytterst intresserad
af fornforskning och som jag tycke mig finna tyg
Han, som känner hela Sverige, helsade min för
faster Hermanine och herrskapet Lidman, de
aflide L. skall gifta sig snart: M. skildrar henne
som en genialisk flicka. Men nu älskade
älskade Mamma får jag ej skrifva längre, ty
posväskan väntar och prostefär ber mig kom
ma på en utfärd.
– Adjö älskade Mamma
Atte
Helsa Morbror Gustaf !.S. och möster tar
skildt från de ställen i hennes hemtrakter
jag farit förbi, Parjas, Ispois, Åbo
Helsa Ellen vis Anni och pussa Baste
i hundra gånger
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt och de övriga i Fornminnesföreningens expedition har med ångfartyget 'Grefve Berg' lämnat Åbo, med sikte på Degerby, för att sedan fortsätta till Mariehamn; fartyget har på grund av dimma fått lov att ankra på Slottsfjärden, strax utanför Aura ås mynning; klockan sex på morgonen konstaterade Edelfelt att däckspassagerarna inte sovit en blund på hela natten, inte på grund av vädret utan på grund av det muntra sällskapet.

    Ahvenanmaa Turku Degerby Maarianhamina Slottsfjärden Aurajoki
  • Expeditionen har utökats med magistrarna Eliel Aspelin och Ernst Lilius; Odo Reuter ska följa med till Åland.

    Ahvenanmaa Eliel Aspelin-Haapkylä Ernst Kasimir Lilius (epävarma yhteys) Odo Reuter
  • Fritz Arlberg lär finnas med på båten; Edelfelt har inte träffat honom.

    Fritz Arlberg
  • På båten har Edelfelt träffat Wille (Wilhelm) Cadenius som i Åbo umgåtts "avec son ami" [med sin vän] Leo Mechelin, och nu var på väg till Stockholm för att roa sig.

    Turku Tukholma Wilhelm Cadenius Leopold Mechelin
  • Folk har börjat vakna i hytterna och kommit ut på däck; expeditionsmedlemmarna hade räknat med att tidigt stiga i land och inte behöva "exponeras" för ångbåtspublikens blickar; Edelfelt var klädd i sin arbetsdräkt, som bl.a. bestod av gamla grå "permissioner", byxor, som en sockenskräddare i Pargas hade lappat åt honom.

    Parainen
  • Edelfelt fortsatte brevet tre dagar senare, den 6 juli, från Lemlands kyrkoby.

    Ahvenanmaa Lemland
  • Expeditionen och deras följeslagare Odo Reuter hade anlänt till Degerby först klockan 9 på kvällen; de åt en anspråkslös kvällsmåltid och roade sig med att gå ut på bryggan för att stämma upp i en serenad för 'Grefve Berg', som på grund av "misten" [dimman] ankrat ett stycke därifrån.

    Degerby Odo Reuter
  • Edelfelt har varit i Degerby och Mariehamn med Carl Albert Edelfelt 1868.

    Degerby Maarianhamina Carl Albert Edelfelt
  • Det åländska folkets "karaktär", folkets ”egendomlighet”, avspeglas i deras yttre och Edelfelt skulle vilja göra skisser.

  • Emil Nervander skulle utförligt skriva om expeditionen i Hufvudstadsbladet.

    Emil Nervander
  • Edelfelt har fått brev av Alexandra Edelfelt; han skrev till henne senast från Kimito.

    Kemiö Alexandra Edelfelt
  • Konstverken av Gustaf W. Finnberg i Kimito kyrka var av stort intresse; Edelfelt stannade ett dygn extra för att teckna av dem.

    Kemiö Gustaf Wilhelm Finnberg
  • Den fortsatt "emabla", älskvärda, kyrkoherden Hedberg bjöd hem Edelfelt på middag.

    Fredrik Gabriel Hedberg
  • Edelfelt hade på middagen träffat två unga fröknar Wrede från Storvik, Hedvig och Karin, vilka gick i skriftskola hos Fredrik Gabriel Hedberg; deras mor Hedvig Wrede var född Armfelt; Odo Reuter som kände fröknarna närmare hade försäkrat att de var glada och livade bara man lärde känna dem.

    Storvik Fredrik Gabriel Hedberg Odo Reuter Hedvig Wrede af Elimä Hedvig Wrede af Elimä Karin Wrede af Elimä
  • Edelfelt återförenades med expeditionen i Sagu, där de redan träffat den "ointresserade, gamla, döva och taktlösa" prosten och student Reinhold Hausen hade fotograferat och beskrivit kyrkan på orten.

    Sauvo Reinhold Hausen
  • Expeditionen hade misstagit sig på dagen för midsommaraftonen; Emil Nervander skall skriva i tidningen om det improviserade firandet; de hade utbringat skålar och sjungit; de hade till och med ställt till dans i socknen.

    Emil Nervander
  • Befolkningen i Sagu liknade invånarna i andra finskspråkiga kustsocknar.

    Sauvo
  • På midsommardagen hade expeditionen fortsatt till Pargas; de var speciellt intresserade av att besöka Qvidja; deras värd, löjtnant Wolmar af Heurlin, befann sig hos herrskapet Hellens på Röfvarnäs, när de anlände.

    Parainen Kuitia Rövarnäs Wolmar af Heurlin Theodor von Hellens Augusta von Hellens
  • De besökte gudstjänsten i Pargas kyrka och uppvaktade ärkebiskop Edvard Bergenheim som särskilt vänligt tog emot Emil Nervander; biskopen kände Carl Albert Edelfelt, de hade senast träffats i Paris; de fick också träffa biskopens döttrar, som tillsammans med biskopen följde med expeditionen på utfärd; Edelfelt tyckte att biskopen liknade Kothen.

    Parainen Carl Albert Edelfelt Emil Nervander Edvard Bergenheim Casimir von Kothen (epävarma yhteys) Wilhelmina Hedenberg Alexandrine Bruun Sophie von Julin Nathalia Bergenheim
  • Possessionat [ägare av större lantegendom] Robert Hedenberg, make till en av döttrarna Bergenheim, följde med till Qvidja, där det blev ett "hiskeligt pokulerande", dryckeslag.

    Kuitia Robert Hedenberg Wilhelmina Hedenberg
  • De besökte Karuna kapellkyrka, där de hittade en tavla av stort konstvärde; tavlan föreställde Madonnan, Elisabeth, Johannes och Sankta Catharina i grupp, den var av den venetianska skolan, möjligen efter Paolo Veronese.

    karuna (hoitomenetelmät) Maria Paolo Veronese Elisabeth Johannes Heliga Katarina
  • Eliel Aspelin och Ernst Lilius hade tillbringat midsommaren hos Reuters på Lofsdal och Kappellstrand; Edelfelt tyckte mycket om Aspelin; han hade med tiden också upptäckt drag som förmildrade Lilius avskräckande yttre.

    Lofsdal gård Kapellstrand Eliel Aspelin-Haapkylä Ernst Kasimir Lilius (epävarma yhteys) Edvin Reuter
  • De undersökte noggrant Flemingska borgen på Qvidja.

    Kuitia Joakim Henrikson Fleming
  • De hade det trevligt i Pargas kyrkoby, även kallad Magerstan; de fick utveckla sin egen förmåga att ordna det trevligt för sig; ortens pastor, Johan Fogelberg, bjöd dem hem till sig.

    Parainen Johan Fogelberg
  • Edelfelts plan att resa till fröknarna Falck gick om intet.

    Johanna Falck Ebba Falck Agnes Falck Eleonora Falck
  • Pargas kyrka var intressant; där var den gotiska stilen som renast.

    Parainen
  • Expeditionen landsteg på Röfvarholmen på vägen till Kakskerta; altartavlan i Kakskerta kyrka var troligen av Gustaf W. Finnberg; det fanns inte sängplatser i torpet där de åt middag; de sov i en lada.

    Kakskerta Rövarholmen Gustaf Wilhelm Finnberg
  • Solen tittade fram då de anlände till Åbo; på Societetshuset bytte de om till sina bästa kläder och gick sedan till Rättikan för att äta; Alexandra Edelfelts brev hade anlänt till postkontoret; i Åbo domkyrka beundrade Edelfelt Wladimir Schvertskoffs ”mästerliga, storartade glasmålning"; i hans innersta viskade Correggios ord: "också jag är målare"; känslan har han därefter inte kunnat "räisonnera" bort.

    Turku Turun tuomiokirkko Rettikan Alexandra Edelfelt Correggio Wladimir Swertschkoff
  • Expeditionen strövade omkring på Runsala; Edelfelt kom i en dispyt i språkfrågan med Emil Nervander.

    Turku Emil Nervander
  • Sällskapet blev inbjudet till en tillställning med dans som gavs av herr William Crickton, med anledning av det ryska kronoångfartyget Rurik som han hade byggt; flera av Åbo stads mest inflytelserika personer var bjudna, många av dem kände fadern Carl Albert Edelfelt; Edelfelt talade med greve Carl Creutz, kommerseråd Erik Julin, borgmästare Herman Höckert; han dansade med två fröknar Cedercreutz, Alfhild och Louise, döttrar till friherrinnan Emelie Cedercreutz, född Masachin [Morsing]; den äldre fröken, Alfhild Cedercreutz, var förlovad med befälhavaren på Rurik, Konstantin Bojil [Boyle] ; friherrinnan har dansat många gånger med Carl Albert Edelfelt; Edelfelt gjorde även bekantskap med fröknarna Annat, Matilda och Augusta, samt grevinnan Hortense Creutz, som bad honom hälsa till Alexandra Edelfelt; Crickton bjöd sällskpet avslutningsvis till Rättikan och följande dag på lustfärd kring Runsala, vilken inte blev av.

    Turku Turku -- Ruissalo Rettikan Alexandra Edelfelt Carl Albert Edelfelt William Crichton Carl Creutz Hortense Creutz Anna Cronhielm af Hakunge Erik Julin Herman Petter Höckert Louise Cedercreutz Emelie Cedercreutz Alfhild Cedercreutz Konstantin Boyle Matilda Creutz Augusta Creutz
  • Edelfelt träffade Atte Alléen, som vill ge upp sina studier, satsa på sången och gå in vid Operan i Stockholm; denne ville att Edelfelt skulle följa med och hälsa på systern Alma, men besöket blev inte av.

    Turku Tukholma Alma Alléen Arthur Alléen
  • Edelfelt sökte upp John Lillja; han liksom "gubben", fadern Johan Lilja, var hyggliga.

    Turku John Lillja Johan Lillja
  • Sällskapet gjorde skyldighetsvisiter hos Carl Creutz och Robert Wilhelm Ekman.

    Turku Robert Wilhelm Ekman Carl Creutz
  • Edelfelt tycker mycket om Odo Reuter som följt med dem till Mariehamn; Reuter har också varit Edelfelts försvurna då språkfrågan har lett till häftig ordväxling bland expeditionens medlemmar.

    Ahvenanmaa Maarianhamina Odo Reuter
  • Edelfelt har återupptagit brevskrivandet efter att de anlänt till Jomala prästgård; det var svårt att koncentrera sig bland allt stoj; därtill avbröts skrivandet av att prosten bjöd Edelfelt på ett glas punsch.

    Jomala
  • Expeditionen har sökt sig från Lemland till Jomala för att bevista ett stort bondbröllop, Edelfelt beskrev bröllopet och bruden.

    Lemland Jomala
  • Max Schultén vistades på Jomala och tänkte göra en avstickare till Sverige.

    Ruotsi Jomala Maximus af Schultén
  • Deras svenska följeslagare Nils Mandelgren anlände en vecka i förtid; Mandelgren var intresserad av fornforskning och verkade hygglig; hans breda kontaktnät i Sverige gjorde sig påmint då han hälsade från Edelfelts faster Hermanine Edelfelt och herrskapet Lidman; Alice Lidman skulle snart gifta sig.

    Hermania Edelfelt Nils Månsson Mandelgren Carl Lidman Alice Lidman Jonetta Lidman
  • Hälsa morbror Gustaf Brandt, och moster – särskilt från de ställen i hennes hemtrakter som Edelfelt passerat; hälsa Ellen, Anni och Bastuli (Berta) Edelfelt.

    Berta Edelfelt Fanny Brandt Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt