Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) personlighet pianister militärer (personer) nykterhet aateli aikakauslehdet ateljeet eurooppalaiset fennomania henkilökuvat historia järjestöt jesuiitat kansanluonne kaunokirjallisuus kaupungit kirjeenvaihtajat kirjeet kristinusko kulhot kuninkaat kuvataideoppilaitokset lääkärit laulajat laulut luonteenpiirteet museot musiikki muusikot naiset päivälliset piispat pilalehdet pohjoismaalaiset politiikka professorit ravintolat ruotsalaiset ruotsin kieli sanomalehdet seuraelämä suomalaiset suomen kieli tasavaltalaisuus teatteritaide tilaukset toimittajat ulkonäkö upseerit vegetarismi vierailut vuokra-asunnot

Stockholm d. 9 november 1899
Älskade Mamma!
Ack ja! I dag tänkte jag kunna lemna
Stockholm, men ödet har beslutat annorlunda
Jag har näml. haft oturen att vara sjuk,
eller rättare sagdt, rädd för att bli sjuk så att
Jag varit tvungen att hålla mig inne fyra
långa dagar. Emellertid är jag nu så glad
öfver att det ej blef något allvarsamt af,
att jag börjar försäna mig med mitt i San-
ning harde öde att måste stanna här så
många dagar längre. I dag för en vecka
sedan kände jag mig så förkyld och ruskig,
att jag gick upp till en läkare, då Wising
för att få ett radikalt medel och återigen bli
arbetsför. Wesing sade då genast att det
ej var något farligt, undersökte mitt bröst,
som befanns i fullgodt skick, men sade att
öfveransträngt mig och gaf mig chinin,
i
samt bad mig hålla upp med arbetet och
rättas inne, ty vädret var så rätt och oke-
hagligt som möjligt. Wising kände mig par
renomma från Paris der han vistare mycket
och förstod fullkomligt hvilken uppoffring

detta uppehåll var för mig. Mamma kan
med kännedom om hitt lynne, inse hu-
En jag var förargad under de 4 dagar jag
sant härinen. När allt gick omkring
var det magen som krånglade, och det
hela slutadt med min vänliga kolossala
hufvudvärk. Men sedan det väckt i 24 tim
mar, var jag frisk och färdig och har sedan
dess mätt förträffligt. Tiden blef mig långa
Holens öfningar plågade mig förfärligt.
C. 2, 9 – G. E. C. så harklande, så litet
tal om klangfärg o.d. – ack hvad jag
i mitt hjerta fördömde sångens gåfva.
Men af sång är glädje vunnen, heter det
men det är icke sannt. Mitt humör var
så dåligt att jag ej ville skrifva till
Mamma, af fruktan att brefven skulle
bli sådana der jeremiader som ej min-
sann äro roliga att läsa. Jag läste "les
Rais ex exil" Daudets sista bok, väl
skrifven, ypperlig som allt hvad han gör.
Gustaf Leuhusen besökte mig.
Han hade just blifvit utexaminerad
från Carlberg, och skulle ut på alla


te
tille
min
es
va
ha
möjliga officersmiddagar. Jag har sedan
träffat honom flere gånger. Beskedlig
gosse – men alla konversations-
ämnen äro lika lätt uttömda med
honom. Jag har försökt intressera mig
för målandshusarer, avancement allt
allt som kan ligga honom om hjertat,
men förgäfves! Lille Reinhold har jag
mött på gatan, och han kunde genast
igen mig fastän vi ej sett hvarandra sida
92! Han är, märkvärdigt nog lika
liten, lika tjock och lika tvärsaker sen
då. I förrgår, fredag, återtog jag mitt
arbete, med sätt hjerta, ty jag var glad
att den hotandefaran jemte större tidsför-
lust, var öfverstånden. Från såväl tante
Leuhusen som Mobeck har jag fått de
mest beveckande bref att komma till
Jönköping. Jag svarar dock afböjande,
skullande på den tidsförlust jag haft.
Krohn skrifver att jag alltid är valkom
men – ack hvad jag längtar dit. Intres
set för konst är här så ringa, och jag
måste till våra Helsingforsares heder

säga, att de följa med bättre än Stock-
holmarne. Det råder en sådan kramaran-
då här. Vi äro mera européer der
hemma, ha mera kommunikation
och kunskap om utlandet tala framman
de språk, intressera oss för verlden i alla
mänhet, men här är det Stockholm, och
Stockholm och Stockholm igen
Faster Hermanine har jag sökt men
utan att träffa henne hemma. I dag
på e.m. skall jag begifva mig det,
Jag kom alldeles olagligt. Herrskapet
lidman sprungo om hvarandra, frun
försvann, herrn ursäktade sig och
bad mig komma igen, jag tog min kan
och gick och var nog nedrig att ej lemna
min adress. Jag tycker hvad gumman der-
manine skall vara ledsen. Men jag har
nu mitt illamående att skylla på
Gustaf Leuhusen har ursäktat mig
hos Ahlbergs, till Cederschölds går
jag ej, och sedan har jag ju ej några
visiter att göra.
Gumman Läggströms porträtt gör mig

litet bekymmer, emedan jag ej
får munnen att likna. Hon har
två så särskilda munner – den ena
söt och cirklad då hon talar, den andra
med utskjutande underläppa då hon sitter
stilla – det gäller nu att få såg i
medelvägen. Annars är ljuset fatalt
Ett stort rödt tak midt emot kastar de
galnaste reflexer och generar mig
betydligt i färgläggningen. Utom min-
nen tror jag att porträttet är likt, och
det säga också hennes anhöriga.
Hon uppvaktas afta att sina sorhustian
och slägtingar, hvilket gör seancerna
litet mindre tråkiga för gumman.
En fröken Hallström som är syster till
löjtnant Huggströms fru har också varit
der; jag känner henne från Paris, der
hon ett år bott hos Mme Jacquniot
En söt och snäll flicka – så innerligen
städad" som Stockholmskorna vanligtvis
äro.
under min kammarerrest komma
Steyern och Beckman (N. S. Ts) blifver
de redaktär alltjemnt hitupp. Jag
tecknade ett och annat åt illustren

tidning. Jag bör säga att jag var
tillåten att gå ut och äta middag
på kung Carl – i det hela taget var
jag ej sjuk, blott ruskig och trött – och
dessa herrar voro då mitt middagssätt
skap. Beckman är son till Bisko
pen – har studerat theologi i Tubin
gen och sedan vistats länge i Amerik
der han också gift sig. Vegetarien
fullkomlig nyåterketisfrare, religiös
och republikan – en intressant, liflig
och hygglig karl – om också ovanligt
originel för de ceremoniösa svenskar-
ne. Han intresserar sig ofantligt för
den fennomanska striden, och Mittag
Leffler skickar honom ofta rapporter
öfver detta ämne. Jag försökte för-
klara för honom att striden ej var
så intressant som han föreställt sig
Han vill näml. företaga en resa till
Finland enkom för att studera detta
ämne och sedan skrifva något derom.
Kan pinar och ber mig att jag skall
skrifva till tidningen från Paris
och har utkastat en plan till en
slogs konst-kaseri, hvartill han

redan beställt illustrationerna (afbildning
går af taflor och porträtt af målare) från
Paris. Det är meningen att helt och
hållit reorganisera tidningen.
Profnumret kommer kanske att in
nehålla en teckning af mig, Lager-
borgs porträtt, ett poem af Wirsen
med vignett, således rätt mycket för
Finland. Jag har af flere hört så
ges, att Lagerborg anses som nor-
dens förnämsta tidningsman, nu
sedan Sahlman dag. Hans person
äro alla förtjuste i, och derpå undrar
jag ej – ett mera tilldragande väsen och
ett präktigare utseende finner man ju
sällar. Sammanhäng dermed vill
jag säga, att finsk tidskrift har ett
ofantligt anseende här. Också den
anses vara den bästa på skandina
viskt tungsmål – Jag för min ringa
del är lika mycket känd som medan
betare i Lidskriften, som såsom målare
och Robert Castien, Tegerstedt m. fl.
talas om som mycket framstående
litteratörer. Vi ha dock något

vi finnar, och det räckar ännu innan
vi hinna pestersonisera oss alldeles.
Det politiska trycket, vår patriotisk
våra strider hålla oss uppe, vi resa
mycket, ha ögonen stadigt fästade
på utlandet och vår mägtiga granne
och detta vidgar ovilkorligen vara
vyer.
Montelius har varit ha 4 säger fyra
gånger för att få se mig en afton, men
läkarens förbud gjorde i början öfverkan,
att jag ej kunde efterkomma denna vän-
liga anhållan. Han hade lofvat föra mig
upp på Idun i går qväll, men fick
sjelf lof att resa till Upsala. Jag tog
derföre mod på mig och gick upp en
sam (Steijern hör ej det). Bad vaktmäste
ren föra in mitt kort till ordföranden,
praf kig, som genast kom ut och förde
in mig. Mycket vänligt emottagen.
Jag blef presenterad till höger och venster
flere bekanta såsom Malmström, d. Up.
mark m. fl. träffade jag.
Då Kaufelt höll ett mycket roligt
föredrag om Crusenstone med en mas

sa nya anekdoter. Fordraget var
ovanligt frimodigt. Bl. annat citera
de han, fastän två af Carl XV när
måste och städsråd under hans tid, voro
närvarande, Crusens tolpes karakteristik
öfver de tre regimerna Carl Johans
Oskers och Carl XVs såsom spioner-
nas, jesuiternas och gluntarnes ti
dehvarf – läste upp en massa bref
från Braun till C. o.s.v. Så kom
kupén. Jag slapp aldrig baron steg
Sparre, som målar i Paris – dåligt.
Han ville partent att jag skulle
bo med honom i Paris eller åtminsta
ne ta hans atelier och våning så
länge jag målade Koechlins porträtt.
Han är fortfarande på andra gardet
men illfönas sedan tre är med
måleri. Han försäkrade att jag skulle
kunna ge honom så många goda råd
je crois bien, parblen). Det är en
mycket artig och beskedlig karl.
Hans friherrinnan målar också – och
hvad hon är vacker sedan! Henne

skulle jag hellre de råd åt, men olyckligt
vis kommer hon ej till Paris i år.
Han sjelf kommer först i fanuari,
och det kunde ju hända att jag be-
ragnar mig af sin gudningen sedan
jag sett logistet. Han hade utställt
en tafla på Idun, och fick en officiel
skål, som af honom besvarades inner-
ligen platt. Que voulez vous, le genie
l'esprit ne court pas les rues! Prof.
Kej utbragte en skål för mig, och
jag svarade några ord – skämt samt
antydande det ärofulla slutet af afton
nen gentemot den enkla begynnelsen
då jag utan rekommendationer med
klappande hjerta stad i tamburen mig
bön att blifva insläppt. Det såg ut
att bli ett dugtigt pokulerande och
jag mig mig derföre min väg, efter
en rolig afton. Hvad de här äldre
stockholmska konstnärerna, Wallan
der Winge o. a. se strofil-aktiga ut.
En framtidning, när man blir profes-
ser vid konstakademin i Helsingfors.
k
b
Om

Ka

sligt
är
ly
ler
mig
ut
Brof
ette
Eder
(Apropos: en historia i söndagsnisse:
på tafvelexpositionen. Har de någon
sin sett en fulare vy än den här!
Jo, Wy Bromander!
Nu sitter jag och väntar på Steyern
för att med honom intaga middag.
Sedan går jag till faster Hermanine.
På theatern går jag ej. Ack hvad
den dagen blir skön då jag får
sätta mig i kupén och resa af mot
röder. Gumman Keeggström måste
bli bra. I morgon, i öfvermorgon
och möjligen ännu om onsdag de sista
smörjelserna, och så skall gumman bli
så treflig och natt som möjligt och
jag får resa åt.
Gumman har hört talas om Mam-
ma, såsom ett så ovanligt fruntim-
mer (det har gumman fullkomligt rätt
i men gissa hvilka vägar. Mme Jacque
not har hört det af Pauline, lilla frö-
Ken Hallström har talat om det för sin
syster och denna för sin svärmor.
Jag har naturligtvis gjort bekantska-
icke till söder har i staden, det jag går alla der.

per till höger och venster, mer och mindre
intressanta, ingenting märkvärdigt.
stolm, som hyrt de här rummen betalar
65 kronor i månaden, och jag får göra
upp med honom för 14 dagar (och blott
det ena rummet) då jag reser.
Jag har just med holm varit på
Anografiska museet med Fraulein
e
Marie Wieck, Clara Schumanns syster.
En sådan tysk lunsa – Jag tycker att
det Schumannska namnet lider då jag ser
hennes förfärliga fötter, slamsiga drägt och
hör hennes breda tyska. – Germanisch
sittlick men ful och obehaglig. Hon ämnar
sig till Helsingfors – hur hon spelar vid
jag ej, här skall hon också ge doncert.
Dum, dum, dum var jag som ej
reste öfver Petersburg – men gjordt
som gjort – jag tröstar mig, är på
yppperligt godt humör och ber om
min hjertliga helsning till alla.
tusen kyssar till de älskade små-
systrar
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I dag var det tänkt att Edelfelt skulle lämna Stockholm, men ödet ville annorlunda; Edelfelt har hållit sig inne i fyra dagar av rädsla för att utveckla någon allvarlig sjukdom; för en vecka sedan kände han sig förkyld och gick till en läkare, doktor Wising; Wising menade att Edelfelt överansträngt sig, gav honom kinin och bad honom hålla upp med arbetet och hållas inne då vädret var så rått och obehagligt; Wising kände Edelfelt par renommé [genom rykte] från Paris och hade förståelse för Edelfelts frustration över att inte kunna arbeta; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur förargad Edelfelt var under de fyra dagar han satt inne; magen krånglade och han fick sin vanliga kolossala huvudvärk, som gick över efter ett dygn och sedan har han mått förträffligt.

    Pariisi Tukholma Alexandra Edelfelt Per Johan Wising (epävarma yhteys)
  • Edelfelt plågades av Bruno Holms sångövningar.

    Bruno Holm
  • Edelfelt ville inte skriva till Alexandra Edelfelt av fruktan att breven skulle bli jeremiader som inte är roliga att läsa.

    Alexandra Edelfelt Jeremia
  • Edelfelt läste Alphonse Daudets senaste bok "les Rois en exil".

    Alphonse Daudet
  • Gustaf Leuhusen besökte Edelfelt; han är nyutexaminerad från Carlberg och Edelfelt har träffat honom flera gånger; han är en beskedlig gosse men det är svårt att föra en konversation med honom; Edelfelt har förgäves försökt intressera sig för Smålands husarer, avancemang och allt som kan ligga honom nära om hjärtat.

    Karlberg Småland Gustaf Leuhusen
  • Edelfelt har på gatan träffat Reinhold Leuhusen, som är lika liten, tjock och tvärsäker som då Edelfelt senast såg honom 1872.

    Reinhold Leuhusen
  • Edelfelt återupptog med lätt hjärta arbetet på fredagen; både tante Adelaide Leuhusen och Eljert Mobeck har sänt bevekande brev och bett honom komma till Jönköping; Edelfelt har avböjt och skyllt på tidsförlusten han haft.

    Jönköping Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck
  • Pietro Krohn skriver att Edelfelt alltid är välkommen; Edelfelt längtar dit.

    Pietro Krohn
  • Helsingforsarna följer med konsten bättre än Stockholmarna; det råder sådan krämaranda i Stockholm; hemma är man mera européer, har mera kommunikation och kunskap om utlandet, talar främmande språk och intresserar sig för världen i allmänhet; här är det bara Stockholm, Stockholm och Stockholm.

    Helsinki Tukholma
  • Edelfelt gick för att besöka faster Hermanine Edelfelt, som inte var hemma; herrskapet Lidman sprang om varandra och bad Edelfelt komma igen; Edelfelt var nedrig och lämnade inte sin adress; "gumman" Hermanine blir antagligen ledsen, men Edelfelt kan skylla på sitt illamående.

    Hermania Edelfelt Johan Lidman Helny Lidman
  • Gustaf Leuhusen har ursäktat Edelfelt hos Ahlbergs; till Cederschölds går Edelfelt inte.

    Johan Georg Ahlberg Gustaf Leuhusen Emilia Ahlberg Amelie Cederschiöld Henrik Cederschiöld
  • Edelfelt har lite bekymmer med "gumman" Eva Fredrika Hæggströms porträtt; han får inte munnen att likna; porträttet är annars likt, vilket också hennes anhöriga säger; hon uppvaktas ofta av släktingar och sonhustrur, vilket gör seanserna mindre tråkiga för henne.

    Eva Fredrika Hæggström Hæggström Hulda Gabriella Hæggström
  • Edelfelt har träffat en fröken Hallström, som är syster till löjtnant Hæggströms fru; Edelfelt känner henne från Paris, där hon bott ett år hos Madame Jacquinot; hon är en söt och snäll flicka, så innerligen "städad" som Stockholmskorna vanligtvis är.

    Pariisi Jacquinot Hallström Hæggström Hæggström
  • Under Edelfelts "kammararrest", fick han besök av Fredrik Vult von Steyern och Ernst Beckman, Ny Illustrerad Tidskrifts blivande redaktör; Edelfelt har tecknat ett och annat för NIT; han var tillåten att gå ut och äta middag med dem på Kung Carl.

    Hotell Kung Carl Fredrik Vult von Steijern Ernst Beckman
  • Ernst Beckman är son till biskopen och har studerat teologi i Tübingen; han har vistats länge i Amerika där han gift sig; vegetarian, nykterhetsivrare, religiös och republikan är han ett ovanligt original för de "ceremoniösa svenskarna"; Beckman intresserar sig för den fennomanska striden; Gösta Mittag-Leffler skickar rapporter om detta ämne; han vill företa en resa till Finland enkom för att studera detta ämne, fastän Edelfelt försökte förklara att striden inte var så intressant som Beckman föreställt sig.

    Suomi Amerikka Tübingen Ernst Beckman Gustaf Mittag-Leffler Anders Fredrik Beckman
  • Ernst Beckman vill att Edelfelt ska skriva ett slags konst-kåseri från Paris till tidningen.

    Pariisi Ernst Beckman
  • Provnumret av den omorganiserade Ny Illustrerad Tidning kommer kanske att innehålla en teckning av Edelfelt, Robert Lagerborgs porträtt och ett poem av Carl David Wirsén med vignett, således rätt mycket för Finland.

    Suomi Robert Lagerborg Carl David af Wirsén
  • Robert Lagerborg anses som Nordens förnämste tidningsman sedan August Sohlman dog.

    Pohjoismaat Robert Lagerborg August Sohlman
  • Finsk tidskrift har ofantligt anseende och anses vara den bästa på skandinaviskt tungomål; Edelfelt är lika känd som medarbetare i tidskriften som konstnär; Robert Castrén och Karl Tigerstedt anses som framstående litteratörer; finnarna hålls uppe av det politiska trycket, patriotismen och deras strider; de reser mycket, har ögonen fästa på utlandet och deras mäktiga granne, vilket vidgar deras vyer.

    Karl Tigerstedt Robert Castrén
  • Oscar Montelius har sökt Edelfelt fyra gånger under hans sjukdomstid; Montelius hade lovat föra upp Edelfelt på Idun föregående kväll, men blivit tvungen att resa till Upsala; Edelfelt gick ensam (Fredrik Vult von Steijern hör inte dit) och togs vänligt emot av ordförande, professor Axel Key; Edelfelt träffade bekanta som doktor August Malmström och doktor Gustaf Upmark; doktor Arvid Ahnfelt höll ett roligt föredrag om Magnus Jacob Crusenstolpe; fastän två av Carl XV:s närmaste och statsråd var närvarande citerade Ahnfelt Crusenstolpes karakteristik av Carl Johans, Oskars och Carl XV:s regim som spionernas, jesuiternas och gluntarnas tidevarv; han läste också upp brev från Wilhelm von Braun till Crusenstolpe.

    Uppsala August Malmström Oskar I Karl XV Karl XVI Johan Fredrik Vult von Steijern Oscar Montelius Axel Key Gustaf Upmark Magnus Jacob Crusenstolpe Arvid Ahnfelt Wilhelm von Braun
  • Baron Axel Sparre var påstridig med att Edelfelt skulle bo med honom i Paris, eller åtminstone ta hans ateljé och våning då han målar Alfred Koechlins porträtt; Sparre är fortfarande på andra gardet men målar sedan tre år; hans friherrinna målar också och är dessutom vacker; hon kommer inte till Paris i år; Sparre hade ställt ut en tavla på Idun och fick en officiell skål, som han besvarade på ett innerligen platt sätt.

    Pariisi Alfred Koechlin Axel Sparre Emma Sparre
  • Professor Axel Key utbringade en skål för Edelfelt, som svarade skämtsamt med några ord om hur kvällen börjat i enkla förhållanden men slutat ärofullt; det såg ut att bli ett ordentligt pokulerande [drickande] och Edelfelt smög sig iväg.

    Axel Key
  • De stockholmska konstnärerna Wilhelm Wallander och Mårten Eskil Winge ser stofilaktiga ut: det är framtidsutsikten då man blir professor vid konstakademin i Helsingfors.

    Helsinki Mårten Eskil Winge Wilhelm Wallander
  • Edelfelt berättar en historia han läst i skämttidningen Söndagsnisse: på tavelexpositionen: Har du någonsin sett en fulare vy än den här? jo, Wy Bromander!

    Anders Petter Wy Bromander
  • Edelfelt ska äta middag med Fredrik Vult von Steyern.

    Fredrik Vult von Steijern
  • Edelfelt ska besöka faster Hermanine Edelfelt; han går inte på teater; han längtar efter dagen då han sätter sig i kupén och reser mot söder; *inte Söder i staden, dit går han varje dag.

    etelä Hermania Edelfelt
  • "Gumman" Eva Fredrika Hæggström måste bli bra; gumman har genom konstiga vägar hört talas om Alexandra Edelfelt som ett ovanligt fruntimmer; Madame Jacquinot har hört det av Pauline Ahlberg, lilla fröken Hallström har talat om det för sin syster och denna för sin svärmor.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Jacquinot Eva Fredrika Hæggström Hallström Hæggström
  • Edelfelt har gjort bekantskaper till höger och vänster, ingenting märkvärdigt; Bruno Holm har betalat hyra för det rum som Edelfelt bott i under vistelsen och denne får göra upp om räkningen.

    Bruno Holm
  • Edelfelt och Bruno Holm var på etnografiska museet med fräulein Marie Wieck, som är pianist och syster till Clara Schumann; Edelfelt tycker hon är en tysk lunsa [klumpig, bondsk kvinna]; hon ska till Helsingfors; Edelfelt har inte hört hur hon spelar.

    Helsinki Nordiska museet Bruno Holm Marie Wieck Clara Schumann
  • Edelfelt var dum som inte reste via Petersburg; han hälsar och sänder kyssar till småsystrarna.

    Pietari Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt