Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) religion (fenomen) amerikkalaiset englantilaiset joulu kahvilat kalenterit kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuvitus laulelmat naamiaiset nuoruus protestantismi ruotsin kieli sanomalehdet seuraelämä suomalaiset tanssiaiset valokuvat ystävät

Antwepen d. 23 Dec. 73. –
Älskade Mamma,
Tack, tusen Tack för Mammas 2ne, för Morbrors, för Ellens
Milles och Annis bref! Jag är lycklig, öfverlycklig öfver dessa
julklappar, som för mig gälla mera än något annat. Tusen
tack likaledes för hela det lilla bibliotek som Ni skickat
till mig, för fotografierna! Nu först inser jag rigtigt
att julen står för dörren, nu då jag har alla dessa kära oläsligt
oläsligt om hemmet, det kära, älskade hemmet. Axel Antell
har också skickat mig en julklapp: Dietrichsons vandringsår
och de ställen han i boken understrukit tala lika mycket som
ett långt, vänligt bref. – Moster Fanny ber jag Mamma också
tacka på mina vägnar för hennes vänlighet att gifva mig
Fänr. Ståls sägner på tyska, Morbror för kalendern Nornan. –
Jag skall i alla fall skrifva till Kiala någon af jul-
dagarne, och då kan jag direkt tacka dem. – Vi ha också
julbestyr här. Schoultz och jag skola smycka trädet, Scriba
skaffa mat, Fischer konfekt. En finsk landsman, skepps-
mäklar Lindroth, som jag gjort bekantskap med på sätt som
här nedan skall beskrifvas svensk punsch, och en gammal
genompräktig tysk ingeniör, en vän till Scribas afl. far, cigarrer.
En tysk fru, som har en leksakshandel i samma hus der
Scriba bor har skänkt åt oss en låda med
gamla
glaskulor, granna
flaggor, förgylda valnötter o. d. – Julgran har Scriba redan
köpt, – med ett ord, vår lilla protestantiska koloni
ämna fira julen så godt som i vår förmåga står. Ameri-
kanarne fira denna helg med några sjökaptener från nya verlden.
Engelsmännen, som ej ha den ringaste sammanhållighet sinse-
mellan, äro alla bjudna på hvar sitt håll. – Men nu till

veckokrönikan, julen kommer nog
i sinom
tid åter på tapeten.
Sedan jag fick Mammas första bref i lördagsmorgse, har
detta storartade, omtalade företag som nämnes "bal des Academicues"
gått af stapeln. Dagarne för före detta evenement tänkte och
talades det endast om detta ämne i akademin. En dekoration
Rubens
byst
staty, antwerpens vapen, målarekonstens emblemer etc.
målade af Peeters och De la Montagne.
hvar och en bråkade med någon kostym, utom
undertecknad, som oläsligt begagna den af Matthei
mig erbjudna, med ett ord, målningen gick
som annars. Som sagdt hade jag den lofliga
afsigten att ikläda mig en fransk soldats skepelse, men
då Dubois och jag sutto hos Scriba på fredagsaftonen, funno
vi efter morgon begrundande, att denna kostym var temmeligen
ointressant, och beslöt derföre, isynnerhet som Ms drägt
ej var fullständigt, än Dubois och jag skulle representera
kritiken och konsten, aftonen derpå. Kostymen ytterst
enkel, – allt berodde på huru rolerna spelades. Lika hastigt
beslöts, att på den littografiska sten, som Scriba för tillfället
hade hos sig, karikatyrer skulle ritas och tryckas för att
följande dag utdelas bland mängden såsom minnen af
festen. Jag ritade tre dylika, Scriba två allt detta från kl.
1/2 9 till 12 på aftonen. Följande dag trycktes dessa mästerverk
på den lithogr. anstalt der S. arbeta för en (säger 1 franc). –
Dubois var förtjust öfver idéen, och följande afton
efter Akademin, styrde vi ut oss på bästa vis. Dubois,
kritiken i hög hatt, långa lockar, röd näsa, glasögon, gigantisk
bläckhorn och pennor som dekorationer och jag, konsten

Scribas stora hatt, dennes en underker Münchener jacka,
en stor palett, penslar, album etc. – Lösnäsa med stripiga
mustascher, och vildt friseradt hår hörde också till kostymen
Vi trädde in gravitetiskt, blefvo inspirerade af det
bifall vi väckte, och utförde den komedi som dagligen
spelas mellan dessa stormagter: kritiken och konsten. Miss-
Sämja, polemiker och slutligen försoning emedan båda
inse att de behöfva hvarandra. – För karrikatyrerna fingo
S och jag många komplimenter, och de tycktes gå åt som
på heta stenar. – Hvad de öfriga maskerna anbelanga
så voro många ganska lyckade, om också flertalet utgjordes
af samma enformiga typer som återfinnes på hvarje maske
rad. Hästar alla fruntimmer voro maskerade i oläsligt.
Två Engelsmän, Jameson och Stephenson voro präktiga karri-
katyrer af ett resande engelskt par, den förra mycket vacker
som Lady, Peeters, som fiskmångleska, gjorde omaskerad som
han var med sina glasögon och sitt yfviga skägg ett ytterst komisk
figur, Claus och Portielje voro ypperliga pierrots, och damerna
harlekiner, riddare o. d. saknade alls icke. Se här några typer
Som jag ej hade några damer att bjuda åt, så blef tillställ
ningen mig ej dyrare än två frcs. – Kl. 4 först gingo damerna

bort, och kl. ½ 5 kom jag hem. Redaktörerna för Préciseur
voro inbjuna. Jag skickar med en nummer af tidn. der balen
med några ord omtalas på fjerde spalten på andra sidan, tillika
med de tre karrikatyrer jag har qvar. Scriba lärer ha några
flere,: Amor, som målaren är af S. de andra två, hvaribland
mitt eget porträtt är af mig. – Det enda jag kunde dansa
var polka, hvarföre jag också begagnade tillfället att bjuda
upp en liten röd domino – , de andra danserna vals, redeva,
schottish, ostendaise etc. kan jag ju ej. – Men nu till en
märkelig tillfällighet. Scriba som hade något att säga åt
musiken, springer upp på läktarn och vände sig till två
äldre
herrar
som sitter der, med begära att spela upp till vals. Som han talade
franska, svarades: Kann nicht verstehen. På flamska frågades nu, som
svar, sist på tyska, och då förklarade den ena, en tjock och rödbrusig
man, med ett stort gapskratt, att de alls ej voro några musikan-
ter, utan främlingar som af portieren fått lof att se på rolig-
heten från läktaren, den ena vore norsk sjökapten, sade han,
den andra finsk skeppsmäklare: Was? Fineländer hörde
jag min vän Scriba utropa, han svängde sig tre gånger om
på sina långa ben och ropade tvärsigenom salen: Edelfelt,
lieber Edelfelt, was eigenthumliches, kurioses, ganz under-
bares! Jag kommer, och presenteras i största hast och
så var bekantskapen gjord med kapten Svendsen och
skeppsmäklar Lindroth från Nystad. Han tycktes vara
en hygglig och allvarsam, enkel man, omkr. 45 år, har varit
bosatt i London i 6 år, och är nu skeppsmäklare i Antw. –
Han är ogift och var särdeles glad öfver att göra min
bekantskap, emedan jag vore den första finne han
träffat här. Vi pratade om ditt och datt i hemlan-

det. Scriba bjöd hr. Lindroth att deltaga i vår anspråks-
lösa julafton, och denne antog med glädje anbudet och
lofvade skaffa äkta svenska punsch tills dess. Vi stämde
möte till följande dag kl. 7 på aftonen i café de Nord. –
Scriba Schultz Fischer, M Lindroth och jag sutto der och
pratade bort söndagsaftonen, såsom besluladt var, och
det kändes rigtigt godt i käkarne att få tala svenska
igen. Bäst vi sutto så i godan ro, höres ett förfärligt
buller, skrik, qvinnoklagan o. d i rummet bredvid, der
familjen Rousseau åt sin qvällsvard. Vi och några andra
gäster i kaféet rusade naturligtvis till för att se hvad
som var på förde, och blefve vittnen till en högst
obehaglig scen. Husets två söner, mekaniska arbetare
hade druckit något för mycket, och vid bordet begynt gräla
med den påföljd att den äldre
yngre
knuffade till den äldre, och
denna begagnade sig nu af sina knytnäfvar för att hämnas.
Slagsmålet (var i full gång, bord, servicer, glas allt ramlade
för dessa ädla kämpar, systrarna greto och förargade sig, och
den arma modren, som tyckes vara en beskedlig menniska
försökte med de vackraste ord beveka sina herrar söner
(båda omkr. 20 år
oläsligt)
att upphöra med skandalen. Hon kastade
sig midt emellan de ursinniga slagsbultarne, men för-
gäfves; vår äldre kämpe fattar nu tag i en stor
knölpåk för att jag modren ur vägen – då trädde
min herkulska landsman fram, tager ständigt i vår
fransman och säger åt honom på renaste svenska
"Rör du, din skojare, ett hårstrå på mordens hufvud,
så får der med mig att göra"! – visserligen förstod
den vanvettiga fransosen ej orden, men måtte dock

ha insett att det ej var något skämt som var
å färde, och han, Galliens son, som stridt vid
Champigny och Gravelatte för "la Gloire française, – släppte
påken. – Och nu ställde sig med ett medlidsamt små-
leende min Nordiske vän framför modren, och det
kom således aldrig i fråga att mera anfalla henne.
Nu visste jag huru Sven Dufva såg ut när han stod på
bron och stred, nu hade jag åter sett ett drag af denna
lugna, säkra ädla ande, som alltid utgjordt en
heder för vårt kära finska folk. – Den äldsta systerns
fästman, en belgisk officer, täcktes stå der i epar
letter och värja och blott se på. x – dessa belgiska krigs
män äro ej mycket att komma med, åtminstone
hvad utanskriften beträffar. Så är dock fallet
med militärer i de flesta länder, der fred länge herrska
Man har derföre här en ganska karaktäristiskt visa
om dessa martissöner, tillämplig äfven på våra hjeltar
der hemma:
Il y a une espéci de messieurs
Sacribleu!
Auci portent des epaulettes,
Qui jamais ort vu autre fin
Sacribleu
que celuei de leurs alumettes!
Emellertid var hela detta uppträde så obe-
hagligt som möjligt är. Modren och systrarna simmade
i tårar, slagskämparne gingo hvar på sitt håll sin
väg, och fred herrskade åter, efter en half timmes
omvexling, å café du Nord. – – Det är hemskt
att se den ädlaste, den renaste känsla, som
naturen nedlagt i menniskan bröst: oläsligt och

syskonkärleken, så grymt hånas och trampas
under fötterna. – Och att i främmande folks
närvaro ställa till dylikt (blott en tunn väg af
utspända gardiner skilde stridsplatsen från cafeet)
är höjden af skandal. – Som målare var jag
lycklig att hafva sett dessa lifliga, vackra fransyska
ansigten ständigt vexla uttryck under detta upp-
träde, men såsom menniska, var det mig högst
oangenämt. – Klockan 10 drogo vi hädan, och
gjorde hvar och en våra reflexioner. – Scriba har
sett sådant förut i München mellan tvenne unga
målare, lika och bortskämda pojken, han har sett
den ena slå sin mor, och påstår att han, och han
än blefve hundra år, aldrig komme att glömma det
ohyggliga, rysliga intryck detta gjorde på honom. –
Men från detta tråkiga kapitel vänder jag åter till
julen, denna glada, vackra, nordiska fest. Till jul-
dagsmiddagen äro vi inbjudna till Matthai på
middag. Det blir således min första familjebekantskap
Redan långt för detta skulle vi ha blifvit ditbjudna
men hans mor och systrar hafva först för en månad
sedan kommit till staden efter en resa i Frankrike,
och hafva ej förr kommit i ordning. Det är
möjligt att vi på vår julafton komma att göra
en skizz af oss sjelfva och vår julgran, och att denna
skulle komma att lithograferas och hvar och en få några
exemplar. Detta är Ss plan och blir den af, får
Mamma också en inblick i vår julefröjd här långt
från hemmet. – Scriba har i dag från hemmet fått

en låda med några julklappar, som han ännu
ej öppnat, Schoultz bref, och jag har ju varit den lycklig
gaste af alla, jag som fått på tre dagar 6 bref
och 6 böcker! – Dumt att vi måste arbeta på
Akademin ändå tills kl. 8 på julaftonen.
Detta förargade mig lika mycket som alla andra
protestanter. – I afton skall jag gå till
S. och hjelpa till med julgranen, julafton gå
vi troligen i protestantiska kyrkan. –
Jag kan ej beskrifva huru led Mr Even före-
faller mig nu, då han med ett visit
medlidsamt
småleende
ser hvilken vigt jag och Scriba lägger på julen.
För resten blir Even odrägligare, ledare och kon-
fysare hvarje dag. Hvilken typ för en skololäsligt!
Jag bryr mig ej ett dugg derom, ty krassa,
torra materialister skall man aldrig fästa sig
vid, de äro otillräkneliga och fattiga, mycket
mera än de sjelfva i sin vishet tro. –
Lefve poesin i lifvet, lefve den friska, glada
unga uppfattningar, som ser och älskar det
stora och det sköna, och som kan, för ett ögon-
blick höja sig ur det räsonnerande föraktets
trånga krets, för att få njuta af de bästa oläsligt
som Gud nedlagdt i oss, för att en gång förstå hvad
känsla, hvad enthusiasm är. – Pappret tar slut,
tacka dem för brefven, Butti skildt för hennes utmärkta
ritning. – Snart skrifver jag åter och Mamma få då
nyårslyckönskningar från Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått två brev från Alexandra Edelfelt, därtill brev från Morbror Gustaf Brandt, Ellen Edelfelt, Mille (Emil) Cedercreutz och Anni Edelfelt; först nu inser han riktigt att julen står för dörren, då han därtill sänts ett litet "bibliothek" [böcker] och fotografier.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Emil Cedercreutz Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Axel Antell har skickat Dietrichsons vandringsminnen och streckat under talande ställen i boken.

    Axel Antell Lorentz Dietrichson
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tacka Moster Fanny Brandt för att hon sänt Fänrik Ståls sägner på tyska, och Morbror Gustaf Brandt för kalendern Nornan.

    Alexandra Edelfelt Fanny Brandt Gustaf Brandt Stål
  • Någon av juldagarna ska Edelfelt skriva till dem på Kiala så att han direkt kan tacka dem.

    Kiala
  • Edelfelt har också fullt upp med julförberedelser; deras lilla protestantiska koloni ställer till och skall fira jul tillsammans, Schuoltz, Karel Scriba, Heinrich Fischer, skeppsmäklare Lindroth, och en tysk ingenjör som är vän till Scribas avlidne far; en kvinna med en leksakshandel i det hus där Scriba bor [fru Schneider] har gett dem julgransprydnader

    Karel Scriba Schultz Heinrich Fischer Schneider Lindroth
  • Amerikanerna firar helgen med några sjökaptener från "Nya verlden"; engelsmännen har ingen sammanhållning sinsemellan och är bjudna på var sitt håll.

  • Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.

    Antwerpen Kungliga konstakademien i Antwerpen Peter Paul Rubens Karel Scriba Frédéric Matthæi François [?] Peeters Émile Claus Robert Stephenson de la Montagne Gérard Portielje John Jameson Jules Dubois Amor
  • På maskaradbalen blev Edelfelt genom Karel Scriba presenterad för kapten Svendsen från Norge och skeppsmäklare Lindroth från Nystad; Lindroth hade bott sex år i London och var nu skepssmäklare i Antwerpen; Scriba hade misstagit dem för musiker och han bjöd Lindroth till deras julfirande.

    Lontoo Antwerpen Norja Uusikaupunki Karel Scriba Lindroth Svendsen
  • På söndagskvällen träffades Edelfelt, Karel Scriba, Schultz, Heinrich Fischer och herr Lindroth på Café de Nord; det kändes gott i käkarna att få tala svenska igen; de två sönerna i ägarfamiljen Rousseau hamnade i slagsmål, till moderns och systrarnas förtvivlan; då den äldre sonen skulle ge sig på modern ingrep Lindroth med orden "Rör du, din skojare, ett hårstrå på mor dins hufvud, så får du med mig att göra" på svenska, vilket ledde till att fransmannen, "Galliens son", som stridit vid Champigny och Gravelotte för den franska äran, släppte påken han höll i handen; nu visst Edelfelt hur Sven Dufva såg ut då han stod på bron och stred.

    Café du Nord Champigny Gravelotte Karel Scriba Schultz Heinrich Fischer Rousseau Rousseau Lindroth Rousseau Sven Dufva
  • Den äldsta systerns fästman, en beligsk officer, täcktes bara stå och se på hela slagsmålet; de belgiska krigsmännen är inte mycket att komma med, som fallet vanligtvis är i de flesta länder där det länge rått fred.

  • Edelfelts sällskap lämnade kaféet och var och en gjorde sina reflexioner; Karel Scriba har i München tidigare sett något liknande: två unga, rika och bortskämda, målare, där den ena slog sin mor.

    München Café du Nord Karel Scriba
  • Edelfelt är bjuden på juldagsmiddag hos Frédéric Matthæis; det blir Edelfelts första familjebekantskap; inbjudan skulle ha kommit tidigare om inte modern och systrarna först för en månad sedan kom till staden, efter en resa i Frankrike, och de inte förrän nu kommit i ordning.

    Ranska Matthæi Frédéric Matthæi Matthæi Matthæi
  • Karel Scriba har planerat att de på julafton gör en skiss av dem själva och julgranen, vilken sedan litografieras och alla får några exemplar; Alexandra Edelfelt kan således komma att få en inblick i deras "julefröjd"; Scriba har fått paket hemifrån, Schoultz har fått brev och Edelfelt har på 3 dagar fått 6 brev och 6 böcker.

    Alexandra Edelfelt Karel Scriba Schultz
  • Edelfelt och alla andra protestanter tycker det är dumt att de på konstakademien måste arbeta ända till kl. 8 på julaftonen; Edelfelt ska hem till Karel Scriba och hjälpa till med julgranen; de går på julotta troligen i protestantiska kyrkan; Edelfelt är led på Monsieur Even som ser ner på den vikt de lägger vid julen.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Karel Scriba Even
  • Krassa materialister ska man inte fästa sig vid; leve i stället poesin i livet, den friska, glada och unga uppfattningen, som ser och älskar det stora och det sköna.

  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tacka systrarna för breven, särskilt Butti (Berta) Edelfelt för hennes teckning.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt