Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

salonger dekorationsmålare militärer (personer) älskarinnor transportmedel värmeanordningar ateljeet avioliitto diplomaatit intialaisuus järjestöt juomat kielet kirjailijat kirjeet kuvitus matkat ministerit museot naiset politiikka Raamattu raitiovaunut ranskan kieli sää seuraelämä tilaukset toimittajat

Paris d. 18 Januari 1890
Älskade Mamma
Mitt sista bref var så knapphändigt, att
jag gått och haft samvetsqval öfver att sålun-
de ha negligerat Mamma och korrespondensen
Jag har haft så många jern i elden med
Koechlins porträtt och den Gadolinska taflan, att
tiden flugit mig ur händerna på ett förtvifladt
lätt. Koechlin har näml. nu fått i sitt hufvud
att han så fort sig göra låter skall resa
till Alger på några veckor, så utledsen är
han vid kölden här – och det undrar
ej på. Denna vinter är gjord för att ta
ga kuraget af de hurtigaste. Om en må-
när skulle han vilja resa, och skyndar den
fre på med seancerna. De tro att det skall
bli bra – ehuru det ännu är i sin första
begynnelse. Jag hade först ett bråk med
ställningen. Frun, Mlle Florence och sonen
rådfrågades, och ibland de 10 skizzer jag gjort
valdes en der han framställes sittande i sin
arbetsfol med morgontidningen i handen. Huru-
honom läsande vet jag dock ännu
vida jag gör
ej. Hvad som är bra tråkigt så är det
den dagliga färden fran och tillbaka i Fram-
way. Jag stiger upp kl. 7 klär mig, går upp
på ateliern och dricker chokolade till kl. 8,
hvarpå jag sätter mig i spårvagnen. – Fardin
räcker i medeltal 35 à 40 minuter. Sitter

man ini, så drar det ohyggligt, hvarje gång
dörrarne öppnas d. v. s. ungefär en gång i
minuten, står man på platformen eller klifva
man till väders på imperialen, så blåser
det och är kallt. Jag arbetar hos Koechlin
i ateliern, som är uppvärmd med gas.
Detta varmesystem
är mycket användt
i det eleganta Paris
det är mycket snyggt
men jag tror mig för
märka att jag deraf
får hufvudvärk.
åtminstone tycker jag
mig ha litet ondt i
hufvudet hvarje gång

jag kommer från honom
Mademoiselle Florence sitter ofta inne och
håller fadren sällskap. Hon talar om konst
om sin fästman och sitt snart förestående
giftermål o. s. v. Mycket hygglig är hon
men jag skulle ej kunna det kär i hennes
Hennes utkorade har jag ännu ej sett
De vilja hyra qvarter och atelier på
denna sida Seinen – dock ej vid Mont-
parnasse, utan vid boul. St Germain eller
a

je gång
klifver
vecklig
ette
Paris
mig
sig
terar
h.
er ja
gång
honom
une och
onst,
stående
är till
i henne
Attt

kkont-
etter
i trakten af Invaliderna. I natt
var Koechlin på kostymbal hos
den moderna Mme Reumier eller Tallie,
Mme Edmond Adam (kallar sig som
författarinna Jullette Lambert, och har
stått, såsom man säger i ett nära för
hållande till Gambetta). Mme Anlam
ärfde efter sin man, minister under
Juli Monarkin mycket pengar och
har nu den förnämsta politiska
salong i Paris. Koechlin är en af stan
gästerna. Han var klädd i en indisk
kostym som han sjelf i verlden hem-
tal från Indien, mycket vacker rödt
siden med gulbroderier och perlor. – Alla
voro kostymerade utom ministrarne.
Jag tänkte att Koechlin skulle vilja
sofva ut i dag, och kom derföre först
kl. 10 fastän jag var vaken och färdig
redan kl. 7. – och K. var alls ej nöjd.
ty han hade med flit alls ej sagt sig,
sedan han kommit hem kl. 7 på mor-
gonen. – Jag bad naturligtvis om är
säkt och förklarade att jag gjort dem
heten i puraste välmening.
I allmänhet sitte han ganska bra. Han
läser tidningarne och har derigenom
sysselsättning, då hans fru eller dotter
ej är inne och hålla honom sällskap.

För en tid sedan presenterade Mannes
heim mig för en österrikisk grefve
v. Seilern. Denna träffade jag händelsevis
på gatan vi kommo i samspråk och
han bjöd mig upp till sig. Han har
varit kavalleri officer och diplomat
är mycket musikalisk och för grandtrain
här i Paris. Han ville nödvändigt att
jag skulle komma in i Cercle de la
Presse, för att bli bekant med juserna
lister, och för att visa mig klubben,
förde han mig en en afton, bjöd mig
på middag och presenterade mig för Wolf
Billand m.fl. samt för grefve Lepie, amator
och målare, en person mycket känd i ar-
tistverlden. Comte de Lepie var mycket var
lig och bjöd mig på frukost till nästa fre-
dag, allt med förutsättning att jag skulle
bli medlem af klubben. De båda
grefvarne lofvade bli mina fäddrar
vid intagandet. Jag var få tillfället
alls ej säker ännu, men Baude som
känner Paris, rådde mig mycket att in
träda i cerclen, påstående att det skulle
vara mig till stor nytta i rent praktiskt
afseende. Jag vet ej hvad ärsafgiften är
500 frcs ungefär, som dessutom ej beta
las på en gång. Dessa herrar ha
lofvat komma på besök till mig

och jag är illa generad för min upp-
ateliern ser numera litet
gång –
hyggligare ut. Seilern är en durchdrifs
ärsäkrat, men derjemte en konstnärs
natur – konfys och godmodig. Han har
komponerat åtskilligt som blifvit spe-
lade på konservatoriets konserter.
Lepin var mycket lierad med Napoleon III, och
helt och hållit en homme du monde – åste
och förekommande. – Seilera talar franska
alldeles som en parisare, och har en svada
som är otrolig. Koechlin menade också att
det ej vore dumt att stå väl med journa-
listerna och söka deras bekantskap. C'est
de la canaille, mais on ne peut pas sin,
passer!". Får se hvad der skall vara för folk
has comte Lepic om fredag – jag känner
mig olycklig vid tanken på ett vildfrämman
de sällskap.
Fonden i Gadolins tafla förargar mig
betydligt. Den är ännu ej gjord och jag
begriper ej när jag skall få till att gå
till Cluny för att göra den. – Jag har
supprimerat gubben – det är nu endast
en gammal schatelaine från början af
1600 talet som läser i en stor bibel.
Det kan ju kallas la le coure de la bible
eller hvad som helst. Det är ett hufvud i Ebba
Stenbocks stil. – En hand och fonden äro
ännu ej gjorda. I morgon har jag åter mo

dett på e.m.
Det är omöjligt att
skicka den lilla taflan, innan färgen hunnit
torka fullkomligt – Jag skall också derom un-
derrätta Gadolin, till hvilken jag om några
dagar ämnar skicka en skizz. Jag har gjort
flere utkast till Antells fruntimmershufvud
men ser tydligt, att jag icke allvarligt kan tän-
ka derpå, förrän jag fått Koechlins porträtt timme
ligen avancerade – detta arbeta arbetar i min
hjerna både natt och dag. Af oro att ej förmins
ma mig saknar jag om morgnarne redan 5 och
6 – och slumrar åter in. – Carper Wrede är
let – jag får honom ej att gå upp på Louve
och kopiera det ornament den eler dekoration
målaren bad honom göra. I stället målar han
några stilleken i Berndtsons atelier. Han vill allra
ej bli dekorationsmålare, utan rigtigt målare,
figurmålare, men familjen – gumman Wava och
G. Th ha kommit upp med detta dekorationsman
eri, såsom varande mera lönande. Jag säger
åt Casper att han aldrig kan förtjena en son,
om han ej tar i saken med litet fast och allvar
men Carpar är tyst – tänker uppå intet just. Det
är så mycket förargligare som Carper alls ej
är dum. Han spelar ej illa piano och har
intresse för ett och hvarje, fastän han ej talar
många ord. – Han må emellertid sköta
sig sjelf. Låt är han egentligen ej, men
saknar som alla nordbor (tyvärr energi
och företagsamhet. – I Helsingfors Dagblad
ser jag den mycket märkvärdiga historien
1889

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har haft dåligt samvete för sitt senaste knapphändiga brev och för att han på så sätt negligerat Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har haft händerna fulla med Alfred Koechlins porträtt och den Gadolinska tavlan.

    Axel Gadolin Alfred Koechlin
  • Alfred Koechlin har fått för sig att han ska resa till Alger på några veckor, för att han är utled på kölden; han vill resa om en månad och skyndar därför på med seanserna.

    levät Alfred Koechlin
  • Edelfelt hade till en början ett bråk [besvär] med ställningen; de rådfrågade fru Emma Koechlin, Mademoiselle Florence och sonen, som bland 10 skisser valde en där Alfred Koechlin sitter i sin arbetsstol med morgontidningen i handen.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Raymond Koechlin Florence Koechlin
  • Illustration: Koechlins porträtt. Det är tråkigt att dagligen åka fram och tillbaka i tramway; varje morgon stiger Edelfelt upp klockan 7, går upp i ateljén och dricker choklad till klockan 8, därefter sätter han sig i den dragiga spårvagnen; hos Alfred Koechlin arbetar Edelfelt i ateljén som är uppvärmd med gas; detta värmesystem är mycket snyggt och används mycket i det eleganta Paris, men Edelfelt verkar få huvudvärk av det.

    Pariisi Alfred Koechlin
  • Mademoiselle Florence Koechlin sitter ofta och håller fadern sällskap; hon talar om konst, sin fästman och det förestående giftermålet; hon är mycket hygglig, men Edelfelt skulle inte kunna bli kär i henne; han har inte sett hennes "utkorade" ännu; de vill hyra kvarter och ateljé på Edelfelts sida om Seinen, men inte i Montparnasse, utan vid boulevard St. Germaine eller vid trakten av Invaliderna.

    Seine Hôtel des Invalides Montparnasse Alfred Koechlin Florence Koechlin Charles Mezzara
  • Alfred Koechlin var i natt på kostymbal hos den moderna Madame Recamier eller Tallien, Madame Edmond Adam (kallar sig som författarinna Juliette Lambert, och har stått i nära förhållande till Léon Gambetta); Madame Adam ärvde efter sin man, en minister under julimonarkin, mycket pengar och har den förnämsta politiska salongen i Paris; Koechlin är en stamgäst; han var klädd i en indisk kostym som han själv hämtat från Indien; alla var kostymerade utom ministrarna.

    Pariisi Intia Juliette Adam Edmond Adam Léon Gambetta Alfred Koechlin Thérésa Tallien
  • Edelfelt tänkte att Alfred Koechlin ville sova ut i dag och kom först till klockan 10; Kochelin var inte nöjd eftersom han med flit inte lagt sig sedan han kommit hem klockan 7 på morgonen; i allmänhet sitter Koechlin bra, han läser tidningar eller har sällskap av sin fru eller dotter.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Florence Koechlin
  • Carl Mannerheim presenterade för en tid sedan Edelfelt för en österrikisk greve von Seilern; Edelfelt träffade på greven på gatan och denne bjöd honom upp till sig; greven har varit kavalleriofficer och diplomat, är musikalisk och för grand train [överdådig livsstil] i Paris; han vill att Edelfelt kommer in i Cercle de la presse; en kväll tog han med Edelfelt till klubben och presenterade honom för Albert Wolf, Billaud och greve Ludovic-Napoléon Lepic, amatör och målare.

    Pariisi Carl Mannerheim Albert Wolff von Seilern Billaud Ludovic-Napoléon Lepic
  • Comte de Lépic bjöd Edelfelt på frukost till nästa fredag, med förutsättning att han skulle bli medlem i klubben; de båda grevarna lovade bli Edelfelts faddrar vid intagningen.

    von Seilern Ludovic-Napoléon Lepic
  • Charle Baude rådde Edelfelt att inträda i cerclen; Edelfelt vet inte vad årsavgiften är.

    Charles Baude
  • Grevarna Lepic och Seilern har lovat komma på besök till Edelfelt.

    von Seilern Ludovic-Napoléon Lepic
  • Edelfelt är illa generad för trappuppgången, hans ateljé ser numera hygglig ut.

  • Seilern är durkdriven aristokrat, men också en konstnärsnatur, konfys och godmodig; han har komponerat åtskilligt som framförts på konservatoriets konserter.

    von Seilern
  • Ludovic-Napoléon Lepic var mycket lierad med Napoleon III; han är en homme du monde [man av värld], artig och förekommande.

    Napoleon III Bonaparte Ludovic-Napoléon Lepic
  • Seilern talar franska som en parisare och har en otrolig svada; Alfred Koechlin menade att det inte vore dumt att stå väl med journalisterna, "C'est de la canaille, mais on ne peut pas s'en passer" [det är ett patrask, men man kan inte undgå dem].

    Alfred Koechlin von Seilern
  • Får se vad det är för folk hos comte Ludovic-Napoléon Lepic på fredag; Edelfelt känner sig olycklig vid tanken på ett viltfrämmande sällskap.

    Ludovic-Napoléon Lepic
  • Fonden i Axel Gadolins tavla förargar Edelfelt; han har inte tid att gå till Cluny för att göra den; han har supprimerat [avlägsnat, övergett tanken på] gubben; nu är det endast en gammal chatelaine [kvinnlig kastellan, slottsfogde] från början av 1600-talet som läser i en stor bibel; det är ett huvud i Ebba Stenbocks stil; en hand och fonden är ännu ogjord; det är omöjligt att skicka den lilla tavlan innan färgen hunnit torka; Edelfelt ska underrätta Axel Gadolin då han sänder en skiss av tavlan.

    Musée de Cluny Axel Gadolin Ebba Stenbock
  • Edelfelt har gjort flera utkast till Herman Frithiof Antells fruntimmershuvud, men han kan inte på allvar tänka på det förrän Alfred Koechlins porträtt har avancerat.

    Alfred Koechlin Herman Frithiof Antell
  • Alfred Koechlins porträtt arbetar i Edelfelts hjärna dag och natt.

    Alfred Koechlin
  • Casper Wrede är lat; Edelfelt får honom inte att gå till Louvren för att kopiera det ornament som dekorationsmålaren bad honom göra; i stället målar han stilleben i Gunnar Berndtsons ateljé; Casper vill inte bli dekorationsmålare, utan riktig målare; "gumman" Wava och Gustaf Philip Armfelt har kommit fram till att dekorationsmåleri är mera lönande; Edelfelt säger åt Casper att han aldrig kan förtjäna en sou [~ett penni] om han inte tar tag i saker; han är inte egentligen lat men saknar som alla nordbor energi och företagsamhet.

    Louvren Gunnar Berndtson Casper Wrede af Elimä Gustaf Philip Armfelt Gustava Armfelt