Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

nihilism guldgrävare Pariskommunen mordförsök festligheter vänsterpartier ateljeet attentaatit henkilökuvat hotellit kansallislaulut keisarit konkurssi kritiikki kuolema lääkärit liikemiehet lyriikka näyttelyt politiikka porvarillisuus puheet ranskalaiset Ranskan suuri vallankumous sää seuraelämä talous taulut vaatteet

Paris d. 10 mars 1880.
Älskade Mamma!
Tack för brefvet med tidninga
Jag hade redan, på Café de la ré-
genre läst om festligheterna, Ahl-
qviste o. Montgomerys tal samt
Hortebergs verser, men fann dem
ej särdeles originella. Emellertid
måtte det ha varit rätt intressan
att se Helsingfors i högtidsskrud
och att vara med om de skilda
festligheterna.
Vädret är förtjusande, men den
na gång är mitt humör ej så
sputtande gladt som senast 1° emedan
jag har ondt i magen, 2° emedan
Gérôme, som ändtligen varit hos mig
och tyckte ej om Kariotaflan, men
fann deremot porträttet bra.
Han hade ett och hvarje emot så
väl komposition som utförande
och gaf goda, stående skål för
sina anmärkningar – Visserligen
är detta gjordt efter naturen, men
ni skulle i denna scen kunnat

söka och öfver finna något ni
ra pittoreskt vackrare i linier
na". – Det var ganska ledsamt
för mig, och allt det beröm han
slösade på porträttet kunde ej göra
mig glad igen. Emellertid må
Mamma alls ej tro att jag tappat
kuraget. Först och främst skola
vi se hvilken verkan taflan gör
på salongen, och t.o.m. om den
gör flasko der är ändå ej allt
förloradt. Jag skall, utom hvad jag
nu kommer att måla (småsaker
ordentligt begynna tänka på något
för nästa år, något som jag länge
länge skall begrunda och sedan ut-
föra i ateliern. Jag har mycket
ångrat att jag ej gjorde en dok-
färd, ty då är det alltför tro
ligt att jag skulle fått taflan såld
nu är det icke tankbart. Ack
att jag var så envis det hade va-
rits lika lätt och då hade den
der svårigheten med lekkistan
hvars form och färg fransmännen
icke första, varit borta. Det är
gjord
får
fjol
Nord
det
var
e
Omo
be
ne
jug
le
det
sur
va
ko
if
Att
he
hr
de v
och
har

ot mig
enier
erland
om sag
i göra
hår
tappat
skola
tat gör
och der
i allt
vad jag
marahe
å något
åg länge
dan ut-
mycket
sok-
tro-
såld
k
va f
i
gjort som gjordt år. I alla fall
är denna tafla bättre än den i
fjol – Det var isynnerhet ett
ord som rigtigt gjorde mig ändt
det var "bourgeois som Gran-
vände om uppfattningen.
Sargent kan ej förstå Gérômes
omdöme – men jag kan ej låta
bli att tänka derpå. Såsom
i ficke de consolation" sade G.
ne vous decouragez pas – ce
que je vous dis est surtout pour
l'avenir, et je ne l'aurais jamais
dit se je n'étais pas parfaitement
sur que vous pouvez faire mieux"
Mamma må tro att det
var ett lekens här i hotellet
häromaftonen. Jag kom
kl. 1/2 12 hem från Ellan, för
att gå till hvila, då jag fann
hela boulevarden framför
hotellet full med folk, hôtel
de la Marine rikt eklaveradt
och mer och mindre sluskiga her-
rar med röda kokarder som

beställsamt sprungo fram och
tillbaka. 830 ämnestierade skulle
den natten komma från Brest
och les societés auxiliaires" samt
dessa herrars vänner, de ämneste
erades familjer o.d. hade i träd
gården till Hôtel de la Marine
ställt till en bankett. Gubben
Louis Blanc och Clemenceau
des farceurs, quoi!) voro der
för att välkomna dessa "nos chez
rapatries". Den der kurtisen
för kommunen från de rödas sida
är förskräckligt osmaklig. I
kommunatrådet ha ju redan
2ne Nya koledonier plats, och
snart blefva väl äfven flere
deputerade. Jag gick emeller
tid och lade mig kl. 1 – Jag
det är sannt – sedan jag kännt
mig väg genom hopen, höll
jag på att bli utestängd från
bostad. En herre med röd kokare
skällde sig vid engången med ett
On n'entre pas, citoyen" – hvarefter
jag fick lof att förklara att jag

var hemma hos mig.
Efter 1 1/2 timmes sömn väcktes
jag af ett alldeles obeskrifliga
skral – Marseillaisen skrapade
och de omnestrerade an kommo
Jag klädde på mig och gick ned-
med undantag af hotellvärden
och några tidningskorresponden
tell voro alla menniskor des
purs" – sådana ansigten, som
jag bäst kan tänka mig i 1893
äro kostym eller i nationalgardes
uniform under komminen. –
Af alla voro de ämnestier
de mest sympathiska. Menniskor
som lidit mycket få alltid någon
allvarligare. De sågo trötta ut
dåligt klädda – skäggiga, såsom
röreställer mig guldgräfvare
Califormien. Många af den
ha naturligtvis, endast blifvit
tvungna att delta i kommer
nen. – arme stackare som behöfde
förtjena 30 sous som soldater för
att ej svälta ihjäl. – Men alla
deras vänner, politiska skojare

re af alla slag: och les Citoyen.
nes sedan. – Några qvinnor, åter
komma från Nya Caledonien, sågo ut
som skuggor – andra, af de väntan
de, buro röda kokarder och röda
buketter, och gåfva mig spirater
ner till nya sitoyennes" helt an-
norlunda än dem jag suttils tre
lat. – Först kl. 6 på morgonen
var det möjligt att lägga sig
och njuta någon hvila. Några
ganska rörande scener såg
jag. Bl. a. en kommunard collots
6
de medlem af comité central,
hvars mor, en gammal, gammal
gumma, var honom till mötes.
Deras återseende, deras tårar
och glädje var alldeles rörande
det måtte vara eget att ha haft
en lefdömd son, som helt oförmodadt
återkommer från andra sedan
af verlden. –
var rätt nöjd att ha sett
allt detta, ty dylika scener
der in
in
I
på m
hufv
träff
får
qu

h

för
ka
Hund
bråk

Citoyen
or, åter
sågo ut
väntan
ch röda
nspirater
elt att
ne
är
deles
entral,
immar
noter.
tårar
nde
la haft
morket
dan
sett
liener
ser man ej alla dagar. –
morgon är jag åter bjuden

på middag till Moreau Vauthier
hufvudsakligast för att samman-
träffa med saurens. – Sedan G.
sader kritiserade mina Haiko –
gubbar, vet jag ej rigtigt om
jag bör visa dem åt Laurens,
isynnerhet som han, som har
mycket brådtom ej måste vara
särdeles trakterad af att springa
i ateliererna.
Det är sorgligt med Mannerheim,
Hans sällskap är ej gladt, till
följd af den hopplösa affärsställ
ningen. Visserligen har han man
gå affärer här som menniskor
säga vara icke allenas möjliga
utan äfven fördelaktiga, men allt
detta skulle fordra tid och pengar.
Han har utbetalningar som
förestå inom kort, ifall icke
katastrofen skall komma.
Hans olycka är att han någonsin
bråkat med affärer, han en

menniska som ej har begrepp om
pengars värde. Jag har haft
många svåra stunder för hans
skull – isynnerhet som jag är bland
de få menniskor för hvilka han
öppnat sitt hjerta helt och hållet.
Han är en vek, idealistisk
men svag natur, illa uppfostrad
och bortskämd, rikt begåfvad
och god i botten. Hvad det
är synd med honom! –
Mamma kan ej tänka sig hvil
Det herrligt väder vi ha. Måtte
det fortfara 15° varmt, solsken
och glädje.
pin skolkamrat stälhandske
tyckes arta sig allt bättre och
bättre. – Vi trodde har en tid
att Hartmann nihilisten var
finne, ty i engelska tidningar
sades att han var bror till
Kejsarens lifmedikus, och i alla
tidningar lästes att han talade
Och nu farväl
svenska.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för brevet och tidningarna; på Café de la Régence har han redan läst om festligheterna, August Ahlqvists och Robert Montgomerys tal, samt Rafael Hertzbergs verser, som han inte fann särdeles originella; det måste ha varit intressant att se Helsingfors i högtidsskrud.

    Helsinki Café de la Régence Robert Montgomery Rafael Hertzberg August Ahlqvist
  • Vädret är förtjusande, men Edelfelts humör är inte sprittande glatt; dels på grund av att han har ont i magen; dels på grund av att Jean-Léon Gérôme inte tyckte om Haikotavlan, men däremot tyckte porträttet var bra; Gérôme medgav att tavlan var gjord efter naturen, men tyckte att Edelfelt i scenen kunnat hitta något mera pittoreskt och vackrare i linjerna; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt tappat kuraget av kritiken; de ska först se vilken verkan tavlan gör på Salongen; han ska redan börja tänka på vad han ska göra till nästa års Salong och sedan utföra det i ateljén.

    Haikko Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt ångrar att han inte gjorde en dopfärd; då skulle han ha haft förutsättningar att få den såld, vilket inte är tänkbart med likfärden; han skulle då ha kommit undan svårigheten med likkistans färg och form, som fransmännen inte förstår.

  • Tavlan är åtminstone bättre än den i fjol; ett av Jean-Léon Gérômes ord gjorde extra ont, det var ordet "bourgeois" [borgerlig].

    Jean-Léon Gérôme
  • John Singer Sargent kan inte förstå Jean-Léon Gérômes omdöme; som tröst sade Gérôme att Edelfelt inte skulle låta sig nedslås av hans anmärkningar, som är avsedda för framtiden; Gérôme skulle aldrig ha sagt dem om han inte varit säker på att Edelfelt kan bättre.

    Jean-Léon Gérôme John Singer Sargent
  • Alexandra Edelfelt må tro att det var ett lebens [liv] på hotellet häromkvällen; Edelfelt kom hem från Ellan de la Chapelles och fann hela boulevarden framför hotellet full med folk; 330 amnestierade skulle komma från Brest och man hade i trädgården till Hôtel de la Marine ställt till en bankett; där var "gubben" Louis Blanc och George Clemanceau; Edelfelt tycker att kurtisen för Kommunen från de rödas sida är osmaklig; i kommunalrådet har redan två amnestierade från Nya Kaledonien fått plats, och snart är det troligt att flera blir deputerade; en herre med röd kokard ställde sig i vägen då Edelfelt försökte ta sig inte till hotellet, men släppte in honom då han hörde att Edelfelt bodde där.

    Hôtel de la Marine Brest Nya Kaledonien Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle Louis Blanc Georges Clemenceau
  • På natten väcktes Edelfelt av att man skrålade Marseljäsen då de amnestierade anlände; med undantag för honom, hotellvärden och några tidningskorrespondenter var alla "purs", rena anhängare, som Edelfelt kunde tänka sig i 1783 års kostym eller i nationalgardesuniform under Kommunen; mest sympatiska såg de som fått amnesti ut; de såg trötta ut och var dåligt klädda, som Edelfelt föreställde sig guldgrävare i Californien; några kvinnor som återkom från Nya Caledonien såg ut som skuggor; de väntande Citoyennerna [Medborgarinnorna] bar röda kokarder och röda buketter och gav Edelfelt inspiration till nya, annorlunda "citoyennes" än dem han hittills målat; Edelfelt såg en rörande scen då en kommunard, Collot, tidigare medlem av comité central [centralkommittén], möttes av sin gamla mor.

    Kalifornia Nya Kaledonien Collot Collot
  • Följande dag är Edelfelt bjuden på middag hos Moreau Vauthiers för att träffa Jean Paul Laurens; sedan Jean-Léon Gérôme kritiserade hans Haikogubbar, vet inte Edelfelt om han borde visa dem åt Laurens, som är mycket upptagen.

    Haikko Jean Paul Laurens Charles Moreau-Vauthier Suzanne Moreau-Vauthier
  • Det är sorgligt med Carl Mannerheim, vars hopplösa affärsställning inte gör honom till något glatt sällskap; hans olycka är att han, som inte har begrepp om pengars värde, någonsin kastade sig in i affärer; Edelfelt är en av de få för vilken Mannerheim öppnat sitt hjärta; Mannerheim är vek, idealistisk, men svag natur, illa uppfostrad och bortskämd, rikt begåvad och god i botten.

    Carl Mannerheim
  • Alexandra Edelfelt kan inte tänka sig vilket härligt väder de har, varmt, solsken och glädje.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelts skolkamrat Stålhandske tycks arta sig bättre hela tiden.

    Stålhandske
  • Hos Edelfelt trodde man för en tid att nihilisten Hartmann var finne; i tidningar stod det att han var bror till kejsarens livsmedikus och att han talade svenska.

    Carl von Haartman Leo Hartmann