Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

domstolar kaffe vapen (tekniska objekt) blombord fylleri aamiaiset alkoholi amerikkalaiset ateljeet avioliitto järjestöt Jumala juomat juutalaiset kasvit kevät kirjeet kuninkaalliset maskuliinisuus miehet naiset näyttelijät näyttelyt päivälliset prinssit puut riidat seuraelämä taidekauppa talous tappelut teatteritaide tilaukset varallisuus vierailut vuodenajat

Paris d. 21 april 1880
Älskade Mamma!
Nu åter några dagars försumlighet från
men sida. – Jag är under vårens inflytande
och i allting ypper sig en längtan och en trånglig
som jag ej sjelf kan få klar för mig. Mina
artistiska försök vittna också om att jag
rigtigt vet hvad jag vill. Den antellska
flickan har gifvit mig mera bråk än in-
komst. Jag har målat om hufvudet mån-
ga gånger och ännu är det ej bra. Den
s.k. Kotschuberska taflan har otur med
sig. En jude, Restlinger lofvade ta den,
men här, trots mina påminnelser,
ännu ej gjort allvar af saken. I Clune
har jag börjat en tafla för Amerikanaren.
Det blir ett kärlåtet ämne, enligt mannens
önskan. Denna gång gör jag en helt ung
page som gör sin hur till ett 30 års qvin-
folk, som med storskratt belönar hans
omma utgjutelser. I bakgrunden några
hofmän som se nyfikna och mognanta
ut. – Jag har några gånger varit

icke på landet, till Mendan, St Cloud
o.s.v. och gjort skizzer. Det är så herrligt
derute att jag, om jag kunde gerna
gåfve Paris en god dag för att slå
mig ned för några veckor. Våren och
springande efter atelier se der bak-
grunden till min nuvarande existens
Litet förargelse öfver att les Cerises i
Petersburg ej funnit köpare och att
Kotschubeys tafla ej går åt bildar skull
sidorna i lifvet.
Den Cederströmska viften för prinsen
slutades med det gräsligaste slags-
mål, sedan vi gått. Lilla Skånberg
flög upp på den dödfulle fanson
klöste honom i ögonen, Cederström
skulle skilja som åt, modellen, stup
full, drog sin sakel och lycka var
att intet menniskolif sättet till. Ber-
serhamod och branvin! Mandom, mod
och Morske män, finns i gamla Sverige
an. Prinsen skall mycket ha
regretterat att ej ha fått vara med
A
ne
när
allde

re
oml
herrl
kup
ar
Ber
n mod
la Sverige
ha
med
om det uppbyggeliga skådespelet
Koechlin är numera alldeles omöjlig
att finna. Han går ut redan kl. 8 om
morgnarne. Jag har 4 gånger sökt ho-
hon förgäfves. Det unga paret har
ännu ej funnit någon atelier och
bor i Florennes flickrum, hvilket
jag tycker vore förargligt om jag vore
i hans ställe. Han ser enfaldig ut, men
är vacker. Ingen särdeles ruff i hon
heller, tycks det.
På Cercle de la presse går jag numen
högst sällan emedan Mannerheim och
Seilern kommit i gräl, och jag alls ej
tycker om att vara aflidare för deras
ovänskap. Seilern uttömmer sig i svam-
lande explikationer. Det är ett skönt
sällskap för resten, dessa s.k. kommer
du monde. De skälla på hvarandra, och
äro med allt sitt tal om gentilhomme-
rre, inte en smul bättre än alla andra,
snarare tvärtom. Mannerheim är
alltid dyster – och det är ej just nå-

got uppmuntrande att se en menniska
som är "fini" så der ofta. Att han
har mycken verklig vänskap för mig
derom tviflar jag ej, men jag får gripa
fått i hela min själsspenstighet och
hela mitt ungdomsmod för att misström
om framtiden, då jag ser ett sådant
exempel för ögonen. Om jag också
är slarfvig och bordentlig med pengar
dock mina egna) så har jag, Gud ske
lof, icke sådana anlag för att i allt
vara och lefva som grand Seignere som
han. Mannerheims värsta fel är att han
aldrig arbetat ordentligt, ja, att han alls
ej vet hvad arbete är. Deraf denna tom
het, denna ennui, denna längtan efter
lyx och detta förakt för penningen, hvars
värde man först känner, då man ser huru
mycket man får knoga för att få ihop
litet deraf.
om 10 dagar öppnas salongen. Jag
kan, af den nummer mitt porträtt
fått, sluta till att det blir väl plå

ceradt, om taflan vet jag ingen
ting.
Sarah Bernhardt, den gamla skän
terskan, har rest sin kos och lemnat
Theatre français i sticket, emedan hon
ej fick enligt hennes tycke, tillräck-
ligt tid att öfva in en rôle.
Hon börjar bli så led för mina ögon
med sitt eviga bråkande. Th. fr. har
helt simpelt beslutat att låta rättvisa
afgöra saken, och domstolarna kom-
mer väl snart att säga hevem som har
Om söndag är jag bjuden
rätt. –
till herrskapet Austin, som straxifter
salongens öppnande resa till Amerika
för alltid. Det är verkligen eget att
dessa vackra och söta flickor få gå
ogifta.
I går kommo Valter Runeberg och
Antell hit upp för att äta middag med
oss. Antell var förtjust i sin tafla,
och pratade som vanligt i oftalmi-
logi. Han kan alls ej bedöma huru

mycket af ett ämne kan vara ro-
ligt för andra oinvigde. Antell
är ändå litet fattig. Hans eviga
yrkande på repartisering, hans
uträttning på pennin då man tillsam
mans ätit middag eller druckit kaffe,
förefaller oss, fattigt folk, så under
ligt.
Konsthandlarne ta lifvet af en med
deras krångel. Nu just var M. Bulla
här (Amerikanarens ombeid) och bestälde
ånyo, den reproduktion af begrafningen
ändrad till dop) som han senast refuserat.
Nu skall jag gå och äta frukost.
Ack om jag kunde ge er litet vårsol,
syrener, hägg, lofköjor och violetter.
som vi ha här i öfverflöd. Det är den
herrligaste doft här i ateliern i två
stora bukeller påminna om vårens
ändtliga ankomst. – Ännu är det
mig omöjligt att säga när jag kommer
hem – troligen i Juli som förs
tusen helsningar från Mamma,
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har åter några dagar försummat brevskrivningen; han är under vårens inflytande och hyser en längtan och trängtan som han inte kan få klar för sig; hans artistiska försök vittnar om att han inte riktigt vet vad han vill.

  • Den Antellska flickan har gett mera besvär än inkomst; Edelfelt har målat om huvudet många gånger och ännu är det inte bra.

    Herman Frithiof Antell Virginie
  • En jude, Reitlinger, lovade ta den så kallade Kotschubeyska tavlan, men har ännu inte gjort allvar av saken.

    Pjotr Arkadjevitj Kotjubej Reitlinger
  • Edelfelt har i Cluny börjat på en tavla för amerikanen; enligt mannens önskan blir det ett kärlåtet ämne; Edelfelt gör en ung page som gör sin kur [uppvaktar] för ett 30-årigt kvinnfolk, som belönar hans ömma utgjutelser med ett storskratt; i bakgrunden står några hovmän som ser nyfikna och moquanta [hånfulla] ut.

    Musée de Cluny
  • Edelfelt har varit ute på landet, i Meudon och St Cloud och gjort skisser; han skulle gärna överge Paris och slå sig ner där för några veckor; våren och letandet efter en ateljé upptar hans existens för närvarande.

    Pariisi Saint-Cloud Meudon
  • Skuggsidorna i livet är för tillfället förargelsen över att les Cerises inte funnit köpare i Petersburg, och att Kotschubeys tavla inte går åt.

    Pietari Pjotr Arkadjevitj Kotjubej
  • Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.

    Ruotsi Johan Janzon Carl Skånberg Gustaf Cederström Oscar Bernadotte Schlumberger
  • Alfred Koechlin är omöjlig att få tag på.

    Alfred Koechlin
  • Det unga paret har ännu inte funnit någon ateljé och bor i Florence Koechlins flickrum; Edelfelt tycker det vore förargligt om han var i makens ställe; denne ser enfaldig ut men är vacker; det tycks inte vara någon särdeles ruff i honom.

    Florence Koechlin Charles Mezzara
  • Edelfelt går sällan på Cercle de la presse efter att Seilern och Carl Mannerheim råkat i gräl; dessa så kallade hommes du monde [världsmän] är allt ett skönt sällskap; de skäller på varandra, och är med allt tal om gentilhommerie [gentlemannahet] inte ett smack bättre än alla andra.

    Carl Mannerheim von Seilern
  • Carl Mannerheim är ständigt dyster och Edelfelt får trots vänskapen uppbåda all sin själsspänstighet och ungdomsmod för att inte misströsta för framtiden, med ett sådant exempel för ögonen; Edelfelt har, Gud ske lov, inte anlag att i allt vara och leva som Grand Seigneur; Mannerheims värsta fel är att han aldrig arbetat ordentligt, vilket lett till denna tomhet, ennui [leda] och längtan efter lyx och detta förakt mot pengar.

    Carl Mannerheim
  • Om 10 dagar öppnas Salongen; utifrån det nummer porträttet fått sluter sig Edelfelt till att det får en bra plats; han vet ingenting om tavlan.

  • Sarah Bernhardt har rest och lämnat Theatre français i sticket, på grund av att hon inte fick tillräckligt med tid att öva in en roll; Edelfelt håller på att bli led på hennes eviga bråkande; Theatre français har beslutat att föra ärendet till domstol.

    Théâtre-Français Sarah Bernhardt
  • På söndag är Edelfelt bjuden till herrskapet Austins, som strax efter Salongens öppnande de reser till Amerika för gott; det är eget att dessa vackra och söta flickor få gå ogifta.

    Sarah Austin Elizabeth Austin Mary Austin Ivers James Austin
  • Föregående dag kom Valter Runeberg och Herman Frithioff Antell upp till Edelfelt och Gunnar Berndtson för att äta middag.

    Gunnar Berndtson Walter Runeberg Herman Frithiof Antell
  • Herman Frithiof Antell var förtjust i sin tavla; han pratade som vanligt om oftalmologi [läran om ögon- och ögonsjukdomar].

    Herman Frithiof Antell
  • Herman Frithiof Antell är snål; för fattigt folk förefaller det underligt då han jämt yrkar på repartisering [dela på kostnaderna]; han räknar ut på pennit då man tillsammans ätit middag eller druckit kaffe.

    Herman Frithiof Antell
  • Konsthandlarna tar livet av en med deras krångel; amerikanens ombud, Monsieur Joseph Bulla kom just och beställde på nytt reproduktionen av begravningen (ändrat till dop), som han senast refuserat.

    Joseph Bulla N.N.
  • Edelfelt ska gå och äta frukost; han skulle vilja ge dem lite vårsol, syrener, hägg, lövkojor och violetter, som nu finns i överflöd; han kan ännu inte säga när han kommer hem, troligen i juli som förr.