Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) sjukdom (tillstånd) amerikkalaiset avioliitto diplomaatit Jumala kalusteet kampaajat kirjeet konsertit konsulit laulajat musiikki naiset näyttelyt osoitteet patsaat säveltäjät taiteilijat taulut tavaratalot teatteritaide

Paris d. 27 april 1880
Älskade Mamma
Tusen tack för brefvet. Ack om jag
verkligen kunde ge Mamma något mer
än blott intrycket af den feststämning
hvari jag befunnit mig. Det vore ändå
för mig det roligaste af allt att genast
få jemföra mina intryck med Mam-
mas. Mina stackars bref kunna naturligt
vis endast mycket svagt återge alla de
olika intryck som hinna hopa sig under
ätta dagars tid. – Jag har ännu ej hem-
tat mig från den förvåning som historien
om Konny åstadkom. Att det skulle gå på
tok derpå voro ju alla mer eller mindre
räkra, men att det så snart skulle bli ske
sakel af, det trodde man ju ändå icke
Ledsamt är det att Mamma varit
sjuk. Pleurtis är en tråkig åkomma.
men lyckligtvis har ju denna endast
varit mycket lindrig. Jag blef förskräckt
i början, men då jag såg att Mamma
nu tänkte på att gå ut, blef jag lugna-
re. Huru är det med Anni nu.
Hon tyckes ju gå ut och alls icke ha några
sviter af sin sjukdom. –
Mammas kommission på från Munka
utsattade jag igår. Hel yttertygerna äro alla

en färgade, går med Lille eller de med bomull
på mönster. En slags mycket vackert
möbeltyg, kalladt orfiorerie till 7. 50
9 meter ansågs behöfvas. Profver på
alla sorter skulle skickas med det förtas
var då god och skicka ordens till
mig, på det att jag må kunna
göra uppkopen. En matta skulle
väl också behöfves. Låt mig bestyra
om allt det der. – Skrif tillika
hurudana noblerna äro – hvilket träd
och hvilken form. Ledsamt att tante
Gadd gick mig i förväg. Gipser skall
jag bestyra om. Som Berndtson också
ämnar köpa några åt Viktor Borns,
kan ju alltsammans sändas på engång.
Dessa gipsaftryck äro mycket billiga
här, och släs de ej sänder vid transka
ten, är affären ypperlig. Jag skall se-
dan bronsera dem då jag kommer
hem, och Mamma skall få se att
salongen blir treflig.
I lördags hörde jag Patte och Nicoline
Det är ett förfärligt besvär med att
för biljetter, och vi fingo göra kö
i 2 mera än en timme för att få
klafver på 3dre raden till 12 frcs.
en
för
liet
Atte
Att
De
i
den

omull
est
ej
slå
t.
liga
transk
all se-
inner
se att
ccoline
med att
Roligt var det att engång få höra
henne, fastän det gick nu som med
allting som man mycket hört
talas om, Rafaels Madonna i Berdin
michelangelös quersta dom o.s.v. – att
inbillningen alltid gjort något 10 gån-
ger bättre än verkligheten sedan
är i stånd att hålla. – De sjöngo
gamla Trubaduren, utfilad och
led för mina öron. Pattes röst är
naturligtvis ett underbart instrument
som aldrig vetat af hvad en icke fullt
komligt ren ton vill säga som aldrig
klickar, och som hon behandlar som
den skickligaste virtnas. Men med allt
detta var jag icke varm en enda minne
och nästan hvarje representation på
sh. fr. har skänkt mig mera nöje.
Detta kommer kanske deraf att jag
ej tycker om opera. Nioline har
en magnifik röst – men han ser ut
som en bättre coiffeur. – I förrgår
var jag på en koncert i konservato
riet, det vi hade fått biljetter genom
Mlle Varkant, min bekantskap från
Gueldrys. Endast elever uppträdde
Den instrumentala delen var
i mitt trycke ojemförligt bättre än
den bokala. Det är roligt att se en

hel stor orkester sammansätt af
bara 20 åringar – Ack hvad de spe
lade! En liten 16 årig violinist
föredrag en sonat af Beethoven
med piano utmärkt bra. – De
manliga sångartesterna voro dåliga
och sågo sluskiga ut – simpla, som
alla operasningare, på få undantag
Det som mest han tyckt
.
här.
mig i verlden har någon scen är
ändå Ristore. – De unga sånger
skorna på konservatoriet bråkade
för mycket, tyckte jag. T.ex. fläng
dels messias är ett operaaktigt
föredrag alldeles ej på sin plats.
En nog skönhet Mlle Flandin, sjöng
bäst, men bråkade också för mycket.
Det egna med henne är, att hon
lär vara född i Helsingfors, der hem
nes pappa varit fransk konsul. En
amerikanska, Miss Grsvald var också
bra, men hade en förfärligt grötigt,
amerikanskt uttal.
herrskapet Austin resa defini.
tivt till Amerika om lördag.
Jag var uppe hos dem. Den yngsta
Mary har förlorat sig betydligt
likaså den äldsta. Miss Sallis är
sig temmeligen lik. – Ack, det är
Nu redan 5 år sedan jag flammade

för henne. Vous souvenez-vous
camme hans nous amusions ators
comme nous étions qais"? sade hon
med en suck. Familjen tycks tydlig
gen vara förbittrad på fadren, som
är envis i högsta grad, och som
utan pardon vill tvinga dem
att resa om lördag, då de så ger
na skulle vilja skutt – upp färden
till nästa vecka. Likaså äro de
osäkra om huru de skola finne
Amerika nu efter 8 års frånvatt.
Att flickorna bli gifta derborta, det
tarman för afgjordt. – Hvarföre
ha de också famgätts med fattiga
artister här i Europa. Derborta
få de göra solida bekantskaper
framtidsmän på industrens och
handelns område, rika, dugliga
och odentliga menniskor. Öfver
sista aftonen då jag var den låg
det en förstämning, förorsakad af
många minnen och en lätt frukost
för framtiden, som patriotismen
fåfängt försökte dölja. – Miss
Parah skulle ha blifvit den mest
idealiska lilla konstnärsfru man

kan tänka sig – vacker, glad
söt på allt sätt och vis.
Från Wien har jag haft bref.
Den slarfven har skrifvit 2
bref till mig i februari, hvilka
tillföljd af ofullständig och orik
tig adress (på det ena brefvet
hade han glömt Paris) nu först
komma mig tillhanda. Han ville
att jag skall ställa ut i Amerika
hvilket jag, väl vetande hvad tafa
transporter kostar, noga aktar
Om fredag ha vi
mig för
le vernissage. Jag är ännu ej
olycklig, utan sparar raseriet för
det fall att jag är illa placera
Porträttet borde ha fått en god
plats, derom är jag saker. Koechlin
som jag träffade i dag, säger att han
skryter med det öfver allt der han
kommer åt. – Montgomerys
har jag träffat. Ja jour du ver-
nissage skall jag låtsa in Ellan
och jemte Sargent, misserna
Austice, den sista dagen de äro
i Paris. – Jag skrifver strax efter
salongens öppnande – Gud väl
signe er
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för brevet; han önskar att han kunde ge Alexandra Edelfelt något mer än bara intrycket av den feststämning Edelfelt befunnit sig i [under Adolf Erik Nordenskiölds besök].

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har inte hämtat sig från förvåningen över Konny Zilliacus historia; alla var säkra på att det skulle gå på tok, men inte att det så snart skulle bli ett sådant spektakel.

    Konrad Zilliacus
  • Det är ledsamt att Alexandra Edelfelt varit sjuk; pleuritis [lungsäcksinflammation] är en tråkig åkomma, men lyckligtvis var den lindrig; Edelfelt undrar hur det är med Anni Edelfelt; hon tycks inte ha sviter av sin sjukdom.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har uträttat Alexandra Edelfelts kommissioner på Bon Marche; prover på tyger och möbeltyger ska skickas till henne, Edelfelt gör sedan uppköpen; en matta skulle också behövas; han vill veta hurdana möblerna är; det är ledsamt att tante Adèle Gadd hann före honom; han ska bestyra om gipserna till salongen; Gunnar Berndtson tänker också köpa några till Victor Born, så alltsammans kan sändas på en gång; gipsavtrycken är billiga och Edelfelt ska bronsera dem då han kommer hem.

    Bon Marché Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Gunnar Berndtson Viktor Magnus von Born
  • I lördags hörde Edelfelt Adelina Patti och Ernesto Nicolini, efter att i mer än en timma ha köat för biljetter; det var roligt att höra Patti, även om det gick som med allting man mycket hört talas om, som Rafaels Madonna i Dresden och Michelangelos Yttersta domen, inbillningen har gjort allt 10 gånger bättre än verkligheten är i stånd att vara; de sjöng gamla Trubaduren; Pattis röst är ett underbart instrument som alltid tar en fullkomligt ren ton, men Edelfelt värmdes inte en enda minut av framträdandet; nästan varje föreställning på théâtre français har skänkt honom mera nöje, vilket troligen beror på att han inte tycker om opera; Nicolini har en magnifik röst men ser ut som en bättre coiffeur [barberare].

    Dresden Théâtre-Français Michelangelo Rafael Maria Adelina Patti Ernesto Nicolini
  • I förrgår var Edelfelt på en konsert i konservatoriet; han hade fått biljetter via Mademoiselle Jenny Vaillant, som Edelfelt gjort bekantskap med hos Gueldrys; endast elever uppträdde; den instrumentala delen var bättre än den vokala; en 16-årig violinist spelade en sonat av Ludwig van Beethoven utmärkt bra på piano; de manliga sångarna var dåliga ochh såg sluskiga ut; den som mest hänryckt Edelfelt på scen är Adelaide Ristori; de unga sångerskorna på konservatoriet bråkade [besvärade sig] för mycket; Georg Friedrich Händels Messias passade inte in i programmet; Mademoiselle Flandin sjöng bäst, hon lär vara född i Helsingfors, där hennes pappa varit fransk konsul; amerikanskan Miss Griswold var också bra, men hade ett grötigt amerikanskt uttal.

    Helsinki Ludwig van Beethoven Georg Friedrich Händel Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry Adelaide Ristori Jenny Vaillant Flandin Griswold Kristus
  • Herrskapet Austin reser till Amerika på lördag; den yngsta, Mary, har förlorat sig betydligt, likaså den äldsta även om Miss Sally är sig lik; det är 5 år sedan Edelfelt flammade för henne; familjen är förbittrad på fadern som envist vill resa på lördag, och osäkra på vad de ska tycka om Amerika efter 8 års frånvaro; man tar för avgjort att flickorna blir gifta där; Edelfelt undrar varför de har umgåtts med fattiga artister i Europa då de därborta får göra solida bekantskaper med framtidsmän inom industri och handel; miss Sarah skulle ha blivit idealisk konstnärsfru, vacker, glad och söt på alla sätt och vis.

    Amerikka Eurooppa Sarah Austin Elizabeth Austin Mary Austin Ivers James Austin
  • Julian Alden Weir har i februari skrivit två brev till Edelfelt, som fick dem först nu på grund av ofullständig och oriktig adress (på ena brevet hade han glömt Paris); Weir vill att Edelfelt ställer ut i Amerika, vilket Edelfelt aktar sig för då transportkostnaderna är så höga.

    Pariisi Amerikka Julian Alden Weir
  • På fredag är le vernissage; Edelfelt sparar raseriet för den händelse han är dåligt placerad; porträttet borde åtminstone ha fått en bra plats; Alfred Koechlin säger att han skryter med porträttet åt alla.

    Alfred Koechlin
  • På jour de vernissage ska Edelfelt lotsa Ellan de la Chapelle och, med John Singer Sargent, misserna Austin på deras sista dag i Paris.

    Pariisi John Singer Sargent Sarah Austin Mary Austin Ellan de la Chapelle
  • Edelfelt skriver mer efter Salongens öppnande; han ber om Guds välsignelse för dem och *sänder tusentals hälsningar till alla.