Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ammattitaitokilpailut kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuvataideoppilaitokset masennus melankolia musiikki näyttelyt opinnot ranskan kieli saksan kieli taide talous taudit tietokirjallisuus

Antwerpen d. 20 Januari 1887
Älskade Mamma
I dag på morgonen, strax före 7, fick jag Mammas kära
bref och förargade mig nu som alltid öfver att ej genast kunna
besvara det. Lulle hade också skrifvit, och jag förde mig hjelt
igen åt hans lyckligt undanstökade examen hos Topelius.
Just nu, kl. 1/2 4 år jag hemkommer från Akademin, der
vi hålla på att måla en italisisk qvinna med bara i nationer
kostym. Under de sista dagarna har jag åter haft ett
sådant anfall af vemod och hopplöshet, som ofta in-
träffar då målningen ej lyckas mig. En student, som
läser är ändå bra mycket mera säker på hvad han har
Och hvad han har att lära. Han vet hvarje afton, när
han lägger sig att han hunnit så och så långt i sin
lanaturskurs, eller läst så och så många sidor. – Med
er, som studerar den sväraste af de bildande konsterna
måleriet, är det helt annorlunda. – Här har jag bråkar
nu i snart 2 månader, och kan dock stundom måla
hufvuden som förekomma mig långt uslare än dem
jag målade derhemma. Att jag delar detta nedslagna
humör med många olyckskamrater är säkert. Sist i dag
försäkrade Van Ryssel, som dock är oändligt mycket sånga
kommen i måleriet, att jag, att han funderade på att han
na måleriet och uteslutande slå sig på musik. Adam
att han bestämdt bättre skulle duga till skomakare, än till
målare o.s.v. – I går afton var jag från klockan 8 till 2 på
ratten hos Adams för att rita af hans ypperliga anatomiskt
teckningar, och jag får ännu i dag lof att fortsätta demet

med anatomin går det också skratt. Adams
har studerat lär ensamt denna vetenskap – Och efter
concoursen, huru skall jag få tid att måla något för
den olycksaliga utställningen derhemma? Jag har
tänkt att möjligen utställa den tors jag kommer att
måla för täflingen B om den blir bra, dessutom
utföra mina bäst lyckade kompositioner (2 möjliga)
i svartkrita – men allt det der slår ej an på
konstdomarna derhemma – o att de kunde begripa
att man behöfver tid, mycken tid att studera, öfver
om man arbetar som en träl, att det är verklig
sannt, att ingen födes mästare, att alla utländska
målare användt långt större tid till förstudier än
vi nordbor göra det, o. s. v. – Det går i kring i mitt
hufvud der jag tänker derpå. – Kanske jag får Mme
nösare idéer nu mot våren, men nu är jag rakt
af olycklig när jag tänker på detta kapitel. –
Jag lofvar att redan till nästa jul hafva
målat någon tafla, men att nu, då jag börjar
mitt arbete kl. 9 om morgonen, och slutar det kl.
11 om aftonen få ihop en sådan, det står ej min
förmåga lika litet som i någon annan dödligt i
mitt läger. Enligt hvad jag hört lärer konsen
detta är också komma att räcka till inpå April
månad. Jag har då månade ferier, och om
komma till Paris, skall jag försöka att bråka der
allt hvad tygena håller. – Dubois och Scriba
mena att jag bör taga del i täflingen i historia
och figurmålning hos oss i nästa jul. Om också
utsi
dock
ge
lat.
om
svar
hela
egne
Etter
och G
blir
förfa
ocke
äck
fors
som
för d
blir

brjan
sedan
jag v

skulle
ham
cours
Afton,
hel.

utsigterna att få priset äro klena, så kan jag
dock, mena de, derigenom hålla mig och mitt renomme
tter
upp i folks ögon, så att kan ej må säga att jag varit
lat. Med djerfhet kommer man dessutom långt. –
ett
Trots alla dessa tvifvel och sorgsna tacka
om
som dagligen uppenbarar sig för mig på konsten
olera
svåra bara, känner jag dock huru jag med min

hela själ älskar denna somma konst, som nu
synes mig så svår. Jag känner huru mitt hjerta
begripa
a öfverstår fortare då jag står framför ett mästervärka
vikinga
väcklig
och då ropar alltid djerfheten, hoppet, ungdom
blödet, eller hvad man vill kalla denna alltid glada
eiska
förföriska, ungdomens bandsförvändt i mina bror.
än
i mitt
också du är målare, också de kan, med Guds
hjelp skapa dig ett namn. – Fånigheter, säger
s lune
förståndet, omöjligt" skrånar erfarenheten,
och mitt arma jag lemnas såsom stridsplatsen
för dessa fiendtliga känslor och tankar, och slutat
ögar
blir, att jag åter, bedröfvad för stunden, men dock
ll.
fått af hopp, sätter mig vid mitt staffli, och äter
dell
dögar måla denna rysliga smörja, som jag sjelf
it
lider af att se uppa, emedan det ej är så, som
jag ville hafva det. –
atte
(Senare). Jag gick dock ej till Adams, såsom jag
tänkte, utan skrifver hellre till slut detta bref i afton
Mamma må tro, att under dessa tider före con-
de
coursen, hör det till undantagsfallen att ha en
iba
afton fullkomligt ledig, och det, har jag nu. – Jag
ettore
också
har väntat rätt länge på min supé, den jag ändtlig

gen kl. 9 intog i Scribas sällskap. Nu är kl. 11, allt
är stilla utom det odrägliga klockspelet i tornet på kathe-
dralen – Egendomligt är, att jag ännu ej varit mig
att icke höra på denna enformiga musik-

Arika
som annars är mycket munter och glad, fick för
en vecka sedan en fix idé, som jag nu ändtligen fått
honom att lerana. Han har visserligen ett lindrigt hjertligen
de, och är ej särdeles stark, men nu fick han i sitt hufvud
att han hade fullt utpreglad lungsot. – Han var dyster,
talade om döden om sin mor, hvars förhoppningar så skulle
trosses o. s. v. – och hörde alls ej på, då jag förklarade huru
som lungset ser helt annorlunda ut. På mina inträgna
böner gick han till läkaren, som skrattade ut honom.
och förklarade att han ej hade tecken till bröståkomna
Nu är åter humöret bra. – och väl är det de det
var verkligen trist under dessa tider, isynnerhet
som jag visste, att det var bara inbillning som plä-
gade honom. – Schutz har tagit hel pension hos
en fransk familj och betalar der för allt, ljus
och värme inberäknade 100 frcs. Jag tror dock mig
ha det lika bra, med undantag af franskan som
han har tillfälle att tala. Det går verkligen så
nu, att jag flere dagar talar mycket mera tyska
än franska. – Något fulare än tyskarnes franska
kall jag ej tänka mig. Engelsmännen tala visserligen också
besätt, men fullkomligt naiv, utan pretension, under
det är tyskarne göra alla möjliga ansträngningar
för att tala rigtigt franskt, hvilket gör deras språk
så affekterade och otrefligt som möjligt är. –

Som jag redan sagt, lärer man i Paris, med för-
nuftig hushållning kunna lefva församma pris som
här, det säger åtminstone fransmännen sjelfva. –
Att min tyske vän Scriba, så frisinnad han än må vara
dock ropar mig i öronen: München, München och Pitolig,
är klart. – Att bli eled hos Pilaty i München vore
verkligen alls ej dumt, men lärer vara mycket
svårt. – – (Munsterhjelm är, enligt hvad jag sett i tiden
na i München f.n). – Dessutom måste man för att
bli lärjunge hos Denne Tysklands stora historiemålare,
redan vara kommer någon hvart på konstens bara
Hos Bornsat och Gérôme i Paris kan man bli elev
när som helst för 10 frcs i månaden och med rekommen
dation, hvilken jag skulle få af Becker. – Åt känner
jag dock tillfällo: jag ville icke, såsom en mängd må
lare i våra dagar göra, måla blott små salongsstycken,
vackra, fina, väl utförda dukar, utan reflexion, utan
känsla, utan geni. Jag skulle gerna vilja komma till
någon sådan konstnär, som skattar konsten högt, och som
Att jag
med allvar idkar densamma. –
ännu många gång, helst, då jag just fått bref
från hemmet, så krömmer mig tur i Edert lif, att
jag synes ytterst distrait för min omgifning är
säkert. Sjelf har jag engång, sedan jag läst Dietrichsons
bok, Mammas och Axel As och Lulles bref en afton föran-
gon tid sedan, öfverrasket mig: iklädd studentmössa
och gående af och än i min kammare, sjungande
med ljudelig stämma vi äro andens fria folk, tills

det der svåra stället der stämmorna gå inom hvarandra,
som mig att hejda mig i min inspiration, och inse mig
särskap. – Ibland är det rätt roligt att ha en lifligt
fantasi, om också man derigenom ofta kommer att
bli konfys och komisk. – – –
Stackars Tante Gadd,
hon har under de sista åren endast gått från döds-
bädd till dödsbädd nu sist till sin brors, apothekarns –
Jag ber Mamma hjertligt helsa henne. – Att gumma
man Söderhjelms hastiga slut jag julglädjen i den stor
så slägten på posten är klart. – Som Mamma säger, tiden
tyckes vara rik på sorgliga händelser derhemma. –
Lulle, Mille, Leonard och Axel A. träffar Mamma
säkerligen, och då ber jag Mamma vara så god och
begå de två förstnämnde om förlåtelse för mig för
det jag ej besvarat deras bref. – De vala i alla
fall att jag lefver och mår väl. – – Det borde göra
Anni godt att taga in fisklefveralja, om också det
inta smakar bra. Helsa henne, chen och Butti, och
pussa och tacka ännu en gång specielt den sistnämnda
för den illustrerade sagen, hvilken intresserar mig
lekamycket som en safontaines fabel, illustrerad
af G. Doré. – Förlåt dessutom, älskade, goda
Mamma, det sammelsunnar jag denna gång låter
passera under namn af bref, och helsa alla
hjertligt från
Atte.
Stenkolen under December månad stego mig till
3 frcs 50 efs. – Den. är det alls ej kallt åter och
jag sitter och skrifver fastän kaminer sedan länge stund är
utbrunnen.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; han ville genast svara, men hade inte tid.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har också fått brev från Lulle (Julian) Serlachius; han är glad över att denne lyckligt "undanstökat" sin examen hos Zacharias Topelius.

    Julian Serlachius Zacharias Topelius
  • På konstakademien håller de på att måla en italiensk kvinna med barn i nationalkostym.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Edelfelt har haft ett anfall av vemod och hopplöshet, som brukar slå in då målningen inte lyckas; bland målarna har han i detta fall många olycksbröder; Jozef Van Rysel och Sidney Adams har även sina stunder av nedslagenhet; Edelfelt har varit hos Sidney Adams och ritat av dennes ypperliga anatomiska teckningar.

    Sidney Adams Jozef Van Rijssen
  • Hur ska Edelfelt få tid att måla något för den "olycksaliga utställningen derhemma"? Kanske kan han ställa ut den tors han kommer att måla för tävlingen [concoursen] om den blir bra, och / eller de bäst lyckade kompositionerna i svartkrita, men det "slår inte an" på konstdomarna där hemma; de förstår inte att man behöver tid för att lära sig.

  • Edelfelt hinner inte måla tavlor vid sidan av konststudierna.

  • Concouren [tävlingen] lär i år hålla på ända in i april; under det en månad långa lovet som följer ska han förhopningsvis måla "allt vad tygena håller"i Paris.

    Pariisi
  • Jules Dubois och Karel Scriba menar att Edelfelt borde delta i tävlingen i historia och figurmåleri hemma nästa jul, så att folk inte kan säga att han varit lat.

    Karel Scriba Jules Dubois
  • Trots tvivel och sorgsna tankar känner Edelfelt samtidigt hur han älskar denna konst.

  • Edelfelt gick slutligen inte till Sidney Adams som han tänkt; han har haft kvällen ledig, ätit supé i sällskap med Karel Scriba; allt är stilla med undantag för det "odrägliga" klockspelet i tornet på katedralen.

    Vårfrukatedralen i Antwerpen Karel Scriba Sidney Adams
  • Karel Scriba hade fått för sig att han hade lungsot; läkaren konstaterade att han inte hade tecken till bröståkomma.

    Karel Scriba
  • Schultz har tagit helpension hos en fransktalande familj.

    Schultz
  • Edelfelt talar ofta mera tyska än franska dessa dagar.

  • Man lär med förnuftig hushållning kunna leva lika billigt i Paris som i Antwerpen.

    Pariisi
  • Karel Scriba uppmanar Edelfelt att bli elev hos Tysklands stora historiemålare Carl von Piloty i München; det vore inte så dumt, men lär vara svårt; han har läst i tidningen att Hjalmar Munsterhjelm är i München; hos Léon Bonnat eller Jean-Léon Gérome i Paris kan man bli elev när som helst för 10 francs i månaden och med rekommendation, vilken han skulle få av Adolf von Becker; Edelfelt är åtminstone säker på att han inte bara vill måla salongstycken utan känsla, reflexion eller geni; han vill komma till någon sådan konstnär som högt uppskattar konsten.

    Pariisi Saksa München Adolf von Becker Jean-Léon Gérôme Hjalmar Munsterhjelm Karel Scriba Carl von Piloty Léon Bonnat
  • Edelfelt har läst Lorentz Dietrichsons bok.

    Lorentz Dietrichson
  • Breven från Alexandra Edelfelt, Axel Antell och Lulle (Julian) Serlachius får honom att drömma sig in i livet därhemma; en kväll gick han med studentmössa fram och tillbaka i rummet och sjöng ”Vi äro andens fria folk”.

    Alexandra Edelfelt Axel Antell Julian Serlachius
  • Tante Adèle Gadds bror, apotekaren Ernst Salingre är död, likaså "gumman" Charlotta Söderhjelm; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa tante Gadd.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Charlotta Ulrika Söderhjelm Ernst Johan Vilhelm Salingre
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt be Lulle (Julian) Serlachius och Mille (Emil) Cedercreutz om förlåtelse för att han inte har skrivit, och hälsa Leonard Serlachius och Axel Antell.

    Alexandra Edelfelt Axel Antell Emil Cedercreutz Julian Serlachius Leonard Serlachius
  • Det borde göra Anni Edelfelt gott att ta fiskleverolja; han hälsar henne, Ellen och Butti (Berta) och tackar för Buttis illustrerade saga, som intresserade honom lika mycket som en fabel av Lafontaine med illustrationer av Gustave Doré; han ber Alexandra Edelfelt om förlåtelse för det "sammelsurium jag denna gång låter passera under namn af bref".

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Gustave Doré Jean de La Fontaine
  • Om priset på stenkol.