Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

karnevaalit katoliset kirjeet kuvataideoppilaitokset laskiainen museot naamiaiset näyttelyt opinnot postimerkit protestantit taide taiteilijat tanssiaiset tilaukset turkkilaiset vaatteet

Antwerpen à 27 Januaro II
Obs. Tusen gånger ber jag om förlåtelse
för detta slarfviga bref.
Älskade Mamma och de två fula
plumparne.
Mammas bref fick jag i dag på morgonen, och gör
nu kl. 5 e.m. att i flygande fläng besvara det, så att
jag ännu innan kl. 5 må kunna få svaret afsändt. –
Mamma må tro, att man nuförtiden lefver i en vefva
i och för konkursen. – Denna börjar i nästan vecka med
täfling i perspektiv. Emellertid har jag utsigter att kun
på aturera med fördel anatomi o.d. hvari jag är svag.
medan Adams bedt mig arbeta tillsammans med
honom så aft. Jag vill om aftnarne. Att sådant
illfälle är ej att försumma. Ty A. är som sagt.
särdeles skicklig i sina parles. Redan tre gången
har jag varit hos honom, och under det kan ung
visar mig, repeterar han sjelf hvad han kan.
Jag tror att A. försöker få guldmedaljen, och har
arbetar derföre som en häst. Skada att han
ej är flamländare, då skulle detta med all så
kerhet lyckas honom, ty man säger att ha.
professorer äro mer än partiska för sina landsmän
Under de stunder jag ritar, komponerar och läser
med Adams, lär jag mig mera ännu under flere
veckor förut. – Arthur och Stephenson resa
i morgon till Paris, för att stanna der, och und-
lippa således bråket med konkursen. Det fäder
mig att höra att Baufaux lagt Arthur, då den
senare gjorde sin afskedsvisit hos honom, att
Adams och jag vore bland de utländingar, som

gjort snabba framsteg i teckning. Då jag först
kom hit, hade jag enligt hvad B. sagt, ett fruntim-
mersaktigt, rätt och smått maner att teckna nu
börjar jag blifva allt mera förtrogen med Antwera
penerskolan, och tecknar raskare, oförskräcklare och
manligare än förut. – Att jag i teckningen gjort
framsteg, det märker jag också sjelf, annat är
det deremot med målningen, som går trögt.
Jag är helt nedslagen då jag ser några så utmärkt
saker som t. ex. de af Verlat, ty jag anser det
vara en sådan omöjlighet än komma så långt,
och jag ser derföre ofta min artistiska framtid
i mörker för mig. – Hvad den är storartadt
skön, denna 15 tafla, kungfru Maria med Apostian
na. – Han har icke målat en vacker, blom
Madonna, med detta heliga, men ofta uttryckslösa
ansigte, som man så ofta ser, icke heller en
en af Rubens eller Musillos sinliga, sköna
qvinnor – han har valt till ämnet för sin
tafla den hel. jungfrun, som skådar på sitt
sam med denna profetiska blick, med denna
känsla af att "en pil skall genomtränga hennes
hjerta, och hon ser törnekronan kring sin enfödda
hufvud i sin inbillning. Marias antile är blek
men klokhet och en stor själ luser ser de
förgråtna ögonen, det är en intelligent qvinna
som han uppoffra sig sjelf, sett eget jag
för en stor ise. – Med ett ord, denna bild
har så gräft sig in i mitt sinne, att jag aldrig
skall glömma den, det är den största, den
den
deri
ler
får
för
veka
åtte
icke
aflor
fel

de
Och
a
ka
h
At
d
en
ak
bor
Ma
för
tid
af
heng
Hos
hem

eldrig
en
först
enttu
hierg
och
et
at
utmär
t


den mest upphöjda presi, som uttalar sig
deri. – målningen, är som sådan mästerlig. Man
ser att Verlat lagt Titian till sin forchild i
färgen, och detta är ej något dåligt väl. Så
bör man studera de gamla mästarne, att man
lockar fram deras uppfattning och deras storslagen
än att framställa der, är deras målningar,
icke så som Wiertz kopinat Rubens d. v. s. frambring
taflor, målade precis som mästarens, med hans
fel och förtjenster. – Verlat har också utställt ett
djurstycke, som är öfver häfvan skönt. –
Det är en man som målare hvad som helst
och lyckas bra deri. – Hans tankar om
landskapsmålningen äro ej för stora, hvilken
kan dornas af hans yttrande, att man kan måla
landskap med tillslutna ögon och sofvande
fantasi, om man blott här rutin. – Att
detta skall förtreta alla paysagister är klart.
(icke litet förstådda med stilens museum,
I musée des akademiciens finnes nu också
en stor målning af de Keyser, mycket väl målad,
aklanderligt tecknad och komponerad, men den för
lorar på att stå i samma rum som Verlats
le
Mästerverk. – Ett porträtt af Ingres, inköpt
för trettiotusen (säger 30,000 frcs. pryder också
detta messerna. – Likaså gifves der målningar
ha
af andra berömda medlemmar af Antwer
pener akademin, Cornelius, Overbeck, Calame,
Robert Fleury, m.fl. – Overbeckstafla, Kristi
himmelsfärd förefaller mig usel, ohyggligt usch

Jag blef verkligen flat, då jag första gången såg
denna tafla af den omskrikna mästaren. Visserliga
är teckningen skön, men färgen, färgen, der an-
en fråga som har tyskar är ej rigtigt få klar
för sig, åtminstone de äldre mästarne, Cornelius
Schwendt, Kaulbach och Overbeck. – De Keyser
är som sagdt utmärkt skicklig, men kanske för
vacker, och detta gör att hans målninga bli litet
karaktärslösa. Verlat deremot pressar fram det.
karakteristiska på ett snillrikt sätt, så att hans
Taflor genast försätta åskådan i en viss stämning
sorglig eller glad, allt efter föranalet för bilder
Senaste söndag höll De Keyser åter er extra
föreläsning som var utmärkt intressant. Jag
tycker om hans satt att bedöma andra målar
emedan han alltid ser de vackraste sidorna.
hos dem och lär andra att uppskälla dem.
(var professor i estelik, Roussaur, går deremot
åt allting, utom Rembrandt, Rubens och Holbein
på det mest hjertlösa, nedriga sätt. Om man
alltid säker fel i hoise, i konst, då förlora
ju dessa sin högsta betydelse, den att vara
fullt njulbargför alla, och att sålunda föra
menniskan. – De Keysers personliga bekant-
skap med de flesta berömda målare i detta
århundrade, gör hans föredrag ännu mera
pikant, genom de anekdoter och små karaktär
bilder han då och då inflickar vid tal om
den nyare konstens heroir. – Paul de

la Roche är hans favorit, och det tycker
jag om: det är något så ädelt, så genomedeltar
i hans verk, han lemnar allt väljast åsido
och gör att visa menskligheten lidandets
storartade poesi i form och färg. – Hvad
målarekonsten dock är stor, då den så be-
drifver. – Men nu trättar jag återigen mari
ma med dessa målari historier, som äro af
så mycket mindre intresse för Eder derhemma,
som ej ha dessa taflor för ögonen. Förlåt mig
dock min mångördighet, och betänk, att det
hjertat fullt är, deraf talar migninsen. –
Gerna ville jag dock med Mamma betrakta
Verlats madonna, – och höra Mammas omdöme
derom, ty jag är säker på att Mamma skulle
aleles af denna bild, som nu står i min
fantasi, dagligen och stundligen. –
Och nu till dagarnas stora händelse i
Akademilifvet, den andra maskeraden, som
egde rum i lördags, i satte du gymnase. –
Den var utmärkt lyckad, och jag kanskryggt säga
att det var den gladaste afon jag haft i
Antwerpen. Jag hade först afsigten att ej
maskera mig, men kom af en händeste att
kl. 3 e.m. gå till Matthaie, då denna med lock
och pock ville tvinga mig att kläda mig till
fruntimmer och blifvet hans vif under afto-
nen. Han sjelf klädde sig i sin franska grenader
uniform med röda byxor och björnskinnsmorna

kl. var emellertid 4, och jag förklarade M.
omöjligheten att flyga ihop en kostym till kl.
10. "Dak", mente han, då det finnes fem fruntimme
i huset är detta ej någon svar sak. Sagdt och
gjort, Machais tant och systrar sökte igennom
alla gamla klädningar, tunguer hallar o.d. –
och lyckades också få ihop en skapligt drägt så
när som på kjorteln, ty någon så lång klädning
stod ej att fås. Först ett ögonblick stodo vi så.
ville, då Mr tant fick ett ljust infall. I ett
rum fanns ljusgula Kallunsgardiner med sin
tor i fallen, gardinen togs ner, och med fem
pars händers tillhjelp skapades tills kl.
10 den grannaste och extravagantaste kjortel
man kan tänka sig. – Ett fattades ännu –
cheveluren. Hos tre perukmakare frågade
vi efter sådana, och hörde att de kostade
6 frcs att hyra. – Jag förklarade att jag
ej hade lust att hästa bort en summa
stor 120 sous för en aftons nöje, och Matthe
var missnöjd. – Emellertid fann han på
en list, som i början förargade mig, men
nu förefaller mig ganska lustig. Han tog
i hemlighet och hyrda cheveluren, och tvingar
ge mig i sista ögonblicket att sätta på den
såvider jag ej ville bli ovan med honom.
Att betala den kom ej i fråga, och han
blef rigtigt ledsen då jag kom fram denna
Scriba menade, att då matthai i allmänhet
har
a
Mar
brand
vord
id
les,
och f
kons
a
lis
med
ells
Elle

8
och
värk
e
vare
är en
i M
spel
varit
mera
hns
band
ärke
han

temn
och
or
ist så
klädning
vi så
ett
med sin
fera
el.
sjöte
ven –
frågade
de
åg
Atte

men
t
tving
så der
on
an
hand
aket
hade pengar mer än han behöfde, och
i alla händelser lagt ut rätt dugtigt för
mackraden (han köpte sig björnskinnsmössan, en
bönkäringskostym för Van Ryssen o. s.) jag ej
borde bråka, utan tiga och ta peruken. –
Tid var emellertid ej att förlora. Jag koiffer
des, skinkades och lagades, och Matthei
och pigan täflade att göra mig till den under
skönaste parisiska man kan tänka sig. Kl.
då 11 visades jag fullfärdig, jemte bref var
Ryssel för familjen som fann mig makalös
med chic och isynnerhet en "faille majeste
enie". – Scriba var klädd till rofasarhöfding
och lilla de Papi, tockey; begge dessa klädde
sig också hos Matthae. – Kl. 11 rullade vagner
af, och vi gjorde vårt inträde i den vackra
och glada ställe de Gymnase, som hvimlades af
vackra och roliga masker – Ehuru jag
ej var mask, blef jag först ej egenkänd tack
vare cheveluren och sminhet, och slog särde
les mycket an. Mamma skulle ha sett mig
i min gula kjortel, röda tyngur, sammetströja
spetschauel, och granna hatt. Det måtte ha
varit en syn för gudar. – Adams var kostym
merad som spanjor, i en makalös kostym, och
hans dam, dottern till den handsk fru, der han
bor likaså. Diecks italiensk prifferare, en hop
arkitektar bildade en riddaståg, andra en
hop resande musikantar, amerikanarne och

och engelsmännen ett nejersällskap. Den ey
Bates som negrinna var mer än sköna, med
sina magra armar, och sett stråkiga skägga som
stack fram under masken. – En massa inkroyable
harlequiner, sjömän o.d fanns äfven, och blott
ett total af de 100 deltagarne voro ej utklädda.
lägg härtill lika många damer, alla maskerade
i röda hvita och svarta dominos och några
karaktärsmasker, så har Mamma den lifligt
taflan framför sig. Lif och glädje var der, der
donildes, deklamerades och pratades, och jag
var uppbjuden till alla danser, anskönt jag
ej kunde dansa annat än polka. Kl. ½ 4 klädde
jag om mig och stannade till kl. 5, då jag trött
begaf mig hem med Adams och hans dam. –
Scriba förklarade att jag var "en ichon" och
det tror jag äfven. – I allmänhet voro kosty-
nirur, vackra nya af fiffiga, och hrr akademiken
hade nog pressat om sina börsar i för roligheten
arkitektorna dock mest – ehuru målarnes kostar
voro de karakteristiska. – I morgon eller
öfvermorgon skall jag skicka inträdeskortet
af mig Dansordningen (af Scriba) och souvenirs
de bal af Adams. – Alla de der betade kostym
merna förekommo på balen, ehuruväl karlen
quinerna gjorde så halfbrytande sprang som
han ritat. Nejern och negrinnen ord sken
och Bates, Spanjoren än dans sjelf, Incroyeller
Dubois (i antikklassen) karlekiner De la Monte

Claus och Joors, subskriptionen kostade två
frcs, hvad man ville ha från buffeten fick man
naturligtvis betala skildt för. – Alla mina
är, att balen var lyckad och att man haft
roligt. Att denna tillställning var roligare än
den förra, då märkerna på långt här ej voro
så många och så talrika, är säkert. – Stephen
son som bollero har jag glömt att omtala. Han
var lustig derföre, att hans magra krokiga figur
tog sig miserabel ut i den vackra kostymen. –
Han har i tre år studerat theologi vid uni-
versitetet i Cambrigde, och har nu, 23 år
gammal bytt boken mot penseln. Lyckad, torrolig
och komisk är han, det är säkert, och man får
skratta sig förderfvad när han på sin ohyggliga
franska berättar sina historier. – – Mamma
skref att den s.k operamaskeraden hos oss
varit stel det tror jag och ty vi nordbor och
probestanter hafva alls ej denna vana vid
travesteringar och dylika nöjen, som katholiken
som årligen, harnavalstiden praktisera häri.
vans gène äro de mycket mera än vi, och jag riktigt
beundrade Peeters, som utan mask, utan ett streck
i sitt ansigte spelade förträffligt en turkisk pascha.
Med fasa hör jag att concoursen
lärer kommer att raska anda in i slutat
på mars. – Gerna deltager jag dock i täfling
i komposition, teckning och målning för att
få höra hvad jag kan. – Men när när skall

den olycksaliga Calle Holmska flickan skåda
ljuset. Det frågtes blott, det gafs ej svar. Kommer
jag i början af april till Paris, så räcker det i allra
bästa fall blott tre veckor att måla den, transport
etc 2 veckor, och då är expositionstiden nästan
förtiden hos oss. Hvad tänker Mamma om
min fundering att utföra några kompositioner
i krita och utställa dem? Svara mig derpå, så
är Mamma rigtigt snäll. tala om hvad folk höra
och tror att jag skall göra, o. s. v. så att jag må
kunna rätta mig derefter. Jag vill icke att någon
skall säga: Se, Edelfelt har rest ut med statens
penga, för att roa sig och se sig omkring i uttan
det, och ingenting åstadkommer han. Bed den
framvisa en enda konstnär, undantagande
fruntimmer och fuskare, som ej behöft lära
sig något indan de kunnat framåtstra något
Något dåligt skulle jag ej vilja skicka hem. –
Hvad jag ofta skulle vilja tala med Mamma
i sådana saker. – Dubois utställer i höst.
sina bästa studiehufvuden i Namur. –
Och nu bor jag klockan slå 1/2 5, jag sig
derföre åter farväl på att vecka till Mamma
och syskonen, ber helsa Tante Gadd Tajta
och mina vänner och bekanta. Lulles
bref är fördigt men har blifvit aafsända
emedan jag vill skicka ett till Lausell på
samma gång – Mammas evigne
Tusen tack för bråket med postmärken, de skola

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt svarar på Alexandra Edelfelts brev i flygande fläng så att han hinner sända det samma eftermiddag.

    Alexandra Edelfelt
  • Concoursen [tävlingen] uppslukar all tid; Edelfelt har erbjudits att arbeta tillsammans med Sidney Adams på kvällarna, och kan således studera anatomi, som han är svag i; det är lättare att få medalj om man är flamländare, då herrar professorer lär vara mer än partiska för sina landsmän.

    Sidney Adams
  • Robert Arthur och Robert Stephenson reser följande dag till Paris för att stanna.

    Pariisi Robert Arthur Robert Stephenson
  • Polydore Beaufaux har sagt till Robert Arthur att Edelfelt och Sidney Adams är bland de utlänningar som gjort snabba framsteg i teckning; enligt Beaufaux hade Edelfelt i början ett "fruntimmeraktigt" sätt att teckna, men börjar nu bli mera förtrogen med Antwerperskolan och tecknar "manligare" än förut.

    Antwerpen Polydore Beaufaux Sidney Adams Robert Arthur
  • Med målningen går det däremot trögt; Edelfelt är helt nedslagen då han ser alster av Charles Verlat, det verkar omöjligt att komma så långt; Verlats ”Jungfru Maria med apostlarna” är storartat skön; Verlats jungfru har en profetisk blick och liknar inte Paul Peter Rubens eller Bartolomé Murillos sinnliga, sköna kvinnor; i färgsättningen ser man att Verlat har haft Titian som förebild; man bör studera de gamla mästarna så att man lockar fram deras uppfattning och storslagna sätt, och inte som Antoine Wiertz kopiera och måla precis som Rubens, med alla dennes fel och förtjänster; i Musée des academiciens finns en målning av Nicaise de Keyser; den förlorar på att stå i samma rum som Verlat; där finns också ett självporträtt av J.A.D. Ingres.

    Musée des Académiciens Peter Paul Rubens Tizian Nicaise de Keyser Antoine Wiertz Charles Verlat Bartolomé Murillo J. A. D. Ingres Maria
  • På Musée des Académiciens finns också målningar av andra berömda hedersmedlemmar av Antwerperakademin, som Peter von Cornelius, Friedrich Overbeck, Alexandre Calame och Tony Robert Fleury; Overbecks ”Kristi himmelsfärd” föreföll Edelfelt usel; de äldre tyska mästarna som Overbeck, Cornelius, Moritz von Schwindt, Wilhelm von Kaulbach verkar inte ha färgerna klara för sig; Nicaise de Keysers målningar är kanske för vackra och blir lätt karaktärslösa; Charles Verlat pressar fram det karaktäristiska på ett snillerikt sätt.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Musée des Académiciens Wilhelm von Kaulbach Nicaise de Keyser Charles Verlat Tony Robert-Fleury Peter von Cornelius Friedrich Overbeck Alexandre Calame Moritz von Schwind
  • Nicaise de Keyser har hållit en bra föreläsning; Edelfelt uppskattar att de Keyser ser de vackraste sidorna hos konstnärerna, till skillnad från professorn i estetik Jean Rousseau som på ett hjärtlöst och nedrigt sätt går åt allt, förutom Rembrandt, Peter Paul Rubens och Hans Holbein; Paul de la Roche är de Keysers favorit.

    Rembrandt Peter Paul Rubens Nicaise de Keyser Jean Rousseau Paul Delaroche Hans Holbein
  • Edelfelt skulle vilja höra Alexandra Edelfelts omdöme om Charles Verlats Madonna.

    Alexandra Edelfelt Charles Verlat Maria
  • Förra lördagens maskerad var den gladaste afton Edelfelt haft i Antwerpen; Frédéric Matthæi lockade Edelfelt att klä ut sig till "fruntimmer"; kostymen förverkligades med hjälp av Matthæis systrar och tant; Karel Scriba uppmanade Edelfelt att ta emot den peruk Matthæi hyrt åt honom, eftersom Matthæi hade gott om pengar, som han bl.a. lagt ut på en maskeradkostym åt Jozef Van Rysel; Scriba var utklädd till rövarhövding och "lilla" Léon de Pape till lakej; Sidney Adams var spanjor, liksom "incroyable" [otroliga] Dubois från antikklassen, Dewey Bates "negrinna", Robert Arthur neger; de la Montagne, Émile Claus och Eugène Joors var harlekiner; Robert Stephenson kom i bolero, han har tidigare studerat teologi i Cambridge.

    Antwerpen Cambridge Karel Scriba Matthæi Frédéric Matthæi Sidney Adams Dubois Léon de Pape Robert Arthur Émile Claus Dewey Bates Jozef Van Rijssen Robert Stephenson de la Montagne Eugène Joors Matthæi
  • Alexandra Edelfelt skriver att Operamaskeraden där hemma var stel; nordbor och protestanter är inte lika vana som katolikerna som varje år i karnevaltider praktiserar "travesteringar" och dylika nöjen; Edelfelt beundrade Peeters som "sans gène" [ogenerat] utan mask eller smink förträffligt spelade en turkisk pascha.

    Alexandra Edelfelt François [?] Peeters
  • Edelfelt borde måla åt Calle Holm, men har ont om tid; eventuellt hinner han göra det i Paris i april.

    Pariisi Carl Holm
  • Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt vad folk väntar sig av honom på utställningen hemma; han vill inte att de ska säga att ”Edelfelt har rest ut med statens pengar, för att roa sig och se sig om i utlandet, och ingenting åstadkommer han”; det tar tid att lära sig.

    Alexandra Edelfelt
  • Jules Dubois ställer på hösten ut sina bästa studiehuvuden i Namur.

    Namur Jules Dubois
  • Edelfelt hälsar till Alexandra Edelfelt och syskonen, Tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg); Lulle (Julian) Serlachius brev har han ännu inte sänt eftersom han vill skicka det på samma gång som brevet till Karl Laurell.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Julian Serlachius Fredrika Snygg Karl Alexander Laurell
  • Edelfelt tackar för deras bråk [besvär] med postmärkena [frimärken], *som helt visst kommer att glädja hans unga bekantskap [Léon de Papes yngre bror].

    J. de Pape
  • *Obs. Ber om förlåtelse för det slarviga brevet och de två fula plumparna.

  • *Obs. Hälsning till Axel Antell.

    Axel Antell