Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet kinesiskhet kvinnlighet förälskelse avioliitto diplomaatit järjestöt joulu Jumala kaunokirjallisuus kirjailijat kirjallisuus kirjeet luonteenpiirteet maskuliinisuus matkat miehet ministerit musiikki naiset näyttelyt päivälliset pohjoismaalaiset seuraelämä taide taidekauppa taiteilijuus talous tanssiaiset teatteritaide venäläisyys viuhkat

d 21 dec 1886.
Älskade Mamma
Det var ett rigtigt utmärkt roligt bref
Mammas sista. T.o.m. Mammas förargelse
öfver de frågoisa Ehrnrootharne angående resan
till Moskva roade mig. Skynda för all del ej
med vexeln, jag har pengar nog och har hopp
att snart få mera då den lilla taflan
blir såld (i morgon, tror jag. Om Mamma
behöfver, så ber jag Mamma att aldrig genera
lig – jag reklamerar rättigheten att vara den första
vill komma
Mamma vänder sig till, ja, jag
– Så att grefvin
i det fallit före tant Gadd.
nan Mimmi allt ännu suckar öfver att
jag ej kan bli annas del. Berndtson är
sin sida anser sig vara mycket uppmuntrar
af den sköna. Hon har bl.a. gifvit honom
är sådan der brodnad, rysk handduk – ett
temmeligen fult arbete, trefligt monster.
Berndtson, med hvilken jag i går hade ett
ångre resonnement, ty han var ovanligt med
delsam, menade, att han bäst förstod och förstod
våra finska flickor, hufvudsakligen emedan
hans olycksaliga blyghet och gène der mindre
kom i fråga. Är det då verkligen sant
att man trifs endast der man betyder
någonting. Fru Etters samvetsfrågor

äro mycket svåra att besvara nu.
Säkert är att jag, då Manzeys voro här
var dugtigt kär – sedan ha alla möjliga
frågor, om och men kommit öfver mig.
mest af allt när jag dock tänkt på
att jag har ingen garante i verlden
för att hon skulle ha någonslags varm
känsla för mig. Jag tycker ej om det
Kinesiska och gammalryska sättet att
prestrun aldrig fick se sin man före bröllopet
och ändå ej krista eller opponera sig om
han att varit den odrägligaste menniska
på jorden. Ack hvad jag är nyfiken (löjligt
uttryck i en sådan fråga) att få se mina
känslor i nästa sommar. Ingenting
har jag någonsin sagdt som skulle ha
gifvit någon verklig kärlek för handen.
att hon nu modigt står emot Wolkoff
är ju mycket bra – men är det derföre,
Enligt
sagdt att hon flammat för mig?
Pauls bref, som jag nu ändtligen fått,
är denna W. nu degoutant och tråkig
i sitt sätt att slå. Jag tror upprigtigt
att hon aldrig varit här i honom, men
att hon tänkt sig möjligheten af ett
konvenabelt kast utan laga såsom en
helt naturligt sak. Hon har ju så många
exempel på en sådan der dräglig existens
à deux i sin närmaste närhet. – "Je ne

e
Na
jag

off
crois plus à l'amour" sade hon ingång
depuis que j'ai vu la tante Nadine, que
je croyais capable de grands sen tements
épouser Armfelt, et ils sont heureux,
Just nu fick jag Mammas andra
bref med vexeln – tusen, tusen tack
som sagdt är jag helt ledsen att nu
ha bråkat, då Mamma troligen be
höfver pengarna bättre än jag. De 200
återstående komma ej alls i fråga att
skickas, utan dem är Mamma så god
och håller, icke sannt, för egen räkning
låt det vara men ringa julklapp.
Ack hvad jag väl förstår Mammas refler
ner, och hvad jag liknar Mamma obeskri
Det är Mammas tur att vara fruntimmar
mer – för en karl är detta opraktiska
filosoferande, hela detta oupphörligt
bråkande själslif ett verkligt hinder för
omtanke, ihärdighet små bråk o.d, som
visserligen äro gräsligt tråkiga saker, men
ändå oundgängliga för den timliga
lyckan. Men vi få trösta oss. Tusen
sinom tusende finnas af vår sort. De bli
endera stora snillen eller stora uslingar
alltid, i det goda som i det onda stil
vande efter något som ej kan upphinnas
förskande, sökande naturer. Lefva icke
vi alltid, alltid i fantasin, är icke hvars
menniska för oss en förkroppsligad idé
är icke vår kärlek, vår vänskap främst

en innerlig glädje öfver att ha fun-
hit något af det drömda idealet.
I det hela taget är jag ej så olycklig
öfver att ej vara säkenskapskarl och
ha en kännersnatur. Gud bevare mig
att vilja säga något ondt om dessa
menniskor, hederliga och åktningsvärdig
Men likasom man nästan aldrig i
konsten finner en artist, lika begåfvad
för färg som för form, så finnes ej
heller i lifvet alla gåfvor hos sam-
ma person. Vi måste tänka att detta
är Guds vilja, och att vi fylla vår plats
och att vi behöfvas i mensklighetens
stora markineri, efter vi äro så gjorde
Tänk huru verlden skulle se ut om
var sort helt och hållet vore borta!
sparbanker, lifsanteanstalter välgören
hetsinrättningar öfverallt, nyktra, he-
derliga och torra menniskor som på klock.
slaget skulle infinna sig på sina kontor
och embetsrum – men ingen litteratur
d.v.s ingen verkligt konstnärlig litteratur
ingen konst, ingen elan, ingen tviflande
oro, inga excesser men heller ingen
stormande glädje.
Berndtson saknar, som Mamma vet,
totalt Schwuny – jag kan derföre göra

mina observationer på honom, och
som han icke är någon filantrop.
eller märkvärdigt sedligt stor, så hindra
jag ej af min beundran för dessa
egenskaper att fortfara med min
anatomiska själsanalys. – Jag känner
väl till alla dessa naturer; jag kan
t.o.m. hålla af dem, men att bli
förstådd af dem – aldrig, aldrig
i lifvet. – Som sagdt i går kommo
vi en på literatur. Zola, Daudet.
Flaubert, Balzac, Victor Hugo, Volter
och så upp till romare och greker sist
till Homerus. Mamma ser att jag
rigtigt skräflade om allt. Saken var
att jag på morgonen talat i tre tim-
mar med Courtois och Dagnan om
dessa saker. Det verkligt konstnärliga
man må sedan kalla det till poesi
eller hvad som helst detta obeskrifligt
något som gör en bök eller en tafla
till ett konstverk, som gör att Flau-
bert är artist, då Zola ej är det som
ställer Victor Hugo i främsta lidit trots
all dag skap, allt detta tycktes vara
Hebraiska för vännen B., och jag kände
mig flere gånger djupt olycklig öfver
att ej vara förstådd. Men mina funde-
ringar hade fått ge sig luft och fastän
jag hade talat för döfva oras kände

jag mig lättare till mods. Oförnuftigt
är det ju att i timtal gräma sig
öfver att en bok saknar flägt, att
ett konstverk är skralt, och i alla
förståndiga menniskors ögon är man
ju blexfgalen då man ställer sådan
frågor högre än mat och dryck, kläder
och föda, sin ekonomiska framtid o. d.
men känna alla jordens sorger förmå
mig att förnäka den fröjd, den själens
njutning som en dess af en stor skall
skänker mig? Är man icke skald sjel
då man tänker, känner varmt, öfver
om man hindras att uttrycka tanken kost
och är icke just i "ce petit battement
de coeur que je connais si bien" som
Musset säger i ett bref, just inspirationen
bland det allra herrligaste och lyckligaste
som på jorden finnes.
Sophies solfjäder är nu borta för att
monteras. Man måste uppodla sin snak
i allt och först sedan jag sprungit hos
Paris förnämsta solfjädershandlare, redan
jag rådgjort med Dagnan och sjelf tänkt
mig in i saken kan jag säga att jag börjat
förstå mig på denna artikel. Vill man
ha någonting stiligt och vackert, får man
betala bra med pengar. Jag tror dock
n
nist
med
om d
Port
ny
det

nrefligt
a, att
alla
e
edan
cleus
skald
d sjelf
öfver
lodet
ement
som
ationen
eligaste
na k
redan
ekt
aj börjat
se man
– man
dock
att det jag nu valt och hittat på
grön och röd
blir bra. Hertemor med brons och
guldinläggningar. Det skulle kanske
ej vara artigt att skicka bara mål-
ningen, isynnerhet som man ej i
Ryssland är konstvän, och dessutom
skulle det kanske ha sett pretention
och snart ut att låta dem bestyra
om monteringen af mästerverket.
Det hela blir Louis XVI moderna
seradt, men borde behaga dem, ifall
de ej äro alltför krångliga. Inga
begrepp har man egentligen om priser
förrän man sett mycket. Det fanns bl.
a. en montyr af skulpterad perlemor
till 600 frcs. – Jag trodde att den skull
le kosta omkr. 100. Den jag nu beställt
kostar 70. – Hela denna vecka
och nästa likaså blir det ett scharande
på middagar och baler. I afton middag
hos Mr kopiat, juldagen hos Reuterskiölds
2 dra dag jul med Runebergs på Palais
royal den 27 stor bal hos svenska mi-
histern d. 29 stor skandinavisk middag
med bal hos grand Velour. Talte jag
om den fina middag jag var på hos baron
Portalis – ja, den 28 spektakel med en
ny pjes och musik på cercle de la Presse,
det nu också br Portalis hör. – Jag får

lof att sluta, ty jag skall klär mig
till middagen, och på vägen till kapiat
vika in till l'Art, som vill att jag
skall delt i en exposition hos dem,
samt till min chemisier som gör
nya kragar till mina hjortor
får derföre sluta, så ledsamt
det än är. Det finnes stunder
då jag tycker mig ha boktal att
skrifver till Mamma. Ack det fattiga
skrifna ordet – huru litet säger det
ändå ej.
God fortsättning på julen; Mam-
ma slipper väl sin vänliga jul-
sjuka i år om Mamma är försigtig
med all denna indigesta mat.
Helsa alla hjertligt. Tant Gadd
samt krama och
och Morbror –
kyss småflickorna. Gud välsigne
Eder alla
Atte
sommarlif har ingen konsthandla
re ännu sett, jag har derföre ingen
aning om priset

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts senaste brev var utmärkt roligt; han roades av Ehrnrootharnas frågvishet beträffande resan till Moskva.

    Moskova Alexandra Edelfelt Wilhelmina Ehrnrooth Anna Ehrnrooth
  • Alexandra Edelfelt behöver inte skynda med växeln.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt hoppas snart få mera pengar då han säljer den lilla tavlan, kanske redan i morgon.

  • Edelfelt vill vara den första som Alexandra Edelfelt vänder sig till om hon behöver pengar; han vill i det fallet komma före tante Adèle Gadd.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Grevinnan Mimmi Ehrnrooth suckar ännu över att Edelfelt inte kan bli Anna Ehrnrooths; Gunnar Berndtson anser sig vara mycket uppmuntrad av den sköna; Anna har gett honom en broderad, rysk handduk; Berndtson menar att han bäst förstår finska flickor, eftersom han i dessa sammanhang inte generas lika mycket av sin olycksaliga blyghet.

    Wilhelmina Ehrnrooth Gunnar Berndtson Anna Ehrnrooth
  • Fru Emilie von Etters samvetsfrågor är svåra att svara på nu; Edelfelt var åtminstone kär då Manzeys var hos honom, därefter har han drabbats av betänkligheter; han har heller ingen garanti för att hon [Sophie Manzey] har varma känslor för honom; han tycker inte om det kinesiska och gammalryska sättet att hustrun aldrig fick se sin man före bröllopet eller opponera sig mot valet; han är nyfiken på att se sina känslor följande sommar; han har aldrig sagt något om att det är fråga om verklig kärlek; hon är modig som står emot Mischa Wolkoff, men det betyder inte nödvändigt att hon flammar för Edelfelt; enligt Paul von Etters brev är W. degoûtant [otäck] och tråkig; Edelfelt tror att hon aldrig varit kär i Wolkoff, men tänkt sig möjligheten av ett konvenabelt parti; hon har många exempel på en sådan dräglig existens i sin närmaste närhet; "Je ne crois plus à l'amour" [Jag tror inte längre på kärlek] sade hon en gång, "depuis que j'ai vu la tante Nadine, que je croyais capable de grands sentiments épouser Armfelt – et ils sont heureux!" [sedan jag sett tant Nadine, som jag trodde var kapabel till stora känslor, gifta sig med Armfelt – och de är lyckliga!".

    Nadine Armfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Carl Alexander Armfelt Paul von Etter Alexandrine Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Edelfelt fick just Alexandra Edelfelts andra brev med växeln; han tackar; de återstående 200 behåller Mamma för egen räkning, det är Edelfelts julklapp.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt förstår och känner igen sig i Alexandra Edelfelts reflektioner; Mamma har tur som är fruntimmer, för en karl är detta opraktiska filosoferande ett hinder för omtanke, ihärdighet och småbråk; sådana som de blir antingen snillen eller uslingar, strävande efter något som inte kan hittas av forskande, sökande naturer; de lever alltid i fantasin, varje människa är för dem en förkroppsligad idé, deras kärlek och vänskap är främst glädje över att ha hittat något av det drömda idealet; de måste tänka att det är Guds vilja och att de fyller sin plats och behövs i mänsklighetens stora maskiner; om deras sort av människor var borta skulle värdlen bestå av sparbanker, livränteanstalter, välgörenhetsinrättningar, nyktra hederliga och torra människor som på klockslaget infinner sig på sina kontor och ämbetsrum; däremot skulle det inte finnas någon litteratur, konst, élan [ande], ingen tvivlande oro, inga excesser men heller ingen stormande glädje.

    Alexandra Edelfelt
  • Gunnar Berndtson saknar schwung; Edelfelt känner väl till naturer som inte är som han, han kan hålla av dem, men aldrig bli förstådd av dem; föregående dag kom de inte på litteratur: Émile Zola, Alphonse Daudet, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac, Victor Hugo, Voltaire så till romare och greker och sist till Homerus; Alexandra Edelfelt ser att han riktigt skrävlade om allt; på morgonen hade han i tre timmar pratat om dessa saker med Pascal Dagnan och Gustave Courtois; det verkligt konstnärliga, som gör att Flaubert är artist, då Zola inte är det, som ställer Victor Hugo i främsta ledet trots all dårskap, tycktes vara hebreiska för vännen Berndtson; i förståndiga människors ögon är man blixtgalen då man ställer högre frågor än mat och dryck, kläder och föda och sin ekonomiska framtid; är man inte själv skald då man tänker och känner varmt, även om man hindras att uttrycka tanken klokt, den inspiration som är det härligaste och lyckligaste på jorden, och som Alfred de Musset avser då han skriver "ce petit battement de coeur que je connais si bien" [denna lilla hjärtklappning som jag känner så väl].

    Voltaire Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Alphonse Daudet Victor Hugo Émile Zola Alfred de Musset Homeros Honoré de Balzac Gustave Flaubert
  • Edelfelt har fört Sophie Manzeys solfjäder för att monteras; han har sprungit hos Paris förnämsta solfjädershandlare och rådgjort med Pascal Dagnan; han har valt grön och röd pärlemor med brons- och guldinläggningar i moderniserad Louis XVI-stil för 70 francs; det hade inte varit artigt att skicka bara målningen, i synnerhet som man inte är konstvän i Ryssland.

    Pariisi Venäjä Sophie Manzey Pascal Dagnan-Bouveret Ludvig XVI
  • De närmaste veckorna blir det ett schasande på middagar och baler; på kvällen är det middag hos Monsieur Napiat, på juldagen hos Reuterskiölds, på andra dag jul med Runebergs på Palais Royal; den 27 är det stor bal hos svenska ministern och den 29 stor skandinavisk middag med bal hos grand Vefour.

    Palais-Royal Grand Véfour Lina Runeberg Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Walter Runeberg Georg Sibbern Napiat
  • Edelfelt har varit på fin middag hos baron Roger de Portalis.

    Roger de Portalis
  • Den 28 är det spektakel med en ny pjäs och musik på Cercle de la presse, dit också baron Roger de Portalis hör.

    Roger de Portalis
  • Edelfelt ska klä sig till middagen; på vägen till Napiat ska han vika in till l'Art, som vill att han deltar i en exposition hos dem, samt till sin chemisier som gör nya kragar till hans skjortor; han måste därför sluta fastän han har boktal att skriva till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Napiat
  • Edelfelt önskar Guds välsignelse och god fortsättning på julen; Alexandra Edelfelt slipper sin vanliga julsjuka om hon är försiktig med all denna indigesta mat; han hälsar till Tant Adèle Gadd och Morbror Gustaf Brandt; han sänder kramar och kyssar till småflickorna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt
  • Ingen konsthandlare har sett Sommarliv; Edelfelt har därför ingen aning om priset.