Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

kemister gatumiljö personlighet kolonier (gemenskaper) geografi (geovetenskaper) julevangeliet förälskelse aateli diplomaatit joulu Jumala juomat kahvilat karnevaalit laskiainen luonteenpiirteet naiset norjalaiset orientalismi päivälliset papit pohjoismaalaiset ranskalaiset ruotsalaiset samppanja seuraelämä suomalaiset taiteilijat taiteilijuus tanskalaiset tanssiaiset tiedemiehet ulkonäkö uusivuosi vuotuisjuhlat

fjörvedag jul 1800.
Älskade Mamma,
Godt nytt år! Denna nyårskels-
ning kommer kanske något sent fram,
Men Mamma vet ändå att jag icke
en ögonblick kommer att glömma
att det Eder som jag först af alla
innesluter i mina böner om lycka
och Guds välsignelse då det nya året
Engår
Jag har ej fått det ringaste julintryck
af helgen i år. Alla aftnar på bjudnin
gar, middagar och danser, så att jag nu,
redan jag i natt kom hem kl. 6 på
morgonen från Ele. Sibbern, känner både
leda och öfvermåttand på det slags roliga
heter. – Julafton tillbragte Berndt
son, Litterman, Wrede Feron och jag till-
sammans. Det var hvarken mera eller
mindre roligt än vi då vi annars
någongång beslutar att äta middag
tillsammans. För resten gingo vi
efteråt och spatserade på boulevarden

och då vädret var det herrligaste,
varmt och klart, sutto vi utanför
Café Suède och säga under 2 à
timma på lifvet, den tätthopparkade
folkströmmer, julstånden, ljusen
och grannlåten. Julaftonen har en
helt annan prägel här än hemma.
Je revillon, superandet efter med
nattsmessan har en helt salurnalisk
karaktar som närmast påminner om
karnavalen och dess stöjande fröjder
Det rent hederiska ute sättet att föra
le uveillon skiljer sig så fullkomligt från vår
jul, der ändå tanken på Kristusbarnet,
gör denna till den renaste, bästa af året
fester, till en tid då man gerna söker
glömma allt ondt och uselt för att lefva
ett tillstånd af frid och sorglöshet.
lifvet på boulevarden var till den
grad stojigt, att jag med en djup sock
andast sökte glömma att man just
vid det laget dansade kring julgranen
hemma.
På juldagen var jag på en ytterst
fin middag hos Reuterskiölds. R.
är ändå för mycket ceremoniös och för
mycket for karl. Egentligen var der
ej särdeles roligt. En särdeles sjåpig

hade
el
o föra
ländig
sbarnet
af allt
leker
att lefva
et.
den
Tack
just
granen
turst
äldre grefvinnan Basch, en friherrinnan
Nordenfalk med en pipii stämma och
en fröken Coyets bildade den qvinliga dels
af gästerna. De båda attachéerna Gripen.
stedt, Wedel-Jarlsberg, en svenska doktorer
och baron Rosen och jag den manliga.
Fru Reuterskiöld blir litet för mycket tillgjorde
grande dame. För några år sedan då hon
såg ut som ett barn, der som en liten nor-
disk bondflicka, var detta affekterade,
smått nådiga sätt lustigt – nu öfvergår
det litet till maner. Med henne som
med alla hjelper dock det gamla sättet
att icke bli rädd och att man på ett
fint satt låter folk märka att man
icke biter på Kroken. – Nog måste jag
ändå säga att jag bland artister så
lust på de trefligaste sällskaper d.v.s
sådana der det verkligen utvecklats
mest estrit. En hel afton, som den
hos Reuterskiölds, der man ej sade ett
ända ord värdt att skrifvas upp, der
man skrattade öfvermåttan åt några
något vänliga qvickheter, lemnar ändå
ett ofantligt tomt intryck. Huru många
menniskor passera icke hela sitt lif i sa-
dant sällskap!? Jag tror verkligen, att
man bland artister (jag talar icke om
skandinaverna på Ermitaget) dessutom

råka på större öppenhet än annars –
och utan ärlighet är det omöjligt att
ningas. – Jag erkänner också en slags
medveten komedi, som i båda sidor
uppskattas till sitt rätta värde, och som
derför mera han anses som en slags
sällskapssport än som brist på originell
tet). Hvad är det som utgör umgånget
chamn om icke det att man ständigt
nya idéer genom att höra andras

tankar och infall, och att man sålunda
endera bestyrker eller kommer ifrån sina
Låt formen vara
igna tunderingar.
huru lätt som helst, skoj, skämt,
så är det dock alltid detta utbyte – som
är grunden. Men just ett sådant är
omöjligt med menniskor som stelnat
i en eller annan form, som sedan åratal
afsagt sig alla egna reflexioner för
att antaga det mindre komprometterande
konventionella sällskapstankesättet. Hvad
som just var roligt t.ex. med Etters och
Manzeys var att de blefvo sig sjelfva
att de hade mot att uttala sina tänka
och att man derföre genast stod gent-
mest dem som menniskor af kött och
blod och icke som dockor.
Ofta förvånar jag mig öfver att men
niskor ej gjor mera djup, så yttig jag
än sjelf synes mig vara.

2dra dag jul var en slags skandi-
navisk familjemiddag, få hvilken
Paster Lunder och W. Runebergs stodo
i spetsen. Följden var också derföre
att alla Paster Lundes umgånges vänner
voro der, och att den skandinaviska
kolonin var så ojemnt för represen-
terad att der fanns ungefär 50
norska damer 30 norska terrar flere
dinska damer, ingen svensk och sedan
Vi finnar. Jag hade lofvat att
teckna dekerationerna och kom
upp först kl. 4 e.m. – till fullo för-
litande mig på att den slags arbeten
alltid lyckas bäst om de svängas till
i just. Så blef det äfven, och på
3 timmar tecknade jag 2 stora kun-
tonger som voro bra eller åtminstonen
så bra som det behöfdes. Wetterhoff
hade skrifvit allvarliga, vackra, men
alls ej originella verser, och andra
ufdelningen af hvemt talade andrad
om krubban. Betheller. Det var
en svår uppgift att illustrera detta.

Jag läste den så att jag i fresk-
stil tecknade upp en "de tre komma
gars tillbedjan" som verkligen fick
en särdeles bra primitiv, nästan
byranterisk prägel. Det hela verka
de som dekoration, värdigt och bra. –
lången utdelades – jag har förlorat
mitt exemplar, men Mamma får se
detsa verser i tidningen. För resten äro
de särdeles märkvärdiga. – Lamqvämt
har lifvadt, ehuru den stora massan
damer och bristen på dansörer gjorde
dansen matt. – I går var jag på
middag hos M. Pasteur. Hans far
den stora kemisten var der bl.a. – Han
Må vara en stor vetenskapsman, jag
en af Europas första, men han hade
något icke sympathiskt i sig. För
nersen hade han alldeles utmärkt väl
reda på Finland och Sverige, och ingen
kunde i detta sällskap spåra den om-
talade franska okunnigheten i genra
fi. Efteråt gick jag på bal vill
me
dant
der
eu
Ed
rig
lig
Wed

fresk.
Concer
Äro
met
tar
väl
. Om
reysa
till
Sibbern, star bal. Sedan jag, tant
min trötthet tvungits att dansa alla
damerna af Reuterskiöld som var
reremonimästare, intogs en splendid
supé. Derefter dansades ännu en
vals och jag var färdig att gå
då R. kom och bad mig stanna
qvar ännu en stund och deltaga i
en supé en petit comité föranstalter
af marskalkarne och värdsfolket.
Unga andra voro der än Ellellerier
och fru Sibber, Reuterskiölds, Wedel Jarls
berg, Cederström, en grefve Moltke
(ung dansk allaché), Gelpenskat och jag
Der. Der dracks copiöst champagne
(jag kunde ej äta mera, mått som jag var
och önskade ingenting högre än att
slippa dricka. – Men ödet ville annor-
hinda. Wedel Jarlsberg släppte på
inga vilkor oss herrar med mindre
vi ännu på vägen hem skulle vika
in till honom och dricka selhevis. Som
sagdt. Jag kom hem kl. 6 i morgse.
Wedel) är en utmärkt ståtligt vacker

pojke, och hvad som gjort att han
specielt kyllat sig till mig är hans gam-
la kärlek till Hulda Berndtson, som han
så starkt flammade för under studentmo
het. Han bor ytterst elegant och tyckes
vara särdeles frad af attachelifvet
baler, courser o.s.v., men har ande
mest nordisk studentnatur i sig
Nu har väl Mamma öfvermåtton till
räckligt af allt detta dansande och su-
perande, likasom också jag. Man måste
ha något intresse för någon af damerna
för att ha roligt på danser och jag
har min arkledare på annat håll, så att
var kall som en isbit. Cotillon hade
jag
jag dansat med en af Staaffs döttrar, en
Mme Robinet, gift med en franst officer. Hon
var tillgjord, stel och tråkig
Och nu farväl för denna gång.
Gud signe Eder under det nya året.
Helsa hjertligt alla alla
från Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Gott nytt år!; nyårshälsningen kommer sent fram, men Alexandra Edelfelt vet att det är dem där hemma som Edelfelt först av allt innesluter i sina böner om lycka och Guds välsignelse för det nya året.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har inte fått julintryck av helgen i år.

  • Varje kväll har det varit middagar, bjudningar och danser.

  • I natt kom Edelfelt hem från Excellens Georg Sibberns klockan 6 på morgonen; han känner både leda och övermättnad på detta slags roligheter.

    Georg Sibbern
  • Julaftonen tillbringade Edelfelt tillsammans med Gunnar Berndtson, Arthur Johan Zetterman, Casper Wrede och William Feron; efter middagen gick de och spatserade på bulevarden; vädret var varmt och klart och de satt utanför Café Suède och såg under 2-3 timmar på livet, folkströmmen, julstånden, ljusen och grannlåten.

    Café Suède Gunnar Berndtson Casper Wrede af Elimä William Féron Arthur Johan Zetterman
  • Julaftonen har en annan prägel hos Edelfelt än hemma; le reveillon, superandet efter midnattsmässan har en saturnalisk karaktär som påminner om karnevalen och dess stojande fröjder; det hedniska i sättet att fira le reveillon skiljer sig från julen hemma, där tanken på Kristusbarnet gör det till den renaste och bästa av årets fester.

    Kristus
  • På juldagen var Edelfelt på en ytterst fin, men inte särdeles rolig, middag hos Reuterskiölds; Lennart Reuterskiöld är för ceremoniös och formkarl; de kvinnliga gästerna var en sjåpig äldre grevinna Barck, en friherrinna Nordenfalk med pipig stämma och fröken Coyete; männen var attechéerna Carl Gripenstedt och Fredrik Wedel-Jarlsberg, två svenska doktorer, baron Georg von Rosen och Edelfelt; hela aftonen gav tomt intryck; fru Louise Reuterskiöld blir lite för mycket tillgjord grande dame.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Georg von Rosen Napoline Barck Emilie Nordenfalk Coyet Carl Gripenstedt Fritz Wedel Jarlsberg
  • Edelfelt måste säga att han bland konstnärer träffat på de trevligaste sällskapen, där det utvecklats en samvaro med esprit och fördjupade tankar, även om de framsagts under skoj och komedi; han talar i detta fall inte om skandinaverna på Ermitaget; det umgänge Edelfelt efterlyser är omöjligt med människor som stelnat i en eller annan form, som avsagt sig alla egna reflektioner för att anta det mindre komprometterande, konventionella sällskapstänkesättet; det som var roligt med Etters och Manzeys var att de blev sig själva och hade mod att uttala sina tankar, man stod inför människor av kött och blod och inte dockor.

    Café de l'Ermitage Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Sebastian von Etter
  • Andra dag jul var en slags skandinavisk familjemiddag, med pastor Herman Lunde och Walter Runeberg i spetsen; pastor Lundes vänner var där och den skandinaviska kolonin var så ojämt representerad att det fanns cirka 50 norska damer, 30 norska herrar, flera danska damer, ingen svensk och sedan finnarna; Edelfelt hade lovat göra dekorationer och tecknade i hast illustration till Karl Wetterhoffs festverser om krubban i Betlehem; Edelfelt tecknade i freskstill "de tre konungarnas tillbedjan”, som fick en nästan byzantinsk prägel; han har tappat sitt exemplar men Alexandra Edelfelt får läsa verserna i tidningen; samkvämet var livat, men den stora massan damer och bristen på dansörer gjorde dansen matt.

    Betlehem Alexandra Edelfelt Walter Runeberg Karl Wetterhoff Herman Lunde
  • Föregående dag var Edelfelt på middag hos Jean Baptiste Pasteur; dennes far Louis Pasteur var också där; den store kemisten må vara en av Europas främsta vetenskapsmen, men han hade något inte sympatiskt i sig; han kände bra till Finland och Sverige och man kunde i detta sällskap inte spåra den omtalade franska okunnigheten i geografi.

    Suomi Ruotsi Eurooppa Jean Baptiste Pasteur Louis Pasteur
  • Edelfelt gick på stor bal hos Georg Sibbern; ceremonimästaren Lennart Reuterskiöld tvingade honom att dansa alla danserna; en splendid supé intogs och därefter dansades ännu en vals; Reuterskiöld bad Edelfelt stanna kvar på en supé en petit comité [i ett mindre sällskap]; där var inga andra än Excellensen och fru Sibbern, Reuterskiölds, Fritz Wedel Jarlsberg, Gustaf Cederström, en greve Moltke (ung dansk attaché), Carl Gripenstedt och Edelfelt; det dracks kopiöst champagne; efteråt insisterade Wedel Jarlsberg att herrarna på vägen hem skulle vika in till honom och dricka seltern; Edelfelt kom hem klockan 6 i morse.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Gustaf Cederström Georg Sibbern Carl Gripenstedt Fritz Wedel Jarlsberg Maria Sibbern Moltke
  • Fritz Wedel Jarlsberg är en ståtligt vacker pojke; han har sökt Edelfelts sällskap på grund av sin gamla kärlek till Hulda Berndtson som han flammat för på studentmötet [i Uppsala]; han bor elegant, är road av attachélivet, men har mest nordisk studentnatur i sig.

    Hulda von Born Fritz Wedel Jarlsberg
  • Alexandra Edelfelt har troligen tillräckligt av allt dansande och superande, vilket också Edelfelt har; man måste ha ett intresse för någon av damerna för att ha roligt på danser och Edelfelt har sin "åskledare" på annat håll; han dansade kotiljong med en av Ferdinand Staaffs döttrar, en Madame Robinet, som är gift med en fransk officer.

    Alexandra Edelfelt Ferdinand Staaff Fanny Magdalena Robinet Paul Henri Robinet
  • Edelfelt önskar dem Guds välsignelse under det nya året och hälsar alla.