Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ammattitaitokilpailut gootit (kansat) hunnit Jumala juutalaiset karnevaalit kielet kirjailijat kirjeenvaihtajat kirjeet kirkkokunnat kuvataideoppilaitokset kuvitus laskiainen masennus melankolia naiset pastelli puolalaiset ranskan kieli roomalaiset sää sanomalehdet taide taiteilijat taudit

Antwerpen d. 9 Sebruari 1874. –
Älskade Mamma!
Tack vara vår vackra vana, (Mammas och min), att så
fort som möjligt besvara hvarandras bref, har dagen för
ankomsten af Mammas bref, från att i början vara
lördag, sedan tredag, thorsdag o. s. v. – nu slutligen blifvit
måndag och söndag. I går emottog jag med glädje och
öfverraskning Mammas bref, 2 dagar tidigare än
jag kunnat hoppas. – Att tante Gadels ögon-
och ansigtssjukdom fortfar gör mig mycket, mycket
ondt. Jag hoppas dock, likasom Mamma, att
det onda måtte gå öfver genom om sorgsfull vård
och alla läkarekonstens hjelpmedel. – I lördags
fick jag bref från Morbror G. i dag af Lulle, så
att jag är fullkomligt "au courant" med hvad som
tilldrager sig derhemma. – Vädret tyckes vara uselt
der som här. – Lyckligtvis är det dock i år sätta
kallt här. I dag har för första gången undern vin-
tern snöfallit på morgonen, och ligger ännu 2 finger
högt, kl. 4 på e.m. – Också har ungdomen i akademi
begagnat sig af tillfället att anställa ett storartade
snöbollskrig i akademins trädgård. – Jag har också
på äkta fästerländsk vis fått några märker snö i
nacken, i öron ögon och alla lemmar och min paletå
kännes ännu helt blöt. – Concoursen i perspekten
pågar ännu. – Konstruktionsritningen har jag fått färdig
med svett och möda, cirklande, matande och skrapande,

och jag håller nu på med pastellritningen. Ack om
Mamma visste huru dödande tråkigt det är. –
De Pape, Boudry och jag gingo in med en anhållan om
att få måla perspektivteckningen i aquarell, som
Vi voro vana vid, och icke i pastell, ener ingen af
oss någonsin förut tagit en färgkrita i han. Detta
afslogs, och vi få nu bråka med det odrägligaste af
allt odrägligt. – Med professorn i historie Goemaire,
(en mycket hygglig och bildad man, redaktör i Préciseur,
talade jag om omöjligheten för mig att skrifva på
franska, – från höll onyttigheten af att dettaga i con-
comsen i denna branche, då jag genomgått fullständigt
läroverk och studerat vid universitet, och han menade
att jag mycket väl kunde kraba, såvida jag ej hoppa-
des på prix d'excellance, – ihvilket fall jag borde af-
lemna prof, om också blott några ord till svar
på frågorna. – Historien har likasom perspektiv,
10 point maximum, då deremot expression och kompo-
sition ha 60 hvardera, och målningen 70. – Jag
har tänkt på att i nästan vecka, istället att göra men
concoursen i historie och esthetik, måla skizzer efter
Rubens och Van Dyck på museet, tillika med Dubois.
Det är skada, att man ej tillåtet att kopiera i
Musée des Academierens, ty jag skulle bra gerna
vilja måla af några detaljer i Verlats ypperliga
tafla Madonnan med evangelisterna. Hvarje son
mellan 1 och 2, då museet är öppet, går jag för att
dricka skönheten i fulla drag ur denna bild. –
Hvad de Keyser, med all sin skicklighet, allt sett
klokt
Ellen
bli a
area.

klokt använda färgsinne och vackra teckning förefaller
klen mot denna väldiga, enkla bild. – Jag kan ej låta
bli att teckna den så godt jag kan det på några tums
area. Men hvad som är mest värdt, färgen, den skiland
fin
line från
l
ta
1
sköna färgen kan jag ej ge något begrepp om. –
Det anfall af melankoli, som under de
senaste veckorna plågade mig, är nu fullkom-
ligt öfverståndet. Dubois satt här hos mig en
afton och intalade mig mod. – Han är sjelf
den aregirigaste menniska man kan träffa på,
och menar, att ingen kan bli något stort, som säger
kanhända att det lyckas mig, jag skall försöka att knalla
mig af, eller jag har ej stora pretensioner; nej, enligt hans
lära bör man tänka: jag vill och jag skall skapa mig ett
namn. – Det är skada, att denna samma Dubois
så intelligent och godhjertad och enthustisk, skall
vara så ensidigt, fånigt, en efterapare af Wiertz-
Alexandre Dumas, fière, sade quickt och sant om denna
Wiertz att det var en: fou sublime, och fortfar
Dubois såsom han börjat, så kan man mer tiden om
honom säga detsamma. – Särdeles stora anlag
för målning har han, det är säkert, och hans beundrar
för W. har haft det goda med sig, att han mer än någon

annan af Akademins elever studerat de gamla
flamländska mästarne, framförallt Rubens. – Det
är något storslaget i hans sätt att måla, som
anslår mig så mycket mera, som jag alls icke återfinna
det i hvad jag sjelf slitar ihop. – Nyligen målade
han ett barnhufvud i akademin: det bästa jag sett
frambringar – Hvarken Claus eller Van Ryssel eller Peeters
eller Adams hade varit karlar att göra något thesse
likt. – En skizz har han gifvit åt mig. Också endast
ett hufvud, men målade med några penseldrag, och dock
fullt af lif, stolthet och mod. – Det småaktiga
mamsell- lika som jag tycker mig finna i min mål-
ning, och som Dubois också menade delvis funnes deri,
måste bort. – Han (2.) gaf mig rådet, att som säkrade
hjelp medel begagna: studium af Rubens och Van
Dyck. – Jag är säker på att jag skulle lära mycket af
konstnär
detta ständiga umgänge med tvenne de största sniller
verlden sett, men jag rådes för att börja. – Jag känner
t.ex. Rubens ännu bra litet. – Nu njuter jag dock
af honom mycket mera än i början, – Van Dyck har
jag alltid varit förtjust i. – – Dubois har hängt
på museer dag ut och dag in, och många åsnar hafva
sagt att det varit en lätting och en fåne: nu bevisar det
sig att han ej som automat vandrat omkring bland
mästerverken, han känner dem, och han har lärt sig
allt af dem. – Som sagdt, under concoursen skall
jag gå flitigt på museet, teckna och måla skizzer efter
mästarne, och sålunda gå framåt både i målning och
komposition. – Svenne taflor af Leys och Lies lafva

nu återkommit från Weinerutställningen. – Jag beundra
båda. – Leys är i Europa mest känd såsom grundligga
ren af den s.k. prærafaelitiska skolan. – Emellertid är det
ej hans gothiska saker som anslå mig mest. Mycket
mera tycker jag om hans tidigare, enkla, sköna bilder
ser 16 seklets lif. – – Men nu tröttar jag åter Mam-
ma med den eviga målningen. – Förlåt mig, tusen
gånger ber jag derom. – Säg mig blott tillägga, att
vi till nästa gång hafva en intressant uppgift. Attela
död i sitt träpalats i Uugeru" – en brokig bild af hun-
ner, romare och gother, och i midten liket af den grymme,
mäktiga hunnerkonungen, Guds gissel och Europas skratta
I går på e.m. – spatserade jag en timme eller
har med Scriba, Schutz och Fischer. – – Den Fischer,
med all sin beskedlighet och vänlighet, blir mig dagli-
gen allt mera odrädlig. Hvarföre? Jo emedan han
Är en käring; en käring i ord och åthåfvor. – Kruserlig
och öfverdrifvet artig, är han i stånd att timtal kun-
na gå på med: Lieber Herr Edelfelt, der ick bitten, men
das darf icke dock nicht, das ist ju viel verlungt, ach, Herr
Edelfelt, Sie sindwahl nicht beleidigt, nicht bise, och
Herr Edelfelt, o Herr Edelfelt, och Herr Edelfelt. o. s. v. än
infinitium. Nu har han också fått i sitt hufvud, att
jag hellre skulle tala franska, hvarför han alltjemnt
gar på och misshandlar detta språk. Jag vet ingenting
obehagligare än Fischers franska. Den är ganska korrekt
men så genomtysk att man kan bli olycklig af att höra den,
isynnerhet som han sjelf tror sig tala som en parisare. –

Ofta försöker mitt förstånd att säga: Fischer är ju
så genomgod, och har alltid varit så särdeles hygglig mot
dag, och Du har derföre allt skäl att tycka om honom,
men då kommer åter tanken att flyga på hans krokiga
ben, komiska uppsyn och hans svada, som är outtöm-
lig, och sålunda går hela verkan af förståndsräsonner
tet om intet. Sedan vi kl. 6 vid lag blefvo qvitt Fischer
(Scriba och Schicke börja också finna honom litet enfor-
mig i längden) gingo vi in i Café l'univers, för att
dricka ett glas öl och sedan bege ass hem, hvar till sitt.
Emellertid upptäckte Schull i det stora och granna
kaféet snart en bekant familj, Mamma, son och två
döttrar, hvilka han flammar för den ena. – Sonen är
officer och fick lof att kl. ½/ 7 gå på vakt, och vi
lemnades derföre i Mammas och döttrarens sällskap
De äro egentligen polacker (sådana finnes här, som öfver-
allt i Belgien i massa), men tala franska som fransyskor,
isynnerhet som de unga danser gjort sin uppfostran i
sista
Frankrike. – Namnet var 4 stafvelser af hvilka voro
inski. – Der, på l'Univers, stannade vi till kl. 9,
pratade, skrattade och skämtade. – Den äldre af dessa
unga flickor 20 år, (den som S. flammar för) var isynnerhet
natt och liflig. – Derefter följde vi dem hem i det
vackra månskenet, så att Schuck ledde den äldre, jag
den yngre och Scriba fick hålla till godo med den icke öfver
dådigt trefliga mamman, som lärer ha underhållet ho-
nom med berättelser om hyror och stenkolsprism.m.
Efter slutad promenad togo vi afsked och blefvo bedda
att icke glömma bort. – – Skada att de bo så
s
3
ha
after
blott
kull
han
dek
är
lång
är
hond
som
har
och
togs
et
och

.
långt borta från stadens centrume. – Antwerpen
är särdeles omfängsrikt och att gå från Borger –
hont till Schelde och tvertom är en liten vandring
som tager på benen. – – Om en vecka ha vi
karnavalen här. Det är troligt att jag med Adam
och Scriba går upp på någon af Varcetébalerna hör
dagen. Måndagen eller Tisdagen för att se på folk – hvem
let. – Nu redan hänga bodfönstren fulla af röda, hvita
och svarta dominos och masker af alla former och
färger. – Jag är rätt nyfiken att se en barnaval
i en större katholsk stad. – Vi ha haft mycket
bråk med att få Fischer att lemna en dum fundering,
som Scriba på drift satt i honom. – Han jämrade sig när
gen öfver att ej ha lyckade idéer att utföra för karna.
valen. Ingenting är enklare" menade Scriba, trött vid januset,
vi alla, några karlar, framställa fastän, och hyra oss
några magra ök för att fara genom staden. – Likasom den
drunknande fattar kahustreet som flytta emot honom,
likaså kakade sig Kischer fast med passion vid denna,
i hans tycke, mycket snillrika plan. – Scriba, som
ej mera tänkte på saken, blef obehagligt öfverräckad,
när F. trädde in till honom med en massa kataloger
öfver maskeradtillbehör från Cöln och Paris, och bad honom
blott välja, hvad som behöfdes för att utföra idéer, så
skulle han dagen derpå reqvirera allt från de ofvan
nämnda orterna, för att få det rigtigt godt och
dugligt. – Fischer är egentligen icke dum, men han
är allkvärd i allt hvad han tar sig till
Hvad Caji planer, att göra utdrag ur mina

bref beträffar, så går jag in derpå såvida Mamma
gör sammanställningen. – Vill kan det, så skall jag skrifva
en ordentligt korrespondens. – Jag för min del tycker
att jag mycket bra kunde skrifva först till Isbladet.
det är ju en liten tidning, och det är ju alltid anspro-
lösare att börja der än t. ex. i Dagbladet. – Ellens
postmärken tackar jag mycket för: de komma
nog att åstadkomma stor glädje. – De komma att
delas sålunda i tredelar: 1° unga herr Schneider, tysk
18 år, unga herr de Pape i Bruges, och en liten fix
jude pojke från Paris, elev vid Alhendum, som är slagt
med den judefru som Adams bor hos. Sagde pojke,
10 år spelar ovanligt bra piano för sina år, och för
några bakelsers belöning, kommenderar Adams upp
honom för att spela, – något som Mr Jacques, i betrakter
de af bakelserna, ej försummar. – Lilla Schneiders
ansigte ljusnade vid anblicken af stadspost och jerna
vågsfrismarkena, och han lofvade skaffa flere från Cana
då derför. Här medföljer några andra, af hvilka
ett, jag minnes ej hvilket, är rast. – Och nu, älska
de Mamma, då klockan i kathedralen slår elfva
säger jag godnatt af Mamma, för att egna en
stund åt brodren Lulle, den hederliga pojken, som
åter gladt mig med ett bref. Helsa Morbror Gustaf
hjertligt, och säg att jag med det förstå skall svara
på hans epistel. – Helsa alla bekanta mera framför
allt småsyska
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts och Edelfelts vackra vana att besvara varandras brev så fort som möjligt har gjort att Mammas brev kommer tidigare och tidigare.

    Alexandra Edelfelt
  • Tante Adèle Gadds ögon- och ansiktssjukdom fortsätter; Edelfelt hoppas liksom Alexandra Edelfelt att den ska gå över.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Edelfelt har fått brev från morbror Gustaf Brandt och Lulle (Julian) Serlachius, så han är "au courant" [uppdaterad] om vad som sker därhemma.

    Suomi Gustaf Brandt Julian Serlachius
  • I dag har för första gången fallit snö denna vinter; ungdomarna på konstakademien tog tillfället i akt och ställde till snöbollskrig.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Concoursen [tävlingen] i perspektiv pågår ännu; Edelfelt håller på med pastellritningen; han, Léon De Pape och Aloïs Boudry anhöll om att få måla perspektivteckningen i akvarell, som de var vana med, men fick avslag.

    Léon de Pape Aloïs Boudry
  • Edelfelt har talat med professor Goemaere om omöjligheten att skriva tävlingsuppgifterna i historia på franska; professorn menade att han kunde "kraba", hoppa över, detta delmoment såtillvida han inte hoppades på det högsta priset, prix d'excellance.

    Goemaere
  • I stället för tävlingsmomentet i historia har Edelfelt tänkt måla skisser efter Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck på konstmuseet tillsammans med Jules Dubois; han tycker det är synd att man inte får kopiera tavlor i Musée des Academiciens, eftersom han skulle vilja måla av Charles Verlats tavla med Madonnan och evangelisterna; Nicaise De Keyser förefaller klen i jämförelse.

    Museum voor Schone Kunsten Musée des Académiciens Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Nicaise de Keyser Charles Verlat Maria Jules Dubois
  • Anfallen av melankoli är borta efter att Jules Dubois intalat Edelfelt mod.

    Jules Dubois
  • Edelfelt tycker att det är skada att Jules Dubois så ensidigt efterapar Antoine Wiertz; Alexandre Dumas, père [d.ä.], kallade Wiertz en "fou sublime" [upphöjd dåre], vilket Dubois också riskerar att bli om han fortsätter i samma stil; Dubois beundran för Wiertz har emellertid fört det goda med sig att denne studerat de gamla flamländska mästarna, främst Peter Paul Rubens, mer än någon annan av konstakademiens elever; det är något storslaget i Dubois sätt att måla som varken Émile Claus, Jozef Van Ryssel, Peeters eller Sidney Adams kan tävla med.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Alexandre Dumas Peter Paul Rubens François [?] Peeters Sidney Adams Antoine Wiertz Émile Claus Jozef Van Rijssen Jules Dubois
  • Det mamsell-lika i Edelfelts målning måste han få bort; Jules Dubois gav honom rådet att studera Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck; Edelfelt har under concoursen [tävlingen] tänkt att flitigt gå på konstmuséet för att teckna och måla skisser efter mästarna och på så sätt gå framåt både i målning och komposition.

    Museum voor Schone Kunsten Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck
  • Två tavlor av Hendrick Leys och Joseph Lies har återkommit från utställningen i Wien; Leys är i Europa känd som grundläggaren av den prerafaelitiska skolan, men Edelfelt tycker mera om hans tidigare, enkla, sköna bilder ur livet på 1500-talet; han ber om förlåtelse för att på nytt trötta ut Alexandra Edelfelt med "den eviga målningen".

    Eurooppa Wien Alexandra Edelfelt Hendrick Leys Joseph Lies
  • Till näst har de en intressant uppgift; de ska måla Attilas död i sitt träpalats i Ungern; det blir en brokig bild med hunner, romare och göther och i mitten liket av "hunnerkonungen, Guds gissel och Europas skräck".

    Eurooppa Unkari Attila
  • Edelfelt har spatserat [promenerat] med Karel Scriba, Schultz och Heinrich Fischer; han irriterar sig på Fischers "kärringaktiga" sätt och på hans franska; Schultz flammar för en polsk flicka, som de träffade på Café l'Univers i sällskap av hennes mor och syskon; polacker finns det många av i Belgien; flickan talar franska som en fransyska efter att ha uppfostrats i Frankrike.

    Ranska Belgia Café l'Univers Karel Scriba Schultz Heinrich Fischer
  • Antwerpen är vidsträckt och att gå från Borgerhout till Schelde och tillbaka tar på benen.

    Antwerpen Schelde Borgerhout
  • Edelfelt är nyfiken på karnevalen; de har haft besvär med att få Heinrich Fischer att överge en "dum" idé till karnevalutstyrsel som Karel Scriba slängt ur sig på skämt; Fischer har tittat på kataloger med maskeradtillbehör från Cöln och Paris.

    Pariisi Köln Karel Scriba Heinrich Fischer
  • Cajus (chefredaktör V.L. Cajanders) planer på att publicera utdrag ur Edelfelts brev går Edelfelt med på bara Alexandra Edelfelt gör sammanställningen; han kan också skriva en ordentlig korrespondens om det behövs; Borgåbladet är en passande liten tidning att börja med, bättre än t.ex. Helsingfors Dagblad.

    Alexandra Edelfelt Viktor Leonhard Cajander
  • Ellen Edelfelt har skickat postmärken som Edelfelt kommer att dela ut till unga herrar de Pape (i Bruges), Henri Schneider och Jacques; Monsieur Jacques är en "liten fix judepojke" från Paris, släkt med "judefrun" som Sidney Adams bor hos; Henri Schneider lovade skaffa fler frimärken från Canada för att i utbyte få flera stadspost- och järnvägsfrimärken.

    Pariisi Kanada Brugge Ellen Edelfelt Sidney Adams J. de Pape Henri Schneider Jacques
  • Då klockan i katedralen slår elva tar Edelfelt god natt av Alexandra Edelfelt för att hinna skriva till Lulle (Julian) Serlachius; han ska "med det första" även svara på Morbror Gustaf Brandts "epistel"; han hälsar alla bekanta och småsyskonen.

    Vårfrukatedralen i Antwerpen Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Julian Serlachius