Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) aateli amerikkalaiset ammattitaitokilpailut antiikki englannin kieli englantilaiset intiaanit juomat karnevaalit katolisuus kielet kulkueet laskiainen laulelmat maailmannäyttelyt musiikki mustat naiset näyttelyt olut opinnot paastonaika papit politiikka postimerkit puolalaiset ruoka ruotsin kieli sää samppanja seuraelämä syntymäpäivät talous toimistotyöntekijät työväenliike vaatteet viinit

Antwerpen, söndagen efter
karnavalen, d. 23 febr. 73. –
Älskade Mamma!
Kärnavalen är förbi, och jag åter midt inne
i arbetet i akademin. I thorsdags hade vi con-
cours i Costumes kantiquitis" i går i expressioner
I den förra tror jag mig ha lyckats rätt bra
den senare mindre lyckligt. Uppgifter. Spar-
tansk konung i högtidsskrud, och för expression
Bruttes förskräckes af en spökgistelt, natten
före det afgörande slaget vid Philippe.
Jag tror visserligen att expressionen var
bra, men som jag, dumt nog, valt en mycket
svår ställning, med hufvudet och hände
ha i förkostning, så finnes några klump
heten i teckningen. Det plågar mig att ens
fickor undersökes af surveillaulin före hvar
concours, att man är absolut instänga
från 8 om morgonen till 9 om aftonen, att
flamerna alltid misstänka oss främlig
gar för underlef, o. s. v. med ett ord,
concoursen är icke treflig. Det blir dock
bättre, sedan nästa vecka är öfver, och
då vi får börja måla och teckna
Lyckliga dag, då jag får styra mina ljud
till Paris. Om jag också återkommer, så
har jag dock tagit tillräckligt frisk

luft, för att kunna svälja akademi dem
under några månader. – Förunderligt förefaller
det mig att jag ännu ej fått något svar
af Becker och Lindholm, till hvilka jag
skrifvit för halfannan vecka, nej två eller
tre veckor – – Måtte blott dessa bref ha kommit
rigtigt fram. Jag skref Batignolles och Montman
Till Estlander har jag tänkt skrifvas
men under nästa vecka tror jag mig ej
få tid dertill. De allra svaraste sakerna, d.v.s.
anatomie, skelett och muskler, hafva vi just
då. – – De engelsmän och amerikanare
som i fanuari reste härifrån till Paris
hafva icke fått plats hos Gérôme, Bornat
alla någon annan af de förnämsta målarne
emedan dessa hafva elever mer än van-
ligt, och dessa ungdomar äro derföre tvunga
att nu sitta och kapiera i Louvern!
Tråkigt göra; det ville jag slösa min tid
på! – Som sagdt jag väntar med o-
tålighet svar på mina tvenne länge
Och nu till kaminalen.
bref.
mångahande föreställningar hade jag
gjort mig om karavalen här, men alla
origtiga. Dess betydelse som förlustelser
för det lägsta folket, för kobeln, hade
jag ej kommit att tänka på. Dock
hade t.ex. måndagsharnavalen en rigt
träskänkspregel. Tusentals arbetare,
g
de
G
no
hvi
gar
na
hets
ko
Att
ho
e
pa
Att

va
ler
met
mar

la
ch
a till
mest medlemmar i internationale, redo
och åkte gatorna omkring, maskerade i
de mest fantastiska drägter, några med
anspelningar på vissa inom aristokratin
nyligen passerade skandalhistorier. Och
hvilken ohygglig trängsel, folkmassa, siner
gande skrikande och framför allt hastande
med apelsiner och papparnotter. Det
nar ett bombardement, sådant som i den
hetaste batalj isynnerhet anföllos, alla
fönster, der vackra fruntimmer tillade
ut, af ungherrar. dessa hästa äppelsine
konfekt o.d. och blefvo till tack öfver
osta med mjöl och pepparnatter, så
härda som småsten. Roligt var det
i alla fall. Scriba och jag voro snö-
hvita från topp till tå, jag hade ett
rödt öga af en kastad pepparnat), men
lika roligt var det för det. Att
ett ofantlig massal fina masker rörde
sig i kostigen är också klart. – Men
framförallt var folket sevärdt, denna
vilda, lössläppta hop, som utstyrde
så vidunderligt som möjligt, dansade
hoppade, skreka och grasserade, slogo på
rummor, blåste i kasiner, hvisstade med
pipor och ställde till det grymmaste
oljud. – Adams var maskerad, men
jag och S. icke. – Länge anföllo vi

med afvar omtalade projektiter (apelsener sälja
här för 4 (säger fyra) centimis stycket) en pels-
butik vid Place de mer, der en vacker tysk
flicka, som Scriba känner, bor med sin mam-
ma. Öfverösta med mjöl, peppariotter o.d.
blefvo vi snart invinkade, och bjudna
på vin och apelsiner. Såsom vän till Scriba
och Schulk blef jag inbjuden till
nästkommande söndag d. v. s. i dag, att
i anl. af dottrens födelsedag intaga diner
hos dem kl. 7. – Jag antog, men ångrar
mig nu, sedan jag hört att konturen
här fordrar, att hvarje ungherre skall
minbringa en bukett. Som blommor vis
denna tid äro dyra, kostar en bukett
som Schulz, Scriba och jag tillsammans
gifva 12 frcs. – Dumt, men hvad är
att göra. Det är ett slöseri, som jag
får skrifva på karnavalsdumheternas
räkning. – Jag riktigt skäms, då jag be-
tänker att jag under de tre härnavals
dagarne, blifvit af med 12 frcs, och detta
utan att slösa med vitt och vilja. Viljetter
till balen 350., och sedan för ressen öfversätta
slegrade priser under denna tid. – –
likväl måste jag säga, att unga man med
mina förmögenhetsvillor, d.v.s. de mest mo-
derata, gjort af med mera). – – Måndags

aftonen kl. omkr. 6, träffade vi på den
Palska familjen, som jag äfven omtalat Broder
officeren proponerade nu, att vi skulle gå
i kafé Scisse (det grannaste här förgylldt från
golf till tak med speglar o.d). Det var rätt lustiga
alla finare masker, som under dagen
försvunnet bland mängden samlade sig
i dess salar, och det var att hålla utan
all ändå. – Bl. a. erinrar jag mig
ett utmärkt vackert fruntimmer, frasande
i sammet och siden, som tilldrag sig allmän upp
märksamhet i den ändå af salen der vi sutto, genom
sin skönhet. – Men döm om förvåningen, då sagdeden
steg upp, slogsen kompanjon på axeln, kysste honom
och med djupaste basröst skrek: "Salue, vieux
camisar, je m'en vais! – Det var en herre. –
En drägt som sågs här i tusental var fille
de Madame Angot". – Sådana Clairette Angots
sågs öfverallt, stora och små, röda husta och
blå, tricolorens färger. – Vid ett tillfälle som
detta märkte jag att jag redan kände en hel
han menniskor i Antwerpen d. v. s. till ut-
slendet. Dessutom finnas bland de utklädde
en massa kamrater från Akademin, som
Alltjemnt anföllo Scriba och mig, såsom
varande omaskerade. – – Tisdagskarnavallen
var mycket grannare. Bland vagnarne
märktes en, som tilldrog sig allmän

uppmärksamhet var ett storartadt apotlek
all kapucinermuskar utgjorde tjenstean-
darna. En jättelik fleska stod i midten
och på en enormt stor skylt lästet. Re
made infaillible: l'eau de l'Ourthe"
(ullasas – Lourdes). – Bland arbetarne
hurrades från alla sidor då denna vacker
passerade, men sedan måndagseftermiddagen
visade Dagnen åt min polska dam, vände
hon sig bort och sade indignerad. "C'est donc
horrible qu'on se moque comme ça de la rélé.
gron, il fallait le drefendre. – Att man
i de flesta hus uppfattat skämtet på detta
sätt, är säkert. – Herr grupper med anspelningar
på rent lokala förhållanden förekommo äfven, men dens
dinnrikhet gick naturligtvis förlorad för oss utländingar
Tisdagsaftonen tänkte jag först gå på balen, men, öfver
räknande min kassa, tog jag mitt förnuft till fånga
och gick till Adams för att rita litet anatomi
Der stannade jag hela aftonen, och hade ganska roligt i
sällskap med amerikanarne minor, Ellirell, Bates och
Slamilton. (Någon anatomi blef ej af). Mr Minor är
en intelligent och rolig yankee, landskapsmålaren
till profession. – Det är ändå roligt med amerikanare
att de äro bildade alla, utan undantag. De äro
ej så borstade, blankade och kammade som engels-
mannen, men det är något friskt, gladt och genom-
hurtigt uti dem. Republikaner från början till
slut, erkänna de endast en kristokrati: bildningen
m
lis
frn
ed
lora
att fö
med
som
afton
ior o
Code
Arkun
icke
A
engels
dena
Lod
pro

Kriget
den
k
e

Alek
elser
en
et.
in
mingan
Med förtjusning talade om sitt Amerika, och
som minor spelade mycket bra piano, sjöngs hela
aftonen alla möjliga amerikanska sånger från Excel-
rior af Longfellow till yankee doodle. – Gankee
Loodle är uppkommet sålunda, att indianerna i förra
århundradet och ännu icke kunna säga englick utan yankisk,
icke Hon dagen de utan doodoodoodov. – hvaraf arma
engelsmännen under frihetskriget togo sig anledning att
benämna amerikanarne i gemen med oknamnet: yankee
doodle. Minor berättade mycket om lifvet på
prairierna, som han sjelf ofta besökt, om nejser-
nå o.d. – Dessutom har han tagit del i amerikanska
kriget. – Wid expositionen i Wien var han korresten
dent för en New York tidning och hade således del-
tagit i det festliga tåget till Pesth, hvilket han
beskref såsom alldeles förtjusande roligt. – Hvad
det är förargligt att ej kunna engelska. Minor Bates
och Adams tala mycket bra franska, men i alla fall vill
jag börja studera engelska så fört jag får tid. I som-
mar t.ex. – Jag märker redan med glädja, att jag för-
står en hel hop, då man talar långsamt. Menor
som var mycket ungdomlig och glad, och jag hade allting
tagit honom för mera än 28 år. Huru genomflat blef jag
icke då han sade sig vara 35, vara gift och på en 14 års
pojke. – Hans historia är mycket amerikanska Rik
pojke, gifte han sig redan vid universitetet, lefde
sedan på sina pengar, tills han för fyra år sedan för-
lorade allt genom en dum spekulation. Han beslöt nu
att följa sin innersta böjelse, måleriet, gjorde det, reste

till Paris, och har nu bragt det så långt, att
han målar goda taflor och säljer dem högt.
Fr. är han i kom, det han reste i Thorsdags.
Adams, en äkta engelsmän i afseende å kruserlighet
kläder o.d. kan icke rigtigt med amerikanarne, ehuru
de äro dagligen tillsammans. – För min del måste
jag tillstå att tänkas såsom allmän typ, beka-
gar mig mera än engelsmannen. –
Bland
studentvisor sjöngos: Edite bibite collerieles, och
gaudeanus igitur, samt Victoria, Victoria, Schili
vilivippan ej, som är en amerikansk studentvisa, ehuru
den i öfversättning sjunkit ner till hamnbussång hos
oss. – – Hela tisdagsnatten var det det
grymmaste väsen på gatorna, men onsdagen
kom, och jag såg till min förvåning, att historien
om åskkorset icke var ett talesatt blott. Nästan
alla fruntimmer uppenbarade sig hela dagen
med ett stort solkors på pannan. Presten ritar
detta tecken såsom en grafskrift öfver karnavals-
glädjen. – Det är en sed, som icke påträffas
i Frankrike eller Tyskland. –
Soutsättning, tisdagsmorgonen. Gerna
skulle jag i går ha fortsatt brefvet, isynnerhet
som jag i går på morgonen hade glädjen emottage
Mammas bref med berättelserna om Eder karnaval
i Helsingfors. Att dessa historier intressera mig
särdeles mycket behöfver jag väl icke sägar orsaker
att det ej blef någon skrifning af, är helt enkelt den,
att vi hade concours i esthetik i går, jag stannade den

som alla andra från 8 på morgonen till 9 på afto-
nen. – På de kyller uppmaning skref jag åter svenska. –
Nrågorna eller ämnena voro: Skulpturens principer,
historice och dess regler för typ, expression, silhouette,
nakna partier och drägter, polyskromi, bas-relief.
proportioner och framställningssätt. (Ett i sanning
uttänjeligt ämne, jag skref för detta ensamt 16 sidor.
2. Hvilka äro de yttre förhållanden som betinga en
byggnads stil? 3) Hicka egenskaper bör ett godt
porträtt hafva. – Jag skref ung. 25 sidor. Dock
är jag säker på, att en öfversättare mer eller mindre
kommer att skämma ut hvad jag skrifvit. Gerna
hade jag begagnat franskan men i så fall ville jag dock
ha lexikon, för att slå upp ett och annat ord, men som
sagdt, är detta enl. Reglementet förbjudet. Alla de-
andra få sig middagen tillskickad från de ställen der
de äta, men Baptiste säger sig ej ha någon portör, hvad
före jag kl. 1. äter en dugtig massa smörgåsar, och
kl. 8 ell. 9 på aftonen intager ett grundligt mål.
Vi äro ganska fria under sjelfva concoursen, röka
prata, och ha rättighet att genom surveillanten kommer
dem hvad vi vilja såsom mat, appelsiner, öl o. d.
Nästa concours är anatomi i öfvermorgon, (skelett, och
sedan i lördag muskler. Vidare composition nästa
Måndag och tisdag. – Det är alltså den svåraste vecka
som går. – – Men nu till vår diner hos pels-
frun i söndags. Vi blefvo mycket vänligt emottaga
na, och intogo en fin diner som räckte från sju
till 11. – Vin och Champagne fanns i öfverflöd, och

ställningen var mycket lifver anskapet fest af
en engelska fris, mager och tråkig, en ung amerikanare,
två preussare, 1 bayersk f.d. officer och en flad
ländsk fru med en mycket vacker dotter. – Man behöfver
ej fråga hvad ungherrarne här i A. äro. – de äro alla
kontorister. Alla verldens köpmanspappor skick
sina söner hit för att såsom "valontaier" d.v.s. utan
lön, arbeta här i ett eller två år, isynnerhet för fram
skull. – Dottern i huset, till hvars 20 de födelse
dags firande festen gafs är rätt vacker men ohygga
extremet kokett. Jag, såsom och Scribar och Schutz kän-
de oss helt utmattade kl. 12, då vi tågade hem, efter
att ha sett så mycken tillgjordhet och affektation. Den
unga framlandskan 17 år och med tycke af frih Waller
f. Etholin, en beau, bildade genom sin naturlighet en
lysande konkast mot den tyska, påfågelslika varelsen. –
Sönerna i huset äro dumma kontorister. Den ena
har varit långa i Amerika. – Gumman, är också till-
gjord, talar gerna om sina vidsträckta affärer, i Brus
i Gent och Ss Nicolas der hon har filiälbutiker o.d., och
är i hela sitt sätt fullkomligt theatralisk. – 4 språk
talades vid bordet. Franska, tyska, engelska och flamländska
Och nu, älskade Mamma, då pappret tager slut,
ber jag Mamma gifva inneliggande frimärken åt Eller
De komma fr. F. de Pape, som är mycket tacksam för
de inledda affärerna och önskar fortsättning. Jag hoppas
att de frimärken jag skickade i Lulles bref kommo Ellen
till kände. – Ja, älskade Mamma farväl. Helsa alla
Atte.
från
P. S. Hvad kläder beträffar, så är jag af Mammas åsigt. Senare
ägger jag mig till halftjocka vårkläder ej till några vinter påga det voro

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Karnevalen är förbi.

  • I concoursen [tävlingen] på konstakademien har de haft delmomenten "kostumes & antiquités" [kostymlära] och expression [uttryck]; uppgiften i den förra var: spartansk konung i högtidsskrud; i expression: Brutus förskräcks av en spökgestalt natten före det avgörande slaget vid Philippi; Edelfelt upplever förhållandena kring concoursen som otrevliga.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Filippi Marcus Junius Brutus
  • Lycklig den dag då Edelfelt får åka till Paris; även om han återvänder till konstakademien har han tagit tillräckligt frisk luft "för att kunna svälja akademidam under några månader".

    Pariisi Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Edelfelt har ännu inte fått något svar från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; Lindholms brev adresserade han Batignolles eller Montmartre; han tänker skriva till Carl Gustaf Estlander, men hinner inte nästa vecka då de har anatomi på tävlingsprogrammet.

    Montmartre Batignolles Adolf von Becker Carl Gustaf Estlander Berndt Lindholm
  • De engelsmän och amerikaner som i januari åkte till Paris har inte fått plats hos Jean-Léon Gérome, Léon Bonnat eller någon annan av de förnämsta målarna; i stället sitter de och kopierar i Louvren.

    Pariisi Louvren Jean-Léon Gérôme Léon Bonnat
  • Karnevalens betydelse som "förlustelse för det lägsta folket, för pöbeln, hade jag ej kommit att tänka på"; tusentals arbetare som hörde till internationalen deltog i måndagskarnevalen, några med dräkter som anspelade på vissa skandalhistorier som nyligen passerat inom aristokratin; Sidney Adams var maskerad, medan Karel Scriba och Edelfelt deltog i festligheterna utan kostym.

    Karel Scriba Sidney Adams
  • Under karnevalen bjöds sällskapet in till en "pelsbutik" vid Place de Mer, där en tysk flicka som Karel Scriba känner bor med sin mamma; som vän till Scriba och Schultz blev Edelfelt bjuden till "diner" [middag] på dotterns födelsedag; Edelfelt ångrar att han antog inbjudan då han fick höra att seden fordrar att varje "ungherre" tar med en bukett; blommorna är dyra och buketten blir dyr fast han delar den med Scriba och Schultz; han skäms över hur mycket pengar han gjort av med under karnevalen.

    Place de Mer Karel Scriba Schultz
  • På måndagkvällen under karnevalen träffade de på den polska familj som Edelfelt även tidigare nämnt om; sällskapet gick till kafé Suisse, dit dagens alla finare masker samlades; Edelfelt kommer ihåg ett "utmärkt vackert fruntimmer", som till hans förvåning visade sig vara en herre.

    Café Suisse
  • Under karnevalen hade "tusentals" valt att klä ut sig till dottern Clairette i den populära operan ”Fille de Madame Angot”; tisdagskarnevalen var grannare än måndagskarnevalen; i karnevalståget drog i synnerhet följet som skämtade om katolikernas tro på vallfartsorten Lourdes undergörande vatten ner hurrarop från arbetarna; den polska dam som var Edelfelts sällskap blev i sin tur indignerad över att man förlöjligade religionen på detta vis; flera följen med anspelningar på rent lokala förhållanden förekom, men deras sinnrikhet gick förlorad på utlänningar som Edelfelt.

    Lourdes Clairette Angot
  • På tisdagkvällen hade Edelfelt gått till Sidney Adams för att rita anatomi; där umgicks han med amerikanarna Robert Minor, Jérôme Elliwell, Dewey Bates och John Hamilton; Edelfelt uppskattar amerikanarna för att de alla är bildade; som republikaner erkänner de endast bildningens aristokrati; med Minor vid pianot sjöng de amerikanska sånger som Excelsior av Henry Wadsworth Longfellow och Yankee doodle; Edelfelt fick veta att uttrycket yankee doodle hade sitt ursprung i indianernas svårighet att säga "english" (yankee) och "how do you do" (doodle), vilket engelsmännen under frihetskriget började använda som öknamn på amerikanarna; Minor var korrespondent för en New York-tidning vid expositionen [världsutställningen] i Wien.

    Wien New York Sidney Adams Dewey Bates Jérôme Elwell Robert Minor John Hamilton Henry Wadsworth Longfellow
  • Edelfelt vill börja studera engelska, även om Robert Minor, Dewey Bates och Sidney Adams talar bra franska; Minors historia var mycket amerikansk: rik pojke gifter sig ung och följer den inre böjelsen för målning först efter att ha förlorat allt på en dum spekulation, reste till Paris och målar goda tavlor som han säljer dyrt; för närvarande är Minor i Rom; Sidney Adams kan inte riktigt med amerikanarna; bland studentvisorna de sjöng fanns "Gaudeamus igitur".

    Pariisi lukumuistit Sidney Adams Dewey Bates Robert Minor
  • Hela tisdagsnatten var det ett grymt väsen på gatorna; på onsdag uppenbarade sig nästan alla "fruntimmer" med ett askkors i pannan, som prästerna ritar som en gravskrift över karnevalsglädjen; denna sed påträffas inte i Frankrike eller Tyskland.

    Ranska Saksa
  • Brevet fortsatt på tisdag morgon.

  • Edelfelt uppskattade Alexandra Edelfelts berättelser om karnevalen i Helsingfors.

    Helsinki Alexandra Edelfelt
  • I concoursen [tävlingen] har Edelfelt senast haft estetik; på Nicaise De Keysers uppmaning skrev han svaren på svenska; under skrivningarna får de andra maten tillsända från sina matställen, men hans hotellvärd Baptiste har ingen portör [bärare/bud]; nästa deltävling är anatomi, följt av komposition, han är således inne på sin svåraste vecka.

    Baptiste Nicaise de Keyser
  • Senaste söndag var Edelfelt tillsammans med Karel Scriba och Schultz på "diner" [middag] hos ”pelsfrun” [pälsbutiksinnehavaren]; dottern var rätt vacker men ”ohyggligt, extremt kokett”; sönerna var kontorister, liksom många ungherrar i Antwerpen; den ena sonen hade varit i Amerika; "gumman" var tillgjord och talade gärna om sina affärer i Brüssel, Gent och St Nicolas; en lysande kontrast bildade med sin naturlighet en 17-årig flamländska som påminde om friherrinnan Catharina Walleen, f. Etholén; fyra språk talades vid middagsbordet, franska, tyska, engelska och flamländska.

    Amerikka Antwerpen Bryssel Gent Saint-Nicolas Karel Scriba Schultz Catharina Margaretha Walleen
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ge frimärken från en tacksam de Pape till Ellen Edelfelt; han hoppas att frimärkena han sände i brevet till Lulle (Julian) Serlachius kommit fram.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Julian Serlachius J. de Pape
  • Edelfelt är av samma åsikt som Alexandra Edelfelt beträffande att köpa halvtjocka vårkläder i stället för vinterkläder.

    Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt tackar Ellen Edelfelt för hennes brev och frimärken, som han ska vidarebefordra; det är nu det härligaste solskensväder.

    Ellen Edelfelt