Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

apteekit fysiognomia historia hotellit höyrylaivat kartanot kielet kirkkokunnat kuningattaret kuvitus lääkärit lääketiede matkat museot naiset näyttelyt paidat ruotsin kieli ruumiinosat suomen kieli tanskalaiset taudit vaatteet

Stockholm d. 19 Juli 1873.
Älskade Mamma,
Då jag nu ändtligen befinner mig i Stockholm,
blir mitt första göra att enligt läste skrifva hemska
Eder alla som följa mig med tankarne. Huru det är
att resa ut från Hfors med en af skärgårdsång batarne, det
vet Mamma förut, och jag tycker mig finna att Haugo
afgång tid dessutom ansilke är lämplig åtminstone för dem
som hafva något att sakna, då de lemna Helsingfors.
dessa se nämligen – fyra timmar framåt ännu det hvita
stenhusen och höga förnen, alltjemn påminnande om det
man lemnat på stranden. – Nej, bättre är det då, om
fär ett vänligt godnatt af hvarundra och sedan kryper till
än
kojs, för att vakna de långt ute på sjön, såsom man har
e
sag, var dem
på de större än talarne. – Som Mamma
höll min reskamrat, och jag slag mig genast i Lissonners
med honom. Han var glad och treflig supprullade ljusa och
glada framtidsplaner för mig, och bjöd på spanskt vin och
selberfetten. Emellertid narrade den vackra aftonen oss att
sitta länge uppe, och vi voro med undandag af fröken M. är
mande snart de ende dukspassagerare som kätta på däck.
Jag fick alltjemnt lof att skicka mig från R. för att
en stund gå och vara artig mot fr. A. kom också sätt och
sagdt ensam ut, så att hon kunde väcka medlidande. Rätt
många nya och originela tankar utbytta jag med henne, så
som t.ex. att det är vackert att se på mansken, att menni
skall känner sig liten i den stora naturen, att Strompasterinne
i Stockholm är vacker, och dylikt smått och godt. Hon, fr. A.
har såsom många, den föreställningen, att man, för att vara
intressant, måste nödvändigt slå sig på värmeri och känslosvall,
hvilket jag just jemnt tycker är det tråkigaste konversations än
verlden. – Mina nattliga drömmarier bekomma såg
mellertid ej just synnerligt väl emedan jag då måste har
förkylt mig rätt, dugtigt, ener jag andra morgonen vaknade
med dugtigt hufvudvärk och också någonslags feberaktighet.
Det är möjligt att denna kränkhet äfven hastadde sig

från den ytterst qväfva luften i min hytter kl. half i väckter
ej ur min lummer, ty då kommo vi fram till Ekenosisen
ej var så förargad afser att blifva väckt har mig sötaste
sömn, och hafva hufvudvärk på köpet, att jag beslöt att
icke stiga upp, ehuru man lossade och lastade, och förde ej
sådant väsen som om Acka Thor med sin kommare skulle ha
företagit sig det oradet att dundra på fördäcket. – Det enda
jag såg af Ekenat var civis donchalens fågra anlete som
skymtade förbi min glugg. Tänk Mamma, Loschallan är
ingenieur vid Haupbanan, nog blir den då durabett bygg.
alltid. Om 2 timmar derefter kommo vi till skizza, jag
var nu paktadt i ordning, och således färdig att säga
tant Psmatt farväl, och hjelpa honnes saker ner. Som
ångbåten emellertid nu hade kommit en timme tidigare
är vanligt, syntes ingen menniska till på kajen, hvara
kan effma A. eller Berndtson. Tant Poren blef väl först
litet orolig, men då ett tu tre en schas med frer doktorin-
nan uti framsillade, var ju att såsom det skulle vara
Fru Alma var sig fullkomligen lik, och tycktes jaggad öfver
att se mig, och bjöd mig att på återvägen komma till fiskar
Jag har således tre ställer att ville in på, då jag kommer
skulbaks, Lindo, Liskars och Saaris!! – Berndtson kom
öfver med Pipping, hvilken senare skulle fara till Ellenas
Jag fick således icke det nöjet att se Hulda, och kunde
derföre deladt ena den knappt utmälla tiden åt den
äldre bekantskapen. – Resan gick sedan utan att
något särdeles tilldrog sig blott undertecknad blef allt
sjukare och spuckare. De vi ändtligen kommo till Åbo
var jag så trött att jag knappt kunde gå, och
som Reinhold äfven förkylt sin mage rätt dugtigt, ty
go vi genast en påtvoschik och styrd af till en
Jagothek. Jag trakterades här med chinin och fras
kulder, och begaf mig sedan till Rs logis, der så-
väl han som jag fingo lof att bodde in oss. Gubben
ikman kom efter en stund till R. och var ej litet
förbluffad öfver att finna ett dylikt rasarett, han
var mycket förekommande, och sökte på bästa sätt
kysslar om oss. – På 25 ordination gick jag kl. 10 vid
slag till ångbåten der jag bäddade in mig ej tvenne
siltar, så att jag kom till svettning och somnade sedan.
radra morgonen var jag öfverlycklig öfver att
känna mig fullkomligt restaurerad och beslöt nu
att vara forsigtig. – Så uppgången från ångbå
sen vid for hade jag visserligen träffat gubben Pineller
men till följd af mitt illamående icke kunnat besöka
honom, och i det hela tager kan det ju vara likgiltigt
in jag ej nu kunde göra min uppsalting, om jag blott
icke försummar den då jag kommer tillbaka. De till
ne

hyllkamrat halle jag de Bomansson, med hvilket jag räson
rerade mycket om förnforskning och språkfrågan. – I den se-

nare hade vi precis samma åsigter och inte vara
ille
just skönsamma mot morgonbladet, Bergbom. o. d. 5.
resande på ångbåten var äfven baron S. Linder
som var särdeles artig mot mig. Ehuru jag aldrig hel
sof på hvarandra i Hfors, tycktes han känna mig, och
skall för Bson hafva omtalt mig som en hygglig ung man.
med fr. Ami
då räsonnerade jag nu allsa, då och då,
mest om sublimare saker. – Någon särdeles fysionom
tyckes hon ej vara, ty en Ellenas sprätt, hos Silfverberg
om var om bord, och som hade det beskedligast Eklöfs-
aktiga utseende, tyckte hon hafva något särdeles vist
i sin blick och en åländsk gästgifvare, som såg rätt knip,
lag ut, tyckte hon vara en typ för den oländska redlig.
heter. Bast var ändå då vi här i Stockholm om
några rödnästa borgare, som åkte i en elegant por-
hag anmärkte: "det der var visst några scellenser
sebarefter utspänna sig en längre konversation om den
svenska aristokratin. – – – Färden öfver blands bref
gick bra. Bson och jag voro de enda passagerare som
hela tiden höllo sig på duck, hvarföre vi, ehuru det
gungade rätt dugtigt, fullkomligt undgingo sjösjuka. –
vädret var ytterstombytligt; hvarje tionde minut
regnskurar och blåst och deremellan solsken och
vackert väder. Detta betog bra mycket den kom
effekten af det gudsomliga inloppet till Stockholm.
just då vi kunna till
det klarnade emellertid af
Djurgundsudden, och belyst af solen låg den vackra
staden framför oss i en sin prakt smikande öga
alla håll. – Fullbesigtningen gick hastigt, ener
Fullmannen som såg huru många omgånger det vi
att öppna min kappsak, utan att öppna den klistra
de sin lapp upp. – Fröken A. som var fullk. ensam
inom parenthes förundras det mig att hennes "slägtingar ej
bedt någon beskedlig menniska taga emot henne; om vi
ej varit der så hade hon varit fruk. ensam och således haft
svårt med sakerna o.d. följde vi nu till hennes qvartet
som skulle ligga vid slötorgel. – Då vi emellertid följde
hennes beskrifning om vänster – och höger han kommo vi
at Clara traktig till. – Ändtligen kommo vi fram, och
der fanns verkligen rum i den som hyr ut rummen
hade varit mycket vänlig mot vår fröken emedan
han har det nöjet att känna hennes slägtingar. Nu
gingo vi tillbaka till Skeppsbron, finns der en var
och barave, och togo sedan ett om farväl. – Klocka
hade emellertid hunnit bli 10, och vi gingo nu öpp-
på hôtel Frankfurt, der vis tagit in, för att djustera
oss. – Detta hôtel hade Reinhold rekommenerat,

emedan man derifrån hade en schöner alls pikt,
och som Morbror talt om samma ställe, kilade vi det
emedan det såg närmaste till. Som våra rum (hvilka
äro mycket bra och kosta tror. i dygnet) dock icke ligga
åt skeppsbron utan åt kråkgrand till att är der der
ekoner anspekt ej mycket att hurra för. Morbror
ljustaf bad mig tiga en vise af min utsigt från mitt
rum på Granbach, om det intresserar, så skall jag mig
största bredvillighet lemna ett utkast äfven af utsigte
Emellertid kan detta göra precis detsam
hargen
ty vi äro ganska saktan hemma. – – Det tycka
som om det hörde till saken att jag alltid
skall träffa bekanta finnar det första jag stiger
Stromparterren. Vi hade näml knappt

hunnit komma ner då hörde någon ropa
ois vid namn: det var Gösta Antell, som
trött vid fläckandet från badort till badort
för
hade begifvit sig ifrån Sandeljord, och nu
ämnade resa till Hfors samna afton. Skall
gosse det synd att ett så godt hufvud som hans slag
uppbäras af en så skrabbig rekamen. Också tycktes ha
flendas oss som med friska kroppar och friska sinne
kunde njuta af det vi se, utan att alltjemnt pinas
af rheumatism och hypokondriskt lynne. Han tycks
emellertid något pryser nu än i Hfors i våras. – I
Norge hade han gjort flere intressanta bekantskaper
bl. a. hade han varit bjuden till Björnstjerna B. som
hvilken han dock ej tyckte rigtigt om emedan han
funnit honom alltför sökt och affekterad. – Han
lofvade äfven helsa från oss i Finland, också till
Mamma, skall han skulle träffa Mamma, hvilket
han dock troligen icke gör. – I dag, fredag d. 19,
hafva vi varit på Morsbacke, omkring på söder, på
rationalmuseum och på kasselbacken, der vi dine
rat. I nationalmusiasm sågo vi en dansk familj
der der unga dottern intresserade oss särdeles. Det var
ett behagligt utseende med stora blå ögon och den allra
vackrafter profil, med ett tycke, något påminnande om
Marie-Jutoinettes, dock hade vår danska fröken ett
mindre och napnare. Vi blefve rätt glada att på kassel
vacken återiger få se vår ögonfägnad, och hade der tillfälle
att dinera vid bordet bredvid det der hon, med sin man
mna och fallna hade plats. – Nationalmuseum, d. v. s.
isynnerhet svenska konstafdelningen, är nu temligen ut-
slottadt, enar hvarannan tafla är skickad till Köpenh
ör resten är Stockholm något stillsamt nu, och man
hor öfverallt talas om K. Maria. – Nedvikta skjort-
kragar har jag köpt ett halft allt sin på skjotmagascha
lin. De kostade Saiksla.
med linne kadt på ångra

ler. Utomdess har jag lagt mig till några färger
och andra nödvändiga målarsartiklar. Jag har
också köpt några saker att gubben Ekman, enligt upp-
drag af honom. Några parien statyetter föreställande
de uppgifna ämnena har jag ännu ej kunnat på träf-
se hur det går då jag kommer tillbaka till
Ja, 100
Stockholm. Till Tante Leuhusen har jag skrifvit ett
bref, och klistrat) Ellens postmärken på. Jag har
nämligen nu beslutat att i morgon, lördag resa
till Södertelge med den ångbåt som går kl. 2 e. m.
och om Söndag, såsom aftaldt var begifva mig
till Könköping. Så har jag äfven drifvet. – Senare
Berndtson (som föreställt sig, att jag skulle stanna
er Stockholm en vecka eller så, är ytterst ledsen
öfver att jag skall fara. Han voro nog bra till
reskamrat om han bara icke vore så tyst.
Troligen kommer sig denna stumhet nu deraf
att han endast är öga och bra, men tråkigt
förefaller det dock i längden att ej samtala med.
hvarandra. – Vi fästa oss i dag i Berns salong vid
en herre, som tycktes förvånad glad och nyfiken när
han såg våra lyror, han gick ett stycka efter oss
men vände sedan om. – Antingen hade han be-
gått något misstag eller blef han tveksam om
huruvida han börde tilltala oss. – Emellertid
räckte detta en god stund, och alltsammans föreföll
rätt lustigt. En finsk student, Burman, träffade
såg i dag. Han blef mycket glad öfver att så
en landsmän, presenterade sig, och vi pratade lär
on, lördag ämnar
ge med hvarandra
I mor och middags-
gå till fotografen
ftidera ämner jag gesok. Riddarholmskyrkan,
som då kalles öppen för allmänheten.
toils. Lördag. I dag har jag vaknat så sent att
ej begriper huru jag skall hinna med allt. Hörn
Efter på Gustafsbergs försäljning, söka upp mandelgien 1???)
beser Riddersholmskyrkan och allt för i 2, då ansbåten
– Jag har dessutom i dag tänkt gå till foto-
går.
grafen. – Jag tror att jag vid min afresa från Stockhol
kommer att hafva i pengar litet mera än 160 finns
nark d.v.s. 112 riksdaler. – Något af Schlins omgifver
är har jag väl nu ej kunnat få se emedan tiden
tillåtit det men jag får spara det till nästa gång
Sjelfva Sthlms stod känner jag nu temmeligen har
ej till hinner jag ej fingre och måste sluta.
Huru alla, alla från mig. – Atte.
P.S. Helsa Tajta och såg henne att hennes så-paket

varit mig till stor nytta allden stund jag hvarje annan
dag haft att dras med lå-värk. På ångbåten.
ilskades den isynnerhet. Vänta, när jag kommer till
i Köping skall jag be er Mobeck kunnar den. – Så mig
" än beundrar Galmeisalvan, kan jag dock ej under
låta att tro, att den ej är rigtigt lämpligt för min
i och
l
aremell

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt reste med skärgårdsångbåt från Helsingfors till Stockholm; för saknaden är avgångstiden från Hangö lämplig, man kryper genast till kojs för att på morgonen vakna långt ute på sjön; som reskamrat hade han Bernhard Reinhold; förutom de två var det bara en ensam fröken Maria Ammondt som av salongspassagerarna sent dröjde sig kvar på däck; Edelfelt kände sig manad att slinka iväg en stund och vara artig mot henne, bland annat pratade de om att Strömparterren i Stockholm är vacker; Edelfelts omdöme av konversationen var att fröken Ammondt har den föreställningen att det är nödvändigt att slå in på svärmeri och känslosvall för att vara intressant, vilket enligt Edelfelt hör till de tråkigaste konversationsämnen i världen; de nattliga drömmerierna på däck resulterade följande morgon i en förkylning.

    Helsinki Tukholma Hanko Strömparterren Bernhard Reinhold Maria von Ammondt
  • Ångbåten anlände till Ekenäs mitt i natten; lossandet och lastandet störde nattsömnen, det lät som om Thor med sin hammare dundrade på fördäcket; det enda han såg av Ekenäs var en skymt av "civis", medborgare [här i betydelsen medlem i Nyländska studentavdelningen], Loschaken (Karl) Nordström, som är ingenjör på Hangöbanan.

    Tammisaari Karl Mauritz Nordström Tor
  • Tant Gustafva Pomell steg i land i Skuru, där hon skulle mötas av Alma Alléen (doktorinnan från Fiskars); Gunnar Berndtson steg ombord för att följa med till Stockholm, han kom till ångbåtskajen i sällskap med Wilhelm Pipping, som skulle fara in till Ekenäs; Edelfelt fick inte nöjet att träffa Hulda Berndtson.

    Tukholma Tammisaari Skuru Fiskars Gunnar Berndtson Hulda von Born Alma Alléen Wilhelm Pipping (epävarma yhteys) Gustafva Johanna Pomell
  • Edelfelt har på återvägen blivit bjuden att vika in till Lindö, Fiskars och Saaris.

    Saari (epävarma yhteys) Fiskars Lindö
  • De förkylda Edelfelt och Bernhard Reinhold tog då båten anlände till Åbo en "istvoschik", droska, till ett apotek där de fick "chinin och fräspulver"; "gubben" Robert Wilhelm Ekman tog hand om dem, då han kom för att hälsa på Reinhold; då ångbåten fortsatte bäddade Edelfelt ner sig i filtar och följande morgon kände han sig fullkomligt "restaurerad", återställd.

    Turku Bernhard Reinhold Robert Wilhelm Ekman
  • Edelfelt hade i förbifarten träffat "gubben" Nils Pinello i Åbo; han hade på grund av illamåendet inte kunnat besöka denne; besöket fick skjutas upp till återresan.

    Turku Nils Henrik Pinello
  • Edelfelt hade på båten till Stockholm doktor Karl August Bomansson till hyttkamrat; de hade talat om fornforskning; i språkfrågan var de av samma åsikt, och kritiken mot Morgonbladet, Kaarlo Bergbom och andra var inte skonsam.

    Tukholma Kaarlo Bergbom Karl August Bomansson
  • Ombord på ångbåten fanns baron Fridolf Linder, som i samtal med Gunnar Berndtson hade kallat Edelfelt en hygglig ung man, även om de aldrig hälsat på varandra i Helsingfors.

    Helsinki Gunnar Berndtson Fridolf Linder
  • Edelfelt anser att fröken Maria Ammondt inte är "någon särdeles fysionomist"; hon beundrade vildheten i den beskedliga Ekenäsbon herr Karl Silfverbergs blick; hon tyckte att en i Edelfelts mening knipslug åländsk gästgivare var ett exemplar av åländsk redlighet; i Stockholm anmärkte hon om några rödnästa borgare i en elegant hyrvagn: "det der var visst några excellenser".

    Ahvenanmaa Tukholma Tammisaari Maria von Ammondt Karl Ludvig Silfverberg (epävarma yhteys)
  • Färden över Ålands hav gick bra; Edelfelt och Gunnar Berndtson undgick sjösjuka genom att hålla sig på däck; vädret var ombytligt, men klarnade upp då de hunnit till Djurgårdsudden i Stockholm; tullbesiktningen gick snabbt; Edelfelt och Berndtson följde fröken Maria Ammondt till hennes övernattningsplats vid Hötorget, efter att först ha förirrat sig till trakten kring Clara.

    Ahvenanmaa Tukholma Djurgården Hötorget Clara Gunnar Berndtson Maria von Ammondt
  • Bernhard Reinhold hade på grund av den "Schönen Aussicht", den vackra utsikten, rekommenderat hotel Frankfurt i Stockholm; morbror Gustaf Brandt hade också nämnt samma ställe; morbrodern hade bett om en bild på utsikten från Granbäck, Edelfelt tecknade honom vyn från hotellfönstret; Edelfelt tecknade utsikten i brevet, men den var inte mycket att hurra för då deras rum vätte mot Kråkgränd och inte mot Skeppsbron.

    Tukholma Granbäck Gustaf Brandt Bernhard Reinhold
  • I Strömparterren träffade de Gösta Antell, som var på väg hem till Helsingfors efter en badortsvistelse i Sandefjord; "Stackars gosse! Det är synd att ett så godt hufvud som hans skall uppbäras af en så skrabbös lekamen"; i Norge hade Antell varit bjuden till Bjørnstjerne Bjørnsson, men funnit denne "sökt och affekterad"; Antell lovade hälsa deras bekanta i Finland, också Alexandra Edelfelt om han träffade henne.

    Helsinki Norja Sandefjord Alexandra Edelfelt Bjørnstjerne Bjørnson Gustaf Antell
  • De har varit på Söder, Mosebacke, Nationalmuseum och Hasselbacken.

    Nationalmuseum Hasselbacken etelä Mosebacke
  • Gunnar Berndtson och Edelfelt såg på både Nationalmuseum och Hasselbacken en dansk flicka som påminde om Marie-Antoinette; de beundrade hennes utseende och speciellt hennes profil.

    Nationalmuseum Hasselbacken Gunnar Berndtson Marie Antoinette
  • Många av tavlorna på Nationalmuseum är sända till [den nordiska konst- och industriutställningen i] Köpenhamn; Stockholm är över lag stillsamt, och man hör överallt talas om Köpenhamn.

    Tukholma Kööpenhamina Nationalmuseum
  • Edelfelt har köpt ett halvt dussin skjortkragar; han har också köpt färger och andra nödvändiga målarartiklar, samt några saker åt "gubben" Robert Wilhelm Ekman, på uppdrag av denne.

    Robert Wilhelm Ekman
  • Edelfelt har skrivit ett brev försett med Ellen Edelfelts frimärke till tante Adelaide Leuhusen och tänker ta ångbåten till Södertelje för att åka vidare och besöka denna i Jönköping.

    Jönköping Södertälje Adelaide Leuhusen Ellen Edelfelt
  • Gunnar Berndtson är ledsen över att Edelfelt ska resa från Stockholm; Edelfelt om Berndtson: ”Han vore nog bra till reskamrat, om han bara icke vore så tyst. Troligen kommer sig denne stumhet nu deraf att han endast är öga och öra, men tråkigt förefaller det dock i längden att ej samtala med hvarandra.”

    Tukholma Gunnar Berndtson
  • I Berns salong betraktade en herre nyfiket deras studentlyror men tvekade att tilltala dem; Edelfelt träffade en finsk student (Otto) Burman.

    Berns salonger Otto Robert Burman
  • Före Edelfelt åker från Stockholm är det många saker han ska hinna med, gå till fotografen, besöka Riddarholmskyrkan, Gustafsbergs försäljning och söka upp Nils Mandelgren.

    Tukholma Riddarholmskyrkan Gustavsberg Nils Månsson Mandelgren
  • Edelfelt har en ond tå; han tackar Tajta (Fredrika Snygg) för "tåpaketet" som gjort tillvaron lättare; han ska be doktor Eljert Mobeck kurera den i Jönköping.

    Jönköping Fredrika Snygg Eljert Edvard Mobeck