Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

aateli ammattitaitokilpailut apurahat historia Jumala kirjeet konservatismi kuninkaat museot naiset näyttelyt opinnot presidentit sanomalehdet sodat Suomen sota syntymäpäivät taide taiteilijat taulut vapaa sivistystyö

Paris d 20 maj 88
Älskade Mamma,
Nu genast, på färsk gerning tager
jag och svarar på Mammas kära, älska-
de bref. Becker kom hit kl. ½ 12 på
natten för att lemna mig det, och jag var
redan färdig att gå till sängs, då det
kära brefvet kom och jagade sömnen på
flykten och i stället förde med sig den
upprigtigaste glädje. Tänk, att Mam-
ma redan fått underrättelser från mig
från fransk botten! Nu har verkligen
hela anblicken af Paris förändrat
sig i mina ögon som Mamma späder!
Jag ser nu det stora, det historiska
Paris med förtjusta ögon. Solen glim
mar åter blank öfver staden och af spegla
sig i Seinens böljor. Notre dame kyrkan
det nedbrunna hôtel de Ville, Tuilerie
allt talar nu till mig om forna ti
dess snille, kamp, arbeta och ståt
eller om menniskans barban – med
ett om, den stora taflan har fått
lif, och mina ögon först slutna genom
resans bråk det allra första intrycket
af ensamhet, ha nu blifvit öppna-

de, och jag känner mig öfverlycklig och tacka
som för allt det sköna jag får se. – Ack, det är
ju sannt, jag har ännu att tacka Mamma för
Mammas häst sista bref, det som var adresserat
till Scriba. Jag afsända mitt bref söndagsmorgonen,
just en timme förr än jag fick Mammas. –
Här har jag gått omkring öfverallt, och reda
varit 4 ggr på Salongen. Jag kan tryggt så-
gå att jag har sett likamycket som under hela
mitt föregående lif, och åtminstone i måleri gäller satsen.
"Julan it Joelb lavnan" – Den franska kom-
äten står dock orimligt högre än all annan
hvad utförande beträffar. Sådana utmärkta
saker som dem man ser i året Salong, får
man ej se annorstädes, sägs hvad man vill.
Gérôme se det är den jag vill lära hos i
sinte derföre att jag obetingadt skulle appro-
bera hans ämnen eller hans färg, men han
har två förtjenster som jag anser vara o.
fantligt vigtiga i en utmärkt, allvarlig
teckning, och en oupphinnelig sannig
i uppfattningen. Hans tre taflor vid
utställningen vittna derom. – Fredrik den
store" är en drapande säter öfver tyckar
nes afgud. Konungen, inkommen från
jagt i smutsiga stöflar står och blåser
flöjt, och stampar takten med foten.
Jagthundar, kastor, jordglaber och konst-
sak
sju
berg
89
var
En
Ens
och
d
vatt
ned
ar
Jag
kom
såg
de
i br
och
för
att
Atte
Ber
han
för e
Honer
sitt
Att


ette
gerna
han
a o-
arlig
ne
den
yckar
att
leser
konst.
till
er
saker fulla rummet och bakom alte till
står Voltaires byst och grinar ut sin
beundrare. – Det är mästerligt. Vidare
Corneille och Molière" är en mycket
vacker liten bit. C. läser upp någon af
sisa dikter för den snillrike komedianten.
Enkelt och naturligt, men fullt af snille
och lif. Den tredje "l'éminance grise"
föreställer en af dessa muskar, som
i tiden spelat en så ofantligt stor rôle vid
vatikanen. Han kommer, i sin enkla grå skar
nedstigande för det höfliga palatsetstrappa
och alla de guldsmiddag herrarne stå och
buga sig, ja krypa för barföla munken,
som intet tyckes bry om den. Det otäcka
ste smilande kryperi är återgifvit i
de fina herrarnes ansigten, der de stå
i sina allongeperuker och kraschaner
och ordnar. Somliga påstå att Gérerie är
för sträng som lärare, d.v.s. att han vill
att hvar och en skall måla som han, men
detta anser jag bättre än för stor slapphet. –
Becker har flere gånger sökt en fransk må-
lare Le Roux, som skulle presentera mig
för den store konstnärer, men har ej funnit ho-
hone nu vill han sjelf, ehuru obekant, föra mig
till honom, i morgon eller öfvermorgon.
Att jag blir antagen i målar skolan är.

nästan säkert i tillträdet till teckningen om aftnar-
ne är beroende på utgången af en taflan, och hoppas
jag genom en god concourvritning kunna komma
igenom också der. För resten skall jag snart ta ihop
med C. Holms beställning. Calh. af Medicis por-
trätt skulle alls ej stå an på Calle Holm, derom
är jag fullkomligt öfvertygad. Det är ett ljus
lagdt, fetlagdt ansigte, måladt rödt i rödt,
med en otrefligt stor krage och en koiffyr.
som icke kläder. – Jag tänker derföre gå
in på Beckers förslag att ta modell och måla
endast ett vackert fruntimmer i allmänhet. I tis.
dag på e. m. skola vi begynna. Modellen blir
visst dyr, men vi komma att dela utgifterna.
Hvad Becker ändå i allt är utmärkt
hygglig mot mig, likasom han har gett
mig mycket goda råd. – Men såg mig
nu, huru skall jag måla taflan. Modellen
är judinna och således mörk, men mycket
vacker – skall jag måla henne i någonsorts
fantasi kostym eller i elegant pariser
pamire. Jag tror kanske att det senare
mera skulle stå i harmoni med ansytet.
Jag vet dock alls icke huru jag skall
göra. Ge mig ett godt råd. Att måla af
henne som Judits eller något dyl. går ej än
är jag tänker att C. H. helst ser något gladt
och lekande. – Det moderna drägten, nu
got extravagant kan lämpa sig alldeles ut-

märkt för pittoresk behandling. Vi komma först
att måla två dagar och sedan låta taflan stå, för
att få se huru den begynna ta sig ut. I Augusti
ha vi ferier också i Gi ateliern och då kan jag
utföra taflan äfvenson börja på med den för
sklof. – Mamma skulle se expositioner här.
Och sedan Luxembourg som fått så många taflor
till sedan 1852. Hibert, Meissonier, blandren,
Regnault. Säg Mamma Contures "la déca –
dance de Romains". Den är ändå storartade
Conture är eller rättar var (ty nu målar han
ej just mycket) en mycket stor målare!
Jag skulle ge bra mycket för att få göra
en tur med Mamma genom kamlingarna.
testen
har ju haft det nöjet att vara de finska fruntimme
nas riceron (en icke afundsvärd fröjd), och då tänka
jag alltjemnt på denna stora skilnad som
jag alltid funnit mellan de flesta fruntimmer och
Mamma. – Att få gå med någon som rigtigt förstå
en, som intet tittar på det som är natt utan
på det som är skönt, se det vore den
största glädje jag kunde tänka mig. Apropos
finska frunt. Så kan jag tala om ett oförmodadt
möte. I går morgse då jag går i Louvern hör
jag med ens en frant. sort kalla mig vid namna
Jag vända mig om och sködade till min förnäma
fröken Lepsen, frih. Wallensköld och fr. San-
delt, deras högra hand framför mig. De hade kom
mit genom natten från Génève och hade re-

dan hunnit upp på Louvern. Sedan såväl de som jag
förtäljt sina öden och resor gingo vi igenom Louvern
och styrde sedan våra steg förbi Jeanne de Fres staty och
genom Tuiderieträdgården (Tuileriernas vackra fa-
lade är nu, tack vara kommuner en sorglig ruin) till
Champs Elysés till Industripalatset, som helt och
hållet upptages af årets Salong. Stannade der
till kl. 6 e.m. – Frih W. har genom sina resor, sin
långa vistelse i Pburg och sitt eget intresse mycket mera
huru om en mängd saker än bra många andra frunt.
Hon såg litet mager ut tyckte jag, fröken Sepsen
deremot oförändrad. Stackars Sandell fick sitta
i trädgården nästan hela tiden för att en liten
fröken M. begynte skrika i expositioner. Det gjorde
mig ondt om flickan. Kl. 1/2 7 skildes vi alla åt
för att gå äta middag, och man bad mig snart kom-
ma och helsa på, samt om det voro möjligt, kom
ma med den till Versailles någon dag.
Lindholms och Beckers taflor ta sig bra ut, men
väcka naturligtvis dock ej något uppseende i en
Saml. af 3000 (Fre till sen) målningar.
Mamma skulle se Bonnats: Le Premier pas" Enkel
ämne, en ung, italiensk mor som leder sin lilla
pojken vid hans första steg i lifvet. – Ehuru man ofta
sett samma sak, ger dock detta mästerverk
ett så godt och oemotsländligt intryck af
sol, glädje och lycka, att man skulle vilja
ta den glada leende modren och hennes tjocka
dust
t
by
la
he
ho
brött
des
port

vila
ticka
dugtiga lilla nakna pys i famn, och be dem
och åskull
för alltid lemna qvar denna sällhet som de
båda tyckas njuta af. – Och de Neuvilles
bataljstycke! De N. är en ung målare, som
sjelf deltagit i kriget, och målar med ett lif
och en dugtighet som sällan ses. – Motivet
är helt enkelt en jernbana, som simellas af pres
sarne, och som en hop möbloter och vin-
cennerjägare skall storma. Man trånger
sig upp, men mots genast af en förfärlig
ild, som gör att hela första ledet, så här
som på en, officeren, stupat, och blödande
ramlar ner för jernvägsbanken. Det är så
måladt att man sjelf tror sig höra de pipar
de kulorna och man tycker sig dela frans
mannens förtviflade mod. Le Roux har
målat en utmärkt vacker promethens
– Frankrike, – gamen hackar sönder
hans hjerta, och tvenne unga flickor, kläder
i Elsass och lothissagens nationalkostym stå
gråtande och rysa åt det förfärliga skådespelet
Men i fonden närmar sig Heikules, och
Spänner bågen för att fargöra gamen – det
hela är fullt af lif och ryslig sanning.
komma sedan termin-Gerands ypperliga
bröllopståg på 10 hundratalet, Vibert après
déjeuner" det alldeles förtjusande väcka
porträttet af Paris största skönhet, aktris

en Mlle Judic (oh sådana ögon, sådan näsa och mins
Detailles enirassièrer. Cabanels porträtter, och
Alma Tademas taflor, den ena, en ypperlig
scen ur det antikt romerska hemlifvet, det
andra "Isis offer, en hemsk bild, som försätter
åskådaren i Egyptéernas mystiska isis –
dyrkan. Ack det finnes så många många
som jag ville att Mamma skulle se! Flam-
ländarne anses som de bästa bland Marin.
målarne. Olyckligtvis ha verlat och Vauters,
Gallait m.fl. ej exponerat – de ha förut fått
alla medaljer, och bry sig derföre kansk ej
om att tafla. Om ett eller kanske hellre
2 år skall väl jag också söka få något
utställt på denna den bästa exposition i
hela verlden, kanske något ur finska kriget
1808–1809! Qui vivra versa. – I Louver
är jag mest betagen i Rafael, Rubens
och Ribera. Rafaels enkla, stora, äder
teckning står ändå öfver nutiden och
alla tider. Detta genomheliga, andaktsför
la som finnes hos honom är han ensam
om. nästa måndag skall jag flytta in
i Nilssons (f.d. Lindholms atelier bostar
Dumt att jag redan vid ankomsten hit till
St. Georges hôtel, betalte min månad, som
bruktigt är, men hvem kunde väl alla
något sådant som det Nilssonska förslaget

Visserligen är bohaget ej stort, och säng, ett bord och två stolar, men
utsigten är vacker: en grönskande trädgård och en blå öppen hemma
Jag är nu sedan jag blifvit litet mera bekant med Paris, öfver
god om att man här han lefva betydligt billigare än man
berg och Becker. Emellertid har jag fått betala dera lärpengar
under dessa första veckor jag varit i Paris, och det förargade mig
naturligtvis
min börs börjar och magra, och deröfver är jag
mycket roligt var det att jag fått
alls nöjd. –
forlängning på mitt stipendrum, och jag
tackar Gud derför; på detta sätt ser jag en möjligt
vet att nu få fortsätta mina studier, och sålunda för
verkliga min värmaste önskan, den att småningon
veckla mig till en duglig målare. Måtte vår Herre, nu
då han gifvit allt annat, äfven ge mig arbetsförmåga
och flit!! Jag kan ej beskrifva hvad jag nu, sedan
eg sett så mycket vackert, har fått för en lust att
följa alla de dugtiga exempel jag fått (Asch nej,
hel ids jag inte längre skrifva fint. – De Keyser så
de mig att jag icke skulle glömma bort den ut-
märkta regeln, att framförallt nu i unga år lägga
mig på det rent tekniska i måleriet, ty snart
är det för sent. Han sade, och detta med rätta, att man
med de största idéer ej kommer långt, om man ej har
förmåga att fästa dem på duken så, att de tala
lefvande till menniskorna, och menade att Reg
bens och Van Dyck varit störst just genom det förvåna
de herravälde de haft öfver materielet. Huru är
det tänkbart att kunna måla något själfullt, om
man vid hvarje penseltog förargas öfver att det
alls icke går, att förgerna bli smutsiga, att teckna
gen är origtig, och således måste lappa och bråka
stryka ut och ta bort och så vidar i oändlighet?
Gérôme målar ytterst utfördt, och tål inte det
hos vissa målare antagna färgmusandet d. v. sden
tjocka, roa påsmörda färgen, der teckningen med
eller mindre försvinner. Att denna kolorist –

galenskap verkligen gått för långt, och utbildade sig
hos några till ett oerhördt färgsmitande, måste också med
gifvas. – Häromaftonen var jag med Becker i säll-
skap med några af Bonnats elever. Det var på
Fuchs kallare der vi åto tillsammans, och sedan
gingo till ett litet kafé hela aftonen. De voro: ett
gammalt original redan 43 år, en grefve de Tire.
mois, en ung markis som senare gick på theaterna,
en Mr de Pray och en Mr de la Boulaye.
alltså ett aristokratiskt sällskap. – Vid bordet tala
de vi om ett och annat, tills jag kom att leda sam-
talet på politik i anl. af den nyligen timade mi-
histerkrisen. Jag kom af gammal vana att säga
några vackra ord om Thiers m.fl. republikaner.
Nu var det färdigt. Mr de Pray började på det
häftigaste att gå åt "cette sale république" och
förklarade att det var en skamför Frankrike att
icke längesedan ha tagit Henri Veller de Aumale
till kung. Grefve de Tiremois beskref på sitt
lustiga vis om republikanerna i allmänhet
(svårt för mig att smälta) och likaså de andra. Allte
var jag med ens försätt ett uttra royalistiskt
sällskap af unge man och konstnärer. – Obegriper
konservativa idéer hade de i allt: i afs. –
folkbildning t. ex. Det har gått så utmärkt
bra i Frankrike utan folkbildning före föra
revolutionen, under de Bourbonska kungar
och man insåg icke hvarföre det ej nu skulle

kunna gå lika bra. Huru skulle man vidare kunna
tänka sig fortfor man" att detta sällskap af af.
sig komma advokater" skulle kunna första sig
på diplomati.? I århundraden hade den från
politiken med heder hand haft af aristokrati
aristokrat
Nu måtte dem vara lika klok som fördom.
Det franska folket lämpar sig ej för jämn-
likhet, det måste vara fördeladt i klasser.
Napolen 2 och II äfvensom Louis Philippe voro
i det hela taget usurpatörer som genom
att störa den naturliga tronföljden dragit
himmelens straff öfver Frankrike. – Små
ningom blef räsonnemanget mycket lifvad.
d.v.s. jag och Becker tego och låte dem skälla
ut i fred. – Kommunard och petroleur eller
royalist, tertrum non datur" mente man
Ändtligen bytte vi om ännu, och nu voro
dessa uppbrusande fransmän de vänligaste
och enklaste menniskor i verlden. Tiremois
är i Gustaf Philip Armfelts stili har haft ett ytterst
brokigt lif. Först allställd af ståten i sin ungdom. Så
målare, så företagit en resa på flere år i Ame-
rika (der han gjort af med alla sina pengar) så por-
trättmålare i Vestindien, så återkommen,
har under otaliga lidanden gjort med hela
fälttåget 1870-1871, hållit på att bli skjuta
3 ggr af kommenarderna o. s. v. och har
derföre ett oändligt förråd af historier, alla

åt det lustiga hållet. Han är mycket gammal så
känt med backer, så att de säga "die". – – Hvad deri
Schaumanska notisen beträffar, så kan jag icke
inse huru man kan ha så ytterst svart att
fatta. Han måtte ha dåligt hufvud, som ur
något så enkelt som katalogen från A. ej kan
dra ut en förnuftig anmälar om de platser jag
fått egentligen hade det blott varit nödigt att nämna 3 dag
pridacellence). – Målningarna har jag länge –
sedan afsändt genom konsul Klingström i Lybeck
till Schauman. Han får sedan debitera Mamma för
frakten, och jag ber då Mamma vara god och dra af t. ex.
från de af C. Holms pengar som jag ännu har till
godo. – Att jag i mitt bref till Ellen icke
nämnt ett enda ord om Anni, måtte visst
ha förefallet Eder derhemma underligt – äter en
följd af min ohyggliga konfusion. Jag hade här
ligen beslutit att skrifva ett bref till Anni, min
skälla lilla fåriga syster, också, men så gick jag
ut med Ellans bref på fickan, gick till Louvern – så
kom den Wallensköldska historien emellan och då
jag stark brefvet i postlådan, kom jag alls ej att
tänka på att Annis epistel fattades. Ändra morgonen
deremot var jag offer för de rysligaste samvets-
qval. – Bed Anni förlåta mig, jag gratulerar
henne hjertligt i alla fall, och kysser hjertligt
henne och lilla Butti. – Farväl älskade man
helsa alla, alla från
Atte.
God natt kl. är 2.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt svarar genast på Alexandra Edelfelts brev, som Adolf von Becker kom med kl. halv tolv på natten.

    Alexandra Edelfelt Adolf von Becker
  • Alexandra Edelfelt hade rätt i att Edelfelts ögon har öppnats för den stora tavla som Paris utgör, och den har fått liv; det historiska Paris ser han med förtjusta ögon, Seines böljor, Notre dame kyrkan, det nedbrunna hotel de Ville, Tuilerierna.

    Pariisi Notre Dame Tuilerieträdgården Seine Hôtel de Ville Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har glömt att tacka för Alexandra Edelfelts näst senaste brev, som var adresserat till Karel Scriba.

    Alexandra Edelfelt Karel Scriba
  • Edelfelt har redan fyra gånger varit på Salongen, och har sett lika mycket konst som under hela livet hittills; han tycker att den franska konsten ställs orimligt högre än annan konst, vad utförande beträffar.

  • Edelfelt vill studera för Jean-Léon Gérome av främst två orsaker: en utmärkt allvarlig teckning och en "oupphinnelig" sanning i uppfattningen; Gérome har tre tavlor på Salongen, "Fredrik den store" är en satir över tyskarnas avgud, kungen, bakom vilken François de Voltaires byst står och grinar mot sina beundrare; den andra är "Corneille och Molière; den tredje "l'eminance grise" [den grå eminensen], som föreställer en av dessa munkar som i tiderna spelat en ofantlig roll vid Vatikanen.

    Vatikaani Voltaire Jean-Léon Gérôme Molière Pierre Corneille Fredrik II François Leclerc de Tremblay
  • Adolf von Becker har förgäves sökt den franske målaren Le Roux för att be honom presentera Edelfelt för Jean-Léon Gérome; i stället följer Becker med Edelfelt följande dag till Gérome.

    Adolf von Becker Jean-Léon Gérôme Héctor Leroux
  • Edelfelt är nästan säker på att han blir antagen till målarskolan [École des Beaux-Arts]; inträdet beror på hans resultat i en tävling, med en god concoursritning borde han komma in.

    École des Beaux-Arts
  • Edelfelt ska snart börja med Calle Holms beställning; han är övertygad om att Calle Holm inte skulle tilltalas av Catharina di Medicis porträtt och går därför in på Adolf von Beckers förslag att anlita en modell och måla ett vackert fruntimmer i allmänhet; modellutgifterna kommer han att dela med Becker; han frågar Alexandra Edelfelt om råd hur han ska måla modellen, en mörk judinna.

    Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Carl Holm Katarina di Medici
  • I augusti har de lov även i Jean-Léon Géroms ateljé och Edelfelt kan då börja även med August Eklöfs tavla.

    August Eklöf Jean-Léon Gérôme
  • Luxembourgmuseet har fått många nya tavlor sedan Alexandra Edelfelt var där 1852, Ernest Hébert, Ernest Meissonier, Hippolyte Flandrin och Henri Regnault; såg mamma Thomas Coutures "La décadance de Romains"?

    Luxembourgpalatset Alexandra Edelfelt Ernest Meissonier Thomas Couture Ernest Hébert Hippolyte Flandrin Henri Regnault
  • Edelfelt skulle gärna göra en tur med Alexandra Edelfelt genom samlingarna; han har haft det icke avundsvärda nöjet att vara de "finska fruntimrens ciceron" (fröken Mili Mechelin m.fl.); han har tänkt på vilken skillnad det är på alla andra fruntimmer och Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Emilie Mechelin
  • Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Constance Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.

    Pietari Versailles Louvren Tuilerieträdgården Geneve Industripalatset i Paris Champs-Élysées Jeannette Lepsen (epävarma yhteys) Emilia Charlotta Wallensköld Sandell Jeanne d' Arc Walborg Eleonora Wallensköld Constance Lepsen
  • Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.

    Pariisi Elsass-Lothringen Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Édouard Detaille Anna Judic Berndt Lindholm Alphonse de Neuville Charles Verlat Léon Bonnat Alexandre Cabanel Héctor Leroux Marie-François Firmin-Girard Lawrence Alma-Tadema Emile Wauters Louis Gallait Jehan Georges Vibert Prometheus Herkules Isis
  • Om ett eller två år ska Edelfelt själv försöka få ställa ut på Salongen, kanske något från finska kriget 1808-1809; qui vivra verra [den som lever får se].

  • I Louvren är Edelfelt mest betagen i Rafael, Peter Paul Rubens och Jusepe di Ribera.

    Louvren Rafael Peter Paul Rubens Jusepe de Ribera
  • Nästa månad flyttar Edelfelt in i Severin Nilssons (tidigare Berndt Lindholms) ateljé och bostad; det var dumt att han betalade för en månad på St. Georges' hôtel då han anlände; sedan han blivit mera bekant med Paris har han blivit övertygad om att det går att leva billigare än Thorsten Waenerberg och Adolf von Becker.

    Pariisi Adolf von Becker Berndt Lindholm Thorsten Waenerberg Severin Nilsson
  • Edelfelt har fått förlängning på sitt stipendium och tackar Gud för detta.

  • Nicaise de Keyser hade uppmanat Edelfelt att så länge han är ung satsa på det rent tekniska i måleriet; man kommer inte långt med stora idéer om man inte förmår fästa dem på duken; Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dycks storhet låg i hur de förvärvade herravälde över materialet.

    Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Nicaise de Keyser
  • Jean-Léon Gérôme målar ytterst utförligt, och tål inte det färgmurande som vissa målare lagt sig till med; Edelfelt måste medge att koloristgalenskap har gått för långt.

    Jean-Léon Gérôme
  • Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.

    Ranska Amerikka Länsi-Intia Adolf von Becker Napoleon I Bonaparte Léon Bonnat Henri de Chambord Louis Philippe I Adolphe Thiers Louis Antoine Tiremois (epävarma yhteys) de Pray Octave de la Boulaye Gustaf Philip Armfelt Napoleon III Bonaparte Bourbon Henri d' Orléans
  • B.O.Schauman har infört en oriktig notis om Edelfelts placeringar i tävlingen i Antwerpen.

    Antwerpen Berndt Otto Schauman
  • Tavlorna har Edelfelt redan sänt till B.O.Schauman genom konsul Klingström i Lübeck; Alexandra Edelfelt får betala frakten med pengarna han fått av Calle Holm.

    Lyypekki Alexandra Edelfelt Berndt Otto Schauman Carl Holm Frans Oscar Klingström
  • Edelfelt har skrivit till Ellen Edelfelt och tänkt skiva ett skilt brev till Anni Edelfelt med anledning av hennes födelsedag, men glömt att skriva brevet då han mötte friherrinnan Emilia Wallensköld på Louvren; han ber Alexandra Edelfelt hälsa alla och kyssa Anni och Butti (Berta) Edelfelt.

    Louvren Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Emilia Charlotta Wallensköld