Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

aateli apteekit apteekkarit englantilaiset hotellit höyrylaivat järvet junat kansallisuus kartanot kielet kirkkokunnat kotiopettajat kuninkaat kylpylät luonnonkuvaus naiset näyttelyt politiikka proviisorit puutarhat ranskalaiset ruotsalaiset ruotsin kieli sukulaiset suomen kieli tanskalaiset tilaukset vaatteet valokuvat ylioppilaat

Granbäck, d. 23 Juli 1873.
Älskade Mamma!
Jag ville gerna för en stunde låna mig någon stor författa
res penna för att med lifliga färger kunna för Eder skilder
huru väl jag känner mig här och huru vackert jag har om-
kring mig. – Tramför min fönster ser jag ofvanom skar och kastan
den stora Vettern filtreda sin blåg spegellika ytte, och stran
dens kuller medlemot omgifvas af den violetta, fina färgten
som man ser vara den öfvervägande på Schwerpiska väl
Ja, att här är vackert, det vet nog Mamma förut, och jag
talar om det nu, blott derföre att jag tycker min aldrig kan
je sig mått på denna herrliga trakt. – Från det att jag uti
andra delar af Sverige ej kunnat märka stor olikhet med
Finland, framträder för mig nu en yppigare, rikare natur, än
af någonsin sett tillförare. Jag stack så när för idel natur
porträttelser glömt att måligt tackar Mamma för det bref
som skan
sa sändt mig tillmötes. – Tillille med ett från Al. Antell
tog det som en helsning från hemlandet stref vid mitt första
intrålande på Grandslif. Jag hade aldrig väntar att få bref,
från Mamma så snart, och detta var derföre så mycket kärar
för mig. – Men nu till reseberättelsen. – Om Lördag morgon d. 20 frcs.
li) afsände med Mammas bref, uträttade några småsaker, köpte
handskar, som jag tappade på en station på jernvägen, besåg
Riddag holmskyrkan, hat fotografera mig, af middag på Berns
Salon o.s.v. – Kl. 5 e.m. kommo vi i sista minuten om
bord på ångbåten, sedan vi först grälat med läsaren om pris.
på barnen, och med hotelvältmablaren om drickspengar! – Än
båten var kroppfull med kassagerare, så att dessa stoda som
rackade fliard, i ordets rätta bemärkelse, på däcket. Bland de ena
gå mest tyska och engelska ansigtena skall ett bekant emot
oss (Berndtson följde neml. med till S. tal för att derifrån med
mig fara på jernväg och stiga af vid Torsoch bruk, hos sin farbroff,
det var vinnan Wikles Gulind. Han blef lifvad öfver att
se oss, presenterade oss för några andra (och obekant finnas
rättade sina reseifvertyr o.s.v. – Som sägell, anglaten var
öfverfull, och nog hade man tillfälle att vara alltid, ifall
män hade lust allt slå sig i ställt med någon af passagerar
ne. En svensk student blef hon jag i räsonnement med ing
måste tillstå att han var att af de mest inskränkta
Jock enfaldisa exemplar man kan träffa på. På allt hvad
möjligtvis hade att hasta hade han ej andra svar än
Sacha ut i de de altid, eller, saka, nog gör som de alltid.
o.s.v. – Nej, mycket trefligare var då den äldre herre, som
kom och tilltalade mig. Mr sutto i 2 timmar och converse
rade, mest dock om Finland, och politik i allmänhet.
Det är ledsamt att se, huru svenskarna med ett visst med-

idande betraktare oss finnar, och huru de ändå ej kunna
frigöra sig från föreställningen, att Finland är och blir ett träl
domens gyllen näste. – Under allt detta tal kunde jag
dock ej låta bli att då och då låta blicken fara ut kring de
våniga målarstränderna, och snart låg det sitta näpna
Sodestelse framför oss. Södertelge lärer i år haft turen att
i särdeles mycket badgaster, emedan ett rykte gått att
Kungen skulle komma det. Bl. a. skall den stora skönheten fr.
Thaselius finnas här. – Jag tog i hast afsked af Guli
om att fråga hvad han
och min svenska herre som jag
hette, och knallade mig upp till stadsrotellet. Ehuru man
öfverallt såg bad fruntimmer, jag likväl sturen att
få se fr Lybecker till hvilken jag hade så många
adt, som
len
hjertliga, innerliga helsningar svår
ångbåtsöset befann mig litet dufven, bestots
innar o. jag att först göra den liten tur i Han, en
8.
a –
skulle gå upp till Lidmans. Så skellde, och jag
l mig här efter upp till mina slägtingar. På gardes
måttes jag af ett fransyskt fruntimmer, som förklarade
att Madame Lidman helait pas à trouver, som
så frågade efter fr. Edelfelt blef jag införd till henne
son, faster Hermanine, blef både rörd och glad och
fverraskad öfver att se mig, men beklagade att tante
Hidman, som var konvalescent efter en svår lungin
flammation, ännu, laga, och jag således hade svårt att
så träffa henne. Huru det dock var, fördes jag ändå
sin till henne. Hon såg särdeles lärd, ut, och var alls ej
så pratsam som Mamma beskref henne. Hon var nu
tyft och tycktes vara rörd och glad öfver att se mig.
Paster Hermanine villa nödvändigt att jag skulle står
na der tills följande morgon, och jag kände endast
sålunda slippa att göra detta uppskof, som fullk. skulle
ha stort min reseplan, synnerligast som jag redan
skrifvit till Leullasins, att jag lofvade på återvägen
licka mig in till Selge på någon dag. Gubben Lidman
såg jag också: han har nu förändrat sig från den
A
porträttet är taget, i det han var har långt
grått här och grått skägg under hakan. Huru tog
mötet med mig inte så särdeles hjertnupet, och un-
derhöll oss sedan hela aftonen med berättelser från
den tid då han var provisor vid spotheket korppa
vid stortorget i Sthlin (troligen på 30 – talet) och dylika
intressanta saker. Annars tyckte jag kan i sitt sätt
att berätta påminte om Morbror Lagust: afbrutna.
oklara meningar. hvars egentliga innehåll man fick
gissa sig till – Efter det jag äter och blifvit presen-
terad för ett halft tjog lärarinnor och ett helt
pansionärer, tog jag afsked och vandrade med gubben
Lidman, som erbjudit sig till Ciceron, omkring i staden
10
en
6,
p

tell.

els
ut blir
staden
och derefter hem till stadshotellet, der vi, Gunnar och jag hade varit
um. Södertelge herrarne hade ett hiskeligt nojs utanföre
så var sömn var rätt knaglig. – Kl. 2 6 följande morgon
vaknade jag, och gick genom upp till Paster Hermanine,
som bedt mig komma att, för att sedan hon skulle följa
mig till stationen. Hon var längesedan färdig, och vi kunde
egentligen nu tala ordentligt, utan att bli storra af henska
folket. Hon var mig helsa så mycket mycket lilla till
Mamma, och gjorde tusen frågor om systrarne Mamma, Mon
bror o. s. v. kl. 7 gick tåget, och jag hade redan en
fart förut fått ned mig sjelf och mina saker till station
dit man, såsom Mamma det, har en rätt bra hit från
taden. Jante Hermanine lemnade mig en vacker buk
eg af. I kupén fingo vi en hos gothebor-
och så
gare till kamrater, mycket hyggliga och vänliga. Med
en ung herr Troilius, son till jernvägskheten, kom
jag mycket i rasonnement. Nog var lussa omkomma
från Belgien, der han vistals 4 år i ett institub,
och hvarifrån kan hemförde en hel hop berättelser
och anedkdoter. Vid föreboda afgingo han och Gunnar,
vilken senare som sagdt skulle till försville bruk.
utom några af de gamla kupékamraterna, fick
jag till ressällskap ett densk äkta här, som bjöd hvad
andra på karameller, och ett svenskt från skölde, som
fjöd hvarander på korsbar. (Annats finns här i varit
het körs bar och piggeronger". – Nog synte det att det
herrskapet var från skölda, ty sedan de glösat en steg
pa
mig föll herrns blick på min ritläde, som stod i
kupén, och der jag präcktaf mitt namn på locket.
sumpherande berättade han mig nu, att han för tid
är sedan träffat en kapten Edelfelt på en gästgifvare,
gärd i skall, och bajade huruvida icke derne vore ni
farbror. Detta herrskan var emellertid ytterst beskedligt,
och var fördigt att beskrifva hvarje dog i Westergylla
som vi fors förbi. – Med ensatt utträdda sig få två
rå ögon den stora, blå, underbart vackra vettern.
och anspipans hvissling tillkännagaf, att vi ett tu tre
skulle stiga af på Jönköpings station. Med klappa
de hjerta nådde jag nu målet för min förd. Vi person
gen värsnade jag skrifvit en var skan, som beställsamt
och gladt blickade emot mig. Eder jag stod i kupe-fönstret.
Det var Gustaf Leuhusen. – Han och Chamle voro inne i städer
för att taga emot mig. – Och nu klef jag upp i vagnen. –
Vi fingo först af att göra en liten stur uppåt staden, emer
dan jag behöfva sigen från ett apothek, i och för mina grå
byxog på hvilka jag fått litet tjära på ångloteten. – (Mam-
sa behöfva ej bli ridd, tjäran är längesedan borta). –
jossarne berättade mig att öfverstår var borta i Danmark
vid lägret. Hall, dit han fått bud efter sig, och ej kommer
tllbulta förrän om någon vecka – sande Iden och Dostorn

sade de, väntade på "Granbach", och sedan jag derföre uträttat
mina kommissioner bar det af.
Jönköping är allt en bra
natt stad. – Alla hus se så snygga och värdade ut, och logel
mellan tvenne sjöar är förtjustade. – Annars är jag
illof
betagen af vistern hus denna djupa, klaka blå
som denna stora vallenyla bar, de höga ekbevuxna
Funda
de väldiga sandbankarna med sina sten-
som allt gör att jag är alldeles förtjust i denna
trakt. Vägen från försköping till Granbach är också
särdeles vacker, och jag märkte ej den halfva milen,
van vi uto utanför Gauleau port. – Lille sade och
tjocke Reinhold kommo först utspringande sedan antor
den och sedan dockorn. Tante Iden var glad och upp
rymd hela aftonen och var blott ledsen öfver att ba-
ionen nu ej vara hemma och sedan – att Mamma ej
var här. I doktor Mobecks första ord var, Goddag min
fäster Atte, för jag intet kalla dig så. Han ville sedan allt.
emot tvingar mig att kalla hvad
von för du, hvilket
jag ej gick in på" utan i stället genom långa omskrifva
en af mitt tal försökte slippa. Doktor Mobeck, gör ett
särdeles godt och gladt intryck på hvem som helt tror
jag.
Han gaf mig nu också fullmakt in blanco att
när som helst komma in till staden och kinesa hos
honom, och dröja der så länge som helst. – Här på grad
vack finnes också en nu informator, sedan Granderg, som
mot slutet lärer ha blifvit alldeles odräglig, blifvit
afsankad. Han är Lundastudent och heter Wahlström
Jag tycker om honom emedan han har ett godt hufvu
se gladt lynne. Han är ett halft hufvud längre än nu
destecknad, och ser bra ut. – Gossarne tycker
jag
om. Gustaf har något gentill i sig, i hela sin hålla
och sett sätt. Manne är deremot mera naturkarn.
antan för gifvet att Gustaf kommer att blifva
militär en gång, så afgjorde äro hans anlag åt det
hället. Han påminner tycker jag något om Oberd Bj.
sten till sin statur. – En som porat mig ofantligt är
unge Reinhold. Han är då till barn för att narra
andra menniskor skratta, och allting tyckes ha ge
ett till för att göra honom så lustig och sovialisk
som möjligt. Den lilla feta, trygga figuren, de lyckade
minerna, den förskräckliga småländskan, allt gör
alt Reinhold förefaller så komik. Han lärer också ibland
lägga än på att t.ex. tala så småländsk som möjligt.
Stor bl. a. I går kom med sin vara hatt till Dante och ropa
er Mamma på denna jag hatta, hur genomsin
han att – och nu lär i till va bäst och snälla
sej i välja. o. s. v. – Han är tillika rätt sjelfsvålde
såsom han visade sig i dag, då vi voro mera och
timmade i Vettern. Vi höllo just ju att torka oss

oss då Reinhold konst, med några hafvas lera och
land och smetar öfver Manne och mig. Vi hade natur
ligtvis ingen annan utväg än att återigen gå i sjön
och klaska bort sanden. – Vid sådana tillfällen preser
Gustaf att A. är "rasande oförskämd" och då ger han
honom "smorj. I allmänhet komma gossarne bra öfver-
ens sinsemellan, och tyckas föröfligt vara lydiga
Att min osåkomst var ett evenemellt är klart, också
kunde gossarne aldrig fråga mig nog om Tante Edelfelt
och dengland o. s. v. Min studentmössa undersöktes ändå från
lifren till "Kauitscha snodden", mina färger tittades på och så vi
ila stil. – Jag har alla dagar varit och simmat i Vesterna
med gossarne, och då haft tillfälle att beundra denna sjör herrlig
klara vatten, som man, eftersten skäl tror jag, jemföre med
Somosjons. – Vår simplats har varit i af Banghalla,
ungefär en half tjerndels väg härifrån, emedan matt har
lan hoppa i djupt vatten, hvilket man ej kan gör
han vid Granbalks strander P. att jag kunde beskrifva
så vacker det är vid trånghalla! Jag vet ej om Mam
na varit der. Det ligger almars i närheten af Hast-
klippan, derifrån man har den mest förtjusande ut
sigt, och det Tante Iden i dag, d. 23 alställt en ut.
man ser härifrån hela vestern
Handring på e.m.
från hoping till Visingsö, och alla de näpna Stacteur
rupomkring staden. I går voro vi, Gust. Månne och
jag gående till staden. Vägen förefaller alls ej lång
emedan den hela tiden stindrar sig genom bebyg,
trakter, och små landtställen och hundra ära ekar
möta ögat öfverallt. Jag var önskring i några
bodar, hos fr. Porath.) inne hos Dr Mobeck, som
dock ej var hemma, men hvars utmärkt nätta på
ning och trädgård jag blef i tillfälle att
se. Jag har
lofvat att för Morbror Gustafs räkning tilla på
ett och annat i trädgårdsväg, och jag skall verkligt
nästan bref göra det reda för det jag i den vägen
inhemtat här. Tante i den är mycket intresserad af träd
gårdsskotsel, och här i år om planterat alla blommorna
på Granback. Här finnas de vackraste blommor ordnade
nat och prydligt i grupper öfverallt. flad på Gbacka
nar dessutom en annan förändning förebrott sedan Man-
nu var här: vattenledning hit har hime blifvit inbjd
Forts. d. 24. I dag kommer kungen att fada genom
i köping. Vi komma alla att fara in till staden. Mobeck
har dessutom bjudit oss till sig i afton, och bedt mig kines
tror sig öfver statten. – Alla äro mycket oroligen för
kungen helsa öfver allt talar man om hur detta
och ständig har är, liksom man öfverallt tyckes
vara bekymrad om framtiden, ifall kung Carl folk
undan. Han är märkvärdigt populär och afhållen

af hela svenska folket. – Jag har nu ofta kommit att
tänka på hvilket ofantligt lyckligt land i politiskt afseen
de Sverige dock är. Yttre och inre frihet, ett kraftigt
och tankestarkt folk ett lyckligt löje se der försöker
om kunna väcka afvund hos den som ett njuta af sådana
Detta börja svenskarna nu att anse och det är bestämdt
deras lycka. Det går ej än att längre sala imitera fram
mande nationer vore sig fransmän eller engelsman,
efteråpningen blir dock såldres lyckad. Svenskarna skola
för ett stort förtroende till sig stel, skola söka blifva dugliga
svenskar, då skall åter kraften villa tillbaka till sitt
hemland, då skall åter Sverige kunnat begynna resa

ig från sin stekningskrifning. – –
Alltnog
om någon minuter skall jag fara än till staden, och
jag skrifver detta i ytterst fläng. Ack jag hade så
mycket, mycket att vidlyftig fors utlägga om, och så
tror att jag ännu ej nekat ett ord som Tante Iden
sjelf. Hon är sig alldeles lik och man är verkligen
förvånad att se henne så ung bredvid sina stora gossar
Hon, är ytterst intresserad för allt hvad jag kan
att berätta om Mamma och Morbror Gustaf, och det
är roligt att se huru verkligt föstad hon är vid. Mam-
ma och Mammas närmaste. – Hon har mycket från-
gat mig om hvad jag tyckte i afseende å gossarnet läsning
Jag har naturligtvis ej varit kompatielt person i
fgöra de lika frågor.
och måste på
kyskar
att gossarne läsa en hel hop ämnen som vi i Finland
först börja på med på högsta klassen. –
den 28. skrifvet i veranden invid då Mobecks trädgård.
Hvad det är utmärkt vackert här! Mamma kan intyga
att jag nu har den charmantaste utsigt öfver Atte
stora skogslycka, och i förgrunden den makalöst vackrar
Mobeckska trädgården. Tusen blommor sända sin väl
lillet hitlopp, och fontanen spelar dernere, och det
är förtjusande. Som Mamma vet, är jag f.n. kines
hos doktorn. – I går afton kommo vi alla fri från Gran-
bark för att så kungen. Alla andra än jag återvände dock
redan i går afton. Som de andra ej brydde sig om att
så kungen, gingo månne och jag endast till stationen.
der vi hade turen att se honom alldeles nära. Han
hade tillsagt om att ingen a tjenstens vägnar skulle var-
ra honom till mötes och hans ankomst skedde derföre
illdeles tyst. Ensam, klädd i stängkappa och grå sommarhatt
trädde han ur vagnen, och två adjutanter och läkaren följde
honom på afstånd. Ehuru han af sjukdomen såg ytterst
tärd och midt igen ut gick han ändå säkert, och rakt,
med denna oförlikneligt kungliga hällning, som skall
utmärka honom. – Han är musket lik sina porträtter, d. v. s.
de vackraste af dem. – Han gick helsande till höger
G
be
det
Nej
het
ar K.
doit
or
theori
erhem
och v
på för
från
vara
för hu
att det
enda
ep
taflor
g
set m
men
komst
un
att
till
å
Id
ta
har
vor
det
nen

att
afseen
tid
der
af sådan
stängdt
i Paris
har
skola
så duglig
i sitt
esa
n) och
de så
ch jag
Iden
kligen
forsar
h det
id. Mam-
het frå-
nes läsning
e
och venstern på mandan, och fästande en vemodig blick
på folkmassan, fram till landshöfdingen vagn, uti hvilken
han ensam åkte fram till hotellel. – Alla menniskor tyckas
vara nedslagna öfver kungens svaga helsa, alla tyckas frukta
för hvad som komma skall om han dör. – Det är troligt att se
att den känsla som nu allmännast egnas honom, hvarken är
undersåtligt pligt eller ett tillkonstladt deltagande, nej det
är personlig tillgifvenhet, oberoende af som en kunna tyg
tafla hjerta efter jag.
Kohusson har till allas glädje
går afton kommit hem från danska lägret der han va-
rid med öfversten, hans korlavaro har varit till mycket
men på Granback. I dag morgse, för en timme sedan
commer – han, pousson) hit från Granbach med ett bref från
tante till Mamma som nu medföljer, och tillsägelse
att jag skulle söka öfvertala doktorn att komma ut
till grantäck i dag. Han har nämligen annans tänkt
på att i dag på fru. resa till Köpenhamn, såsom tant
Iden påstår emedan han har så ledsamt här i staden
då hans fru är borta för, halfva sommaren. – I går
rade doktorn en middag för 15 personer på hotellet – det
vor ett var som "af åter. Han hade gerna bjudit mig
dit, men som det mest var gamla herrar alla obekanta
menade han att jag ej just skulle hafva haft något nöje der.
Vädet hade gällt skritsead i Mobecks fontan, som en
Apothekare dagen förut påstått vara stolag. Jag håller
en middag med dig om att den måsta det än sade att
Emellertid hade spritsen fallet ner i bassinen, och
för att få upp den måste man i det kalla och veta
Telementet sättnet" var vän Dora börja kläder af sig, och
är just fördes att börjar sitt fiskande, då apotekarne förskräcka
berättar att ett fruntimmer sutti i fönstret mistemati
Håller var att det intet är sigt fru himmer, hette det nu.
man steg upp gick för att rekognosiern, och nu såg
nan fruntimret i fönstret komma när, och igenkänste
henne en löjtnant namnet komma
ej ej ihog) iklädd en af
Mobeins pigors kostym. – Nu lofvade en gåsverksas.
betare en kiosdalet om han tatore sig det äfventyrliga
fiskandet. Det lyckades honom, spritsen togs upp och
befanns oduglig – och doktorn förlorade middagen
Anothekaren var är ännu – obetaldt. – Mobeck har
bedt mig måla apothekarens porträtt, för att med dennes
begifvande hänga del på sin vägg jat gatan till för att
röjda alla förbigående. – – Det är morskvärdet
hvad han har för en smak, den doktorn. Tänk, att på fyra
år kunna framströtta ett sådant litet eden, som den här träd
gädslappan år. – Jag har lofvat mig sjelf att för mor-
frors räkning, rita af det vigtigaste här. En och annan
theori i den moderna trädgjordsodlingen, har jag
redan
inhemtat. Så t.ex. böra gruppar af buskväxter bestå af

många slag såsom jasminen, hängalm, vattenpil, hagtorn
gläder o.s.v. – Blomrabatter åter böra innehåller endast
ett eller två slog af blommor, alltid ändå med käntblomma
förstår. – Vid alla blomsterpartierer bör så inrättas att
de högsta blommorna sättas innerst, de lagste mest utan
in sett blommor, som har och i Stockholm finnas mycket
är rödt lin, af den allra vackraste hogröda förg; det bör
planterar så sätt som möjligt. – Rosenbuska uppdragna
som tran finnas hör mycket, och åt alls icke fult. – –
är rigtigt öfverraska
Vet Mamma,
öfver den artighet och vänlighet hvar med alla mennis
skor bemöta mig här, och som jag helt och hållet till
skrifver förtjensten der af Mamma, för jag vara så in-
nerligt tacksam, på samma gång det dock förargar mig litet
att oförskyldt gå och uppskosa hvad en annan sälle.
I går blef jag presenterad af tante för friherrinnan
Muniel, som påstod att jag var så lik Mammas
hon hade känt mig utan presentation. – Jag tycker
mycket om lönköpings stad. Det ligger något propert
och fint i hela staden, alla hus äro så kultade
och snygga, många utmärkt vackra till sin arkitektur
och sedan de smakalöst nätta och välstölla trädgårda
ne med urnör, statyer och små fontaner! – Salonge
öfversten nu är borta kunna vi ej företaga någon
besök i trakten, men enligt telegram och bref
och går torde han komma hem om sön-
å,
dag. Trobisk reser till Köpenhamn för att måla
honom, på samma gång han ser sig omkring vid expo
sitionen. – Man har här temmeligen reda på
finska förhållanden isynnerhet sista landtdags
gralet i afseende å svenska professions frågar.
svenska presterståndet har ej just några öfverdrifva
na sympathier här i anledning af dess hållning
i språkfrågan, och "nog är det rättvist alltid" – Ja
har raskat ihop dessa rader under det doktorn
skrifvit några embetsrapporter, just
Om jag dock kunde skicka med mig bref en liten
bil af detta soliga vackra landskap, denna fr.
rena luft från villern. Skulle ej detta bref bli
alltför tungt andag så skulle jag innesluta
några fotografier af skolhuset bli hoteller och
andra märkeliga byggnader här i Svenska
Venedig". Någon totaldire af skolnig har
sett. För som Tante. Iden sjelf skrifver, har jag blott
att få framföra doktorns och gossarnes helsning
Helsa för resten Morbror och alla andra på Kiala
från
Limungen har
tie det är charment!
P.S. Just nu reste kurigen.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Utsikten över Vettern påminner om schweiziska vyer och har, till skillnad från övriga delar som han sett av Sverige, stora olikheter med Finland.

    Suomi Ruotsi Sveitsi Vättern
  • Då Edelfelt anlände till Granbäck väntade brev från Alexandra Edelfelt och Axel Antell.

    Granbäck Alexandra Edelfelt Axel Antell
  • Före Edelfelt åkte från Stockholm köpte han handskar, besökte Riddarholmskyrkan, lät fotografera sig och åt middag på Berns salong.

    Tukholma Riddarholmskyrkan Berns salonger
  • Gunnar Berndtson var med på ångbåten till Södertälje, för att därifrån med tåg åka till Forsvik bruk och hälsa på sin farbror.

    Södertälje Forsvik bruk Gunnar Berndtson
  • På ångbåten träffade Edelfelt vännen Niklas Gulin; i trängseln på båten försökte han hålla igång en otillfredsställande konversation med en svensk student; bättre utbyte hade Edelfelt av konversationen med en äldre herre; de pratade om Finland, mest om politik i allmänhet; det är ledsamt att se svenskarnas medlidande och deras oförmåga att frigöra sig från föreställningen att Finland är och förblir ett "träldomens gyllene näste".

    Suomi Niklas Gulin
  • I Södertälje lär det finnas särdeles mycket badgäster då det ryktas att kungen (Karl XV) skulle komma dit; Edelfelt har hört att den stora skönheten fröken Lovisa Thyselius är på plats.

    Södertälje Augusta Louise Ulrika Thyselius (epävarma yhteys) Karl XV
  • Edelfelt tog avsked av Gulin och den svenske herren från ångbåten; han gick upp till Stadshotellet men lyckades inte hitta fröken Jenny Lybecker, till vilken fröken Maria Ammondt hade bett honom framföra hjärtliga hälsningar.

    Maria von Ammondt Niklas Gulin Jenny Lybecker (epävarma yhteys)
  • Gunnar Berndtson och Edelfelt gjorde en liten tur i Södertälje innan Edelfelt sökte upp sina släktingar; faster Hermanine Edelfelt, tante Jenny Lidman som låg konvalescent och "gubben" Carl Lidman som påminde om morbror August Streng då han berättade om minnen från tiden som provisor vid Apoteket Korpen vid Stortorget i Stockholm; faster Hermanine ville Edelfelt skulle stanna längre, vilket inte gick då han redan meddelat Leuhusens om sin ankomst; han lovade att på återvägen stanna till i Telge (Södertälje).

    Tukholma Södertälje Gunnar Berndtson August Streng Hermania Edelfelt Carl Lidman Jonetta Lidman
  • Gunnar Berndtson och Edelfelt hade rum på Stadshotellet i Södertälje; faster Hermanine Edelfelt följde Edelfelt till tåget följande morgon; hon hälsade till Alexandra Edelfelt och förhörde sig om hans systrar Ellen, Annie och Berta Edelfelt, mamma Alexandra Edelfelt och morbror Gustaf Brandt.

    Södertälje Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Gunnar Berndtson Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Hermania Edelfelt
  • På tåget satt de i samma kupé som en "hop" göteborgare; de träffade en ung herr Troilius, son till järnvägsschefen Carl Oskar Troilius, vilken nyss kommit hem från Belgien och steg av med Gunnar Berndtson vid Töreboda; Edelfelt delade sedan kupé med ett danskt par och ett par från Skövde, som frågade om kapten Erik Edelfelt var Edelfelts farbror; herren från Skövde beskrev sedan varje by i Västergötland som de åkte förbi.

    Belgia Skövde Töreboda Västergötland Gunnar Berndtson Erik Edelfelt Thore Samuel Hjalmar Troilius (epävarma yhteys) Carl Oskar Troilius
  • Gustaf och Manne (Alexander) Leuhusen mötte Edelfelt på Jönköpings station.

    Jönköping Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen
  • Jönköping är en nätt stad; Edelfelt är betagen av Vettern och dess blåa klara ton; vägen till "Grånbäck", Granbäck, är också vacker.

    Granbäck Jönköping Vättern
  • Överste Leuhusen var borta i Danmark vid lägret i Hald; tante Iden (Adelaide) Leuhusen och doktor Eljert Mobeck var däremot på plats, likaså lilla Fedi (Fredrik) och tjocke Reinhold Leuhusen; tante Iden beklagade att Alexandra Edelfelt inte var där.

    Tanska Hald Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen Fredrik Leuhusen Reinhold Leuhusen
  • På Granbäck har den "avdankande" informator Granberg ersatts med en ny informator, lundastudenten Wahlström.

    Granbäck Granberg Wahlström
  • Edelfelt tycker om pojkarna Leuhusen; Gustaf Leuhusen har något "gentilt", ridderligt, i sin hållning och sitt sätt; denne påminner om Robert Björksten och blir säkert militär; Manne (Alexander) Leuhusen är mera naturbarn.

    Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Robert af Björksten
  • Reinhold Leuhusen roar Edelfelt; "Den lilla feta, trygga figuren, de lyckade minerna, den förskräckliga småländskan, allt gör att Reinhold förefaller så komisk".

    Reinhold Leuhusen
  • Edelfelt har med pojkarna Leuhusen, Reinhold, Manne och Gustaf, simmat i Vettern; på Granbäck finns en egen strand; pojkarna har också utforskat Edelfelts studentmössa och frågat efter "tante Edelfelt", Alexandra Edelfelt; Vettern påminner om Comosjön och tante Iden (Adelaide) Leuhusen har tagit dem till Höstklippan i närheten av Trånghalla, där man kunde se Vettern från Jönköping till Visingsö.

    Granbäck Jönköping Vättern Visingsö Comosjön Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Reinhold Leuhusen
  • Med Gustaf och Manne (Alexander) Leuhusen åkte Edelfelt till Jönköping och besökte fröken Porath.

    Jönköping Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Porath
  • Edelfelt tittade in hos doktor Eljert Mobeck, som inte var hemma; Edelfelt fick åtminstone se Mobecks trädgård; farbror Gustaf Brandt har bett honom rapportera om trädgårdar; tante Iden (Adelaide) Leuhusen är också intresserad av trädgårdsskötsel och har planterat alla blommorna på Granbäck.

    Granbäck Adelaide Leuhusen Gustaf Brandt Eljert Edvard Mobeck
  • Brevet fortsatt den 24 juli 1872.

  • Kung Carl (XV) väntas passera Jönköping; Edelfelt och de andra kommer att åka in till stan; Eljert Mobeck har på kvällen bjudit dem hem till sig och erbjudit Edelfelt att "kinesa", sova över; alla är bekymrade över kungens hälsa.

    Jönköping Eljert Edvard Mobeck Karl XV
  • Edelfelt har reflekterat över hur lyckligt land Sverige är i politiskt avseende; det lönar sig inte för svenskarna att imitera fransmän eller engelsmän.

    Ruotsi
  • I brådskan har Edelfelt glömt att berätta om tante Iden (Adelaide) Leuhusen; hon är sig lik och förvånansvärt ung bredvid sina stora pojkar; hon är mycket intresserad av att höra om Alexandra Edelfelt och morbror Gustaf Brandt; hon har också frågat om Edelfelts åsikt beträffande pojkarnas läsning.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Gustaf Brandt Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Reinhold Leuhusen
  • Fortsatt brevet den 25 juli 1872 på verandan hos doktor Eljert Mobeck, med en makalös utsikt över Vettern och trädgården.

    Vättern Eljert Edvard Mobeck
  • Från Granbäck hade alla tagit sig in till staden; bara Edelfelt och Manne (Alexander) Leuhusen gick till tågstationen för att se kungen (Karl XV) anlända.

    Granbäck Alexander Leuhusen Karl XV
  • Johnsson har återvänt från överste Alexander Leuhusens läger i Danmark tillbaka till Granbäck; han kom med ett brev från tante Iden (Adelaide) Leuhusen, vilket Edelfelt vidarebefordrar till Alexandra Edelfelt; doktor Eljert Mobeck som har tänkt åka till Köpenhamn, fick en inbjudan till Granbäck, för att lindra saknaden efter sin fru, Emilie Mobeck, som befinner sig på annan ort halva sommaren.

    Kööpenhamina Tanska Granbäck Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Johnsson Emilie Augusta Mobeck
  • Doktor Eljert Mobeck hade dagen förut bjudit 15 personer på middag på hotellet efter att ha förlorat ett vad med en apotekare (Carl Falk); Mobeck har bett Edelfelt måla apotekarens porträtt; Edelfelt förundrar sig över att doktor Mobeck på fyra år kunnat trolla fram ett Eden i sin trädgård; Edelfelt har för Morbror Gustaf Brandts räkning tänkt rita av det viktigaste i trädgården.

    Gustaf Brandt Eljert Edvard Mobeck Carl Falk (epävarma yhteys)
  • Edelfelt möter stor vänlighet på grund av att Alexandra Edelfelt har varit där tidigare; tante Iden (Adelaide) Leuhusen presenterade honom för friherrinnan Wilhelmina Munck.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Wilhelmina Margareta Johanna Munck
  • Edelfelt tycker mycket om Jönköping stad; överste Alexander Leuhusen lär snart komma hem, då kan de göra besök i trakten; doktor Eljert Mobeck reser till Köpenhamn för att möta översten och besöka [den nordiska konst- och industri]expeditionen.

    Kööpenhamina Jönköping Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • Beträffande språkfrågan har man här "temmeligen reda på finska förhållanden".

  • Edelfelt önskar att han kunde innesluta en del av det soliga landsakpet och den rena luften från Vettern i brevet, samt några fotografier av de mest "märkeliga", sevärda, byggnaderna i detta "Svenska Venedig"; han hälsar från doktor Mobeck och pojkarna Leuhusen; tant Iden (Adelaide) Leuhusen skriver eget brev; Edelfelt ber Alexandra hälsa morbror Gustaf Brandt och alla andra på Kiala; avslutningsvis kunde han meddela att kungen reste just då.

    Kiala Jönköping Venetsia Vättern Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Gustaf Brandt Eljert Edvard Mobeck Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Fredrik Leuhusen Reinhold Leuhusen Karl XV